Bara ljudet får en att må illa. Radio Free Europe/Radio Liberty är ett av många medier som under natten mot måndagen följde upp vad som hände i Vitrysslands (Belarus) huvudstad Minsk. På dess webbsida kan man se en tre minuter lång snutt, filmad från Oavhängighetstorget, mitt i centrala staden.
Mitt på torget tronar den traditionella nyårsgranen. Ljudet i mikrofonen är öronbedövande. Tiotusentals vinterklädda människor i toppluvor och tjocka jackor skriker ut sina slagord och sin rädsla, medan de kravallklädda poliserna väller fram i mörkret.
Deras blanka hjälmar och sköldar reflekterar ljuset från granen och det ser ut som en gigantisk insektsarmé på marsch. Snart bryts megafonens ljud ut mot människor som börjar skrika av skräck och smärta när poliserna går till attack. Ljudet av batonger som slår mot människomassan når in i mikrofonen.
Bilder och ljud från en huvudstad nära dig. Till Belarus, Vitryssland är det sjuttio-sjuttiofem mil. Det lite mer än härifrån till Gävle. Men inte så väldigt mycket mer.
Demonstrationerna i Belarus är de kraftigaste på mycket länge. Åtminstone om man räknar mängd människor och i våldsamheter. Förra gången höll man ut i fem dagar i Minsk, men då var själva utgången inte fullt så våldsam.
Natten till måndagen tillfångatogs sju av nio motkandidater av säkerhetspolisen. Åtminstone en misshandlades svårt och fördes till sjukhus. Men togs därifrån av säkerhetstjänsten, trots hjärnskakning. Hans fru vet nu inte var han är.
Tack vare internet kan vi, i princip i realtid, se vad som pågår i Minsk. Den kritiska nyhetsförmedlingen Charter '97 berättar på sin sida om hur säkerhetstjänsten stormat kontoret, att journalisterna lyckats informera om det inträffade. Men sen har uppkopplingen förlorats och fungerar ytterst sporadiskt.
Tack vare internet kan filmer som den ovan visas för världen, och regimen avslöjas som den är. Det går inte att dölja längre.
Länder runt Belarus måste reagera. Demokratiska stater inom EU kan inte längre tillåta denna händelseutveckling att fortgå. EU har krävt att kandidaterna släpps, men sen då? Europa kan inte agera som om vi i praktiken håller med Rysslands Dimitrij Medvedev, att det handlar om "inre angelägenheter".
Här borde Catherine Ashton, EU:s talesperson i utrikesfrågor, inte möta hinder från sin uppdragsgivare att höja rösten. Det är ju för den här typen av ärenden som vi numera har en utrikesrepresentant! EU:s flagga, den blåa med en gyllene krans av stjärnor, används av den demokratiska oppositionen i Belaus för att markera sin önskan och tillhörighet. Dessa människor får inte svikas.
Det har sagts många gånger, men det är svindlande att det mitt i Europa finns ett svart hål där en bisarr diktator tillåts att hålla sitt folk under järnklacken.
Bilderna i filmerna talar ett språk man förstår, helt utan tolk. Här härskar skräcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen - och kul att du vill kommentera! Som princip anser jag att alla bör debattera med öppna kort - tala således om vem du är! Bloggkommentarerna granskas innan de publiceras.