Sylvanien

Hit the road, Jack...

2011-12-30T11:04:00.000+01:00

Det här klippet behöver ingen tolk. Helt enkelt.

Vaksberg är död...

2011-05-09T23:30:00.000+02:00

En sorglig nyhet kommer för mig så här i sen timma, när jag egentligen borde ligga till kojs. Arkadij Vaksberg är död. Under mina studier i Lund 92-97 utgjorde hans texter i Svenskan ständiga godbitar och intressanta infallsvinklar på utvecklingen i Ryssland.

Hans, vad jag tänker på som "röda serie" av böcker om Sovjet (bara baserad på färgen på skyddsomslagen) - Lubjanka, Herrar och Lakejer, Sovjetmaffian - är verkliga uppgörelser med både dåtid och samtid. Och även en rejäl uppgörelse med vänsterrörelserna i Väst, vilka lät sig ledas av Sovjets och Kinas slagord som dumma kreatur.

Hans texter är inte lättflörtade, (Giftlaboratoriet var det verkligen inte) utan snarare med många vindlingar. De är alltid mycket väl underbyggda.

Under taggen Waxberg finns allt jag skrivit om denne man. Ursäkta, förresten, att jag använder olika transkriberingar.

RIP!

Ja, det kom från rätt käft

2011-04-28T09:19:00.000+02:00

Med tanke på Vladimir Putins hastiga besök i Sverige och träff med Reinfeldt, kommenterar vi det på ledarplats i BLT, både i onsdags 27/4, och idag, torsdag 28/4.
Rysslands premiärminister kritiserar bombningarna i Libyen på grund av att civilbefolkningen drabbas. En grotesk infallsvinkel från en man som är ansvarig för kriget i Tjetjenien.
Här kan man läsa fler ledare om CIS.

Igår, kan jag för övrigt berätta om, var vi ett antal föreläsare som inbjudits till af Chapmangymnasiet i Karlskrona, för att berätta om våra erfarenheteter av Kalla kriget och det gamla Östeuropa. Där var både underrättelsefolk och akademiker. Stefan Hedlund var där, bland andra.

Själv pratade jag om hur vi som ungdomar upplevde det delade Europa, och hur vi reste till Rostock med klassen 1991 i ett ungdomsutbyte. En resa som jag tror format mig som person, vad jag valde att studera efter gymnasiet, min ideologiska utblick och min syn på historien.

I arbetet med föredraget har jag kollat igenom massor av klipp på YouTube. Några visade jag för ungdomarna.
Kön till första McDonalds i Moskva 1990. (Notera Cola-skylten, precis i början)
ABC rapporterar om murens fall - en "prata" mellan studion i USA och korrespondenten på plats. "Nu kan alla resa precis som de vill."
Denna tyska dokumentation av vad som hände vid Bornholmer Strasse när muren öppnades.

Det är så lätt att glömma.

UD:s dokument

2011-02-17T12:36:00.000+01:00

UD släpper i dag ett stort dokument om Sovjets fall. Här finns det att ladda ned. Jag kommer lusläsa det! Och när jag slås av att det är 20 år sedan blir åtminstone jag lite skraj. En annan värld. Och ändå inte.

Kritiskt om Wikileaks

2010-12-30T21:56:00.000+01:00

Läs gärna Rolf K Nilssons blogginlägg om Wikileaks, Ryssland och Vitryssland. Rolf K Nilsson är före detta pol chefredaktör på Gotlands Allehanda, och har haft uppdrag i både försvarsutskottet och pliktutredningen. Han hänvisar bland annat till Anne Appelbaum.

Jag håller med honom i stora stycken i det han skriver, och tycker att det finns alltför många naiva och okritiska mediemänniskor som hyllar Wikileaks aktiviteter. Varför är det så få som ifrågasätter Assanges syften?

För några veckor sedan skrev jag själv om vad jag tycker om Wikileaks. Den artikeln finns här.

"Vi lever i en mardröm"

2010-12-29T10:56:00.004+01:00

Jag vill med denna länk vidareförmedla ett brev som Natalija Koljada skrivit, och som nu sprids i världen. Natalija är en av grundarna till Belarus' fria teater. Om vilken jag skrivit tidigare. (Här finns ett reportage om BFT av Sveriges Radio)

För övrigt skriver jag i dag i Blekinge Läns Tidning om spelet mellan väst, Ryssland och Vitryssland. Mer komplicerat än vanligt dessa dagar.

Dagens ledare

2010-12-28T10:26:00.003+01:00

Dagens ledare i BLT om Chodorkovskij. Vi är inte ensamma om att skriva om detta idag. Här Expressen. Dagens Nyheter har också skrivit, men jag hittar ingen länk till den artikeln ännu. Svenskan, däremot, har inget idag på ledarplats om detta. Grrrnf!

(Man borde förresten skicka en språkvetare till Sveriges Radio och SVT, där de vare sig kan uttala Medvedev eller Chodorkovskij. Det blir Medevjev och Chodorovskij så man håller på att bli tokig! SNÄLLA SR och SVT!)

Uppdatering. Läs gärna Info Belarus: Sluta dalta med Europas diktator!

Inget torn i St.Petersburg!

2010-12-27T11:42:00.001+01:00

God fortsättning!

Som jag har skrivit om tidigare, har ju Gazprom velat bygga ett gigantiskt torn mitt i St.Petersburg, mitt emot den historiska Smolnyjkatedralen, på andra sidan floden. Här finns bilder på tornet.

Protesterna mot detta bygge har varit omfattande, vilket jag verkligen sympatiserar med.

Och nu, den 23 december, kan man läsa i St:Petersburg Times att planerna på Okhta Center har blivit avskrivna. Inga vidare planer finns numera på att bygga skrapan.

Man kan säga phew! Men man kan också fundera över opinionens inverkan i denna affär. Det lönar sig att protestera, även i Ryssland. Efter sju sorger och åtta bedrövelser får stadsborna sin belöning. En viktig seger!!

Här har jag skrivit om tornet den 3/2- 10 när SvD vaknade och rapporterade. Men det var ungefär ett halvår efter detta blogginlägget, skrivet i september 2009.

Lukasjenka visar vem som bestämmer

2010-12-21T10:04:00.001+01:00

Dagens ledare i Blekinge Läns Tidning lyder som följer:

Bara ljudet får en att må illa. Radio Free Europe/Radio Liberty är ett av många medier som under natten mot måndagen följde upp vad som hände i Vitrysslands (Belarus) huvudstad Minsk. På dess webbsida kan man se en tre minuter lång snutt, filmad från Oavhängighetstorget, mitt i centrala staden.

Mitt på torget tronar den traditionella nyårsgranen. Ljudet i mikrofonen är öronbedövande. Tiotusentals vinterklädda människor i toppluvor och tjocka jackor skriker ut sina slagord och sin rädsla, medan de kravallklädda poliserna väller fram i mörkret.

Deras blanka hjälmar och sköldar reflekterar ljuset från granen och det ser ut som en gigantisk insektsarmé på marsch. Snart bryts megafonens ljud ut mot människor som börjar skrika av skräck och smärta när poliserna går till attack. Ljudet av batonger som slår mot människomassan når in i mikrofonen.

Bilder och ljud från en huvudstad nära dig. Till Belarus, Vitryssland är det sjuttio-sjuttiofem mil. Det lite mer än härifrån till Gävle. Men inte så väldigt mycket mer.
Demonstrationerna i Belarus är de kraftigaste på mycket länge. Åtminstone om man räknar mängd människor och i våldsamheter. Förra gången höll man ut i fem dagar i Minsk, men då var själva utgången inte fullt så våldsam.

Natten till måndagen tillfångatogs sju av nio motkandidater av säkerhetspolisen. Åtminstone en misshandlades svårt och fördes till sjukhus. Men togs därifrån av säkerhetstjänsten, trots hjärnskakning. Hans fru vet nu inte var han är.

Tack vare internet kan vi, i princip i realtid, se vad som pågår i Minsk. Den kritiska nyhetsförmedlingen Charter '97 berättar på sin sida om hur säkerhetstjänsten stormat kontoret, att journalisterna lyckats informera om det inträffade. Men sen har uppkopplingen förlorats och fungerar ytterst sporadiskt.

Tack vare internet kan filmer som den ovan visas för världen, och regimen avslöjas som den är. Det går inte att dölja längre.

Länder runt Belarus måste reagera. Demokratiska stater inom EU kan inte längre tillåta denna händelseutveckling att fortgå. EU har krävt att kandidaterna släpps, men sen då? Europa kan inte agera som om vi i praktiken håller med Rysslands Dimitrij Medvedev, att det handlar om "inre angelägenheter".

Här borde Catherine Ashton, EU:s talesperson i utrikesfrågor, inte möta hinder från sin uppdragsgivare att höja rösten. Det är ju för den här typen av ärenden som vi numera har en utrikesrepresentant! EU:s flagga, den blåa med en gyllene krans av stjärnor, används av den demokratiska oppositionen i Belaus för att markera sin önskan och tillhörighet. Dessa människor får inte svikas.

Det har sagts många gånger, men det är svindlande att det mitt i Europa finns ett svart hål där en bisarr diktator tillåts att hålla sitt folk under järnklacken.

Bilderna i filmerna talar ett språk man förstår, helt utan tolk. Här härskar skräcken.

En snabb länk...

2010-12-20T13:27:00.004+01:00

... från Info Belarus om pågående händelser. Charter '97 går inte alls att komma in på, enligt dem själva för att kontoret stormats och förlorat sin internetuppkoppling. Titta här på film från RFE/RL, bilder från nattens demonstrationer. Bara ljudet får en att må illa.

Rysslands president Dimitrij Medvedev säger att det som inträffat i Minsk är "interna angelägenheter".

Göm farmors pass!

2010-12-19T14:00:00.002+01:00

Denna "valdag" för Vitryssland väljer jag att lägga upp en länk till denna YouTube-film. Den kostade både filmaren och alla deltagarna sina jobb. Om hur Lukasjenkas hejdukar övertalar babusjkor att rösta på Lukasjenka. Fast här heter han Zjirafenko. Och hur man lämpligast gör för att förhindra det, nämligen genom att gömma farmors pass. Humor är som bekant en diktators största fiende.
Och modiga skådespelare och filmare som dessa.

I kategorin: Är det sant?

2010-12-14T14:43:00.003+01:00

Jag har inte uppdaterat bloggen på mycket länge nu, och när jag väl gör det så är det ett i högst oseriöst ämne. Ursäkta, men jag kan inte låta bli. Här kommer ett klipp i kategorin Hjälp, ska jag gå och gömma mig med en gång, eller?

Michail Beketov dömd

2010-11-10T11:41:00.001+01:00

Så här skriver TT idag:

"Ryske journalisten Michail Beketov – rullstolsbunden och hjärnskadad efter en grov misshandel 2008 – dömdes på onsdagen för ärekränkning av domstolen i Chimki utanför Moskva. Beketov dömdes att betala drygt 1 000 kronor i böter för uttalanden om Chimkis borgmästare Vladimir Streltjenko i ett tv-program 2007, även om domaren omedelbart förklarade att han slipper betala på grund av den långa tid som processen tagit."

Hyggligt.

Dagens ledare om Kasjin

2010-11-08T10:55:00.002+01:00

Jag har naturligtvis skrivit om Oleg Kasjin i dag på ledarplats i BLT. Tack till alla er bloggare som satte mig på spåret!
Amanda Lövkvist,
Kalle ~~Knivilää~~, Kniivilä
Med blicken mot Öst

Uppdatering: En felstavning. Rätt ska vara rätt!! :)
En uppdatering till: Sveriges Radio, Studio Ett, om fallet

Oppositionell teater till Sverige

2010-09-10T13:13:00.004+02:00

Jag tillåter mig att citera ur Riksteaterns pressmeddelande, skickat idag. Belarus Free Theatre kommer till Sverige.

"Medlemmarna i Belarus Free Theatre och deras familjer förföljs och trakasseras dagligen av polis och andra myndigheter i Vitryssland, Europas sista diktatur. 50 mil från Gotland.
Kompaniet är samtidigt ett av de mest efterfrågade i Europa. Trots att de inte spelar politisk antipropagandateater upplever regimen dem som ett hot mot sitt informationsmonopol. Det faktum att de tar upp känsliga ämnen som trafficking och korruption räcker för att de ska uppfattas som en belastning.
– Vi är förbjudna hemma i Vitryssland. Officiellt existerar vi inte, vi har inga lokaler och de som vill se våra pjäser får veta vart de ska bege sig strax innan, säger Natalia Koliada från Belarus Free Theatre. Hon var för övrigt nära vän till Oleg Bebenin.
Det är en kamp för yttrandefrihet. Belarus Free Theatre kommer att fortsätta spela tills Vitryssland blir en demokrati. I dagarna är Belarus Free Theatre i Norge.

I oktober kommer de till Sverige för att turnera med föreställningen Eurepica Challenge som tar med publiken på en flygresa i ett jumbojet fyllt av berättelser. På scenen ser vi allt från musikalinslag till expressionism, slapstick, socialrealism och dockteater.
13 europeiska och en amerikansk dramatiker har fått ge sin bild av västvärlden idag och de utmaningar deras länder står inför. Hur bekanta är vi med de skilda verkligheter vi lever i? Hur ser våra vardagliga strävanden, svårigheter och drömmar ut? En av riksteaterns dramaturger, Anders Duus har gett sin bild av Sverige idag, och hans text utgör en av de berättelser som presenteras under flighten. Välkommen ombord, strax börjar säkerhetsgenomgången, life vests are located under your seats…
Besöket kommer att kantas av samtal och debatter kring situationen i Vitryssland på de olika orterna.

Föreställningen hade urpremiär 28 februari 2009 i Lund, då producerades den av Månteatern och Belarus Free Theatre. Eurepica Challenge spelas på ryska och engelska och textas till engelska.

Turnéstart: onsdag 20 okt i Falun. Spelas därefter lördag 23 oktober i Gävle, måndag 25 oktober i Umeå, onsdag 27 oktober i Skellefteå, måndag 1 november i Stockholm, c/o Stockholms Stadsteater.
Eurepica Challenge är en del av temasatsningen ”Voices of Change” där Riksteatern lyfter fram scenkonstaktörer från hela världen som verkar för positiv förändring genom sitt artisteri och konstnärskap."

Läs mer om Belarus Free Theater på http://www.dramaturg.org

Uppdatering: Tack, Cecilia, för detta tips! Här skriver Nummer.se om Belarus Free Theatre.

Vitrysk journalist hittad hängd

2010-09-07T15:33:00.001+02:00

Alltså, jag tillhör inte dem som vanligen läser Al-Jazeera, men det här kan jag inte låta bli att dela med mig av.
Grundaren och chefen av Charter'97, en av Vitrysslands få oberoende medier, hittades hängd häromdagen. Hans vänner och kollegor tror inte på att det var självmord, detta kan man läsa om här.
Något av det mest skrämmande är ju att dessa journalist-dödsfall sällan når till Sverige, och allra minst i en valrörelse där omvärlden i allmänhet och Vitryssland i synnerhet har helt tycks ha sjunkit under horisontens kant. Charter'97 har under många år fungerat som opposition i ett Vitryssland där till och med internet numera står under myndigheternas kontroll. Precis som i en alldeles fullfjädrad och bepansrad diktatur.

Oleg Bebenin kommer att begravas på måndag - jag antar att det blir den 13/9. BBC skriver om saken här. OSCE kräver en opartisk utredning av fallet.

Hur gick det för Olga? Inte så bra.

2010-05-07T12:27:00.000+02:00

Vitryssarna längtar allt mer desperat efter att komma ut ur sitt fängelse. Gaza kallas ibland världens största utomhusfängelse, men ibland undrar jag om inte Belarus/Vitryssland gjort sig minst lika mycket "förtjänt" av det uttrycket. Så här gick det för den vitryska journalisten Olga Karach på Vitebski Kurier i valet. Ur dagens BLT. Jag vill också passa på att tipsa om Isobel Sommerfelds radiokrönika om Belarus/Vitryssland som går nu på måndag, i OBS, i P1!

Sen ett litet tillkännagivande. Nu när det närmar sig valrörelse kommer jag inte ha så mycket tid till övers för att skriva på Sylvanien. Det kan vara svårt nog att hinna som det är. Därför tar jag en liten time-out för att lägga krut på riksdagsvalet istället. Om inget oförutsett inträffar förstås. Världen har ju en obeveklig förmåga att inte ligga still.

Olga Karach i BLT

2010-04-28T10:29:00.001+02:00

Angående helgens lokalval i Vitryssland kan jag inte låta bli att puffa för ett brev som kom till vår ledarredaktion. Texten är publicerad med tillstånd av författaren, Olga Karach!
Läs här om Absurdistan på nya nivåer!

Medvedev och Putin möts inför pressen...

2010-04-12T13:55:00.001+02:00

... efter tragedin i Smolensk. Ett talande klipp som röjer känslor som man annars sällan ser från Rysslands ledare. Textat på engelska.

Vad innebär Smolensk för framtiden?

2010-04-12T10:30:00.003+02:00

Stort och smått blandas om vartannat när man är ledarskribent. BLT:s ledarsida är idag förstås dominerad av det som hände i Smolensk.

Jag noterar att en av de omkomna är legendaren Anna Walentynowicz, deltagare i och en av ledarna för de strejker som 1980 såg till att bryta upp Sovjets makt för första gången sedan andra världskriget. För den som någongång varit på det gamla varvet i Gdansk är det omöjligt att inte känna att man beträder helt unik historisk mark.

Maciej Zaremba skrev i helgen en gripande text om det inträffade. Han skriver om att Ryssland och Polen har en stormigt förflutet, men att dessa folk kan enas om att sörja denna katastrof. Han, Carl Bildt deltog i söndagens Agenda och och professor Kristian Gerner deltog i morgonsoffan under måndagen för att diskutera vad allt detta kan få för följder inför framtiden mellan de båda nationerna. De var eniga att flygolyckan kan bli någon form av vägskäl. Titta på Gerner nedan.

Jag funderar över om så såriga relationer kan helas med några gester. Men å andra sidan måste man säga att Kremls reaktioner är ovanliga: Medvedev lade mycket snabbt ut en kondoleans på polska på Kremls officiella hemsida. Det har nog aldrig hänt förut.

Snöa in på muslimer känns insnöat

2010-03-31T09:33:00.002+02:00

När man sitter på tidning får man en massa kommentarer kring högt och lågt. Och nu kommer det givetvis in kommentarer kring att terroristerna i Moskva var muslimer. Det klagas på att svenska medier inte skriver ut det tydligt nog.

Som enskild medieperson kan man aldrig svara för vad andra medier gör och inte gör. Det får de minsann ansvara för själva. Men det är faktiskt ett logiskt felslut att definiera den stora gruppen muslimer utifrån ett utsnitt av galningar.

En truism möjligen, men man kan förtydliga:
Lika lite som katoliker blir terrorister för att IRA flitigt sprängde bomber på Nordirland och i London. Det fanns en tydlig religiös dimension i den konflikten, men den tenderade bara att uppmärksammas på plats. För omvärlden var det en politisk konflikt.

I grunden är Rysslands politik i kransrepublikerna och krigföringen där det ursprungliga problemet. Inte religionen. Tar man inte in detta i beräkningarna är man helt okunnig om hur dessa krig har sett ut och vilka fruktansvärda övergrepp som begåtts där.

Den politiska och samhälleliga miljön i exempelvis Tjetjenien är knappast heller blomstrande, med Kadyrov vid spakarna, denne ytterst obehaglige man. Att i detta fall snöa in på muslimer känns... tja, lite insnöat.

Jag intervjuade Anna Politkovskaja om kriget, 2003. Här är den intervjun.

Läs för övrigt gärna denna skildring, av Lars Lönnberg!

Massagen gick hem

2010-03-10T08:35:00.006+01:00

Okej: Besök i Ryssland för att ge relationen mellan våra länder en välbehövd värmemassage. Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt verkar ha tagit med sig en ansenlig mängd massageolja, av rapporterna att bedöma. Med tanke på att det ändå verkar ha gått hyfsat bra.
Här skriver Carl Bildt om Medvedevs artikel om vikten av modernisering och här några rader om mötena i går, tisdag.

Dagens Nyheters huvudledare i dag resonerar klokt om förhållandet mellan Ryssland och Sverige. Så här är slutklämmen, och den sammanfattar väl vad texten handlar om:

Utveckla gärna kontakter och byt fler telefonnummer, men betona samtidigt att det finns betydande skillnader i synen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Dessa olikheter hindrar tills vidare en normal relation.

Detta illustrerades mycket tydligt i Medvedevs utspel igår mot Sverige. Han tog upp en av de saker som fungerat som effektiv kylklamp i förhållandet mellan Moskva - Stockholm. Ryssland vill att vi utelämnar personer som de uppfattar som terrorister, men som Högsta Domstolen gör en annan bedömning kring. Detta samtidigt som ledarna i Moskva håller en skurk och bandit som Ramzan Kadyrov bakom ryggen. En synnerligen obehaglig person.

Ofta beskrivs internationella relationer som rent svartvita. Ofta i debatten låter det som att man bara kan inta två ståndpunkter - klipp alla relationer, eller acceptera allt som händer i Ryssland som "deras sätt att lösa sina problem". Båda ståndpunkterna är förstås ohållbara. Ryssland ingår i ett internationellt samfund och om man vill betraktas som civiliserat land krävs det att vissa saker är uppfyllda. Att många saker i det häradet återstår att uppfylla, det har jag skrivit om ungefär tusen gånger och det kan ges lika många exempel. Men här är ett.

Uppdatering: Här är Svenska Dagbladets ledare idag och här en några frågor och svar i analysform av Jan Blomgren.

Urban Ahlin hade rätt på en punkt

2010-02-18T11:53:00.000+01:00

Det var ganska mycket onödiga övertoner i gårdagens utrikespolitiska debatt. Urban Ahlin seglade ganska långt ut till vänster, förvånande med tanke på att han normalt sett är en person med hyfsat vettiga åsikter. "Natofjäsk" - det är ju tramsigt. Det reella fjäskandet har varit minst lika stort under S-regeringar, men då har det skett under bordet. Och det vet han mycket väl. Det är tydligt att Vänsterpartiet influerar.

Men en sak har han faktiskt rätt i, och det var en kritik som jag tyckte träffade mitt i prick. Och det är när han kritiserar Sveriges märkligt vingliga hållning gentemot Ryssland. Vad trycker regeringen egentligen? Är det något annat än dag-till-dag-politik som avgör den saken? Ska man tina relationerna med gasledningen ena dagen, för att nästa dag kräva trupper på Gotland?

Det kan förefalla märkligt.

Jag har inget emot att man varnar för de strömkantringar som sker i Kreml. Det här skulle ju aldrig kunna ske i Tyskland, med motsvarande diktator. Sådant kan en omvärld inte stillatigande acceptera. Så jag förstår till exempel Allan Widman i Mediaplanets annonsbilaga idag (kom med Svenskan, inte på nätet), där han menar att nästa försvarsbeslut måste se lite mer till hur det säkerhetspolitiskt ser ut i vårt närområde.

Men Urban Ahlin lever själv i en politisk tradition, i ett politiskt parti, med ett minst sagt kluvet förhållningssätt till Ryssland. Han kritiserar godkännandet av gasledningen - och den kan man ha många synpunkter på, vilket läsare av den här bloggen och av BLT:s ledarsida är fullt medvetna om att jag har.

Men when push comes to shove så kan en regering inte på ett seriöst vis förhala ett beslut som måste komma. Ryssland vet att de har rätt att lägga ned en gasledning, och de vet att vi vet. Frågan är ju hur vi i Sverige väljer att hantera den uppkomna situationen.

Ingen ska inbilla mig att någon Socialdemokratisk regering skulle låtit bli att säga ja till gasledningen. Tvärtom. En alliansregering inser däremot vikten av att göra ett säkerhetspolitiskt motdrag. Den stora frågan är förstås om en rödgrön regering skulle det. Ser man till deras gemensamma försvarspolitiska förslag som kom på Folk och Försvar i januari framstår det som ganska otroligt.

DN2
Eskilstunakuriren
SvD

Stort genomslag - andra gången på ett år

2010-02-06T11:45:00.003+01:00

Första dygnet efter Uppdrag gransknings avslöjande om dumpat ryskt avfall i Östersjön, var omvärlden ganska tyst. Men sen har det hänt saker. Reportaget har fått stor spridning.

Här skriver BBC om affären.
Här har Baltic Times tagit upp den.

Yle skriver i en artikel på fredagen att ”kommendören för den ryska Östersjöflottan förnekar att Ryssland skulle ha dumpat radioaktivt avfall”. Provokation, kallar han det. Ett standarduttryck för att avvisa jobbiga omständigheter. Swedish Wire skriver något mer utförligt.

Radio Svoboda har skrivit en längre artikel om saken. Här finns den. De har intervjuat Sven Bergman vid Uppdrag Granskning. De säger att de inte har tänkt på att det ska hållas Helsingforsmöte nästa vecka, och att det har påverkat tiden för avslöjandet.

De Standard i Belgien skriver här, publicerat på lördagen.
Tagesspiegel, här.
Spanskspråkiga ABC, här.
Gazeta (rysk) här.
Postimees, Estland också ryskspråkig här.

Och så vidare, och så vidare.

Vi får väl se vad Uppdrag Gransknings program får för effekt på Helsingforsmötet.
Det är bara att gratulera redaktionen, som för andra gången på ett år får internationellt genomslag. Ni minns väl SSPX? Biskop Williamson, som förnekade Förintelsen, ska nu ställas inför rätta.

Vem städar?

2010-02-04T09:58:00.002+01:00

Uppdrag Granskning i går gjordes utan alla åthävor. Fakta talade för sig själv. Och Rolf K Nilssons debattartikel på Newsmill idag innehåller en hel del sanningar. Framför allt denna om den svenska regeringens undfallenhet: inte stöta sig med Ryssland. Förhoppningar om framtiden - att Ryssland så småningom skulle bli "snällare".

Nu kommer det bli ståhej och det kommer så småningom börja sökas. För vilken regering kommer ha guts att säga: vi gör inget, det får ligga där det ligger.

Det är möjligt att det hela bara blir skenmanövrar. För hur ska man veta var det finns om inte Ryssland hjälper till (inte så troligt)? Och vem ska dyka efter materialet, kan man undra. Det blir nog till att kalla in utländsk expertis.

En lättnad är förstås att gasledningen inte kommer gå över området, enligt reportaget. Men sådan koll har nog ryssarna, att de knappast skulle trampa i sitt eget skräp. Men om de nu ska röja andra saker för ledningen, kan de ju passa på att plocka upp vad de dumpat. Det vore det minsta man kunde begära.

Uppdatering: Här skriver jag om gasledningen och köpta viktiga beslut.

Gasledningen i Uppdrag granskning

2010-02-03T17:30:00.004+01:00

Ikväll klockan 20.00 handlar Uppdrag granskning om dumpat ryskt avfall utanför Gotland. Josefsson lär också ta upp gasledningen, så vitt jag har förstått. Liksom makten bakom gasledningen. Vi får väl se vad som kommer avhandlas.
Trailer.

Bilden är från Verkö, Karlskrona.

Uppdatering: Nej, det blev inte så mycket om gasledningen. Men det kanske kommer vid ett annat tillfälle? Det finns som sagt mycket att ta upp kring hanteringen av den.

Nu vaknar Svenskan

2010-02-03T09:35:00.000+01:00

I dagens Svenska Dagbladet rapporteras det - äntligen - stort uppslaget om det vansinniga bygget i St. Petersburg, Ochta Tsentr, eller Gazprom City. Tyvärr ligger artikeln inte ute på nätet, så vitt jag kan se. (Om någon har hittat den skicka gärna länk.)

En av bilderna illustrerar precis saken i ett nötskal: Den fantstiska Smolnyjkatedralen till hälften dold bakom Gazprom Citys byggställningar. Hur kommer det då inte bli när hela detta monstrum står på plats? Framtida generationer kommer att förbanna dess förfärliga placering som för alltid kommer att förstöra en av den stadens viktigaste och vackraste arkitektoniska mästerverk.

Enligt Svenskans artikel vill Putin säga nej till alltihop. Det vore i så fall en vällovlig gärning. Och han är förmodligen den enda personen i Ryssland som har tillräckligt mycket enskild makt att göra det.
Oppositionen jobbar på, Petersburgsborna är vansinniga.

Själv säger jag så här: Ett Petersburg med Ocha Tsentr i bakgrunden kommer för alltid att förstöra njutningen av att vandra i den gamla kejsarstaden, nu uppsatt på UNESCOS lista för världsarv.

Här skrev jag om detta i slutet av september på bloggen.

Fredriksson i Moskva

2010-01-28T10:57:00.001+01:00

Har just fått Stig Fredrikssons nya bok till redaktionen, Daterat Moskva. Den ingår i en rad böcker som just nu ligger på mitt nattduksbord och väntar på att bli lästa.

En annan sådan är Anna-Lena Lauréns bok om Tjetjenien: I bergen finns inga herrar. (Rec. i Barometern-OT här) Och en tredje är Ryszard Kapuscinskis postuma bok Reporterns självporträtt. (Rec. i DN här) De ligger där och tynger mitt samvete, för jag vet att de är förmodligen är mycket bra och jag vet att jag borde läsa dem – snarast! Men i bland väljer man att sjunka tillbaka i romaner i stället. I en faktatung tid är det ju rena rama oasen.

Jag hoppas att Stig Fredrikssons bok känns fräsch. Inledningen verkar lovande. Och han är ju en fantastisk korre, som jag (tyvärr) ännu inte haft nöjet att träffa. Ser verkligen fram emot att ta del av hans tankar.

Uppdatering: Hör senare på kvällen att Fredriksson fått medalj av kungen "för betydelsefulla insatser som journalist och korrespondent". Trevligt!

Portalverk? Kanske.

2010-01-26T11:27:00.001+01:00

Staffans Skotts essä idag i Dagens Nyheter idag (jag uppdaterar när den publicerats på nätet) handlar om ett nytt, tvåboksverk om Rysslands historia: История России. ХХ век: 1894 — 1939, 1939 — 2007. (För den som läser ryska, här finns ett intressant omdöme på en lettisk sida.)

Staffans Skott resonerar om problematiken kring den politiserade historieskrivningen i Ryssland, men konstaterar att detta nya verk, med redaktörskap av Andrej Zubov, har tagit ett viktigt steg bort från den.

Somliga skulle nog i och för sig kalla verket politiskt, då det uppenbarligen ganska skoningslöst skriver om fasorna under Sovjettiden. Man kan väl då tänka sig att det väcker reaktioner hos de mer chauvinistiska delarna av den ryska befolkningen.

Skott skriver: "I många böcker mumlas det, lämnas lägre siffor. Den bok som talade mest klarspråk [om Stalintiden, min anm.] drog i senare upplagor ner på siffror och detaljer, som utslag av utvecklingen under Putin. Knappast på order. Känsligheten för vad som för stunden är gångbart är fortfarande högt utvecklad. "

Men, menar han, detta verk har förutsättningar att bli normgivande för lång tid framöver.

Man kan då innerligt hoppas att redaktörerna får verka i en något friare intellektuell omgivning än sina föregångare.

Mycket Ryssland på FoF

2010-01-18T14:16:00.002+01:00

Det pratas väldigt mycket om vår östliga granne här i Sälen. Alla säger att vi måste bevaka utvecklingen men att vi inte får överdriva hoten. Samtidigt var det igår ett scenario, ett rollspel, där Baltikum invaderades av, ja... guess who.

Läs uppdateringar från Folk och Försvar här.

Journalist dödsstörtade i Kaliningrad

2009-12-17T10:59:00.001+01:00

Strumbyxor i all ära - men svenska medier har missat en annan viktig nyhet från Ryssland, denna gång från Kaliningrad (kanske därför har den missats...) Det handlar om den ryska journalisten Olga Kotovskaja, som dödsstörtade från fjortonde våningen för en månad sedan, den 16 november.

I BLT har vi skrivit om det här. Vi fick syn på fallet via denna hemsida, som i sin tur hänvisar till Reportrar utan gränser.
Hon har under flera år kämpat i rättsliga instanser för att få fastslaget, att hennes signatur har blivit förfalskad i ett antal säljdokument där hon uppges sälja av de medier som hon drivit i enklaven.

Reportrar utan gränser skriver:

Her family and colleagues and the Kaliningrad Union of Journalists all insist that it is impossible that this combative journalist, brilliant businesswoman and mother of two could have committed suicide just after winning a major legal battle. “No one in Kaliningrad believes that she killed herself,” said Novyie Kolessa editor Igor Rudnikov. She also had no reason to go to the building at the foot of which her body was found, he added.

Ryssland är och förblir ett av världens farligaste länder att arbeta i som kritisk journalist. När ska detta elände upphöra? Igår rapporterades det om Memorial, den ryska organisationen som fått Sacharovpriset för att bevaka mänskliga rättigheter i Ryssland och kartlägga förtycket under Sovjet. Deras arbete behövs. Tyvärr.

Bilder av ett förgånget rike

2009-12-03T10:52:00.000+01:00

Jag har inte bloggat mycket på senare tid. Men när jag snubblade över detta i min RSS-läsare blev det bara för mycket att motstå.

Titta på de fantastiska bilderna, på en fattig men ändå hyfsat välskött landsbygd, och dessa människor som blir helt levande genom den underbara färgen i bilderna.

Tänk om kommunismen ändå aldrig hade inträffat....

Så blev det alltså

2009-11-05T11:11:00.003+01:00

Regeringen har sagt ja till gasledningen. Det var ett beslut som var väntat.

"Regeringen har ställt tuffa krav för att säkerställa att den känsliga miljön i Östersjön inte äventyras. Vi har gjort en ytterst omfattande prövning av ledningens miljöpåverkan. Bolaget har krävts på flera kompletterande undersökningar och steg för steg tillgodosett remissinstansernas synpunkter. Jag kan konstatera att ingen central myndighet därefter har avstyrkt hela projektet. Därmed är ett ja till ansökan det enda möjliga beslutet" citeras på Svd.se.

Ja, det var ju precis vad jag skrev i ledaren i Barren tills idag.

Dagens Nyheter skriver också. Här finns mer på denna blogg om gasledningen.

Beslut om gasledningen närmar sig

2009-11-04T20:58:00.005+01:00

I Barometern-OT skriver jag, torsdag 5/11, denna ledare om gasledningen och Putins något otåliga telefonsamtal till Reinfeldt häromsistens.

Inom två veckor kan vi räkna med besked från regeringen i ärendet. Inför toppmötet i Stockholm, alltså.

Här finns mer på denna blogg om gasledningen.

Passar på att illustrera med Nord Streams rör upplagda i Karlskrona. Jag tog dem i dag, på ett olidligt och iskallt och jäkligt blåsigt Verkö. BRRR!

Se Pax Baltica på SVT!

2009-10-15T12:08:00.005+02:00

Uppdaterad 1/11

Suck så långt det blir mellan varven på bloggen just nu. Jag måste ju säga att betyget "mycket inflytelserik" enligt denna länk känns något oförtjänt.
Men man får väl vara glad för det.

För två helger sedan arrangerade vi Pax Baltica i Karlskrona - det blev både välbesökt och uppskattat. SVT var på plats, och i veckan (27/10) sändes konferensen på SVT2. Den som skulle vilja kolla på den och vad som där sades (Bo Kragh rekommenderas!) kan gå hit, till SVT Play.

Det blev förstås en hel del säkerhetspolitik och rysk framtid diskuterad men det gav även plats för historiska tillbakablickar över hur Europa såg ut då, vid tiden för murens fall. Hur eller hur så är det nästan omöjligt att för unga återförmedla känslan av hur det var då: en delad värld, av att länderna "på andra sidan" sågs som de fattiga och annorlunda kusinerna från landet. Jugoslav, polack, ungrare, det bar för oss som var barn och tonåringar då, något koldoftande och klart eftersatt med sig.
Därifrån kom bara fattiga människor med märkliga namn...

Känslomässigt verkligt hett blev det på Kungsholms fort när författaren Arne Bengtsson pratade om etnicitet i de Baltiska staterna. Diskussionen som bubblade upp var hur mycket EU egentligen ska lägga sig i hur balterna hanterar sina ryska minoriteter? Det rådde klart delade meningar i salen. De som tyckte att EU inte bör lägga sig i alls, och de som tyckte att EU:s roll verkligen är att ingripa. Att det är sådana konflikter som EU bildades för att lösa, i princip.

Nedan en bild från presskonferensen som hölls på förmiddagen. För fler bilder och länkar till pressmaterial om konferensen, gå till paxbaltica.blogspot.com.

... Med föreläsare o moderatorer i Blekinge länsresidens!

Ett artikeltips

2009-10-05T10:01:00.009+02:00

Ett läsetips i all enkelhet. Jag vet att denna artikeln är lång som ett syndigt år, men den handlar om Rysslands förhållande till -istanländerna och den icke föraktliga del av ryssarna som faktiskt är muslimer. Mycket intressant. Men formatet är inte idealiskt för nätet, det medhålles. Men man kan skriva ut och läsa! :) Ur den brittiska tidsskriften Standpoints senaste nummer.

Tack Kalle för tips om denna länk där hela artikeln finns på en sida.

Här finns ett annat inlägg av mig om Standpoint.

Tuppfäktning

2009-09-30T17:16:00.002+02:00

Arkadij Vaksberg skriver som vanligt intressant, om än givetvis regimkritiskt i dagens Svenska Dagbladet. Tuppfäktningen i Kreml har börjat inför presidentvalet 2012.
Nästa presidentperiod kommer att bli sex år lång, efter en förändring i konstitutionen i slutet av förra året.

Det är som sagt bara att hoppas att Medvedev har sett till att rusta sig strategiskt riktigt om han ska gå i klinch med Putin. Ja, för hans egen skull, alltså.

Du skapelse av Gazproms drömmar...

2009-09-29T14:25:00.008+02:00

Som ganska många vet vid det här laget håller Gazprom som bäst på att trumfa igenom ett förfärligt torn mitt emot Smolnyjkatedralen i Piter: Ochta Tsentr.

(Här finns bilder på tornet. Här kan man läsa St. Petersburg Times för några veckor sedan och här finns en artikel av mig i Barometern-OT om ämnet, från 10/9.)

Nu såg jag idag att samma Petersburg Times skriver om de opinionsupdersökningar som har gjorts kring denna maktens jättefallos. Medan Gazproms undersökningar visar att Petersburgsborna är för bygget, visar andra undersökningar något helt annat. Och det uppstår nu verbala eldstrider om vilken undersökning som är mest korrekt och objektiv.

Ja, givetvis. Vad annat är att förvänta.

Det vi med säkerhet vet är att opponenter mot tornet har blivit grovt misshandlade vid de officiella "hearings" som arrangerats. Åtminstone så de fått föras till sjukhus. Handlar det om en liten högljudd minoritet? Nej, den som känner Piter vet också hur stolta invånarna är över sin historiskt vackra stad. Och det skulle förvåna mig högeligen om det finns någon bredare opinion för detta glas och stålmonstrum mitt inne i staden.

Ljublio tebja, Petra tvorennie
ljublio tvoi strogyj, strojnyj vid, heter det ju.

(Du skapelse av Peters drömmar, jag älskar dig så stolt så vit, din Nevas breda klara strömmar och deras stränder av granit... är en översättning av dessa berömda rader)

Hur tog sig Gazprom rätten att tränga sig in i det? Ljublio tebja, Gazproma tvorennie...

Tror inte det, eller hur.

Latynina i Petersburg Times

2009-08-28T14:35:00.004+02:00

Yulia Latynina (Echo Moskvy) har i veckan i St.Petersburg Times skrivit en utomordentligt intressant text om privat ägande i Ryssland, och problemen med det: Why Capitalism is Doomed in Russia. Jag kan bara säga: Läs!

Här har jag skrivit mer om Latynina när hon var i Kalmar.

Trevlig helg!

Protestera på fredag!

2009-08-26T22:24:00.007+02:00

På fredag arrangerar liberala studenter en kampanj mot Sveriges Radio. Då lägger SR International ned sina sändningar på belarusiska (vitryska).

Hittills har över 600 personer skrivit under denna lista för att protestera mot nedläggningen. Listan ska lämnas över till SRI:s ledning klockan 15 och sedan ska en aktion hållas utanför SR.

Jag beklagar att jag inte själv kan delta. Hade jag bott i Stockholm skulle jag varit med alla gånger. Nu får jag nöja mig med att sprida uppropet på detta vis!

För att läsa mer, går till hemsidan för Infobelarus. Om du vill läsa mer om Belarus (Vitryssland) gå till Östgruppens hemsida. För nyheter om Belarus (Vitryssland) gå till Charter'97, en sida som stöder rörelsen Charter'97, vilken bildades 1997 för att protestera mot Lukasjenkas inskränkningar i Belarus'(Vitrysslands) konstitution.

Verkligen ett världsminne!

2009-08-24T14:18:00.004+02:00

Wow, fortfarande får man gåshud av att se bilderna från den baltiska kedjan, då en miljon balter förenades i en fredlig manifestation för sin självständighet.

I går, söndag, var det exakt 20 år sedan. Händelsen har i sommar adopoterats av Unesco som Världsminne. Passande tycker jag!

Kolla även denna länk!

Arbetet med Pax Baltica 15-16 oktober i Karlskrona fortskrider också. Elisabeth Hedborg blir moderator. Kul!

Inom kort kommer man kunna anmäla sig via bloggen.

På promenad i Sotji

2009-08-13T14:01:00.005+02:00

Jag kan inte hjälpa det, jag måste dela med mig av ett TT-telegram som jag läste nyss.
Uppenbarligen har Medvedev och Putin varit ute och spatserat i Sotji, ledigt klädda, och besökt en bar och druckit öl:

”Synen av de två ledigt klädda ryska ledarna var så ovanlig att andra kvällsflanörer trodde att det kanske rörde sig om imitatörer.
En man frågade duon om de var ”de livs levande” presidenten och premiärministern.
– Livs levande, än så länge, svarade Dmitrij Medvedev, klädd i T-tröja och svart sportjacka.”

Vidare skriver TT:

”De båda poserade snällt för fotograferande turister och Sotjibor.
De ryska ledarna besökte också ett kafé för att tillsammans med mestadels unga fotbollssupportrar se en vänskapsmatch i fotboll mellan Ryssland och Argentina. Putin drack öl och åt pistagenötter, medan Medvedev – som strax innan beslutat om åtgärder mot alkoholismen i landet – nöjde sig med vatten.”

Ganska unikt!

10 år vid makten i Kreml

2009-08-10T10:34:00.007+02:00

Dagens ledare i Blekinge Läns Tidning handlar om Putin, 10 år vid makten. Samt om de militärövningar som kommer att ske i Östersjömrådet den närmaste framtiden.

Se även: The Other Russia

BLT om Vitryssland, Ryssland och Ukraina.

Vikten av ett modernt land

2009-07-27T09:57:00.003+02:00

Apropå maktkamp mellan Medvedev och Putin. Igår gjorde uppenbarligen Medvedev ett uttalande för rysk press, vilket citerades på TT igår.

”Bilden av oss måste vara tilltalande för dem som har med oss att göra”., menade han, och påpekade, att Ryssland inte bör vara lättstött. ”Vi strävar efter att skapa ett modernt, konkurrenskraftigt land. Det kan vi bara om vi har normala relationer till omvärlden.”

Det markerar väl att åtminstone Medvedev har förstått varför USA har varit så framgångsrikt: förmågan att attrahera folk och inkludera, istället för att exkludera.

Det var synnerligen länge sedan man hörde Vladimir Putin uttala något liknande. Han var ju en gång rena sinnebilden av det nya fräscha Ryssland, sportig och renlevnadsman. Ja, det var ju alla fall mediebilden av honom. Då pratade han också om ett attraktivt Ryssland. Efter ett antal journalistmord och inskränkningar i samhällslivet på en hel mängd områden - så icke längre.

Kring de båda männen lär det har formerats två falanger i Kreml. En med yngre människor och nya ekonomer. En med kopplingar i före detta KGB. Putin motarbetas av båda falangerna. Medvedev bara av den ena.

Här har jag skrivit mer om Medvedev.
Snödroppar under snötäcket
Dialog är goda nyheter
Medvedevs nya giv

Kasjanov pratar med Financial Times

2009-07-26T21:09:00.014+02:00

Så intressant! Michail Kasjanov, före detta PM i den ryska regeringen (efterträdde Putin på posten år 2000) har uppenbarligen gått ut med uppgifter om Vladimir Putin.

Nämligen att Putin en gång medgivit att oligarken Chodorkovskijs aktiviteter skulle ha stoppats på grund av politiska orsaker.

“He told me Khodorkovsky…was financing the Communist party without his agreement,” Mr Kasyanov told the FT.”

Financial Times publicerade denna artikel om saken för några dagar sedan, den 20 juli.

Uppgifterna är kanske inte sensationella precis, av flera orsaker. Dels då Putin tidigt när han tillträdde varnade oligarkerna för att blanda sig i politiken.

Dels eftersom Kasjanov har varit oppositionell ända sedan 2004, då han och hela regeringen sparkades av Putin. Sedan dess har Kasjanov varit medlem i the Other Russia, gått med i dissidenternas marcher som hölls flera gånger på vintern/våren 2006/2007.

Detta är dock första gången han refererar till att ett sådant samtal har ägt rum mellan honom och Vladimir Putin. Ord står mot ord! Det man kan fråga sig är varför Michail Kasjanov väljer att gå ut med detta just nu. Det sägs att det pågår någon typ av kamp mellan Medvedev och Putin.

"Medvedev has got the whiff of power in his nose and he likes it," said Mikhail Delyagin, an analyst and former government adviser on economic policy. "He's given tacit approval for his administration to engage in an information war with Putin's apparatus." skrev tidningen The Guardian redan i mars.

Kan detta ha något med saken att göra?

UPPDATERING: Martin Kragh på bloggen East Analysis har också skrivit om detta ämne, under inlägget Chodorkovskijs kommunistiska koppling. Tack för länken, Martin! Jag ska kolla upp kommentatorsfunktionen...

USA och den ”delikata triangeln”

2009-07-25T09:21:00.004+02:00

Somliga experter menar att maktspråk från USA och EU är det enda Ryssland förstår. Men kan man bygga hållbara relationer på det? Och vad leder det till i längden? Öppen och frank dialog är en sak, maktspråk är något helt annat.

USA har en avgjort delikat balansgång att gå, det är uppenbart efter de senaste veckornas besök i Ryssland, Ukraina och Georgien, det som man skulle kunna kalla den ”delikata triangeln”.

Samtidigt uttrycker prominenta ledare från Centraleuropa oro för att Nato håller på att tappa stinget. Detta skriver jag om i BLT idag.

Tack Mi Lennhag, för ditt inlägg om Gazeta Wyborcza!

Massgrav hittad...

2009-07-24T15:41:00.001+02:00

Uppenbarligen har man hittat en massgrav från andra världskriget i Vitryssland, meddelas det idag. Kvarlevorna från personer, skjutna med sovjetiska kulor, har hittats under en kyrka, enligt rapporter från BBC. NKVD misstänks vara förövarna.

Än lever de gamla takterna...

2009-07-24T13:31:00.003+02:00

För den som är intresserad av lite Vitrysk kadaverdiciplin. Från nationaldagen 3/7.

Idiotiskt och genant

2009-07-24T09:33:00.004+02:00

Idag skriver jag i BLT om det fullständigt idiotiska i att lägga ned generalkonsulatet i Kaliningrad. Jag antar, att vid sidan av Paris och New York var Kaliningrad ganska lättoffrat. Inga högljudda opinioner att behöva slåss med där inte. Inga besvärliga Facebook-grupper.

Jag noterar, att jag inte är ensam i pressvärlden om att tycka detta. Dagens Nyheters ledare i dag går inte av för hackor. De har rätt - det är genant!

Ny liberal kampanj om Vitryssland

2009-07-21T09:27:00.009+02:00

I dag skriver jag i BLT om Liberala Studenters kommande kampanj om Vitryssland. De tycker helt enkelt att kunskapen kring landet och vad som pågår där är för dålig i Sverige. Det må man hålla med om. De söker nu deltagare som kan vara intresserade av att ställa upp i denna kampanj. Här finns deras sida.

För övrigt kan man säga att kampanjen har fått en god aktualitet från den svenska ankdammen sett, då SR har beslutat att lägga ned sina sändingar på vitryska. Eller belarusiska, som det kanske ska heta.

Läs gärna om detta på Östgruppens blogg.

Lycka till, må kampanjen ge många ringar på vattnet! Här ovan, en bild som gjort sig populär på nätet, från en annan kampanj. Det var nästan tio år sedan. Oj, tiden går.

Uppdatering: Mer som jag skrivit om Vitryssland här.

Svårare att undervisa - också

2009-07-20T10:13:00.007+02:00

Man hann knappt blinka, så var den semestern över. Jag önskar att dessa sommarveckor vore mindre flyktiga, och mer beständiga. Men det är alltid samma sak. Efter ett par dagar är det som om semestern aldrig varit. Suck.

Jag noterar med oro det som rapporterades i morse på radions P1, nämligen att det enligt ett nytt lagförslag kommer att bli svårare för utländska lärare att verka vid ryska lärosäten. Sten Sjöströms reportage innehåller följande passus, värd att repetera:

”Enligt regeringen finns det en risk att de utländska lärarna sprider extremistisk ideologi bland studenterna, underblåser nationell och religiös fiendskap eller agerar på annat sätt som är till skada för den ryska nationella säkerheten. (...)
– Det här förslaget speglar en allmän hysteri, en föreställning om att vi är omringade av fiender och att alla bara funderar på hur Ryssland ska förstöras inifrån, säger till en rysk tv-kanal Jevgenij Bunimovitj, ordförande i forsknings- och utbildningsutkottet i Moskvas stadsduma.”

Till yttermera visso riskerar också ryssar att dömas för spioneri efter kontakt med västerländska kollegor.

I historiska turbulenta skeenden är det ofta svårt att avgöra om ett land är på väg åt ena eller åt andra hållet. Ryssland under nittotalet genomgick en oreda som väl kan liknas vid 1600-talets oredans år. Är det då så märkligt att pendeln slår över på andra hållet?

Tja, för den som vill ha ett starkt och stabilt Ryssland tryggt i sin roll i världen är det ett rent elände. Just nu ägnar sig Ryssland åt att straffa ur sig ur det internationella samfundet.

Uppdat: Läs även: Universitetens Magna Charta - finns även på ryska!

Svindel!

2009-06-20T16:23:00.001+02:00

Kivik Art Center - den omskrivna skulpturen som U Lundell protesterat emot. Tornet är 16 m. Ej att rekommendera för höjdrädda!

Sur mjölk!

2009-06-17T14:34:00.006+02:00

Nu har det verkligen fullständigt skurit ihop mellan Vitryssland och Ryssland. Ryska Vremja skriver om utvecklingen här. ”Вчера президент Александр Лукашенко созвал совет безопасности республики, на котором в срочном порядке потребовал принять все меры по защите страны от «недружественных действий» России" skriver tidningen.

Ungefär, att Lukasjenka har rått säkerhetsrådet att vidta alla åtgärder som behövs för att skydda Vitryssland från ovänskapliga tilltag, grovt översatt.

Relationerna de båda länderna emellan har inte varit bra sedan Vladimir Putin tillträdde som president. Vi minns Boris Jeltsins förhandlingar med Lukasjenka om en ny union mellan Vitryssland och Ryssland. Vad Lukasjenka strävade efter var klart - att komma närmare makten i Moskva.

Men den vägen, och vägen mot en mer utarbetad union, har varit stängd i flera år - på grund av att Lukasjenka och Putin avskyr varandra. Det är svårt att tänka sig att Medvedev skulle ha en annan inställning i den personfrågan. Hur var det nu Putin sade för några år sedan? Något om att Vitryssland i förhållande till Ryssland är som flugor på en sockerbit.

Sådant befrämjar knappast grannrelationerna, och det var väl heller knappast syftet.

Nu har förhållandet de båda länderna emellan helt skurit ihop sedan Ryssland inte längre vill importera mjölk från Vitryssland. Produkterna därifrån har inte tillräckligt hög kvalitet, anser Ryssland.

Att tänka sig ett handelskrig är väl inte rimligt, eftersom det kräver likbördiga parter. Vitryssland är helt beroende av Ryssland som marknad. Så dem det är synd om är det vitryska folket, det är de som drabbas av Rysslands avståndstagande.

För mjölk är inte vilken vara som helst i den här världen. Det är politik.

Läs mer i Svenska Dagbladet!

Nej, Murray!

2009-06-13T11:59:00.008+02:00

Första gången jag blir riktigt upprörd här på Engelsbergsseminariet, så är det när Douglas Murray, som bland annat skriver för Standpoint, på ett ganska föraktfullt sätt talar om Barack Obamas försök att nå den muslimska världen. Han menar att varje dialog i sig uppenbarligen är ett misslyckande. Iran kommer ändå att utveckla kärnvapen, menar han, och då kommer alla att springa till FN igen.

Han kritiserar även Obamas sätt att tala om kvinnofrågan i sitt Kairotal. "Vi har våra problem, ni har era", och Murray menar att detta är ett sätt att dra undan mattan för kvinnorörelsen i Mellanöstern.

Detta säger han utan att reflektera över att George Bush's administration, eller han själv, förresten, över huvudtaget skulle adressera detta problem i ett tal till den muslimska världen. Mind you, George Bush skulle aldrig ens ha haft någon möjlighet att hålla ett sådant tal. Politiskt eller intellektuellt.

För det andra blir jag förbannad då kvinnor i västvärlden visserligen lever i himmelriket om man jämför med hur situationen ser ut i många länder i mellanöstern, men att referera till kvinnorörelsen i väst enbart som om det handlar om medlemskap i golfklubbar eller problem att få spela ishockey, då diskvalificerar man faktiskt sig själv.

Douglas Murray menar dessutom att Obama har föreställningen att Berlinmuren föll för att alla höll händer och sjöng Kumbayah.

Men Barack Obama är ingen dum karl. Han har ideal som inte involverar bomber och granter. Förtjänar man förakt för det?

Annat On the Idea of America

2009-06-13T09:18:00.006+02:00

Nu har vi avhandlat historia, nutid - och idag handlar det om USA:s framtid. Göran Rosenberg föreläser om hur Obama-administrationen innebär ett brott mot tidigare föreställningar om den amerikanska exceptionalismen, alltså om hur speciellt USA är ur alla hänseenden. Att Obama betonar att USA är ett land bland andra.

I europeiskt hänseende är det förstås inte särskilt märkligt. Men i USA har hela idén gått ut på att hålla den amerikanska drömmen levande. Hela USA:s identitet har formats kring föreställningen att man är helt annorlunda från alla andra länder. Hur tacklar man en kris med denna bakgrund? Kan amerikanerna acceptera att bli som ett land bland andra: "A nation among nations."

Jag har skrivit lite i BLT om detta seminarium. Tordagens krönika om styrkan i den amerikanska idén, och lördagens krönika, om popkulturen.

Dick Erixon är har också skrivit ett intressant blogginlägg om gårdagens ekonomiska debatt, där det framkom att klimatförhandlingarna i Köpenhamn kommer att haverera. Kan någon varna Fredrik Reinfeldt tack?

Gammal antiamerikanism

2009-06-12T10:09:00.004+02:00

Empire of fun är morgonens tema här på E-berg. Alltså, varför den amerikanska kulturen har blivit så otroligt populär jorden runt. Just nu hävade en dansk journalist i publiken att det handlar om att USA i sig består av så många minoriteter och kulturer, att det inneburit en konkurrensfördel. En populärkultur som kommer ur en sådan miljö måste ha en förmåga att appellera till alla, är hans fundering.

Mycket intressant.

Men en sak som slår mig är följande: Vi har bara varit här knappt ett dygn, och det har redan flugit runt ett otal antal citat av européer som på 18-19-talen besökte USA och tog med sig en massa dåliga bilder hem.

USA har jämförts med en sjukdom, ett frihetsfängelse, ett land där barnen är ouppfostrade och människor spottar överallt. Ett land där jordgubbar inte smakar jordgubbar, kan man leva där?!(Freud)Och så vidare. För att förstås inte prata om hur vulgär den amerikanska populärkulturen har ansetts.

Intressant, med andra ord, hur provokativt USA har varit för Europa ända sedan tidernas begynnelse. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur djupa rötter mycket av den europeiska antiamerikansimen går, och hur gammal den är. Det är inte bara ett resultat av 68-rörelsen, som man lite slarvigt annars antar.

Middag!

2009-06-11T22:00:00.002+02:00

Käk efter champagne på E-berg.

Hur den amerikanska idén har påverkat Frankrike

2009-06-11T16:41:00.012+02:00

Philippe Roger, bland annat chefredaktör för Critique, håller ett mycket intressant anförande här på Engelsberg om fransk-amerikanska förbindelser. Han tar upp den historiska anomalin att Frankrike och USA alltid haft ett knepigt förhållande, allt sedan slutet av 1700-talet. Detta trots att dessa stater aldrig har varit i krig, menar Roger.

Eftersom USA skrev ett avtal, en allians, med Storbritannien 1794 med syfte att de båda länderna skulle försöka stoppa den franska revolutionen skapade stor ilska i Paris när det blev känt ett par år senare.

Jag funderar över att de båda länderna borde ha kunnat ha ett mycket bra förhållande, med tanke på att de båda konstitutionerna är extremt nära sammanknippade med upplysningen och individens frihet. Istället har negativismerna mellan de båda länderna har ju fortsatt ända upp till våra dagar. Historiskt Frankrike förstås betraktat USA som mer eller mindre ett utskott från ärkefienden Storbritannien. Och då kanske ideal, idéer och annat blir mindre viktigt.

Nu har det börjat!

2009-06-11T14:43:00.010+02:00

Som vanligt tar det lite längre tid att transportera sig genom det vackra sommarsverige än det var tänkt, så det blev lite snärjigt på slutet.

Men nu har Engelsbergseminariet kommit igång. Alla har samlat sig i herrgården, och Pauline Maier talar om Fouding myths of America in the18th century: bland annat den felaktiga bilden av att det var Bill of Rights och Declaration of Independence som på något vis definierade och formade USA - det gjorde alla människor som sedan 1700-talet slöt sig till det amerikanska samhället, och deras strävan att ständigt tolka dessa dokument.

Daniel Walker Howe< pekar på hur teknik och utveckling i USA sällan eller aldrig har setts i motsats till de kristna värdena. Speciellt under 1800-talet tenderade amerikanen att se USA som Guds land, ett komplement till övriga västvärlden.

Telegrafen, till exempel, sågs som ett sätt att sprida kristendomen över världen. Han pekar på hur den tryckta pressen utvecklades genom nya uppfinningar i pressvärlden, och hur tidningarna spreds med uppfinningarna ångbåten och tåget. I USA fanns det tillslut fler tidningar än någon annanstans i hela världen. Och det skapade en fertil mylla för ett levande politiskt liv...

Om den amerikanska idén

2009-06-09T09:51:00.011+02:00

Just nu inväntar jag årets Engelsbergsseminarium. Förra året var det specifika temat On Russia. I år handlar det om On the idea of America.

Jag har precis läst Barack Obamas bok, Min far hade en dröm. (Recension här.)Den gav han ut för första gången för femton år sedan, då han fått publicitet för att han blivit den första färgade chefredaktören för tidningen Harward Law Review.

Oavsett vad man anser om Obamas politiska inriktning så kan man inte förneka att han är essensen av the American Idea. Hela hans uppväxt, skolning i olika delar av världen och famlande efter en identitet liknar många andras öden i USA. Häromdagen i sitt Kairo-tal sade han just detta: I'm not that different. Hela hans kontinent har i viss mån formats av rotlöshet.

Det ska bli intressant att se vilka forskare som Ax:son Johnson-stiftelsen har bjudit in denna gång. Förra året höll jag på att trilla av stolen när jag öppnade pärmen på mitt hotellrum. Om man nu får vara så ocool.

För den som är intresserad av att köpa boken Om Ryssland, som givits ut efter förra årets seminarium och innehåller alla de diskussioner från förra året, kan göra det här.

Tyvärr är den visst tillfälligt slutsåld, men det kan ju vara värt att hålla ögonen på.

Uppdatering: min kolumn i BLT från förra året.

Sverige och världen

2009-06-08T10:52:00.004+02:00

Alldeles nyss snubblade jag över en blogg jag inte sett tidigare. Sverige och världen analyserar saker främst ur ett Östersjöperspektiv. Men vem som står bakom framgår inte. Uppdatering: Jo det gör det visst. My bad. Peter Hammarberg heter han.

Nästa projekt...

2009-05-26T09:57:00.003+02:00

Har just läst ut Barack Obamas bok Min far hade en dröm. Den var fantastisk, rekommenderas varmt. Nu blir det nog Arne Bengtsson, Hotad frihet, om Baltikum. Om jag har tillräckligt med självdiciplin...

NEO:s nästa nummer: Nord Stream

2009-05-20T20:27:00.010+02:00

Det liberala samhällsmagasinet NEO:s färskaste nummer (ute i handeln 26/5) handlar till stor del om Nord Stream och intressena bakom den tysk-ryska gasledningen.

Jag har fluktat på artikeln av The Economist:s skribent Edward Lucas. Den finns redan nu att läsa som PDF-fil. Rekommenderar den starkt, för det är en rykande uppgörelse med västerlänska banker och revisorfirmors agerande i Ryssland.

Speciellt intressant är partiet om hur revisorsfirmor har bidragit till att ge mer eller mindre organiserad brottslighet en anständig fasad. Och hur man genast böjde sig ”för Kremls tryck när företaget Yukos hamnade i onåd.

Med tanke på att titeln på Lucas blogg är The New Cold War, kan man räkna ut vilken hans utgångspunkt är. Men läs i alla fall!

Lucas har också skrivit i tidsskriften Axess: här skriver jag om det.

Här finns lite mer om Nord Stream.

PJ Anders Linder medverkar också i NEO.

Uppdatering 21/5: Läser Medvedevs senaste blogginlägg, från 20 maj, igår. Han pratar ganska frankt om korruptionen i Ryssland. För den som inte är ryskspråkig, finns det en möjlighet att kopiera det ryska textutkastet - gå sedan till google.com/translate.

Han pratar om vikten av ett fungerande rättsväsende och att Ryssland ligger på en föga smickrande 147 plats av 180 i världen - enligt Transparency International. Han pratar också om bekymret att ungefär 25 procent av ryssarna, enligt en undersökning, inte tycker att korruptionen är något särskilt stort problem.

"Vi styrs inte alls av KGB längre"

2009-05-17T14:33:00.011+02:00

Jag måste säga, att Niklas Ekdal tar i så byxorna spricker när han skriver på Newsmill om mellanakten i Eurovisionen i veckan. Ja, visst kan man ha synpunkter på sceneriet. Röda Arméns manskör, den beramade uppblåsbara stridsvagnen etcetera.

Men discofascism? Trilla av stolen? Jämförelser med OS i Berlin 1936 och OS i Moskva 1980...? Nje...

Jag har funderat lite över detta i veckan. Tingeling i den svenska festivalen blev ju kontroversiellt, jag skrev bland annat själv om det i BLT. Jag gillade inte Tingeling, av flera anledningar.

Det är känsligt att driva med bilder av andra länder, speciellt om man inte har särskilt nära relationer. Vi kan ju driva med norrbaggarna, finnarna och danskarna ganska friskt. Men Ryssland? Mer tveksamt. Det är faktiskt som andra mellanmänskliga relationer. Syskon eller goda vänner emellan kan tonen vara rå men hjärtlig, medan mer avlägsna bekantskaper bör behandlas annorlunda.

Blombuketten ursäkten som SVT skickade och sedan ville ta tillbaka tyder bara på att det hela var uselt genomtänkt.

En annan av reaktionerna efter veckans semifinal har varit: men varför framställer sig ryssarna själva parodiskt, medan vi inte får framställa dem parodiskt?

Är inte det ganska givet? Det är en sak att driva med sig själv, en helt annan om andra gör det.

Och faktum är, att även om det var kosacker, manskör och folkdans på scenen i tisdags, så hade ryssarna ganska givet uteslutit både horor och mafiosos ur sitt sceneri. Jag tror inte att svenskar heller skulle tycka det var så kul att sammanknippas med porr och porrstjärnor (Swedish films, eller vad det nu kallas i USA).

Så till tiotusenkronorsfrågan: var det en egenparodi eller var det discofascism som Niklas Ekdal skriver? Ja, jag vet inte, men jag har svårt att se något hotfullt i uppblåsbara och bubbelgumsfärgade stridsplan. Det är knappast det vanligaste man kan se på en schlagerscen, det medhålles, men jag har svårt att se att Kreml tror att man kan skräma skiten ur världen med de medlen.

Gårdagens Eurovision var superproffsigt producerat.

Men det mest intressanta av allt var faktiskt den ”flygande reportern” för ryska Kanal 1, som var ute på stan i de korta pauser som i andra länder utgjordes av vanliga reklaminslag. Och som i en sketch ville tala om att fördomarna mot Ryssland inte alls stämmer:

Nej vi har inga björnar på våra gator (varvid björnar passerar i bakgrunden). Nej vi har inte snö året runt (snö som börjar falla). Nej, vi styrs inte alls av KGB längre.

Ehm.

För en sekund balanserade inslaget på randen till det farliga. Och det var riktigt kul.

SvD
Uppdatering: Donaubloggen

Apropå nätets räckvidd, ja...

2009-05-04T16:14:00.014+02:00

Häromdagen var det pressfrihetens dag. En av de farligaste länder att vara kritisk journalist i, är Ryssland.

Det senaste, tragiska fallet av överfall, skedde under valborgshelgen i staden Rostov- na-donu, i Rostov oblast, på gränsen till Ukraina.

Oppositionella medier på nätet rapporterar att journalisten Vjatjeslav Jarosjenko på tidningen Korruption överfölls i sin port på väg hem. Han fick flera hugg i huvudet och opererades fram till klockan fem på morgonen. Han hamnade i en koma, som han till dags dato inte kommit ur.

Webbsidan kasparov.ru skriver att början av 2009 har överlag varit våldsam för journalister i Ryssland. I mars var det ett överfall på en journalist i Saratov, som fick tio knivhugg i huvudet. Ytterligare en journalist i Moskva misshandlades, bland annat. Så här skriver Ulyana Ivanova på Kasparov.ru:

”Только за четыре месяца 2009 года в России был совершен ряд жестоких покушений на представителей прессы. Так, в марте неизвестные напали на саратовского журналиста Вадима Рогожина и нанесли ему около 10 рубленых ран по голове. Также в марте в подмосковном Серпухове был избит журналист Максим Золотарев, выпускающий редактор газеты "Молва Южное Подмосковье". В Химках после избиения скончался верстальщик независимой газеты "Гражданское согласие" Сергей Протазанов.”

Nätets räckvidd har för övrigt orsakat att de flesta journalister som arresteras i världen faktiskt jobbar med internet som sin främsta publiceringskanal.

Och när jag skriver om detta fall, och ska titta på de senaste inläggen, och ska länka, märker jag att kasparov.ru inte längre finns tillgänglig på nätet. Ja, se det var ju intressant. En sån tur att jag hade en sida kvar i min chache!

Apropå nätets räckvidd. (Uppdatering 5/5: så bra! Nu fungerar det igen!)

Medvedev i Helsingfors

2009-04-23T10:10:00.011+02:00

Dimitrij Medvedev var häromdagen i Helsingfors och besökte sin finska kollega Tarja Halonen. På presskonferensen där kommenterade han bland annat det faktum att han videobloggar. (Uppdatering 5/5: DN om Medvedevs blogg.)

Ett klart lyft från Putin, som uppenbarligen inte är särskilt hemma i den social mediesfären (eller någon annan mediesfär heller för den delen).

Givetvis kommer bloggen att vara strikt kontrollerad när det kommer till kommentarer. Något annat var väl inte att förvänta.

Här skriver Helsingin Sanomat (eng. version) om besöket. Förresten, kolla bilden på den sidan. Lägg till en kejsarmustasch. Är inte Medvedev ruskigt lik Nikolaj II, så säg.

Tiotusenkronorsfrågan är om han i lika hög grad låter sig styras av krafter omkring honom.

Inte enligt Tarja Halonen, i alla fall.

Nordstream i Karlskrona

2009-04-15T20:23:00.008+02:00

Som bekant är ju Nordstream ute på turné i landet. Idag, onsdag 15/4 var de i Karlskrona och imorgon dyker de ner i Karlshamn. Sen styr de kosan vidare mot Skåne.
Jag haffade Nicklas Andersson, ansvarig för Nord Stream i Sverige och ställde några frågor till honom.

Här finns den intervjun att lyssna på. Tyvärr är det lite blåsljud här och var i min iPod. Men ja, det var bättre än inget alls. Så är det när man bor i en kuststad.

Jag kommer också ha en text om det i morgon i tidningen. Länk kommer. (Uppdatering: Här är den!)

Nord Stream på turné

Nord Stream och vad som egentligen sägs

Mer om vad vi på BLT har skrivit om Vitryssland, Ryssland och Ukraina

Standpoint på något för hög växel

2009-04-09T08:53:00.011+02:00

Den alltid lika intressanta brittiska tidsskriften (trots ansenlig grad av konservatism) Standpoint, skriver i sitt senaste nummer om ”BBC Kremlin Service”.

Artikeln handlar om hur BBC har skurit ned på sin ryska redaktion, och vilka protester det har piskat upp.

The Times har bland annat publicerat ett upprop mot nedskärningarna, men också ett antal andra artiklar om turbulensen kring BBC Russian Service.

Doris Lessing är bland de 60 protesterande, liksom Antony Beevor, Simon Sebag - Montefiore, Geoffrey Hosking, Dominic Lieven, Catherine Merridale. För att nämna några. Med andra ord, hela gräddan av engelskspråikga rysslandsforskare och författare.

Egentligen går dock Standpoints artikel ut på att nedskärningarna handlar om en rysk konspiration för att strypa det fria flödet av information i Ryssland. BBC har nämligen sändare i Moskva och Piter.

Robert Chandler, som skriver i Standpoint, menar att BBC efter murens fall tappade allt säkerhetstänkande. De började anställa engelskspråikga ryska journalister och insåg inte att alla ryska journalister med flytande engelska i bagaget måste varit kopplade till KGB på ett eller annat vis.

Nog för att jag kan vara konspirationsteoretisk, men här har nog Standpoints skribent lagt i en lite för hög växel. En vällande massa av KGB-agenter? Tillåt mig vara skeptisk.

Man får väl ändå titta på hur många ryssar som faktiskt lyssnar på kortvågsradio numera. Tekniken står faktiskt inte stilla på andra sidan pölen, nätet utbreder sig även där.

I det perspektivet verkar BBC:s ombakade satsning (nedskärningarna i sändningar ska satsas på en expanderad webbsida) ganska naturlig. BBC, liksom alla andra medieföretag, drabbas dessutom av finansiell kris. Dessutom är det främsta skälet nog ett annat: Nigel Chapman, Director, BBC World Service har uppenbarligen dålig koll på vad som händer i Ryssland. Han har avgått från sin post.

Men oavsett detta är det förstås en förlust att de båda länderna klipper ytterligare ett band med varandra.

Times ledarartikel om nedskärningarna

Svar från Nigel Chapman, Director, BBC World Service
(Avgick sedermera efter kritik)

Ryska journalister protesterar mot nedskärningarna

Pax Baltica 20 år

2009-04-07T09:24:00.007+02:00

Jubiléer är alltid trevliga. Det här året är som bekant fullspäckat av dem - det är 200 år sedan 1809, då Sverige tappade Finland, det är 300 år sedan slaget vid Poltava.

Och det är 20 år sedan Berlinmuren föll.

Höstens Pax Baltica i Karlskrona kommer att ha undertiteln: Blev det som vi trodde? Berlinmurens och Sovjets fall har ju inneburit både förhoppningar och besvikelser för oss som bor kring Östersjön.

15-16 oktober blir det lunch på residenset, föreläsningar i Karlskrona och specialprogram ute på Kungsholms fort, helt i traditionell anda. Både för öppen publik och mer specialinbjudna gäster.

Eftersom jag sitter med i arbetsgruppen kan jag säga att programmet har tagit form. Det ser superintressant ut.

Läs mer om Pax Balticas långa historia på Pax Balticas egen blogg här.

nederlag + nationalism = farligt

2009-04-02T21:56:00.003+02:00

Sverige är ganska fattigt på människor som verkligen begriper något av utvecklingen i före detta Sovjet. Den anglo-saxiska världen är desto bättre utrustad. Hela Engelsbergsseminiariet förra året var ett enda långt bevis på att den verkliga expertisen inom detta område inte går att finna inom detta lands gränser.

Den som vill läsa en riktigt intressant artikel om den osunda nationalism som Vladimir Putin har uppammat i Ryssland, kan läsa den här artikeln på Foreign Policy.

Den är skriven av Arkadij Ostrovskij, skribent vid The Economist. Hans huvudsakliga tanke är, att kriget i Georgien är ett led i den anti-amerikanism som härskar i ryska medier. (Och som enligt Julia Latynina rapporterar kring hur Medvedev åker till Washington och lär amerikanerna hur ekonomin ska skötas.) Kriget mot Georgien har beskrivits som en seger över USA.

Jag för min del associerar till det "lilla segerrika krig" som Nikolaj II trodde han skulle få när han gick i krig med den lilla nationen Japan 1904 - ett förmodat enkelt krig att vinna, och samtidigt vinna poänger på hemmaplan. Nikolaj lyckades inte särskilt bra, vare sig med det ena eller det andra. Putin har dessvärre varit mer framgångsrik.

Mitt i Rysslands ekonomiska kris har landet begått ett antal misstag. Märkligt vore det väl annars, även stabila och mogna demokratier genomgår exempellösa stålbad för tillfället.

Ett av dessa misstag var att höja tullen för använda bilar - något som slagit undan benen för stora delar av hela Vladivostoks ekonomiska motor - därav de kravaller i som utbröt i december. Och som vi i Sverige knappt hört talas om! Från Moskva flögs specialtrupper in för att ta hand om oroligheterna. "The brutality with wich these units dispersed the demonstrators shocked even the local police" skriver Ostrovsky.

Ostrovsky skriver också om hur Vladimir Putin har underblåst känslor av nederlag och förnedring hos den ryska befolkningen.

Det är sannerligen inget gott att ha med sig i bagaget om man vill bygga en verkligt stabil stat - och inte bara en stat som ser stabil ut men som under ytan är kaotisk och oförutsägbar. Vi vet ju vad sådana känslor kan mynna ut i - det har historien visat. I kombination med en virulent nationalism kan det bli riktigt otäckt.

Läs, läs läs!

Besök från Kaliningrad i Karlskrona

2009-04-02T08:43:00.011+02:00

I morgon, fredag, är en stor dag för de Rotaryklubbar i Ronneby och Karlskrona som under flera års tid har samlat i hop pengar för att bygga barnhemmet i Krylowo i Kaliningrad. Det är också stort för BLT, som varit med på resan.

Det blir nämligen besök från Kaliningrads Oblast (region) för påskrivande av papper för att barnhemsbygget äntligen ska kunna komma i gång. Här skriver BLT:s ansvarige utgivare Kerstin Johansson om det hela.

Representanterna kommer från högsta möjliga ort, alltså Kaliningrads regering, om man nu får vara något vårdslös med orden. Totalt handlar de insamlade medlen om över en miljon kronor. Fantastiskt!

Uppdatering: Läs om besöket i Karlskrona här.

Nord stream ute på turné

2009-03-31T09:16:00.010+02:00

Just nu befinner sig Nord Stream på en kampanjtripp runt om i Sverige för att få den svenska opinionen att mjukna något inför tanken på Gazproms ledning i Östersjön.

Till Oskarshamn kommer de den 2 april (Lilla torget), till Kalmar den 7 april (Stortorget), till Karlskrona den 15 april (Stortorget), till Karlshamn den 16 april (Stortorget), till Malmö, 17-18 april och till Visby vid Almedalen den 22 april.

"Besökare är välkomna att samtala med representanter från Nord Stream mellan 10-18", står det i pressmeddelandet.

Vi är nog ganska många ledarskribenter och politiska redaktörer som vid det här laget fått mail från Lars O Grönstedt, Nord Streams representant i Sverige. Claes Arvidsson, Svenska Dagbladet, till exempel, eftersom turén just passerat Stockholm och Arvidsson uttryckt skepsis mot hela projektet.

Jag hade själv en debattomgång med Grönstedt i februari. Det ska bli himla intressant att prata med de sakkunniga när de kommer till stan efter påsk. Jag ser fram emot det!

Uppdatering: Bilden här intill är några av de remisspärmar om gasledningen som Länsstyrelsen i Blekingen har fått ta emot. (Just nu ligger de i länsstyrelsens entré.) Vem ska på lokal nivå klara av att sätta sig in i och bedöma allt detta?

Sanna ord från höger

2009-03-27T11:06:00.005+01:00

Per Dahl, pol chefred på Barometern, kommenterar saker och ting på You Tube, i kanalen Heta ord från höger.

Här sägs - dessutom - några sanna ord om opinionsvindar i Ryssland.

Latynina i Kalmar

2009-03-23T16:28:00.007+01:00

Jag ser i dagens Svenska Dagbladet att Jan Blomgren har intervjuat Julia Latynina. Jag hörde henne prata när hon var i Kalmar i förra veckan, på medieseminariet arrangerat av HIK och Barometern-OT.

Återigen blev man påmind om hur stor skillnad det är på att vara journalist i Sverige, en bekväm tillvaro, och hur det är att vara kritisk i Ryssland. Det sistnämnda gör man med fara för egen säkerhet, vilket Julia Latynina själv intygade. Men på vilket vis detta hade drabbat henne ville hon inte utveckla. Förståeligt nog.

Hon hade givetvis mycket att säga om Putin, mindre om Medvedev, vilken hon nämnde närmast med en fnysning. Så det är uppenbart vem utav dem som fortfarande står som symbol för makten.

Putin har lyckats etablera en effektiv bild av sig själv menar Julia Latynina, både hemma och utomlands. Det har resulterat i en sorts innehållslös men smart katt- och råttalek.

I väst ses han som respekterad på hemmaplan för att han bygger en stark stat. I Ryssland vet man att hela staten är korrupt - men att han åtminstone är respekterad i väst. Imagebuilding, kallas sådant.

Hon hade inget till övers för medierna i Ryssland heller, liksom få andra oppositionella journalister. Hon menar, att snarare att titta på vad de skriver om, bör man granska vad de inte skriver om. Problem som inte diskuterar anses nämligen inte finnas. Istället ägnar man sig åt att diskutera låtsasproblem.

Låter bekant men synnerligen nedslående.

Vetenskapsrådet, Del 1

2009-03-16T11:50:00.012+01:00

Ja, fy tusan så sjuk man kan bli. Var på Vetenskapsrådets fantastiska seminarium i torsdags, men deckade sedan i helgen i en riktigt rejäl förkylning. Nåväl, här kommer Del 1:

På Piperska Muren är det bokstavligen talat fullt till sista plats. Det är till och med så att vi, som kommer lite senare, får hitta stolar och sätta oss på en plats bäst vi kan. För det är hundratals personer som kommit för att lyssna på Per-Arne Bodin,

Lennart Samuelson (bilden), Irina Sandomriskaja, Kristian Gerner, Gudrun Persson och Markku Kivinen.

Och alla är där – gräddan av den svenska kunskapspoolen när det kommer till Ryssland och före detta Sovjet. Det gör att publiken är lika kvalificerade som åhörarna, vilket i sin tur ger en intressant debatt i auditoriet. (Och jag håller tyst den mesta delen av tiden.)

Det är Vetenskapsrådet som står som värd för seminariet Är Ryssland sig likt. Det är en något omgjord variant på det klassiska temat Vart går Ryssland. Eller som temat var på Engelsbergsseminariet i somras, det avskräckande On Russia. Men temat Är Ryssland sig likt öppnar ändå för något mer fruktsamma diskussioner än bara det vanliga svartvita vän-fiende - perspektivet.

Men här är det sannerligen ingen risk att det blir svartvitt. I denna eminenta skara av vetenskapsmän och journalister huggs inget i sten.
En av de mer intressanta föreläsarna är Gudrun Persson som pratar om Varför Sovjet föll samman. Inte heller ett så dåligt tema, och hon avslutar i princip sin föreläsning med, att om någon hittar ett dokument i de ryska arkiven som ger ett slutgiltigt svar på denna fråga, skulle hon vara tacksam för om någon slog henne en telefonsignal.

Ett av hennes egna svar är i korthet: tristess. Tristessen i det själsliga livet. Omöjligheten att föra in innovationer i det planekonomiska systemet, vilket därmed skapar också en oundviklig stagnation i ekonomin. Till detta: tristessen att stå i kö, tristessen i ledarskiktet, tristessen vi vardagslivet. Och, menar hon, när sprickan mot omvärlden väl vidgades satte det otrolig press på systemet, vilket det inte klarade av.

Malcolm Dixelius inflikade då, ur publiken, att hon slagit huvudet på spiken i sin forskning. Han berättade, att när han var på Röda Torget, mindre än en timme efter att den sovjetiska flaggan halats och den ryska hissats, så möttes han bara av en enda sak: likgiltiga axelryckningar. Ju mer folk lärde känna om väst, desto mindre benägna blev de att omhulda sitt eget system.

Jag hörde själv häromkvällen en fantastisk dokumentär från BBC på min iPod om hur Beatles erövrade Sovjetunionen. Och det var knappast via skivor, och merchandise i vanlig mening utan via rullband som kopierades och kopierades i all oändlighet. Man tog vad man hade. Därför kunde man se bilder av bandet kopierade över benknotor – röntgenplåtar användes för bildkopiering.

Ja, det var i alla fall vad BBC påstod. Jag kan inte låta bli att tänka på detta då jag sitter i publiken och hör Persson tala om tristess. Jag tänker, att det är ganska talande för hur utsvultna människor måste ha varit både på kontakt med omvärlden och på något annat.

Snödroppar under snötäcket?

2009-03-09T10:35:00.008+01:00

Jag var på Kulturen i Lund ett antal gånger när jag var liten, och där i den medeltida avdelningen fanns ett fascinerande hjul, som oavbrutet snurrade runt, runt.

På detta hjul satt fyra kungar, utskurna i trä. Men de var konstruerade så fiffigt, att när de hade passerat sin höjdpunkt trillade kronan symboliskt av. Det hjulet illustrerade på ett utmärkt sätt Maktens uppgång och fall.

Frågan är nu om kronan håller på att falla av Putins huvud. De som vet menar att det har skett en maktförskjutning till fördel för Medvedev. Det vore inte så konstigt, med tanke på den finansiella krisen, och med tanke på att Putin av befolkningen kan betraktas som mer skyldig till Rysslands situation.

Jan Blomgren har skrivit om detta i dagens Svenska. Medvedev vill nu stuva om i regeringen. Om och på vilket vis detta sker kan bli intressant att följa.

Den andre personen som anar förändringar i rätt riktning i Ryssland är Arkadij Vaksberg i Understreckaren.

Är det så att man kan skymta snödroppar under det Putinska snötäcket?

Läs även detta, om Medvedevs nya giv, som jag skrev i somras!

Rysslandsseminarium på torsdag

2009-03-09T09:23:00.006+01:00

Jag ser fram emot att få åka på seminarium på torsdag. Här är programmet. Vetenskapsrådet står bakom. Självklart blir det väl en och annan bloggpost av det hela.

”Föreställningen om Rysslands historia som ett kretslopp är en myt,
hävdar en forskare. Ryssland har betraktats som något som med
inspiration från omvärlden ska bli något annat, menar en annan.
Välfärdens svåra förverkligande, hur tristessen fick Sovjetunionen på
fall och hur 1900-talshistorien omvärderas idag är andra teman på
seminariet. Slutligen behandlas den samtida ryska litteraturens
dilemma: att stå fri från moraliska och politiska frågor men ändå
upprätthålla sin traditionella roll av moralisk auktoritet.

Motsatsparet kontinuitet - diskontinuitet har under decennier varit
centralt i analyser av Rysslands utveckling. Även idag är det många
som återknyter till historien på detta sätt då de beskriver hur ett
nytt ryskt samhälle och en ny nationell identitet håller på att ta form.

Men kan inte detta sätt att diskutera snarare konservera och förenkla
vår förståelse av vad som händer i Ryssland idag? Kom och lyssna till
och delta i diskussioner med framstående forskare inom området!

Välkommen torsdagen den 12 mars 2009, kl 10.00-16.00
LOKAL: Piperska Muren, Scheelegatan 14, Stockholm

Anmäl dig senast den 2 mars via länken forskningvistodjer/seminariedokumentation/
humanioraochsamhallsvetenskap/anmalantillkvartalsseminarium.
4.6540af481158eba66b88000425.html7949d9e3880000>

PROGRAM

09.30 Kaffe

10.00 Inledning med Arne Jarrick, professor i historia, Stockholms
universitet och huvudsekreterare vid Vetenskapsrådets ämnesråd för
humaniora och samhällsvetenskap.

10.15 Rysslands historiska drama: kontinuerlig diskontinuitet med
Kristian Gerner, professor i historia, Lunds universitet. Såväl
landets härskare som utomstående aktörer har betraktat Ryssland som
ett projekt, något som med inspiration från omvärlden ska bli något
annat. När Ryssland skulle bli en sjömakt utformades S:t Petersburg
efter Amsterdams mönster. När Ryssland skulle bli en militärstat stod
den karolinska förvaltningen modell. Att genomföra en grundläggande
samhällsomvandling samtidigt som man närmar sig Europa är ett
kontinuerligt drag i Rysslands diskontinuerliga historia, menar
Kristian Gerner och ställer frågan om den ekonomiska världskrisen
kommer att framtvinga ännu ett moderniseringsprojekt och förmå landet
att fullfölja den öppning mot omvärlden som ägde rum under Gorbatjov
och Jeltsin.

11.00 Därför upplöstes Sovjetunionen. Gudrun Persson, Ph.D., Slaviska
institutionen, Stockholms universitet. Sovjetunionen var ett imperium
som visade sig vara oförmöget till förändring. En av de viktigaste,
men underskattade, orsakerna till unionens fall är tristessens
påverkan ˆ hopplösheten, de ungas perspektivlösa framtid, den
offentliga lögnen, sovjetledningens handfallenhet. Glappet mellan den
proklamerade verkligheten och hur det faktiskt var blev för stort och
till sist föreföll även den högsta ledningen uttråkad och fången i
sin egen retorik. Det hävdar Gudrun Persson då hon sätter
Sovjetunionens upplösning i ett historiskt sammanhang och diskuterar
ryska reformperioders betydelse för framtiden.

11.45 Ryska historiker blickar tillbaka på sovjetepoken. Lennart
Samuelson, docent Östekonomiska institutet, Handelshögskolan i
Stockholm. Sovjetunionens sammanbrott innebar en oerhörd utmaning för
landets yrkeshistoriker och historielärare. Det mesta om 1900-
talshistorien måste omvärderas och nytolkas, ofta utifrån
källmaterial som inte ens landets arkivarier känt till tidigare.
Uppbrottet från en partidirigerad och marxistisk framställning av
historien har gått fort. Många tabubelagda aspekter av sovjetepoken
har blivit föremål för omfattande forskningsprojekt. Jordbrukets
kollektivisering, 1930-talets terror samt Gulaglägrens framväxt är
tre områden där Lennart Samuelsson tydliggör denna utveckling bland
yrkeshistorikerna, vars verk radikalt skiljer sig från de
nystalinistiska eller populärhistoriska alster som oftast blivit
översatta till västliga språk.

12.30 Lunch

13.30 Mot ett tautologiskt Ryssland. Irina Sandomirskaja, professor
CBEES, Södertörns högskola. Är Putin sin tids Stalin medan Stalin var
sin tids Ivan den Förskräcklige? Nej, menar Irina Sandomirskaja,
föreställningen om Rysslands historia som ett kretslopp där samma
despotiska ledare, samma imperialism och samma våldsamma revolutioner
återuppstår i nya skepnader, är en myt. Hon visar på hur den mediala
bilden av Ryssland jämte det politiska trycket påverkat ryska
kulturstudier. De senaste tio åren har forskningen börjat domineras
alltmer av samhällsvetare och statsvetare med teoribildning baserad
på modeller istället för slavister med deras utgångspunkt i språk och
litteratur. Men den destruktiva myten om Rysslands öde lever vidare.

14.15 Den svåra vägen till välfärd. Markku Kivinen, professor,
Aleksanteri Institute, Helsingfors universitet. Att utveckla
förutsättningarna för välfärdstatens institutioner är en stor
utmaning för Ryssland i dag. Ett av de största problemen är att de
samhälleliga intressena inte är organiserade. Detta lämnar stort
spelrum för professionella organisationer och eliter. Vilka
möjligheter och hinder samhällsstrukturen och de politiska
institutionerna utgör för välfärdens förverkligande i Ryssland är
centrala frågor för Markku Kivinen då han diskuterar välfärdstatens
utveckling i Ryssland.

15.00 Kaffe

15.15 Ivan den förskräcklige går igen i rysk litteratur. Per-Arne
Bodin, professor i slaviska språk, Stockholms universitet. Dagens
ryska skönlitteratur står inför ett dilemma. Å ena sidan kravet på
att litteraturen ska stå fri från moraliska och politiska frågor. Å
andra sidan kravet att upprätthålla den traditionella roll av
moralisk auktoritet som kanske är nog så viktig när de totalitära
dragen i politiken åter förstärkts. Per-Arne Bodin låter tre
författare illustrera detta dilemma: Tatjana Tolstaja, Vladimir
Sorokin och Dmitrij Prigov. Tankar kring rysk kultur som en spegel av
ett auktoritärt samhälle är centrala hos dem alla tre. Det är också
Ivan den förskräcklige och en fullständig misstro parad med en
bergfast tilltro till språkets, litteraturens och kulturens förmåga.

16.00 Seminariet avslutas”

EU och euron inför tuffa utmaningar

2009-03-06T14:11:00.002+01:00

Här, en analys om vilka utmaningar som EU och euron står inför. I magasinet Harvard Law Record. Mycket läsvärd, om än oroande.
Who will be the next Iceland? - Opinion

Dialog är goda nyheter

2009-03-04T08:04:00.006+01:00

I dag har jag i Blekinge Läns Tidning kommenterat konversationen brevledes mellan Dimitrij Medvedev och Barack Obama. Administrationerna i både USA och Ryssland förefaller intresserade av att trycka på "återställningsknappen" för att citera Joe Biden. Det är bra nyheter.

Mer om Ryssland från BLT
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

Pissar balterna på den ryska historien?

2009-03-03T10:33:00.005+01:00

Den här kommentaren har jag fått av signaturen Rysslandsvyer, den är ursprungligen publicerad under detta inlägg. Jag tycker den är värd att lyftas upp.

Norges lagförslag om att kriminalisera medborgares sexköp utomlands är väl nästan analogt, men backas upp öppet av många fler än en minister.

Sen vet jag inte om jag tycker uttalandet var skarpt. När estniska myndigheter, med allt mer populistiska regeringspartier i sptesen, flyttade monumentet från 2a VK var det uttryckligen för att provocera.

26 miljoner sovjetmedborgare dog under det tyska angreppet 1941-45. Krigsfångar, judar, motståndsgrupper och partimedlemmar sköts på plats av särskilda SS-förband. Du har aldrig funderat på om det kanske är okänsligt att öppet pissa på minnet av detta?

Svar: Nej, det är inte alls analogt med vartannat. Den norska sexköpslagen handlar om norska medborgare utomlands. (Att köpa sex utomlands är för övrigt förbjudet även för svenska medborgare.)

Men detta handlar om hur den ryska regeringen resonerar kring - det är ju inget reellt förslag ännu - att markera mot andra länder och dess medborgare för att dessa hanterar sin historia bäst de vill/kan/har förmåga.

En ganska stor skillnad, inte sant. Balterna är ju trots allt självständiga stater.

Nord Stream och vad som egentligen sägs

2009-03-02T09:35:00.008+01:00

Härom veckan var det lite ståhej här i Karlskrona. Då visade det sig nämligen, att Nord Stream - eller rättare, ett bolag i dess tjänst - har tecknat ett avtal med Karlskrona hamn för att få förvara rör där när gasledningen i Östersjön ska läggas ned. Kommunen får 30 miljoner oavsett om ledningen blir av eller inte.

Detta ska ses i ljuset av den dokumentär som Kalla Fakta- redaktionen sände i samband med detta.

Jag skrev då kritiskt om gasledningen i BLT och fick svar från Lars O Grönstedt, senior rådgivare till Nord Stream.

Han menade att Karlskrona ju vinner ju på affären. Varvid jag påpekade, att den kortsiktiga vinsten för kommunen knappast är det viktiga i detta fall.

Jag kan rekommendera alla som är intresserade av detta ämne att läsa följande dokument från FOI, publicerat i februari 2008: Security Implications of the Nord Stream Project.

Det är knappt 20 sidor, men matnyttig läsning.
Fler dokument om det hela finns i denna artikel.
Här finns mer om Ryssland, Vitryssland Ukraina i BLT.

Land ska med lagar byggas - egna lagar, alltså

2009-02-28T11:17:00.006+01:00

Idag skriver vi om detta i Blekinge Läns Tidning. Man kan tycka att Sergej Sjojgu är en tokfrans, men han är trots allt minister i den ryska regeringen.

Vad jag inte begriper är hur man kan tro, att rysk lag ska gälla för händelser utanför det ryska territoriet?
"Land ska med lag byggas", heter det.
Inte "land ska med andra länders lagar byggas".

Men det vet nog inte Sergej Sjojgu.

Russia Today
You Tube
Annat material om Ryssland, Vitryssland och Ukraina på BLT

Presskonferens för ryska reportrar

2009-02-27T16:35:00.011+01:00

Denna tecknade bild kan jag inte undanhålla för eventuella läsare. Full av svartsyn.
Jag har konstärens tillstånd för att länka till bilden. Ursprungligen är den publicerad på sidan The Other Russia. Konstnären heter Signe Wilkinson. All rights reserved.

Mördande ironi. Om man får ha en så svart humor.

Vid god vigör?

2009-02-26T11:23:00.004+01:00

Moscow Times och St Petersburg times skriver om Chodorkovskij. The Moscow Times skriver idag, 26/2, att hans försvar menar att han är vid god vigör och ser fram emot rättegången nästa vecka. Man måste hoppas - ja, vad ska de annars tro och säga.

27 ytterligare år i Sibirien?

2009-02-24T14:12:00.005+01:00

Chodorkovskij ska upp i en ny rättegång. Nu även anklagad, inte bara för miljonsvindel, utan också våldtäkt. Det gäller att gardera sig. Så att domen på 27 ytterligare år i Sibirien verkligen, säkert, tar livet av den anklagade.

”När skattemyndigheterna plötsligt började granska honom 2003 skedde det sedan han allt oftare talat om behovet av ekonomiskt stöd till den politiska oppositionen och till och med antytt att han själv funderade på att ställa upp i kommande presidentval.

En ny fällande dom kan komma att utöka hans fängelsetid med ytterligare 27 år – i praktiken en livstidsdom, med tanke på förhållandena i hans fängelse i Tjita, strax öster om Bajkalsjön.

Den nya bedrägerirättegången inleds i en domstol i Moskva nästa vecka. Samtidigt fortsätter en annan domstol i staden redan på onsdagen sin behandling av det andra mål som just nu berör Chodorkovskij.

I det fallet hävdar förre medfången Aleksandr Kutjma att Chodorkovskij förgripit sig sexuellt på honom, i samband med att de placerats i samma isoleringscell för tre år sedan.”(TT)

Misstänkta mördare frikända

2009-02-19T15:01:00.008+01:00

Alldeles nyss kom flashen på TT att Politkovskajas misstänkta mördare har släppts fria. Två bröder från Tjetjenien och en polis.
Mordet på Anna Politkovskaja kommer garanterat förbli ouppklarat.

Här skriver BBC om ämnet.

2003 var jag i Moskva och träffade henne på Novaja Gazeta tillsammans med ett gäng svenska journalister. Den här texten, som jag skrev efter det, publicerades ursprungligen i Barometern, 21/10-03. Nu återpublicerar jag den här.

Kriget i Tjetjenien ska vinna valet åt Putin

"Det har blivit en självgående organism"

Novaja Gazeta är den enda tidningen i Moskva som inte har några externa ägare. Tidningens journalistkollektiv äger sina aktier själva. Det är det enda sättet att undkomma statens ekonomiska strypgrepp och krav på vad som ska stå i tidningen.

För tillfället har Novaja Gazeta en upplaga på 400 000 i Moskva - i sig en stor tidning, men en suck i rymden mot tv-kanalernas makt, som numera alla är statligt ägda.

Tidningen måste leva av privata sponsorer. Chefredaktören berättar när vi kommer dit på besök, att oberoendet ger dem svårigheter: inte alla journalister vågar arbeta kvar på grund av hot. Ägarkonstellationen gör dock att journalisten Anna Politkovskaja kan fotsätta att rapportera om kriget i Tjetjenien på ett sätt som gjort henne världsberömd - och djupt hatad bland dem som vill tysta kritiska röster i Ryssland. I Tjetjenien har hon har blivit tillfångatagen och psykiskt torterad - av ryska militärer.

Lågmält och engagerat svarar hon på våra frågor.

Är det ett skäligt journalistiskt försvar att inte arbeta i Tjetjenien för att det är farligt?

- Först säger jag att jag inte dömer någon. Var och en måste fatta sitt beslut. Men det är ju klart att det är betydligt mindre farligt om man bara rapporterar det preseidenten vill. Det jag tycker är viktigast är att journalister inte kan röra sig fritt därnere.

- Det är så många som vill fortsätta det här kriget. Det har pågått i fem år och har blivit en egen organism. Presidenten har sitt intresse där inför valet, och militärerna får en möjlighet att skaffa sig en lägenhet, lön och karriär på ett annat sätt än vad som vore möjligt genom en ren militärtjänst.

Under det sista året har det skett en splittring mellan de båda ledarna i Tjetjenien, Aslan Maschadov och Shamil Basajev. Det var Basajev som låg bakom gisslandramat på Dubrovkateatern i Moskva förra hösten. Han förespråkar numera krig med alla medel mot ryssarna, inkluderat självmordsattentat, berättar Anna Politkovskaja för oss.

Vilket stöd har de båda ledarna i befolkningen? undrar vi.

- För det första skulle motståndet i Tjetjenien inte existera utan dem - de förser människor med mat. I den meningen kan motståndet existera så länge de finns. Utvecklingen har gjort att människor i Tjetjenien radikaliseras och numera stödjer Basajev. Det är en stor tragedi, säger hon.

Anna Politkovskaja har den tjetjenska befolkningens förtroende på grund av sin rapportering. Hon ombeddes av de tjetjenska gisslantagarna på Dubrovkateatern att bli medlare i dramat.

Vad upplevde du som mest obehagligt, kriget eller gisslandramat?

- Det är omöjligt att säga. Jag har ett försvar inom mig själv för att orka vara kall och tänka. Man måste arbeta. Dubrovka lever kvar hos mig som ett av mina svåraste minnen. Jag fortsätter ständigt att ha kontakt med människor därifrån. De får ingen uppmärksamhet av samhället alls och jag kan inte släppa det.

Kan vi förvänta oss fler liknande terrordåd?

- Självklart.

Vad händer med soldaterna som kommer hem från kriget?

- Vi ser samma syndrom som Vietnamsoldaterna drabbades av. Många begår självmord. De har påverkat samhället drastiskt. Det har blivit mycket brutalare. Dessutom sprids det militäristiska språket, till exempel används ordet "utrensning" i alla möjliga sammanhang.

Hur har väst agerat tycker du?

- USA:s högsta politiker påminner om Sovjetunionens. Bush och Putin kommer överens för att de tänker i precis samma banor - offren spelar ingen roll. Condoleezza Rice påstår att Bush har sin syn på det hela, att kriget måste till för att bekämpa terrorismen. Men han saknar intellektuell förmåga att förstå situtationen.

- I Tjetjenien har människan i sig inget värde. Det är bara en biologisk varelse. Den kan man döda eller göra vad som helst med.

Utrikespolitisk debatt idag

2009-02-18T10:00:00.010+01:00

Urikespolitiskt debatt i riksdagen idag. Carl Bilt skriver på Svd:s Brännpunkt om Ryssland, och menar att han är mycket oroad för utvecklingen där. Det har han ju gjort tydligt många gånger, och det har orsakat honom problem i Moskva.

Men det måste man nog räkna med. Urban Ahlin är som alltid otroligt bitsk i debatten. Han kritiserar Bildt för dennes hållning mot Ryssland. Men när gjorde sig partiet socialdemokraterna kända för att stå upp mot auktoritära och antidemokratiska hållningar österut? Snarare har partiet historiskt sett varit synnerligen mjuk i ryggen gentemot ett politiskt fundamentalistiskt Moskva.

Hur det sen blir med raketavspänningen i Europa kan man för övrigt fundera över. Den här videon är bara några dagar gammal. Den ryske presidenten Dimitrij Medvedev intervjuas av RT - Russia Today.

Medvedev är tydlig, men det är USA:s Joe Biden också. Samarbete och samtal med Ryssland innebär inte att USA har samma uppfattning som Ryssland om allting, menade han i München.

Vi får väl se vad det innebär i praktiken.

Om Tjeckien och Polen fick bestämma vore emellertid saken biff.

Öppen diskussion? Nej, öppet gräl!

2009-01-10T18:44:00.003+01:00

Socialdemokraterna i Skåne vill att socialdemokraterna riks luckrar upp budgetreglerna. De, med Morgan Johansson i spetsen, menar att det inte alls är någon kritik mot hur Mona Sahlin fört debatten med vänsterpartiet. Nämligen att hon tvingat dem att gå med på att rätta sig efter utgiftstaket.

Heléne Fritzon säger enligt Kristianstadsbladet att: "Det är ingen kritik mot Mona Sahlin. Hon har bett om en öppen debatt."

Liknande formulerar sig Morgan Johansson i Svenskan. "Det var ju Mona själv som tog initiativ till rådslagen i en öppen process. Det innebär att det kommer in åsikter om hela politiken från hela partiet."

Fan tro´t. Skåne är ett tungt och besvärligt distrikt inom socialdemokratin. Hänger för det mesta till vänster om sossarna riks.

Och Skånedistriktet får i sin tur kritik av Hallandsdistriktet. Då är det inte längre en öppen diskussion, utan ett öppet gräl. Så brukar det nämligen vara. En diskusson som förs via medierna är allt annat än en diskussion.

I sakfrågan kan man ju bara säga: Nej! Får man påminna om alla de år som (s) har hojtat om slarviga borgare som inte kan hålla i pengarna? I en kris är det givetvis viktigare än någonsin att man har koll på pengarna. Ospeciferat smetande ut över offentlig sektor blir knappast effektivt.

SvD Ledare
DN
Svt

Vikten av att argumentera med öppna kort

2009-01-10T18:15:00.006+01:00

Här är en kommentar som just kom in idag och som jag själv vill kommentera!

Du skriver ovan:
"Välkommen - och kul att du vill kommentera! Som princip anser jag att alla bör debattera med öppna kort - tala således om vem du är!"
Jo du, läs ditt eget blogginlägg "Åsiktspolisen slår till - hårt!" en gång till...... :))
I det här landet sprider sig rädslan fortare än jag ens vill erkänna för mig själv.

Alltså det här med att debattera med öppna kort: För mig handlar det om en grundläggande grej, ett sätt att sätta sig till motvärn mot den smygande misstänksamhet och det skitsnackande som man kan uppleva i det här landet när man vågar ha en åsikt.

För mig är öppenhet och rakryggat tyckande en del i den demokratiska traditionen. Det är bland annat av den anledningen jag blir så upprörd när jag läser om det som hänt på Migrationsverket.

Demokrati går ut på att bryta åsikter mot varandra. Jag förväntar mig inte att människor har samma åsikter som jag. Det är farligt och en grupp där alla tycker lika är både trist och gör mig något misstänksam.

Således: Jag argumenterar med andra, eftersom jag förväntar mig att andra ska argumentera tillbaka. Inte för att "vinna" en diskussion, utan för att få ett utbyte.

Men ibland undrar jag om vi håller på att förlora förmågan att föra diskussion med varandra utan att det urartar till personangrepp. Förmåga att skilja på sak och person är grundläggande. Om den förmågan förloras är vi illa ute.

Åsiktspolisen slår till - hårt!

2009-01-09T09:23:00.014+01:00

Vi har skrivit om följande ärende på ledarsidan idag, men just nu känner jag att jag måste fräsa till lite mer. (Barren och Smålandsposten har också skrivit. Bra!)
Fallet med Lennart Eriksson är helt sjukt. Migrationsverket har gjort sig skyldig till en skandal, varken mer eller mindre.Karln har uttryckt åsikter - som nu råkar vara på Internet, och inte vid kaffebordet - och så bedöms han olämplig som handläggare.

Och Observera! Det har inte producerats något annat - inte ens vid rättegång - som ger vid hand att han har misskött sitt arbete. Det enda som finns är luddiga formuleringar från hans chef om att Migrationsverket i Västra Götaland aldrig har fungerat särskilt bra, eller att Erikssons bloggande undergräver förtroendet för Migrationsverket. (Vilket förtroende, vill man fråga.)
Men att anställda uttalar sig för Proletären är tydligen helt ”comme il faut”?
Vad är det som händer i det här landet? Taket har nu uppenbarligen sjunkit så lågt att vi alla riskerar att få det i huvudet!

Nathan Shachar har skrivit om ämnet i den utmärkta tidsskriften Axess!

DN
Newsmill

Gott Nytt År!

2009-01-05T11:28:00.006+01:00

Det var evigheter sedan jag skrev något alls på den här bloggen. Men det innebär ju inte att jag inte skriver - i BLT har vi ägnat ett antal artiklar under hösten åt det som händer i Ryssland.

I dag, trettondagsafton har vi fokus på vad som händer i Ryssland, med både huvudledare och krönika om gaskris och demokratibistånd.

I övrigt har jag faktiskt tillbringat julen och helgen med att följa upp olika ryska dokumentärer och filmer som har sänts under höst och vinter. Jag måste säga att jag är förstummad över den veritabla flod av material om Ryssland som väller över oss just nu. Av skiftande kvalitet och somligt ur suspekta "fakta"-kanaler, det medges, men ändå.

I mängd tycker jag det motsvaras bara av det något spekulativa studerandet av nazi-regimen.

Den i säklass mest sevärda har ju varit den dokumentär i K-special som sände i SVT om tillblivandet av Gulag-arkipelagen, och hur modiga människor satte väl och ve på spel för att hjälpa Alexander Solzjenitsyn att få den publicerad. Det är beundransvärt, och talar i sig något om vad de själva tvingats gå igenom.

Det knasigaste är definitivt filmen Tsareubiytsa (Assassin of the Tsar) från 1991 med Malcolm McDowell i huvudrollen som den självsuggererande (?) Timofeyev, som tror att han är mannen som beordrade mordet på Nikolaj II med familj.

Filmen var visst med i Cannes. Jag köpte den för 20 kronor på en utförsäljning, så jag hade absolut noll förväntningar. Men den var bättre än sitt pris.

Om än som sagt något vrickad.

Kursk åtta år

2008-09-15T09:19:00.008+02:00

Jag har inte lyckats hitta min georgiska väninnas visitkort. Var i helgen nere i garaget för att rota igenom mina gamla kontaktpärmar. Ibland förbannar man sig själv för sin slarvighet. Jakten fortsätter. Hyser gott hopp om att det ska finnas någonstans.

För några veckor sedan sände Tv4 Fakta (jag vet det är en skräpkanal, men även en blind höna...) en intressant fransproducerad dokumentär om Kursks förlisning. Det var i samband med årsdagen av olyckan. Jag spelade in den och fick tillfälle att se den i helgen.

Tv-teamet har uppenbarligen rotat igenom varje tv-arkiv i hela västra hemisfären.

Huvudtesen hävdar att Ryssland år 2000 var på väg att sälja sina avancerade så kallade ShKval-torpeder till Kina, med en förmåga att förflytta sig extremt snabbt under vatten.

Kursk svar på väg att demonstrera dem, med kineser närvarande på ett närbeläget fartyg, när den blev ramponerad av en amerikansk ubåt som var där i spionsyfte. Kursk - enligt den franska filmen - blev torpederad för förhindra en fientlig sammanstötning.

Snart efter olyckan, menade dokumentären, ska USA ha beviljat ett massivt lån till Ryssland.

De kända bilderna från de anhörigas möte med de ansvariga är fortfarande upprörande. Filmen visar tidningsettor och ryskt tv-material som vore helt omöjliga i dagens hårt reglerade ryska mediaklimat. Jag minns själv en förstasida från Izvestia som skrek ut "Presidenten är skyldig!" Kan ni tänka er?

"Det skulle aldrig kunnat ha publicerats idag" är en direkt kommentar jag fått från en rysk tidningsman. Och det var 2003. Några månader efteråt råkade han själv ut för ett överfall och skadades allvarligt.

I dokumentären hävdades det att det var under Kurskkatastrofen som Putin förstod skillnaden mellan medier som går att kontrollera, och medier som inte går att kontrollera. Det kan man tänka sig.

Själva u-båten Kursk är numera söndermald till järnfilspån, så vad som egentligen hände lär vi aldrig få veta.

Var är hon nu, min georgiska väninna?

2008-09-02T09:49:00.008+02:00

Nej, jag har inte gått och dött. Men jag har haft semester, och alla viktiga nyheter händer numera uppenbarligen på sommaren när man är som bäst upptagen med att lägga om golv och jaga getingar med flugsmälla. Så var det förra sommaren också.

Bara tanken på att sätta mig vid datorn och analysera storpolitiska skeenden när jag hellre kan sätta mig och läsa en god bok eller åka till Åhus - nej tack.
Således är jag inte död. Bara lat. Jäkla Ryssland som invaderar Georgien precis under min semester. (Ja, det var skrivet med självironi.)

För ett antal år sedan deltog jag i en kurs kring journalistik vid St. Petersburgs universitet. Det var en mycket framåt prefekt som anordnade den, han ville ha en diskussion kring olika journalistiska ideal. Som en av få västerlänningar i den 20 man stora gruppen var jag där. Det var fantastiskt intressant. Några av oss kom från Finland, Polen, Sverige. Men de allra flesta kom från olika delar av fd SSSR. Ett par kvinnor hade rest från Sibirien.

Bland annat lärde jag känna en kvinna från Tiblisi, som jag konverserade på med min knackiga ryska - hon med mig på knackig engelska. På något vis förstod vi varandra utmärkt och vi umgicks nästan oavbrutet under de tio-fjorton dagar som kursen varade. Efter att kursen avslutades talades vi vid på telefon ett par gånger, men språkförbistringen blev för stor.

Jag lovar, det har inte gått en dag sedan Ryssland invaderade Georgien utan att jag tänker på min väninna. Inte en dag. Jag undrar var hon är och hur hon och hennes familj och bröder mår. Jag undrar hur hon ser på saker och ting. Jag undrar hur hon ser på Rysslands agerande.

Min erfarenhet är tyvärr att kontakter som tappats i dessa länder är svåra att hitta igen eftersom telefonnummer och epostadresser snabbt blir inaktuella. Men jag måste försöka hitta henne igen. Jag ska genast gå hem och rota i mitt visitkortsarktiv.

DN

Rätt ska vara rätt

2008-07-10T09:42:00.008+02:00

Kollegan på NWT Henrik Barvå har en poäng i detta sitt blogginlägg nedan. Ryssland och FRA var ursprungligen hans inlägg i debatten!

Barvå i NWT: De dolda skälen bakom FRA-lagen

Barvåbloggen: Ingen nyhet om FRA, Svenskan

Barvåbloggen: FRA-lagens dolda avsikter

Göran Erikssons analys i SvD idag

Svd idag: Skäl till FRA okänt för utskott

Svenskans text om Ryssland och FRA

Medvedevs nya giv?

2008-07-08T08:25:00.008+02:00

Nu har det under loppet av några korta timmar kommit två nyheter med positiva förtecken från den ryska ledningen.

Den första är att Dimitrij Medvedev på G8-mötet uppenbarligen har pratat med Storbritanniens premiärminister Gordon Brown. Han menar att de spända relationerna länderna emellan måste normaliseras. De bilaterala förhållandena bör återgå till normaltillståndet, citerar TT från mötet. Det var sannerligen ett välbehövligt steg i rätt riktning! Lugovoj, Litvinenko och Sidelnikov ligger kanske alltför nära i tiden för att det ska vara helt diplomatiskt bekvämt, men rimligen borde båda länderna inse vad de har att vinna på att tona ned sig en aning.

Den andra nyheten är att Ryssland ber om hjälp från Finland, ordförande för OSSE, för att få ordning på situationen mellan Georgien och Sydossetien. Ryssland stöder Sydossetien, och hade Moskva velat elda på situationen så skulle de gjort det. Positivt, som sagt, att man i stället väljer att vända sig till en utomstående part för konfliktlösning.

Är detta Medvedevs nya giv? Låt oss hoppas det.

Svd
DN
DN ledare

Nej, Kreml definierar inte Ryssland!

2008-06-24T09:05:00.005+02:00

Detta inlägg som jag fick i går är värt att diskutera lite närmare:

”Det är naturligtvis viktigt att skriva om Gulag i artiklar som handlar om... Gulag. Det är ett viktigt ämne.

Mitt ifrågastättande gällde omnämnandet av Gulag i artiklar som handlar om utvecklingen i dagens Ryssland. Vad har Gulag med det att göra? Man började trappa ned Gulag redan på 50-60-talen, och stängde det sista lägret för snart 30 år sedan. Att prata om Gulag i samband med analyser av dagens ryska politik är med andra ord måttligt relevant.

Över huvud taget, när jag letar bland inläggen i din blogg, så begriper jag inte varför du kallar dig "russofil". Varenda inlägg handlar ju om något negativt. Och åsikterna som läggs fram följer ju hela tiden Standardformulär 1A för hur rysskräcksindoktrinerade svenskar får lära sig att misstro och se ned på sitt östra grannland.

Om det inte finns NÅGOT du gillar med Ryssland så är det ju ganska missvisande att presentera sig som "russofil". (Tycker jag, iallafall, men jag har såklart inte "patent" på ordet.)”

Svar: Som sagt, GuLag och det som hände under Stalin har definitivt relevans för dagens ryska politik. Inte för att det händer nu, utan för att det har lämnat ett kollektivt minne för ryssarna att förhålla sig till. I princip varje rysk familj har någon i släkten som deporterats under Stalin - en tid som var fullt av krig, svält, oro och politiska utrensningar. Kan sådant gå obemärkt förbi i inställningen till saker och ting? Min uppfattning är att det är helt omöjligt.

Sen det här med att vara russofil. Har försökt förklara för flera personer som gjort samma anmärkning som du, att man måste skilja på den politik som bedrivs i Kreml och människorna i landet. Man måste kunna skilja på den intellektuella debatten kring utvecklingen, och det rent känslomässiga. Det vill säga: Jag tycker att Ryssland är ett fantastiskt och fascinerande land, som jag varit engagerad i sedan början av 90-talet. Men jag är djupt oroad för var politiken är på väg.

Min uppfattning är, att ”tycka om det ryska” inte går ut på att man måste acceptera den politik som förs. Kreml är inte lika med Ryssland. Det är ett ytligt sätt att se på saken. Det finns givetvis massor av andra saker som är fantastiska med Ryssland, men de stavas Vysotskij, Achmatova, Solzjenitsyn och Sjostakovitj, Sorokin och Kazinik snarare än Putin och Medvedev. Dessutom handlar det om alla människor man personligen har fått förmånen att träffa och lära känna på olika resor.

Och om du läser riktigt noga, så är jag starkt för idealen som det liberala partiet Jabloko för fram. Men det är klart att man kan tycka att det är ett ”icke-ryskt” inflytande i rysk politik. Men då gör man också antagandet att liberala värderingar med friheter etc. inte passar för alla.

För ett par år sedan träffade jag Stefan Hedlund på en sammankomst och ställde då frågan till honom: Tycker du överhuvudtaget om Ryssland? Det låter inte så när man läser vad du skriver. Och då svarade han: Det är klart, annars skulle jag inte hålla på och debattera på det viset jag gör.

Jag vill alls inte dra några liknelser mellan oss för övrigt, men det svaret innehåller definitivt sitt korn av riktighet.

Apropå GuLag...

2008-06-23T09:20:00.001+02:00

Ja, apropå GuLag.

För de som tycker det är märkligt att det ständigt och omotiverat tjatas om detta fenomen i västmedier, kan jag rekommendera läsning av Lena Samuelsons artikel i söndagens Svenska Dagbladet, om den "evigt förvisade" Jefrosinja Kernovskaja.
Minnesbilder från Sovjets dunkla historia.

Här finns pdf med Jefrosinja Kernovskajas lägerbilder.

Borde stämma till någon typ av eftertanke.

Inflikning till Ekdahls text

2008-06-22T11:53:00.009+02:00

Mer om Engelsbergsseminariet här, i söndagens Dagens Nyheter.

Jag har i föregående inlägg fått kritik för att journalister bara framhäver det om är dåligt med utvecklingen i Ryssland. Men även jag hörde den av Niklas Ekdahl icke namngivna ryske politikern, och även han målade sitt lands utveckling i inte särskilt ljusa färger.

Förutom de siffror Ekdahl nämner, menade personen i fråga att ungefär en tredjedel av hela Rysslands budget stjäls varje år. Siffror som inte stammar från honom själv utan från en av de mest centralt uppsatta juristerna i landet. "It [Russia] is No2 in the world when it comes to number of oil-billioners, but look at the level of life!"

Politikern nämde också att visst, det finns fria medier i landet, men de är inte särskilt inflytelserika. Antingen inflytelserik eller fri är idag det som gäller, inte båda delarna.

Men okej, för att jag nu inte ska vara sådan, så får jag väl skriva om Andrei Melville också. Melville är professor i statsvetenskap i Ryssland, och har professurer även på Berkley och i Bergen. Han har genomfört en stor studie kring Ryssarnas uppfattningar om hur landet ser ut 2020. Många menar i den studien att Ryssland just nu kan gå åt vilket håll som helst, bli mer auktoriärt eller mer liberalt. Det är defintivt positivt.

Ryssland är västs spegelbild, en partner utan vilken väst själv skulle känna sig ganska vilset. Det kan jag själv tycka framkommer alldeles för lite i debatten. Vi måste finna sätt att förhålla oss, det finns ingen annan möjlighet.

Kris i befolkningsfrågan

2008-06-20T15:24:00.005+02:00

Fokus skriver i sitt senaste nummer om Hotet mot Ryssland, den demografiska implosionen.

Dimitrij Medvedev har ett styvt jobb att rätta upp socialpolitiken, arvet från "nightmare 90s". Eller om man ska vara korrekt, även ett arv från Rysslands historia före Sovjets fall, eftersom den ryska befolkningens behov under historien sällan har kommit i första hand.

När jag var i Moskva 2004, hade jag en dag sällskap av ett par tjejer som, på grund av att jag då var gravid, kom att berätta om sina egna familjer. En utav dem berättade att hon kom från en mycket stor familj. Hur många syskon är ni då, tänkte jag och föreställde mig ett svar på sju, åtta.
Tre, svarade hon.

Så man förstår varför det är problem. Speciellt med den befolkningsexpansion som förekommer i Kina, och med tanke på att 75 procent av ryssarna bor på den fjärdedel av landet som ligger i Europa.

Ryssland, Ryssland Ryssland

2008-06-15T21:14:00.009+02:00

36 år, precis idag, och man är plötsligt närmare 40 än 30.
Märkligt.

I veckan fick jag en alldeles fantastisk present i förväg, nämligen möjligheten att närvara vid årets Ax:son Johnsonstiftelsens Engelsbergsseminarium.

Temat "On Russia" är en titel som får den mest garvade professor i ämnet att rygga. Men den visade sig bli en styrka snarare än en svaghet, för med denna kvalitet på talare kunde svängarna tas ut ordentligt.

Och vilka talare...

Anne Appelbaum, Geoffrey Hosking, Igor Ivanov, Fjodor Lukjanov, Vladimir Ryzjkov, Jegor Gaidar, Rolf Ekéus, Catherine Merridale - för att nämna några av de 20 lärde som stod i talarstolen dessa dagar.

Seminariet var uppbyggt kring sju huvudämnen, men många teman och frågeställningar återkom som stråk genom hela seminariet.

Till exempel Rysslands förhållande till Stalintiden, det kaotiska 90-talet och vad som då hände/inte hände, Putins styre, Rysslands förhållande till väst, samt Rysslands möjligheter att i framtiden ta sig ur ett destruktivt mönster av auktoritär ordning.

Ett av de mest lysande anförandena höll Dominic Lieven, som jämförde Sovjets sammanbrott med Storbritannien: Tänk på Skottland och som Ukraina och Wales som Vitryssland, så förstår man de psykologiska effekterna detta skulle ge upphov till i England, hjärtat i det gamla imperiet. Samtidigt ser vi Rysslands demografi störta samman, medan trycket från befolkningsexplosionen i Kina skapar spänningar österut.

Catherine Merridale vände sig emot den historiska determinismen, att Ryssland är förutbestämt att alltid gå en viss framtid till mötes.

Samtidigt pekade Hosking i sitt anförande på de långa linjerna: Bojarerna skyddade förr de små människorna i feodal ordning, precis som makthavarna i dag skyddar de sina i en modern form av feodalism - där personalization of state power är nyckelordet: de som sitter vid makten äger också tillgångarna i landet.

Anne Appelbaum betonade att nuvarande regim är varken kommunister eller stalinister, men att man använder positiva associationer och minnen från denna tid för att legitimera sitt eget styre. Detta för att man måste övertyga om att man har rätt att sitta vid makten.

GuLag har därför återigen blivit ett känsligt ämne: Trots att det har rests minnesmärken över GuLags offer, har det aldrig förekommit varken sanningskommissioner, officiella undersökningar eller någon form av officiellt erkännande av offren i Ryssland. Det handlar alltså om en typ av selektiv rehablilitering av Sovjet-tiden.

Landets förhållande till väst och Nato berördes också flitigt, och det brände verkligen till när Kadri Liik, chef över ICDS (International Centre for Defence Studies) kritiserade Ryssland för att en frånvaro av respekt för de små staterna vid sina gränser.

Ryssland tror inte att vi har en egen vilja, att vi bara är vasallstater, menade hon. I affären med bronssoldaten, menade Liik, hanterade visserligen Estlands regering det hela ganska dåligt, men Rysslands regering visade stark ovilja till samarbete, medan önskan att skapa trubbel var helt uppenbar.

Brände till gjorde det också när före detta utrikesminister Igor Ivanov och Thérèse Delpeche, (Atomic Energy Comission of France) hade ett frankt meningsutbyte om förhållandet mellan EU och Ryssland, som gradvis har svalnat av under senare år.

Ivanov kritiserade väst för att deras inställning är att de har "vunnit" det kalla kriget, när Ryssland i själva verket inte alls är besegrat. Ryssland har blivit en global aktör på den marknadsekonomiska arenan.

Delpeche menade att det vore bättre om Ryssland kunde börja definiera vad man vill, istället för vad man inte vill. Men just nu är Moskva uppenbarligen ointresserat av det, och då får man agera utefter det, menade hon.

Just nu inte särskilt mycket ljusning i sikte i förhållandet, med andra ord. Men kanske Medvedev kan bryta ny mark?

Man måste säga detta: Ax:son Johnsonstiftelsens insatser för att hålla det intellektuella livet under armarna här i Sverige håller på att bli ovärderliga. Synd bara att det inte får den uppmärksamhet i medierna som det förtjänar.

Här finns flera inlägg som gjorts om seminariet:

SvDom ryssarnas hemliga liberala fantasier.

Dick Erixon om Ivanov om Rysslands identitetskris och om Appelbaum och Lukjanov, bland andra

Barometern-OT skriver om seminariet i stort.