Urban Ahlin hade rätt på en punkt

Det var ganska mycket onödiga övertoner i gårdagens utrikespolitiska debatt. Urban Ahlin seglade ganska långt ut till vänster, förvånande med tanke på att han normalt sett är en person med hyfsat vettiga åsikter. "Natofjäsk" - det är ju tramsigt. Det reella fjäskandet har varit minst lika stort under S-regeringar, men då har det skett under bordet. Och det vet han mycket väl. Det är tydligt att Vänsterpartiet influerar.

Men en sak har han faktiskt rätt i, och det var en kritik som jag tyckte träffade mitt i prick. Och det är när han kritiserar Sveriges märkligt vingliga hållning gentemot Ryssland. Vad trycker regeringen egentligen? Är det något annat än dag-till-dag-politik som avgör den saken? Ska man tina relationerna med gasledningen ena dagen, för att nästa dag kräva trupper på Gotland?

Det kan förefalla märkligt.

Jag har inget emot att man varnar för de strömkantringar som sker i Kreml. Det här skulle ju aldrig kunna ske i Tyskland, med motsvarande diktator. Sådant kan en omvärld inte stillatigande acceptera. Så jag förstår till exempel Allan Widman i Mediaplanets annonsbilaga idag (kom med Svenskan, inte på nätet), där han menar att nästa försvarsbeslut måste se lite mer till hur det säkerhetspolitiskt ser ut i vårt närområde.

Men Urban Ahlin lever själv i en politisk tradition, i ett politiskt parti, med ett minst sagt kluvet förhållningssätt till Ryssland. Han kritiserar godkännandet av gasledningen - och den kan man ha många synpunkter på, vilket läsare av den här bloggen och av BLT:s ledarsida är fullt medvetna om att jag har.

Men when push comes to shove så kan en regering inte på ett seriöst vis förhala ett beslut som måste komma. Ryssland vet att de har rätt att lägga ned en gasledning, och de vet att vi vet. Frågan är ju hur vi i Sverige väljer att hantera den uppkomna situationen.

Ingen ska inbilla mig att någon Socialdemokratisk regering skulle låtit bli att säga ja till gasledningen. Tvärtom. En alliansregering inser däremot vikten av att göra ett säkerhetspolitiskt motdrag. Den stora frågan är förstås om en rödgrön regering skulle det. Ser man till deras gemensamma försvarspolitiska förslag som kom på Folk och Försvar i januari framstår det som ganska otroligt.

DN2
Eskilstunakuriren
SvD

Stort genomslag - andra gången på ett år

Första dygnet efter Uppdrag gransknings avslöjande om dumpat ryskt avfall i Östersjön, var omvärlden ganska tyst. Men sen har det hänt saker. Reportaget har fått stor spridning.

Här skriver BBC om affären.
Här har Baltic Times tagit upp den.

Yle skriver i en artikel på fredagen att ”kommendören för den ryska Östersjöflottan förnekar att Ryssland skulle ha dumpat radioaktivt avfall”. Provokation, kallar han det. Ett standarduttryck för att avvisa jobbiga omständigheter. Swedish Wire skriver något mer utförligt. 

Radio Svoboda har skrivit en längre artikel om saken. Här finns den. De har intervjuat Sven Bergman vid Uppdrag Granskning. De säger att de inte har tänkt på att det ska hållas Helsingforsmöte nästa vecka, och att det har påverkat tiden för avslöjandet.

De Standard i Belgien skriver här, publicerat på lördagen.
Tagesspiegel, här.
Spanskspråkiga ABC, här.
Gazeta (rysk) här.
Postimees, Estland också ryskspråkig här.

Och så vidare, och så vidare.

Vi får väl se vad Uppdrag Gransknings program får för effekt på Helsingforsmötet. 
Det är bara att gratulera redaktionen, som för andra gången på ett år får internationellt genomslag. Ni minns väl SSPX? Biskop Williamson, som förnekade Förintelsen, ska nu ställas inför rätta.

Vem städar?

Uppdrag Granskning i går gjordes utan alla åthävor. Fakta talade för sig själv. Och Rolf K Nilssons debattartikel på Newsmill idag innehåller en hel del sanningar. Framför allt denna om den svenska regeringens undfallenhet: inte stöta sig med Ryssland. Förhoppningar om framtiden - att Ryssland så småningom skulle bli "snällare".

Nu kommer det bli ståhej och det kommer så småningom börja sökas. För vilken regering kommer ha guts att säga: vi gör inget, det får ligga där det ligger.

Det är möjligt att det hela bara blir skenmanövrar. För hur ska man veta var det finns om inte Ryssland hjälper till (inte så troligt)? Och vem ska dyka efter materialet, kan man undra. Det blir nog till att kalla in utländsk expertis.

En lättnad är förstås att gasledningen inte kommer gå över området, enligt reportaget. Men sådan koll har nog ryssarna, att de knappast skulle trampa i sitt eget skräp. Men om de nu ska röja andra saker för ledningen, kan de ju passa på att plocka upp vad de dumpat. Det vore det minsta man kunde begära.

Uppdatering: Här skriver jag om gasledningen och köpta viktiga beslut.

Gasledningen i Uppdrag granskning

Ikväll klockan 20.00 handlar Uppdrag granskning om dumpat ryskt avfall utanför Gotland. Josefsson lär också ta upp gasledningen, så vitt jag har förstått. Liksom makten bakom gasledningen. Vi får väl se vad som kommer avhandlas.
Trailer.

Bilden är från Verkö, Karlskrona.

Uppdatering: Nej, det blev inte så mycket om gasledningen. Men det kanske kommer vid ett annat tillfälle? Det finns som sagt mycket att ta upp kring hanteringen av den.

Nu vaknar Svenskan

I dagens Svenska Dagbladet rapporteras det - äntligen -  stort uppslaget om det vansinniga bygget i St. Petersburg, Ochta Tsentr, eller Gazprom City. Tyvärr ligger artikeln inte ute på nätet, så vitt jag kan se. (Om någon har hittat den skicka gärna länk.)

En av bilderna illustrerar precis saken i ett nötskal: Den fantstiska Smolnyjkatedralen till hälften dold bakom Gazprom Citys byggställningar.  Hur kommer det då inte bli när hela detta monstrum står på plats? Framtida generationer kommer att förbanna dess förfärliga placering som för alltid kommer att förstöra en av den stadens viktigaste och vackraste arkitektoniska mästerverk.

Enligt Svenskans artikel vill Putin säga nej till alltihop. Det vore i så fall en vällovlig gärning. Och han är förmodligen den enda personen i Ryssland som har tillräckligt mycket enskild makt att göra det.
Oppositionen jobbar på, Petersburgsborna är vansinniga.

Själv säger jag så här: Ett Petersburg med Ocha Tsentr i bakgrunden kommer för alltid att förstöra njutningen av att vandra i den gamla kejsarstaden, nu uppsatt på UNESCOS lista för världsarv.


Här skrev jag om detta i slutet av september på bloggen.