Gott nytt år!
Före jul utsåg TIME Magazine Vladimir Putin till årets person (Person Of the Year, POY). Den 31 december kom numret ut, och nu har jag läst igenom det.
Den tre och en halv timme långa intervjun som TIMEs chefredaktör Adi Ignatius genomför blir en påminnelse om att Rysslans president inte behöver vara det minsta publiktillvänd. Inledningen är överväldigande:
”No one is born with a stare like Vladimir Putin's. The Russian President's pale blue eyes are so cool, so devoid of emotion that the stare must have begun as an affect, the gesture of someone who understood that power might be achieved by the suppression of ordinary needs, like blinking.
The affect is now seamless, which makes talking to the Russian President not just exhausting but often chilling. It's a gaze that says, I'm in charge.”
Porträttet av Vladimir Putin är mycket exakt. Och det är beskrivningen av honom som person som gör hela texten läsvärd. Ett block av frågor och svar som ligger insprängt i den långa texten ger bliden av en person som knappast behöver bekymra sig om hur eller vad han svarar.
”I wouldn't call NATO a putrid corpse of the Cold War, but it is a leftover of the past.” (Jag skulle inte kalla NATO ett ruttnande lik från Kalla Kriget, men det är en rest från det förflutna.)
”Fools are lucky. We work day and night!” (Idioter har tur. Vi jobbar dag och natt.)
”It is not possible today to have morality separated from religious values.” (Idag är det inte möjligt att separera moralen från regligiösa värderingar.)
Otvivelaktigt är det så att Vladimir Putin har en härskarstil som skiljer sig från de charmiga medietillvända kollegorna i väst. Han har ingen anledning att vara marknadsinriktad.
Men det kanske har att göra med den ryska bilden av hur en härskare ska vara. Han ska inte vara inbjudande, skämta med press och visa sig mänsklig. Han ska vara ointaglig, som ett fort. Annars ses han som oseriös och omanlig.
Adi Ignatius passar även på att ge västutbildade akademiker en släng av sleven, de som under nittiotalets kaotiska år sprang runt i Kreml ”offering advice, all ultimately ineffective, on everything from conducting free elections to using 'shock therapy' to juice the economy to privatizing state-owned assets.”
Man tänker osökt på Anders Åslund som jobbade som Jeltsins rådgivare fram till -94 och som var inblandad i en stor akademikerstrid i Sverige, uppdelad mellan experter som hänvisade till Rysslands kulturella historia och de ekonomer som trodde att Ryssland hade förutsättningar som vilket västland som helst att utveckla marknadsekonomi och demokrati.
Reportaget inramas dessutom av kommentarer om Putin från Michail Gorbatjov, Henry Kissinger och Simon Sebag Montefiore.
Köp TIME:s och behåll det här numret. Personporträttet av Putin säger mer än någon kremlologs lösliga teorier. Det är inte svårt att förstå att en man med Vladimir Putins intelligens, slughet eller vad man nu vill kalla det, inte har särskilt mycket till övers för en bonnpolitiker som Vitrysslands Aleksander Lukasjenka.
Se Vladimir Putin svara på frågor här från TIME:s Magazine. (Youtube) Obs, mannen som inte har koll på Putins ålder är inte Adi Ignatius...
PS. Jag kan inte heller undanhålla mina läsare denna historia, återgiven i Ignatius text:
”Putin goes to a restaurant with Medvedev and orders a steak. The waiter asks, 'And what about the vegetable?' Putin answers, 'The vegetable will have steak too'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen - och kul att du vill kommentera! Som princip anser jag att alla bör debattera med öppna kort - tala således om vem du är! Bloggkommentarerna granskas innan de publiceras.