En fråga, ett svar

En läsarkommentar som jag tycker är värd att publicera, som kom till mig via e-post:

"Putins framfart har ju haft starkt auktoritära för att inte säga odemokratiska drag. En bekant till mig menar emellertid att Putin skulle kunna ha en mer osjälvisk agenda som innebär att han på detta auktoritära vis vill bädda för stabil demokrati.
Vad tror du om den teorin? Är kritiken mot Putin orättvis?
Hälsningar Claes"

Svar:

Hej Claes!
Intressant teori. Jag har själv funderat i de banorna. Men anledningen till att jag kommit fram till att jag inte tror på den är de historiska spåren i Ryssland. All maktutövning har hittills i landet gått ut på att till varje pris behålla just sin maktgruppering - nu pratar vi inte partier för sådana har aldrig förekommit, utan bara personliga bidningar - vid köttgrytorna.

Det har historiskt sett varit ett sätt att skydda sig, eftersom en fallen tsar har varit en död tsar, då den grupp som vällt in efter den fallna har sett till att ta hela den före detta maktgrupperingen av daga på ett eller annat vis.

Jag ser det därför som att Putin nu vill bygga upp en skyddsmur med hjälp av den Petersburgsgrupp han tagit med sig till Kreml. Dimitrij Medvedev kanske är tillräckligt stark för att slå sig lös ur hans skugga, men faktum kvarstår, att utan Putin vore han inte där han är idag. Han har "headhuntats" till presidentposten för att använda ett västerländskt uttryck, och det har jag svårt att se som en framgång demokratiskt sett. Jag tycker mer det påminner om hur det gick till i Romarriket med en tron som kunde delas ut till den som makten behagade.

Sen tycker jag att alla spår de senaste åren efter Putins maktutövning tyder på en mycket låg medvetandegrad om demokratins spelregeler.

vänligen
Sylvia

Svd och DN

Som vanligt är Svenska Dagbladets rapportering från Ryssland mer än strået vassare än Dagens Nyheters.

SvDs analyser är skarpa och insiktsfulla, medan DN tenderar mer att publicera byråmaterial, rakt upp och ned. Vad hände egentligen med Rysslandsbevakningen i svenska medier?! Jag skulle vilja säga att den befinner sig i ett bedrövligt skick.

Så Jan Blomgren är förbannat bra. Följade analys idag är djuplodande och mer insiktsfull än mycket jag har läst i svensk media. SvD har givetvis också Arkadij Waxberg som stående skribent, ett klart plus.

Även ledarredaktionen på SvD skriver mycket kunnigt om Ryssland. Ett exempel är dagens huvudledare. Där nämns bland anant Vilhelm Konnanders skrift, Ryssland - en suverän demokrati. Här är pdflänken till den!

Överhuvudtaget överväger jag att prenumerera på SvD istället för DN! Skarpare, helt klart!

Novyj President

Dimitrij Medvedev har installerats. Han nämnde bland annat vikten av oberoende domstolar i sitt installationstal.
Han nämnde också hälsovård och utbildning, ett område han kan, sedan han hållit i de reformprogram som Putins regering sjösatte för några år sedan. Allt detta är ganska uppmuntrande.
Men hur det blir i praktiken, vet ingen ännu. Kommer han ha styrka nog att slå sig ur "fadersgestaltens" skugga? Vi håller våra tummar.

Barbro Hedvall skriver i DN idag, att maktskriftet är ett bevis på att Ryssland ännu inte återgått till auktoritärt styre. Måhända inte på pappret. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten?

DN
SVD

Waxberg mitt i strömmen

I måndags, 7/4 kunde man åter igen i Svenska Dagbladet läsa Arkadij Waxbergs (eller Arkadij Vaksberg, som Nordstedts transskriberar hans namn) analys av det inrikespolitiska tillståndet i Ryssland: Hela Ryssland dansar efter Putins pipa. Texten är som vanligt när det kommer till Waxberg, oerhört intressant, om än inte så överraskande denna gång.



Waxberg är just nu också aktuell i ett annat sammanhang. Hans bok Giftlaboratoriet (Laboratorija Jadov) har precis kommit ut, och har första recensionsdatum den 14 april. Jag sitter med ett exemplar i handen just nu och ser fram emot hisnande läsning. Boken har undertiteln Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord.

Med tanke på att Waxbergs senaste bok på svenska utom 1997 (han hade en rad år i mitten på 90-talet då han publicerade en rad böcker med bara några års mellanrum) ska det bli spännande att se vilket mottagande den får i svensk press.

Boken är ju faktiskt högaktuell med tanke på mordet på Litvinenko. En dissidents död om Litvinenkos väg genom maktapparaten i Sovjet/Ryssland kan högt rekommenderas för den som inte har anlag för klaustrofobi.

Waxberg knyter därmed med sitt boktema an till en internationell kris som väl inte riktigt har fått sin lösning ännu. Det ska bli en glädje att få sätta tänderna i den här boken!

Arkadij Waxberg
Giftlaboratoriet
Nordstedts 2008

Andra artiklar i Svenskan av Waxberg under det senaste halvåret:
Inga kval i ryskt presidentval

Rysk valrörelse i skräckens tecken

Det ryska politiska spelet en parodi

Irak-konferens en ickenyhet??

Sverige ska anordna en stor konferens om Iraks framtid i slutet på maj. FN, genom generalsekreteraren, har tillfrågat Fredrik Reinfeldt om saken. Det blir höga representanter och starkt säkerhetspådrag.

Och vad händer? Inte ett skit. Det finns inte ett enda stort medium som idag har behandlat saken som någon större nyhet(inte igår heller, för den delen, i Aktuellts 21-sändning nämndes det inte ens). Och där det har tagits upp (DN, Svenskan) har det blivit felvinklat. Det var faktiskt Ban Ki-moon som frågade Reinfeldt, inte tvärtom. Det kunde man läsa om redan tidigt på Bildts blogg

Och borde inte regeringen dra på stora PR-trumman?!

Och sedan har visst Medvedev markerat att han inte är intresserad av att censurera ryska internet. Det var väl bra.

Anna Politkovskaja är djupt saknad

Per Jönsson, ledarskribent på Dagens Nyheter, omnämner i dagens tidning (3/4-08)en opinionsmätning sponsrad av BBC, vilken har frågat över 17 000 människor i 34 länder om deras attityder till andra länder.

Det är ju en intressant läsning. Den andel människor som anser att USA bidrar till ”mest negativt” har sjunkit från 57 till 52 procent, och "mest postitivt" har stigit från 31 till 35 procent.

Motsvarande siffror för Ryssland är 33 procent, en minskning med sju procent det senaste året, och 37 procent betraktar landet på ett övervägande positivt vis, en ökning med åtta procent.

Svaret på varför dessa siffror ser ut som de gör kan man nog utan tvekan hitta i det krig som USA satt igång i Irak. Bilden som kommit ut av det i världens massmedier, och den bevakning som har blivit frukten av det, har inte varit nådig för USA. På goda grunder, vill man ju säga.

På samma sätt kan man nog konstatera att Rysslans strategi att a) undertrycka konflikten i Tjetjenien b) spärra ute journalister och c) pumpa ut bilden av att allt numera är "normalt" där, har lyckats.

Världen har glömt bort kriget i Tjetjenien.

Anna Politkovskaja, du är djupt saknad.

Kris för civilsamhället

Mona Sahlin är bekymrad om sitt partis framtid. Hon konstaterar att om medlemsraset inom (s) fortsätter så kommer partiet inte att finnas om två årtionden.

Här skulle man kunna skriva hur mycket putslustigheter som helst, men det bistra faktumet är att detta är ett problem för hela samhället. Näppeligen bara för socialdemokratin. Det handlar om människors ork och vilja att engagera sig i olika organisationer: en grundbult för det civila samhället och den demokratiska staten.

En intressant jämförelse går faktiskt att göra med Ryssland. Ett av landets stora problem på resan mot demokrati är att det faktiskt inte funnits något civilt samhälle att tala om. Inga kanaler för människor att få utlopp för åsikter och kreativitet. Heller ingen demokratisk tradition med styrelser, årsmöten, mötesordningar och liknande.

Så krisen inom politiken kan avspeglas på hela samhället. Det oroar.

SvD
DN