När ett land har en så trängd opposition, att denna känner sig tvingad att samla sina styrkor trots oöverkomliga meningsskiljaktigheter, då kan man vara säker på att det är fara å färde med demokratin.
Vitryssland är ett givet nära exempel. Där har oppositionen kämpat under många år för att försöka enas om ett program och en kandidat. För det mesta har det hela slutat i kaos och inre strider. Givetvis till gagn för Lukasjenka.
Ryssland har nu sin organisation Drugaja Rossija. Deras närvaro är på ett vis viktig i landet. Men det är en samling minst sagt disparata partier, från liberaler ljusskygga national-bolsjeviker som bara kan enas om en sak: att man inte delar Vladimir Putins syn på saker och ting.
Drugaja Rossijas (www.theotherrussia.ru) aktiviteter är viktiga, eftersom varje opposition i Ryssland just nu är viktig. Men inre strider skapar också en försvagad opposition, och därmed en ond spiral nedåt för demokratin.
Och för liberalerna i samlingen måste det vara ganska bittert att behöva samarbeta med rena antidemokrater. Ett val mellan pest och kolera.
Det har inte gått så bra för Drugaja Rossija på sistone. Jag skrev lite också om det här:
SvaraRaderahttp://www.kniivila.net/?p=237