Stort och smått blandas om vartannat när man är ledarskribent. BLT:s ledarsida är idag förstås dominerad av det som hände i Smolensk.
Jag noterar att en av de omkomna är legendaren Anna Walentynowicz, deltagare i och en av ledarna för de strejker som 1980 såg till att bryta upp Sovjets makt för första gången sedan andra världskriget. För den som någongång varit på det gamla varvet i Gdansk är det omöjligt att inte känna att man beträder helt unik historisk mark.
Maciej Zaremba skrev i helgen en gripande text om det inträffade. Han skriver om att Ryssland och Polen har en stormigt förflutet, men att dessa folk kan enas om att sörja denna katastrof. Han, Carl Bildt deltog i söndagens Agenda och och professor Kristian Gerner deltog i morgonsoffan under måndagen för att diskutera vad allt detta kan få för följder inför framtiden mellan de båda nationerna. De var eniga att flygolyckan kan bli någon form av vägskäl. Titta på Gerner nedan.
Jag funderar över om så såriga relationer kan helas med några gester. Men å andra sidan måste man säga att Kremls reaktioner är ovanliga: Medvedev lade mycket snabbt ut en kondoleans på polska på Kremls officiella hemsida. Det har nog aldrig hänt förut.
Att den ryska medkänslan blir långvarig är inte sannolikt. Och att tro att Kaczynskis död är ett trauma för Ryssland, som skulle få landet att ifrågasätta sin självbild, känns helt verklighetsfrämmande. På kort sikt kanske "förbrödringen" leder till diverse konkreta eftergifter från polskt håll, typ fler gaskontrakt och underlättat ryskt samarbete med EU (jag vet inte riktigt vad som kan ligga på agendan just nu) men glöm inte att Ryssland i höstas i angränsande Kaliningrad genomförde de största militärövningarna sedan 1981. Ryssland satsar viss kraft på så kallad soft power, men är nog fortfarande i grunden revanschistiskt.
SvaraRaderaJag vet ärligt talat inte. Rent realpolitiskt är det förstås som du säger. Ryssland har sin agenda. Det mest troliga är att katastrofen kommer att vara glömd om sex månader och då rullar saker och ting på som tidigare. Samtidigt har vi sett innan, att katastrofer kan hjälpa grannrelationer. Glöm inte att Grekland och Turkiet plötsligt fick en oanad möjlighet att talas vid efter en jordbävning för ett antal år sedan (nu minns jag inte var i Turkiet den var) och Grekland ställde upp en masse för Turkiet. Så man vet aldrig.
SvaraRaderaHar ingen tydlig bild av detta men gissar att det kanske var den drabbade parten Turkiet som då mjuknade, precis som den här katastrofen i första hand berör Polen. Att ryssar kan vara känslosamma vet vi ju, och en del av medkänslan är nog helt genuin, men lik förbannat lär de förbli samma gamla busar i världspolitiken.
SvaraRadera