Det susar mycket i luften på en sådan här konferens. Ett av de teman som återkommer är riskerna som följer med vissa internationella uppdrag.
Inte minst aktuellt blir det med den nya Nordic Battle Group, vilken består av ca 2500 män och kvinnor från 5 länder; Sveige, Norge, Finland, Estland och Irland. Denna ”stridsgrupp” som försvarsministern kallade den, ska snabbt kunna sättas in i oroshärdar. Den ska börja arbeta nästa år.
Hur kan försvarsmakten på ett förståeligt vis kommunicera att det är nödvändigt att svenska trupper utsätts för risker, skadas eller kanske till och med dör, i främmande land? Sverige har inte befunnit sig i krig på 200 år.
Jag är övertygad om att den debatten inte kommer bryta ut, förrän ett större antal svenskar avlidit och kommer hem i liksäckar. Och då är det försent att förebygga ett ramaskri.
Försvarsmakten sitter härmed på moment 22 som är knepigt att ta sig ur. När jag frågade ÖB på presskonferensen i söndags kring detta, menade han att han var förvånad över att debatten inte uppstod redan i höstas när ett par man omkom i Afghanistan.
Man kan invända att dessa dödsfall förmodligen har uppfattats som en isolerad händelse av allmänheten.
Vad händer när antalet blir tio eller femton?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen - och kul att du vill kommentera! Som princip anser jag att alla bör debattera med öppna kort - tala således om vem du är! Bloggkommentarerna granskas innan de publiceras.