Jag har inte lyckats hitta min georgiska väninnas visitkort. Var i helgen nere i garaget för att rota igenom mina gamla kontaktpärmar. Ibland förbannar man sig själv för sin slarvighet. Jakten fortsätter. Hyser gott hopp om att det ska finnas någonstans.
För några veckor sedan sände Tv4 Fakta (jag vet det är en skräpkanal, men även en blind höna...) en intressant fransproducerad dokumentär om Kursks förlisning. Det var i samband med årsdagen av olyckan. Jag spelade in den och fick tillfälle att se den i helgen.
Tv-teamet har uppenbarligen rotat igenom varje tv-arkiv i hela västra hemisfären.
Huvudtesen hävdar att Ryssland år 2000 var på väg att sälja sina avancerade så kallade ShKval-torpeder till Kina, med en förmåga att förflytta sig extremt snabbt under vatten.
Kursk svar på väg att demonstrera dem, med kineser närvarande på ett närbeläget fartyg, när den blev ramponerad av en amerikansk ubåt som var där i spionsyfte. Kursk - enligt den franska filmen - blev torpederad för förhindra en fientlig sammanstötning.
Snart efter olyckan, menade dokumentären, ska USA ha beviljat ett massivt lån till Ryssland.
De kända bilderna från de anhörigas möte med de ansvariga är fortfarande upprörande. Filmen visar tidningsettor och ryskt tv-material som vore helt omöjliga i dagens hårt reglerade ryska mediaklimat. Jag minns själv en förstasida från Izvestia som skrek ut "Presidenten är skyldig!" Kan ni tänka er?
"Det skulle aldrig kunnat ha publicerats idag" är en direkt kommentar jag fått från en rysk tidningsman. Och det var 2003. Några månader efteråt råkade han själv ut för ett överfall och skadades allvarligt.
I dokumentären hävdades det att det var under Kurskkatastrofen som Putin förstod skillnaden mellan medier som går att kontrollera, och medier som inte går att kontrollera. Det kan man tänka sig.
Själva u-båten Kursk är numera söndermald till järnfilspån, så vad som egentligen hände lär vi aldrig få veta.
måndag, september 15, 2008
tisdag, september 02, 2008
Var är hon nu, min georgiska väninna?
Nej, jag har inte gått och dött. Men jag har haft semester, och alla viktiga nyheter händer numera uppenbarligen på sommaren när man är som bäst upptagen med att lägga om golv och jaga getingar med flugsmälla. Så var det förra sommaren också.
Bara tanken på att sätta mig vid datorn och analysera storpolitiska skeenden när jag hellre kan sätta mig och läsa en god bok eller åka till Åhus - nej tack.
Således är jag inte död. Bara lat. Jäkla Ryssland som invaderar Georgien precis under min semester. (Ja, det var skrivet med självironi.)
För ett antal år sedan deltog jag i en kurs kring journalistik vid St. Petersburgs universitet. Det var en mycket framåt prefekt som anordnade den, han ville ha en diskussion kring olika journalistiska ideal. Som en av få västerlänningar i den 20 man stora gruppen var jag där. Det var fantastiskt intressant. Några av oss kom från Finland, Polen, Sverige. Men de allra flesta kom från olika delar av fd SSSR. Ett par kvinnor hade rest från Sibirien.
Bland annat lärde jag känna en kvinna från Tiblisi, som jag konverserade på med min knackiga ryska - hon med mig på knackig engelska. På något vis förstod vi varandra utmärkt och vi umgicks nästan oavbrutet under de tio-fjorton dagar som kursen varade. Efter att kursen avslutades talades vi vid på telefon ett par gånger, men språkförbistringen blev för stor.
Jag lovar, det har inte gått en dag sedan Ryssland invaderade Georgien utan att jag tänker på min väninna. Inte en dag. Jag undrar var hon är och hur hon och hennes familj och bröder mår. Jag undrar hur hon ser på saker och ting. Jag undrar hur hon ser på Rysslands agerande.
Min erfarenhet är tyvärr att kontakter som tappats i dessa länder är svåra att hitta igen eftersom telefonnummer och epostadresser snabbt blir inaktuella. Men jag måste försöka hitta henne igen. Jag ska genast gå hem och rota i mitt visitkortsarktiv.
DN
Bara tanken på att sätta mig vid datorn och analysera storpolitiska skeenden när jag hellre kan sätta mig och läsa en god bok eller åka till Åhus - nej tack.
Således är jag inte död. Bara lat. Jäkla Ryssland som invaderar Georgien precis under min semester. (Ja, det var skrivet med självironi.)
För ett antal år sedan deltog jag i en kurs kring journalistik vid St. Petersburgs universitet. Det var en mycket framåt prefekt som anordnade den, han ville ha en diskussion kring olika journalistiska ideal. Som en av få västerlänningar i den 20 man stora gruppen var jag där. Det var fantastiskt intressant. Några av oss kom från Finland, Polen, Sverige. Men de allra flesta kom från olika delar av fd SSSR. Ett par kvinnor hade rest från Sibirien.
Bland annat lärde jag känna en kvinna från Tiblisi, som jag konverserade på med min knackiga ryska - hon med mig på knackig engelska. På något vis förstod vi varandra utmärkt och vi umgicks nästan oavbrutet under de tio-fjorton dagar som kursen varade. Efter att kursen avslutades talades vi vid på telefon ett par gånger, men språkförbistringen blev för stor.
Jag lovar, det har inte gått en dag sedan Ryssland invaderade Georgien utan att jag tänker på min väninna. Inte en dag. Jag undrar var hon är och hur hon och hennes familj och bröder mår. Jag undrar hur hon ser på saker och ting. Jag undrar hur hon ser på Rysslands agerande.
Min erfarenhet är tyvärr att kontakter som tappats i dessa länder är svåra att hitta igen eftersom telefonnummer och epostadresser snabbt blir inaktuella. Men jag måste försöka hitta henne igen. Jag ska genast gå hem och rota i mitt visitkortsarktiv.
DN
torsdag, juli 10, 2008
Rätt ska vara rätt
Kollegan på NWT Henrik Barvå har en poäng i detta sitt blogginlägg nedan. Ryssland och FRA var ursprungligen hans inlägg i debatten!
Barvå i NWT: De dolda skälen bakom FRA-lagen
Barvåbloggen: Ingen nyhet om FRA, Svenskan
Barvåbloggen: FRA-lagens dolda avsikter
Göran Erikssons analys i SvD idag
Svd idag: Skäl till FRA okänt för utskott
Svenskans text om Ryssland och FRA
Barvå i NWT: De dolda skälen bakom FRA-lagen
Barvåbloggen: Ingen nyhet om FRA, Svenskan
Barvåbloggen: FRA-lagens dolda avsikter
Göran Erikssons analys i SvD idag
Svd idag: Skäl till FRA okänt för utskott
Svenskans text om Ryssland och FRA
tisdag, juli 08, 2008
Medvedevs nya giv?
Nu har det under loppet av några korta timmar kommit två nyheter med positiva förtecken från den ryska ledningen.
Den första är att Dimitrij Medvedev på G8-mötet uppenbarligen har pratat med Storbritanniens premiärminister Gordon Brown. Han menar att de spända relationerna länderna emellan måste normaliseras. De bilaterala förhållandena bör återgå till normaltillståndet, citerar TT från mötet. Det var sannerligen ett välbehövligt steg i rätt riktning! Lugovoj, Litvinenko och Sidelnikov ligger kanske alltför nära i tiden för att det ska vara helt diplomatiskt bekvämt, men rimligen borde båda länderna inse vad de har att vinna på att tona ned sig en aning.
Den andra nyheten är att Ryssland ber om hjälp från Finland, ordförande för OSSE, för att få ordning på situationen mellan Georgien och Sydossetien. Ryssland stöder Sydossetien, och hade Moskva velat elda på situationen så skulle de gjort det. Positivt, som sagt, att man i stället väljer att vända sig till en utomstående part för konfliktlösning.
Är detta Medvedevs nya giv? Låt oss hoppas det.
Svd
DN
DN ledare
Den första är att Dimitrij Medvedev på G8-mötet uppenbarligen har pratat med Storbritanniens premiärminister Gordon Brown. Han menar att de spända relationerna länderna emellan måste normaliseras. De bilaterala förhållandena bör återgå till normaltillståndet, citerar TT från mötet. Det var sannerligen ett välbehövligt steg i rätt riktning! Lugovoj, Litvinenko och Sidelnikov ligger kanske alltför nära i tiden för att det ska vara helt diplomatiskt bekvämt, men rimligen borde båda länderna inse vad de har att vinna på att tona ned sig en aning.
Den andra nyheten är att Ryssland ber om hjälp från Finland, ordförande för OSSE, för att få ordning på situationen mellan Georgien och Sydossetien. Ryssland stöder Sydossetien, och hade Moskva velat elda på situationen så skulle de gjort det. Positivt, som sagt, att man i stället väljer att vända sig till en utomstående part för konfliktlösning.
Är detta Medvedevs nya giv? Låt oss hoppas det.
Svd
DN
DN ledare
tisdag, juni 24, 2008
Nej, Kreml definierar inte Ryssland!
Detta inlägg som jag fick i går är värt att diskutera lite närmare:
”Det är naturligtvis viktigt att skriva om Gulag i artiklar som handlar om... Gulag. Det är ett viktigt ämne.
Mitt ifrågastättande gällde omnämnandet av Gulag i artiklar som handlar om utvecklingen i dagens Ryssland. Vad har Gulag med det att göra? Man började trappa ned Gulag redan på 50-60-talen, och stängde det sista lägret för snart 30 år sedan. Att prata om Gulag i samband med analyser av dagens ryska politik är med andra ord måttligt relevant.
Över huvud taget, när jag letar bland inläggen i din blogg, så begriper jag inte varför du kallar dig "russofil". Varenda inlägg handlar ju om något negativt. Och åsikterna som läggs fram följer ju hela tiden Standardformulär 1A för hur rysskräcksindoktrinerade svenskar får lära sig att misstro och se ned på sitt östra grannland.
Om det inte finns NÅGOT du gillar med Ryssland så är det ju ganska missvisande att presentera sig som "russofil". (Tycker jag, iallafall, men jag har såklart inte "patent" på ordet.)”
Svar: Som sagt, GuLag och det som hände under Stalin har definitivt relevans för dagens ryska politik. Inte för att det händer nu, utan för att det har lämnat ett kollektivt minne för ryssarna att förhålla sig till. I princip varje rysk familj har någon i släkten som deporterats under Stalin - en tid som var fullt av krig, svält, oro och politiska utrensningar. Kan sådant gå obemärkt förbi i inställningen till saker och ting? Min uppfattning är att det är helt omöjligt.
Sen det här med att vara russofil. Har försökt förklara för flera personer som gjort samma anmärkning som du, att man måste skilja på den politik som bedrivs i Kreml och människorna i landet. Man måste kunna skilja på den intellektuella debatten kring utvecklingen, och det rent känslomässiga. Det vill säga: Jag tycker att Ryssland är ett fantastiskt och fascinerande land, som jag varit engagerad i sedan början av 90-talet. Men jag är djupt oroad för var politiken är på väg.
Min uppfattning är, att ”tycka om det ryska” inte går ut på att man måste acceptera den politik som förs. Kreml är inte lika med Ryssland. Det är ett ytligt sätt att se på saken. Det finns givetvis massor av andra saker som är fantastiska med Ryssland, men de stavas Vysotskij, Achmatova, Solzjenitsyn och Sjostakovitj, Sorokin och Kazinik snarare än Putin och Medvedev. Dessutom handlar det om alla människor man personligen har fått förmånen att träffa och lära känna på olika resor.
Och om du läser riktigt noga, så är jag starkt för idealen som det liberala partiet Jabloko för fram. Men det är klart att man kan tycka att det är ett ”icke-ryskt” inflytande i rysk politik. Men då gör man också antagandet att liberala värderingar med friheter etc. inte passar för alla.
För ett par år sedan träffade jag Stefan Hedlund på en sammankomst och ställde då frågan till honom: Tycker du överhuvudtaget om Ryssland? Det låter inte så när man läser vad du skriver. Och då svarade han: Det är klart, annars skulle jag inte hålla på och debattera på det viset jag gör.
Jag vill alls inte dra några liknelser mellan oss för övrigt, men det svaret innehåller definitivt sitt korn av riktighet.
”Det är naturligtvis viktigt att skriva om Gulag i artiklar som handlar om... Gulag. Det är ett viktigt ämne.
Mitt ifrågastättande gällde omnämnandet av Gulag i artiklar som handlar om utvecklingen i dagens Ryssland. Vad har Gulag med det att göra? Man började trappa ned Gulag redan på 50-60-talen, och stängde det sista lägret för snart 30 år sedan. Att prata om Gulag i samband med analyser av dagens ryska politik är med andra ord måttligt relevant.
Över huvud taget, när jag letar bland inläggen i din blogg, så begriper jag inte varför du kallar dig "russofil". Varenda inlägg handlar ju om något negativt. Och åsikterna som läggs fram följer ju hela tiden Standardformulär 1A för hur rysskräcksindoktrinerade svenskar får lära sig att misstro och se ned på sitt östra grannland.
Om det inte finns NÅGOT du gillar med Ryssland så är det ju ganska missvisande att presentera sig som "russofil". (Tycker jag, iallafall, men jag har såklart inte "patent" på ordet.)”
Svar: Som sagt, GuLag och det som hände under Stalin har definitivt relevans för dagens ryska politik. Inte för att det händer nu, utan för att det har lämnat ett kollektivt minne för ryssarna att förhålla sig till. I princip varje rysk familj har någon i släkten som deporterats under Stalin - en tid som var fullt av krig, svält, oro och politiska utrensningar. Kan sådant gå obemärkt förbi i inställningen till saker och ting? Min uppfattning är att det är helt omöjligt.
Sen det här med att vara russofil. Har försökt förklara för flera personer som gjort samma anmärkning som du, att man måste skilja på den politik som bedrivs i Kreml och människorna i landet. Man måste kunna skilja på den intellektuella debatten kring utvecklingen, och det rent känslomässiga. Det vill säga: Jag tycker att Ryssland är ett fantastiskt och fascinerande land, som jag varit engagerad i sedan början av 90-talet. Men jag är djupt oroad för var politiken är på väg.
Min uppfattning är, att ”tycka om det ryska” inte går ut på att man måste acceptera den politik som förs. Kreml är inte lika med Ryssland. Det är ett ytligt sätt att se på saken. Det finns givetvis massor av andra saker som är fantastiska med Ryssland, men de stavas Vysotskij, Achmatova, Solzjenitsyn och Sjostakovitj, Sorokin och Kazinik snarare än Putin och Medvedev. Dessutom handlar det om alla människor man personligen har fått förmånen att träffa och lära känna på olika resor.
Och om du läser riktigt noga, så är jag starkt för idealen som det liberala partiet Jabloko för fram. Men det är klart att man kan tycka att det är ett ”icke-ryskt” inflytande i rysk politik. Men då gör man också antagandet att liberala värderingar med friheter etc. inte passar för alla.
För ett par år sedan träffade jag Stefan Hedlund på en sammankomst och ställde då frågan till honom: Tycker du överhuvudtaget om Ryssland? Det låter inte så när man läser vad du skriver. Och då svarade han: Det är klart, annars skulle jag inte hålla på och debattera på det viset jag gör.
Jag vill alls inte dra några liknelser mellan oss för övrigt, men det svaret innehåller definitivt sitt korn av riktighet.
måndag, juni 23, 2008
Apropå GuLag...
Ja, apropå GuLag.
För de som tycker det är märkligt att det ständigt och omotiverat tjatas om detta fenomen i västmedier, kan jag rekommendera läsning av Lena Samuelsons artikel i söndagens Svenska Dagbladet, om den "evigt förvisade" Jefrosinja Kernovskaja.
Minnesbilder från Sovjets dunkla historia.
Här finns pdf med Jefrosinja Kernovskajas lägerbilder.
Borde stämma till någon typ av eftertanke.
För de som tycker det är märkligt att det ständigt och omotiverat tjatas om detta fenomen i västmedier, kan jag rekommendera läsning av Lena Samuelsons artikel i söndagens Svenska Dagbladet, om den "evigt förvisade" Jefrosinja Kernovskaja.
Minnesbilder från Sovjets dunkla historia.
Här finns pdf med Jefrosinja Kernovskajas lägerbilder.
Borde stämma till någon typ av eftertanke.
söndag, juni 22, 2008
Inflikning till Ekdahls text
Mer om Engelsbergsseminariet här, i söndagens Dagens Nyheter.
Jag har i föregående inlägg fått kritik för att journalister bara framhäver det om är dåligt med utvecklingen i Ryssland. Men även jag hörde den av Niklas Ekdahl icke namngivna ryske politikern, och även han målade sitt lands utveckling i inte särskilt ljusa färger.
Förutom de siffror Ekdahl nämner, menade personen i fråga att ungefär en tredjedel av hela Rysslands budget stjäls varje år. Siffror som inte stammar från honom själv utan från en av de mest centralt uppsatta juristerna i landet. "It [Russia] is No2 in the world when it comes to number of oil-billioners, but look at the level of life!"
Politikern nämde också att visst, det finns fria medier i landet, men de är inte särskilt inflytelserika. Antingen inflytelserik eller fri är idag det som gäller, inte båda delarna.
Men okej, för att jag nu inte ska vara sådan, så får jag väl skriva om Andrei Melville också. Melville är professor i statsvetenskap i Ryssland, och har professurer även på Berkley och i Bergen. Han har genomfört en stor studie kring Ryssarnas uppfattningar om hur landet ser ut 2020. Många menar i den studien att Ryssland just nu kan gå åt vilket håll som helst, bli mer auktoriärt eller mer liberalt. Det är defintivt positivt.
Ryssland är västs spegelbild, en partner utan vilken väst själv skulle känna sig ganska vilset. Det kan jag själv tycka framkommer alldeles för lite i debatten. Vi måste finna sätt att förhålla oss, det finns ingen annan möjlighet.
Jag har i föregående inlägg fått kritik för att journalister bara framhäver det om är dåligt med utvecklingen i Ryssland. Men även jag hörde den av Niklas Ekdahl icke namngivna ryske politikern, och även han målade sitt lands utveckling i inte särskilt ljusa färger.
Förutom de siffror Ekdahl nämner, menade personen i fråga att ungefär en tredjedel av hela Rysslands budget stjäls varje år. Siffror som inte stammar från honom själv utan från en av de mest centralt uppsatta juristerna i landet. "It [Russia] is No2 in the world when it comes to number of oil-billioners, but look at the level of life!"
Politikern nämde också att visst, det finns fria medier i landet, men de är inte särskilt inflytelserika. Antingen inflytelserik eller fri är idag det som gäller, inte båda delarna.
Men okej, för att jag nu inte ska vara sådan, så får jag väl skriva om Andrei Melville också. Melville är professor i statsvetenskap i Ryssland, och har professurer även på Berkley och i Bergen. Han har genomfört en stor studie kring Ryssarnas uppfattningar om hur landet ser ut 2020. Många menar i den studien att Ryssland just nu kan gå åt vilket håll som helst, bli mer auktoriärt eller mer liberalt. Det är defintivt positivt.
Ryssland är västs spegelbild, en partner utan vilken väst själv skulle känna sig ganska vilset. Det kan jag själv tycka framkommer alldeles för lite i debatten. Vi måste finna sätt att förhålla oss, det finns ingen annan möjlighet.
fredag, juni 20, 2008
Kris i befolkningsfrågan
Fokus skriver i sitt senaste nummer om Hotet mot Ryssland, den demografiska implosionen.
Dimitrij Medvedev har ett styvt jobb att rätta upp socialpolitiken, arvet från "nightmare 90s". Eller om man ska vara korrekt, även ett arv från Rysslands historia före Sovjets fall, eftersom den ryska befolkningens behov under historien sällan har kommit i första hand.
När jag var i Moskva 2004, hade jag en dag sällskap av ett par tjejer som, på grund av att jag då var gravid, kom att berätta om sina egna familjer. En utav dem berättade att hon kom från en mycket stor familj. Hur många syskon är ni då, tänkte jag och föreställde mig ett svar på sju, åtta.
Tre, svarade hon.
Så man förstår varför det är problem. Speciellt med den befolkningsexpansion som förekommer i Kina, och med tanke på att 75 procent av ryssarna bor på den fjärdedel av landet som ligger i Europa.
Dimitrij Medvedev har ett styvt jobb att rätta upp socialpolitiken, arvet från "nightmare 90s". Eller om man ska vara korrekt, även ett arv från Rysslands historia före Sovjets fall, eftersom den ryska befolkningens behov under historien sällan har kommit i första hand.
När jag var i Moskva 2004, hade jag en dag sällskap av ett par tjejer som, på grund av att jag då var gravid, kom att berätta om sina egna familjer. En utav dem berättade att hon kom från en mycket stor familj. Hur många syskon är ni då, tänkte jag och föreställde mig ett svar på sju, åtta.
Tre, svarade hon.
Så man förstår varför det är problem. Speciellt med den befolkningsexpansion som förekommer i Kina, och med tanke på att 75 procent av ryssarna bor på den fjärdedel av landet som ligger i Europa.
söndag, juni 15, 2008
Ryssland, Ryssland Ryssland
36 år, precis idag, och man är plötsligt närmare 40 än 30.
Märkligt.
I veckan fick jag en alldeles fantastisk present i förväg, nämligen möjligheten att närvara vid årets Ax:son Johnsonstiftelsens Engelsbergsseminarium.
Temat "On Russia" är en titel som får den mest garvade professor i ämnet att rygga. Men den visade sig bli en styrka snarare än en svaghet, för med denna kvalitet på talare kunde svängarna tas ut ordentligt.
Och vilka talare...
Anne Appelbaum, Geoffrey Hosking, Igor Ivanov, Fjodor Lukjanov, Vladimir Ryzjkov, Jegor Gaidar, Rolf Ekéus, Catherine Merridale - för att nämna några av de 20 lärde som stod i talarstolen dessa dagar.
Seminariet var uppbyggt kring sju huvudämnen, men många teman och frågeställningar återkom som stråk genom hela seminariet.
Till exempel Rysslands förhållande till Stalintiden, det kaotiska 90-talet och vad som då hände/inte hände, Putins styre, Rysslands förhållande till väst, samt Rysslands möjligheter att i framtiden ta sig ur ett destruktivt mönster av auktoritär ordning.
Ett av de mest lysande anförandena höll Dominic Lieven, som jämförde Sovjets sammanbrott med Storbritannien: Tänk på Skottland och som Ukraina och Wales som Vitryssland, så förstår man de psykologiska effekterna detta skulle ge upphov till i England, hjärtat i det gamla imperiet. Samtidigt ser vi Rysslands demografi störta samman, medan trycket från befolkningsexplosionen i Kina skapar spänningar österut.
Catherine Merridale vände sig emot den historiska determinismen, att Ryssland är förutbestämt att alltid gå en viss framtid till mötes.
Samtidigt pekade Hosking i sitt anförande på de långa linjerna: Bojarerna skyddade förr de små människorna i feodal ordning, precis som makthavarna i dag skyddar de sina i en modern form av feodalism - där personalization of state power är nyckelordet: de som sitter vid makten äger också tillgångarna i landet.
Anne Appelbaum betonade att nuvarande regim är varken kommunister eller stalinister, men att man använder positiva associationer och minnen från denna tid för att legitimera sitt eget styre. Detta för att man måste övertyga om att man har rätt att sitta vid makten.
GuLag har därför återigen blivit ett känsligt ämne: Trots att det har rests minnesmärken över GuLags offer, har det aldrig förekommit varken sanningskommissioner, officiella undersökningar eller någon form av officiellt erkännande av offren i Ryssland. Det handlar alltså om en typ av selektiv rehablilitering av Sovjet-tiden.
Landets förhållande till väst och Nato berördes också flitigt, och det brände verkligen till när Kadri Liik, chef över ICDS (International Centre for Defence Studies) kritiserade Ryssland för att en frånvaro av respekt för de små staterna vid sina gränser.
Ryssland tror inte att vi har en egen vilja, att vi bara är vasallstater, menade hon. I affären med bronssoldaten, menade Liik, hanterade visserligen Estlands regering det hela ganska dåligt, men Rysslands regering visade stark ovilja till samarbete, medan önskan att skapa trubbel var helt uppenbar.
Brände till gjorde det också när före detta utrikesminister Igor Ivanov och Thérèse Delpeche, (Atomic Energy Comission of France) hade ett frankt meningsutbyte om förhållandet mellan EU och Ryssland, som gradvis har svalnat av under senare år.
Ivanov kritiserade väst för att deras inställning är att de har "vunnit" det kalla kriget, när Ryssland i själva verket inte alls är besegrat. Ryssland har blivit en global aktör på den marknadsekonomiska arenan.
Delpeche menade att det vore bättre om Ryssland kunde börja definiera vad man vill, istället för vad man inte vill. Men just nu är Moskva uppenbarligen ointresserat av det, och då får man agera utefter det, menade hon.
Just nu inte särskilt mycket ljusning i sikte i förhållandet, med andra ord. Men kanske Medvedev kan bryta ny mark?
Man måste säga detta: Ax:son Johnsonstiftelsens insatser för att hålla det intellektuella livet under armarna här i Sverige håller på att bli ovärderliga. Synd bara att det inte får den uppmärksamhet i medierna som det förtjänar.
Här finns flera inlägg som gjorts om seminariet:
SvDom ryssarnas hemliga liberala fantasier.
Dick Erixon om Ivanov om Rysslands identitetskris och om Appelbaum och Lukjanov, bland andra
Barometern-OT skriver om seminariet i stort.
Märkligt.
I veckan fick jag en alldeles fantastisk present i förväg, nämligen möjligheten att närvara vid årets Ax:son Johnsonstiftelsens Engelsbergsseminarium.
Temat "On Russia" är en titel som får den mest garvade professor i ämnet att rygga. Men den visade sig bli en styrka snarare än en svaghet, för med denna kvalitet på talare kunde svängarna tas ut ordentligt.
Och vilka talare...
Anne Appelbaum, Geoffrey Hosking, Igor Ivanov, Fjodor Lukjanov, Vladimir Ryzjkov, Jegor Gaidar, Rolf Ekéus, Catherine Merridale - för att nämna några av de 20 lärde som stod i talarstolen dessa dagar.
Seminariet var uppbyggt kring sju huvudämnen, men många teman och frågeställningar återkom som stråk genom hela seminariet.
Till exempel Rysslands förhållande till Stalintiden, det kaotiska 90-talet och vad som då hände/inte hände, Putins styre, Rysslands förhållande till väst, samt Rysslands möjligheter att i framtiden ta sig ur ett destruktivt mönster av auktoritär ordning.
Ett av de mest lysande anförandena höll Dominic Lieven, som jämförde Sovjets sammanbrott med Storbritannien: Tänk på Skottland och som Ukraina och Wales som Vitryssland, så förstår man de psykologiska effekterna detta skulle ge upphov till i England, hjärtat i det gamla imperiet. Samtidigt ser vi Rysslands demografi störta samman, medan trycket från befolkningsexplosionen i Kina skapar spänningar österut.
Catherine Merridale vände sig emot den historiska determinismen, att Ryssland är förutbestämt att alltid gå en viss framtid till mötes.
Samtidigt pekade Hosking i sitt anförande på de långa linjerna: Bojarerna skyddade förr de små människorna i feodal ordning, precis som makthavarna i dag skyddar de sina i en modern form av feodalism - där personalization of state power är nyckelordet: de som sitter vid makten äger också tillgångarna i landet.
Anne Appelbaum betonade att nuvarande regim är varken kommunister eller stalinister, men att man använder positiva associationer och minnen från denna tid för att legitimera sitt eget styre. Detta för att man måste övertyga om att man har rätt att sitta vid makten.
GuLag har därför återigen blivit ett känsligt ämne: Trots att det har rests minnesmärken över GuLags offer, har det aldrig förekommit varken sanningskommissioner, officiella undersökningar eller någon form av officiellt erkännande av offren i Ryssland. Det handlar alltså om en typ av selektiv rehablilitering av Sovjet-tiden.
Landets förhållande till väst och Nato berördes också flitigt, och det brände verkligen till när Kadri Liik, chef över ICDS (International Centre for Defence Studies) kritiserade Ryssland för att en frånvaro av respekt för de små staterna vid sina gränser.
Ryssland tror inte att vi har en egen vilja, att vi bara är vasallstater, menade hon. I affären med bronssoldaten, menade Liik, hanterade visserligen Estlands regering det hela ganska dåligt, men Rysslands regering visade stark ovilja till samarbete, medan önskan att skapa trubbel var helt uppenbar.
Brände till gjorde det också när före detta utrikesminister Igor Ivanov och Thérèse Delpeche, (Atomic Energy Comission of France) hade ett frankt meningsutbyte om förhållandet mellan EU och Ryssland, som gradvis har svalnat av under senare år.
Ivanov kritiserade väst för att deras inställning är att de har "vunnit" det kalla kriget, när Ryssland i själva verket inte alls är besegrat. Ryssland har blivit en global aktör på den marknadsekonomiska arenan.
Delpeche menade att det vore bättre om Ryssland kunde börja definiera vad man vill, istället för vad man inte vill. Men just nu är Moskva uppenbarligen ointresserat av det, och då får man agera utefter det, menade hon.
Just nu inte särskilt mycket ljusning i sikte i förhållandet, med andra ord. Men kanske Medvedev kan bryta ny mark?
Man måste säga detta: Ax:son Johnsonstiftelsens insatser för att hålla det intellektuella livet under armarna här i Sverige håller på att bli ovärderliga. Synd bara att det inte får den uppmärksamhet i medierna som det förtjänar.
Här finns flera inlägg som gjorts om seminariet:
SvDom ryssarnas hemliga liberala fantasier.
Dick Erixon om Ivanov om Rysslands identitetskris och om Appelbaum och Lukjanov, bland andra
Barometern-OT skriver om seminariet i stort.
lördag, juni 07, 2008
Engelsberg nästa!
Första semesterveckan!! Men just nu laddar jag som bäst upp inför det årliga Engelsbergsseminariet, som händelsevis har tema Ryssland i år.
Det ska bli oerhört intressant att höra vad alla insatta och lärde har att säga om Rysslands framtid. Jag hoppas också att eventuellt kunna skriva något därifrån. Vi får väl se...
Det ska bli oerhört intressant att höra vad alla insatta och lärde har att säga om Rysslands framtid. Jag hoppas också att eventuellt kunna skriva något därifrån. Vi får väl se...
fredag, juni 06, 2008
Intervju med Kjell Albin Abrahamson
För mig som Östeuropa- och Rysslandsfantast har Kjell Albin Abrahamson alltid varit någon sorts journalistisk husgud.
Jag har träffat honom flera gånger, men aldrig haft tillfälle att intervjua honom - förrän nu. Den 5-6/6 var han i Kalmar för att tala på temat nationalism. Något han onekligen vet en hel del om.
Gå hit och lyssna på min intervju med honom!
Ungefär 20 minuter.
För övrigt är denna text av Hans Blix i Fokus, om förhållandet mellan Ryssland och Nato, intressant - jag tyckte som han en gång i tiden. Men Nato förändras det med.
Jag har träffat honom flera gånger, men aldrig haft tillfälle att intervjua honom - förrän nu. Den 5-6/6 var han i Kalmar för att tala på temat nationalism. Något han onekligen vet en hel del om.
Gå hit och lyssna på min intervju med honom!
Ungefär 20 minuter.
För övrigt är denna text av Hans Blix i Fokus, om förhållandet mellan Ryssland och Nato, intressant - jag tyckte som han en gång i tiden. Men Nato förändras det med.
tisdag, juni 03, 2008
Federley
Jag gillar Fredrick Federleys totalt oförskräckta sätt att driva sina saker.
Det är synd att hans salladsbar gick i konken. Må vara att projektet präglades av optimism, men Dagens Arena kan inte dölja sin skadeglädje över att det gick i stöpet. *Känns verkligen professionellt.*
F.ö har Federley skrivit en krönika som alla bör läsa. Om antisemitismen i Sverige. Den stämmer till eftertanke.
Det är synd att hans salladsbar gick i konken. Må vara att projektet präglades av optimism, men Dagens Arena kan inte dölja sin skadeglädje över att det gick i stöpet. *Känns verkligen professionellt.*
F.ö har Federley skrivit en krönika som alla bör läsa. Om antisemitismen i Sverige. Den stämmer till eftertanke.
fredag, maj 30, 2008
President ... eh, premiärminister
Putins nya postition har skapar förvirring internationellt. Vem ska man bjuda in nu? Följande artikel i St.Petersburg Times belyser det hela:
”During the working visit to France, his first trip outside the CIS as prime minister, Putin will hold talks with French Prime Minister Francois Fillon, but he also plans to meet with his former counterpart, French President Nicolas Sarkozy. (...) It is a rare honor for a foreign head of government to have dinner with France’s head of state. “It is unusual, but it happens,” Guiaugue said.”
Protokoll är vitiga. Men inte så viktiga att man inte kan göra undantag för Rysslands president... eh, premiärminister.
”During the working visit to France, his first trip outside the CIS as prime minister, Putin will hold talks with French Prime Minister Francois Fillon, but he also plans to meet with his former counterpart, French President Nicolas Sarkozy. (...) It is a rare honor for a foreign head of government to have dinner with France’s head of state. “It is unusual, but it happens,” Guiaugue said.”
Protokoll är vitiga. Men inte så viktiga att man inte kan göra undantag för Rysslands president... eh, premiärminister.
tisdag, maj 27, 2008
Hitler och Stalin
En kollega till mig brukar säga att jag dras till diverse gräsligheter. Och det är kanske sant: Jag rekommenderar sällan gulliga och fridfulla böcker till folk. Det är inte min grej. Inte så ofta i alla fall.
Häromsistens läste jag om Litvinenko, som förgiftades i London. Just nu håller jag på att avsluta Arkadij Waxbergs Giftlaboratoriet. En fullkomligt vidrig berättelse om mördarna i Lubjanka, som utförde experiment på levande människor för att kunna ta fram de mest effektiva och "osynliga" gifterna åt Stalin. Waxberg driver tesen att Raoul Wallenberg mördades på det viset.
Jag hävdar bestämt att man måste läsa sådant här för att förstå exakt hur nära nazismen och kommunismen ligger varandra ideologiskt sett. Eller glider i varandra, rättare sagt. Det blir extra intressant om man funderar över hur dessa båda länder har lyckats ta tag i den mörka tiden: I Tyskland diskuteras den nu mer än någonsin, men i Ryssland har man i princip lagt locket på under Putin. Det reses till och med nya statyer av Stalin. Vad gör det med ett folk?
Nästa bok som ligger på mitt bord är en bok jag köpte i London: Richard Overys (professor i historia vid Kings College i London) The Dictators; om Hitlers Tyskland och Stalins Ryssland. Den har blivit höjd till skyarna.
Häromsistens läste jag om Litvinenko, som förgiftades i London. Just nu håller jag på att avsluta Arkadij Waxbergs Giftlaboratoriet. En fullkomligt vidrig berättelse om mördarna i Lubjanka, som utförde experiment på levande människor för att kunna ta fram de mest effektiva och "osynliga" gifterna åt Stalin. Waxberg driver tesen att Raoul Wallenberg mördades på det viset.
Jag hävdar bestämt att man måste läsa sådant här för att förstå exakt hur nära nazismen och kommunismen ligger varandra ideologiskt sett. Eller glider i varandra, rättare sagt. Det blir extra intressant om man funderar över hur dessa båda länder har lyckats ta tag i den mörka tiden: I Tyskland diskuteras den nu mer än någonsin, men i Ryssland har man i princip lagt locket på under Putin. Det reses till och med nya statyer av Stalin. Vad gör det med ett folk?
Nästa bok som ligger på mitt bord är en bok jag köpte i London: Richard Overys (professor i historia vid Kings College i London) The Dictators; om Hitlers Tyskland och Stalins Ryssland. Den har blivit höjd till skyarna.
söndag, maj 25, 2008
And the winner is Russia!
Grattis Ryssland till vinst i ESC! Kan man annat än att ta hem segern om man har Plusjtjenko åkandes skridskor på scen? Kul att få se ESC från Moskva nästa år, vilken PR-chans. Och låten var ju helt OK, den också... Ukraina spöade Sverige, och det rejält. Vaddå konkurrenter? Bättre framträdande, bättre låt. Grattis Ukraina!
Och så ursäkta, men Björn Gustafsson, vore det omöjligt att lära sig säga Dobrij Vetjer istället för att göra bort sig i direktsändning?
För övrigt måste jag säga att inledningsnumret, med dansare utklädda till hälften män och hälften kvinnor, var kvällens häftigaste. Faktiskt lite förvånande i sin form, med tanke på att Serbien som land är ganska stockkonservativt.
Men så har det visst varit skandalskriverier i tabloidpressen där nere om att ESC har förvandlat Belgrad till ett bögparty.
DN
SvD
fredag, maj 23, 2008
Vad är demokrati, då?
En anonym skribent gör ett inlägg på mitt svar till Claes, se inlägget nedan. Här är ett uttrag (full version kan läsas under kommentarer till Claes):
”Men din analys av Putin gäller i så fall alla politiker/alla med makt i hela världen.
(...) Vad är det som ger Reinfeldt och Bush större legitimitet än Putin? Vad är det som gör att Putin anses vara så farlig trots att han medverkat till otroligt positiv utveckling i Ryssland. Han har dessutom nästan alla ryssar bakom sig. Ja, inte den "demoktaiska oppositionen" förstås. I Ryssland vet dock alla att det som i väst kallas för "demokratisk opposition" handlar om galna s.k nationalblosheviker.
Göran Hägglund lovar sänkt bensinskatt sedan, efter valet, går han ut på DN-debatt och förklarar varför regeringen måste höja bensinskatten. Demokratiska spelregler? Hur fri är vår media? (...) Rysk kultur är annorluna och sätter andra gränser. I sann demokratisk anda har Putin verkat för det som det ryska folket vill ha, därför är han populär. (...)”
Svar: Här berör vi flera frågor som är intressanta. Dels: vad är demokrati? En fråga som kan diskuteras i all oändlighet. Vänsterpartiet i Sverige anser ju bland annat att alla företag ska "demokratiseras" det vill säga att politiken ska få mer inflytande. Det anser inte borgerligheten vara demokrati. Finns det något land i världen, som i alla avseenden, alltid och under alla årstider, är helt genomdemokratiskt? Nej, snarare pratar vi ju om glidande skalor.
För det andra, frågan om Putins legitimitet. Det finns ju faktiskt sätt att mäta detta på. Nämligen hur en valprocess går till. Det finn internationella konventioner om hur ett val ska gå till för att vara demokratiskt, med vissa inslag som fri press, hemlig röstning, etcetera.
Många internationella organisationer däribland OSSE är överens om att Ryssland under senare år glidit längre bort från ett demokratiskt förhållningssätt. Det är klart att man kan vara kritisk mot dessa bedömningar, men då finns det risk att man sällar sig till ett isolationistiskt sätt att se på demokrati, det vill säga att alla länder kan definiera sin egen form av demokrati.
Så är det ju i dag till viss del, men bara inom vissa ramar. Där uppfyller Sverige många officiella och faktiskta demokratikrav, medan Ryssland inte gör det.
”Men din analys av Putin gäller i så fall alla politiker/alla med makt i hela världen.
(...) Vad är det som ger Reinfeldt och Bush större legitimitet än Putin? Vad är det som gör att Putin anses vara så farlig trots att han medverkat till otroligt positiv utveckling i Ryssland. Han har dessutom nästan alla ryssar bakom sig. Ja, inte den "demoktaiska oppositionen" förstås. I Ryssland vet dock alla att det som i väst kallas för "demokratisk opposition" handlar om galna s.k nationalblosheviker.
Göran Hägglund lovar sänkt bensinskatt sedan, efter valet, går han ut på DN-debatt och förklarar varför regeringen måste höja bensinskatten. Demokratiska spelregler? Hur fri är vår media? (...) Rysk kultur är annorluna och sätter andra gränser. I sann demokratisk anda har Putin verkat för det som det ryska folket vill ha, därför är han populär. (...)”
Svar: Här berör vi flera frågor som är intressanta. Dels: vad är demokrati? En fråga som kan diskuteras i all oändlighet. Vänsterpartiet i Sverige anser ju bland annat att alla företag ska "demokratiseras" det vill säga att politiken ska få mer inflytande. Det anser inte borgerligheten vara demokrati. Finns det något land i världen, som i alla avseenden, alltid och under alla årstider, är helt genomdemokratiskt? Nej, snarare pratar vi ju om glidande skalor.
För det andra, frågan om Putins legitimitet. Det finns ju faktiskt sätt att mäta detta på. Nämligen hur en valprocess går till. Det finn internationella konventioner om hur ett val ska gå till för att vara demokratiskt, med vissa inslag som fri press, hemlig röstning, etcetera.
Många internationella organisationer däribland OSSE är överens om att Ryssland under senare år glidit längre bort från ett demokratiskt förhållningssätt. Det är klart att man kan vara kritisk mot dessa bedömningar, men då finns det risk att man sällar sig till ett isolationistiskt sätt att se på demokrati, det vill säga att alla länder kan definiera sin egen form av demokrati.
Så är det ju i dag till viss del, men bara inom vissa ramar. Där uppfyller Sverige många officiella och faktiskta demokratikrav, medan Ryssland inte gör det.
torsdag, maj 08, 2008
En fråga, ett svar
En läsarkommentar som jag tycker är värd att publicera, som kom till mig via e-post:
"Putins framfart har ju haft starkt auktoritära för att inte säga odemokratiska drag. En bekant till mig menar emellertid att Putin skulle kunna ha en mer osjälvisk agenda som innebär att han på detta auktoritära vis vill bädda för stabil demokrati.
Vad tror du om den teorin? Är kritiken mot Putin orättvis?
Hälsningar Claes"
Svar:
Hej Claes!
Intressant teori. Jag har själv funderat i de banorna. Men anledningen till att jag kommit fram till att jag inte tror på den är de historiska spåren i Ryssland. All maktutövning har hittills i landet gått ut på att till varje pris behålla just sin maktgruppering - nu pratar vi inte partier för sådana har aldrig förekommit, utan bara personliga bidningar - vid köttgrytorna.
Det har historiskt sett varit ett sätt att skydda sig, eftersom en fallen tsar har varit en död tsar, då den grupp som vällt in efter den fallna har sett till att ta hela den före detta maktgrupperingen av daga på ett eller annat vis.
Jag ser det därför som att Putin nu vill bygga upp en skyddsmur med hjälp av den Petersburgsgrupp han tagit med sig till Kreml. Dimitrij Medvedev kanske är tillräckligt stark för att slå sig lös ur hans skugga, men faktum kvarstår, att utan Putin vore han inte där han är idag. Han har "headhuntats" till presidentposten för att använda ett västerländskt uttryck, och det har jag svårt att se som en framgång demokratiskt sett. Jag tycker mer det påminner om hur det gick till i Romarriket med en tron som kunde delas ut till den som makten behagade.
Sen tycker jag att alla spår de senaste åren efter Putins maktutövning tyder på en mycket låg medvetandegrad om demokratins spelregeler.
vänligen
Sylvia
"Putins framfart har ju haft starkt auktoritära för att inte säga odemokratiska drag. En bekant till mig menar emellertid att Putin skulle kunna ha en mer osjälvisk agenda som innebär att han på detta auktoritära vis vill bädda för stabil demokrati.
Vad tror du om den teorin? Är kritiken mot Putin orättvis?
Hälsningar Claes"
Svar:
Hej Claes!
Intressant teori. Jag har själv funderat i de banorna. Men anledningen till att jag kommit fram till att jag inte tror på den är de historiska spåren i Ryssland. All maktutövning har hittills i landet gått ut på att till varje pris behålla just sin maktgruppering - nu pratar vi inte partier för sådana har aldrig förekommit, utan bara personliga bidningar - vid köttgrytorna.
Det har historiskt sett varit ett sätt att skydda sig, eftersom en fallen tsar har varit en död tsar, då den grupp som vällt in efter den fallna har sett till att ta hela den före detta maktgrupperingen av daga på ett eller annat vis.
Jag ser det därför som att Putin nu vill bygga upp en skyddsmur med hjälp av den Petersburgsgrupp han tagit med sig till Kreml. Dimitrij Medvedev kanske är tillräckligt stark för att slå sig lös ur hans skugga, men faktum kvarstår, att utan Putin vore han inte där han är idag. Han har "headhuntats" till presidentposten för att använda ett västerländskt uttryck, och det har jag svårt att se som en framgång demokratiskt sett. Jag tycker mer det påminner om hur det gick till i Romarriket med en tron som kunde delas ut till den som makten behagade.
Sen tycker jag att alla spår de senaste åren efter Putins maktutövning tyder på en mycket låg medvetandegrad om demokratins spelregeler.
vänligen
Sylvia
Svd och DN
Som vanligt är Svenska Dagbladets rapportering från Ryssland mer än strået vassare än Dagens Nyheters.
SvDs analyser är skarpa och insiktsfulla, medan DN tenderar mer att publicera byråmaterial, rakt upp och ned. Vad hände egentligen med Rysslandsbevakningen i svenska medier?! Jag skulle vilja säga att den befinner sig i ett bedrövligt skick.
Så Jan Blomgren är förbannat bra. Följade analys idag är djuplodande och mer insiktsfull än mycket jag har läst i svensk media. SvD har givetvis också Arkadij Waxberg som stående skribent, ett klart plus.
Även ledarredaktionen på SvD skriver mycket kunnigt om Ryssland. Ett exempel är dagens huvudledare. Där nämns bland anant Vilhelm Konnanders skrift, Ryssland - en suverän demokrati. Här är pdflänken till den!
Överhuvudtaget överväger jag att prenumerera på SvD istället för DN! Skarpare, helt klart!
SvDs analyser är skarpa och insiktsfulla, medan DN tenderar mer att publicera byråmaterial, rakt upp och ned. Vad hände egentligen med Rysslandsbevakningen i svenska medier?! Jag skulle vilja säga att den befinner sig i ett bedrövligt skick.
Så Jan Blomgren är förbannat bra. Följade analys idag är djuplodande och mer insiktsfull än mycket jag har läst i svensk media. SvD har givetvis också Arkadij Waxberg som stående skribent, ett klart plus.
Även ledarredaktionen på SvD skriver mycket kunnigt om Ryssland. Ett exempel är dagens huvudledare. Där nämns bland anant Vilhelm Konnanders skrift, Ryssland - en suverän demokrati. Här är pdflänken till den!
Överhuvudtaget överväger jag att prenumerera på SvD istället för DN! Skarpare, helt klart!
onsdag, maj 07, 2008
Novyj President
Dimitrij Medvedev har installerats. Han nämnde bland annat vikten av oberoende domstolar i sitt installationstal.
Han nämnde också hälsovård och utbildning, ett område han kan, sedan han hållit i de reformprogram som Putins regering sjösatte för några år sedan. Allt detta är ganska uppmuntrande.
Men hur det blir i praktiken, vet ingen ännu. Kommer han ha styrka nog att slå sig ur "fadersgestaltens" skugga? Vi håller våra tummar.
Barbro Hedvall skriver i DN idag, att maktskriftet är ett bevis på att Ryssland ännu inte återgått till auktoritärt styre. Måhända inte på pappret. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten?
DN
SVD
Han nämnde också hälsovård och utbildning, ett område han kan, sedan han hållit i de reformprogram som Putins regering sjösatte för några år sedan. Allt detta är ganska uppmuntrande.
Men hur det blir i praktiken, vet ingen ännu. Kommer han ha styrka nog att slå sig ur "fadersgestaltens" skugga? Vi håller våra tummar.
Barbro Hedvall skriver i DN idag, att maktskriftet är ett bevis på att Ryssland ännu inte återgått till auktoritärt styre. Måhända inte på pappret. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten?
DN
SVD
onsdag, april 09, 2008
Waxberg mitt i strömmen
I måndags, 7/4 kunde man åter igen i Svenska Dagbladet läsa Arkadij Waxbergs (eller Arkadij Vaksberg, som Nordstedts transskriberar hans namn) analys av det inrikespolitiska tillståndet i Ryssland: Hela Ryssland dansar efter Putins pipa. Texten är som vanligt när det kommer till Waxberg, oerhört intressant, om än inte så överraskande denna gång.
Waxberg är just nu också aktuell i ett annat sammanhang. Hans bok Giftlaboratoriet (Laboratorija Jadov) har precis kommit ut, och har första recensionsdatum den 14 april. Jag sitter med ett exemplar i handen just nu och ser fram emot hisnande läsning. Boken har undertiteln Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord.
Med tanke på att Waxbergs senaste bok på svenska utom 1997 (han hade en rad år i mitten på 90-talet då han publicerade en rad böcker med bara några års mellanrum) ska det bli spännande att se vilket mottagande den får i svensk press.
Boken är ju faktiskt högaktuell med tanke på mordet på Litvinenko. En dissidents död om Litvinenkos väg genom maktapparaten i Sovjet/Ryssland kan högt rekommenderas för den som inte har anlag för klaustrofobi.
Waxberg knyter därmed med sitt boktema an till en internationell kris som väl inte riktigt har fått sin lösning ännu. Det ska bli en glädje att få sätta tänderna i den här boken!
Arkadij Waxberg
Giftlaboratoriet
Nordstedts 2008
Andra artiklar i Svenskan av Waxberg under det senaste halvåret:
Inga kval i ryskt presidentval
Rysk valrörelse i skräckens tecken
Det ryska politiska spelet en parodi
Waxberg är just nu också aktuell i ett annat sammanhang. Hans bok Giftlaboratoriet (Laboratorija Jadov) har precis kommit ut, och har första recensionsdatum den 14 april. Jag sitter med ett exemplar i handen just nu och ser fram emot hisnande läsning. Boken har undertiteln Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord.
Med tanke på att Waxbergs senaste bok på svenska utom 1997 (han hade en rad år i mitten på 90-talet då han publicerade en rad böcker med bara några års mellanrum) ska det bli spännande att se vilket mottagande den får i svensk press.
Boken är ju faktiskt högaktuell med tanke på mordet på Litvinenko. En dissidents död om Litvinenkos väg genom maktapparaten i Sovjet/Ryssland kan högt rekommenderas för den som inte har anlag för klaustrofobi.
Waxberg knyter därmed med sitt boktema an till en internationell kris som väl inte riktigt har fått sin lösning ännu. Det ska bli en glädje att få sätta tänderna i den här boken!
Arkadij Waxberg
Giftlaboratoriet
Nordstedts 2008
Andra artiklar i Svenskan av Waxberg under det senaste halvåret:
Inga kval i ryskt presidentval
Rysk valrörelse i skräckens tecken
Det ryska politiska spelet en parodi
fredag, april 04, 2008
Irak-konferens en ickenyhet??
Sverige ska anordna en stor konferens om Iraks framtid i slutet på maj. FN, genom generalsekreteraren, har tillfrågat Fredrik Reinfeldt om saken. Det blir höga representanter och starkt säkerhetspådrag.
Och vad händer? Inte ett skit. Det finns inte ett enda stort medium som idag har behandlat saken som någon större nyhet(inte igår heller, för den delen, i Aktuellts 21-sändning nämndes det inte ens). Och där det har tagits upp (DN, Svenskan) har det blivit felvinklat. Det var faktiskt Ban Ki-moon som frågade Reinfeldt, inte tvärtom. Det kunde man läsa om redan tidigt på Bildts blogg
Och borde inte regeringen dra på stora PR-trumman?!
Och sedan har visst Medvedev markerat att han inte är intresserad av att censurera ryska internet. Det var väl bra.
Och vad händer? Inte ett skit. Det finns inte ett enda stort medium som idag har behandlat saken som någon större nyhet(inte igår heller, för den delen, i Aktuellts 21-sändning nämndes det inte ens). Och där det har tagits upp (DN, Svenskan) har det blivit felvinklat. Det var faktiskt Ban Ki-moon som frågade Reinfeldt, inte tvärtom. Det kunde man läsa om redan tidigt på Bildts blogg
Och borde inte regeringen dra på stora PR-trumman?!
Och sedan har visst Medvedev markerat att han inte är intresserad av att censurera ryska internet. Det var väl bra.
torsdag, april 03, 2008
Anna Politkovskaja är djupt saknad
Per Jönsson, ledarskribent på Dagens Nyheter, omnämner i dagens tidning (3/4-08)en opinionsmätning sponsrad av BBC, vilken har frågat över 17 000 människor i 34 länder om deras attityder till andra länder.
Det är ju en intressant läsning. Den andel människor som anser att USA bidrar till ”mest negativt” har sjunkit från 57 till 52 procent, och "mest postitivt" har stigit från 31 till 35 procent.
Motsvarande siffror för Ryssland är 33 procent, en minskning med sju procent det senaste året, och 37 procent betraktar landet på ett övervägande positivt vis, en ökning med åtta procent.
Svaret på varför dessa siffror ser ut som de gör kan man nog utan tvekan hitta i det krig som USA satt igång i Irak. Bilden som kommit ut av det i världens massmedier, och den bevakning som har blivit frukten av det, har inte varit nådig för USA. På goda grunder, vill man ju säga.
På samma sätt kan man nog konstatera att Rysslans strategi att a) undertrycka konflikten i Tjetjenien b) spärra ute journalister och c) pumpa ut bilden av att allt numera är "normalt" där, har lyckats.
Världen har glömt bort kriget i Tjetjenien.
Anna Politkovskaja, du är djupt saknad.
Det är ju en intressant läsning. Den andel människor som anser att USA bidrar till ”mest negativt” har sjunkit från 57 till 52 procent, och "mest postitivt" har stigit från 31 till 35 procent.
Motsvarande siffror för Ryssland är 33 procent, en minskning med sju procent det senaste året, och 37 procent betraktar landet på ett övervägande positivt vis, en ökning med åtta procent.
Svaret på varför dessa siffror ser ut som de gör kan man nog utan tvekan hitta i det krig som USA satt igång i Irak. Bilden som kommit ut av det i världens massmedier, och den bevakning som har blivit frukten av det, har inte varit nådig för USA. På goda grunder, vill man ju säga.
På samma sätt kan man nog konstatera att Rysslans strategi att a) undertrycka konflikten i Tjetjenien b) spärra ute journalister och c) pumpa ut bilden av att allt numera är "normalt" där, har lyckats.
Världen har glömt bort kriget i Tjetjenien.
Anna Politkovskaja, du är djupt saknad.
Kris för civilsamhället
Mona Sahlin är bekymrad om sitt partis framtid. Hon konstaterar att om medlemsraset inom (s) fortsätter så kommer partiet inte att finnas om två årtionden.
Här skulle man kunna skriva hur mycket putslustigheter som helst, men det bistra faktumet är att detta är ett problem för hela samhället. Näppeligen bara för socialdemokratin. Det handlar om människors ork och vilja att engagera sig i olika organisationer: en grundbult för det civila samhället och den demokratiska staten.
En intressant jämförelse går faktiskt att göra med Ryssland. Ett av landets stora problem på resan mot demokrati är att det faktiskt inte funnits något civilt samhälle att tala om. Inga kanaler för människor att få utlopp för åsikter och kreativitet. Heller ingen demokratisk tradition med styrelser, årsmöten, mötesordningar och liknande.
Så krisen inom politiken kan avspeglas på hela samhället. Det oroar.
SvD
DN
Här skulle man kunna skriva hur mycket putslustigheter som helst, men det bistra faktumet är att detta är ett problem för hela samhället. Näppeligen bara för socialdemokratin. Det handlar om människors ork och vilja att engagera sig i olika organisationer: en grundbult för det civila samhället och den demokratiska staten.
En intressant jämförelse går faktiskt att göra med Ryssland. Ett av landets stora problem på resan mot demokrati är att det faktiskt inte funnits något civilt samhälle att tala om. Inga kanaler för människor att få utlopp för åsikter och kreativitet. Heller ingen demokratisk tradition med styrelser, årsmöten, mötesordningar och liknande.
Så krisen inom politiken kan avspeglas på hela samhället. Det oroar.
SvD
DN
onsdag, april 02, 2008
Med vitt grepp om det moderna Ryssland
Claes Ericsons nyutkomna bok Ryssland nu- trender i skuggan av Kreml är vad den heter.
Det är en bok om Ryssland just nu, just detta år eller möjligen ett par år fram i tiden. Det är en bok som föresatt sig att leverera en modern, någorlunda begriplig och sammanhållen bild av ett samhälle som alltför många i Sverige har en alltför grund kunskap om - både på grund av begränsad mediebevakning och en kvardröjande mental hjärnridå. Få svenskar ser Ryssland som sitt förstaval av resemål.
Men om man nu ändå skulle vilja resa österut, vilket varje svensk som är nyfiken på omvärlden absolut borde, då vore Ryssland nu den perfekta lektyren att läsa innan resan.
Boken tar ett vitt grepp om allt från den moderna mode- och rockscenen i Moskva till 90-talets pyramidspel, oligarkernas framväxt och dagens ekonomiska situation. Man kastas handlöst och omväxlande mellan olika ämnen, texterna är fullspäckade med intressanta siffror. Samt här och där ett inklippt människoöde för att individualisera statistiken.
Resultatet blir en intressant mix för alla som vill allmänbilda sig om Ryssland.
Jag kommer på mig själv med att anteckna för fullt i marginalerna.
Men detta gör också, oundvikligen, att det inte blir någon riktig neddykning i något ämne. Efter ett tag börjar jag helt enkelt sakna mer djuplodande diskussioner om saker som visserligen nämns här och där, men som sedan inte ges särskilt mycket utrymme i jämförelse med exempelvis ekonomi och kultur.
Det gäller främst det som händer på det sociala området i landet. Den grasserande hiv-epidemin nämns men knappt inte mer. Den tunga drogproblematiken får en sida, trots att författaren presenterar anmärkningsvärda siffror som jag tycker borde ha krävt en rejäl textutvikning. Trafficking omnämns en gång i hela boken, om jag inte misstar mig.
Problemet med kvinnomisshandel och kvinnans ställning i Ryssland får visserligen lite mer utrymme, men jag skulle gärna läst mer både om lagstiftningen och den praktiska situationen på MR- området (mänskliga rättigheter), och hur kvinnoorganisationerna arbetar för att komma tillrätta med problemen. Samt under vilka hårda villkor dessa ofta enastående organisationer faktiskt arbetar.
Men totalt sett är boken läsvärd för en intresserad allmänhet, framför allt för att den ger en lättillgänglig och begriplig bild av det moderna Ryssland. Själv har jag flera gånger när jag kommit tillbaka till Sverige upplevt att alla nyanser försvinner i rapporteringen. Allt reduceras till plus eller minus.
Just nu för det mesta dessutom till minus, på grund av den problematiska inrikespolitiska utvecklingen i landet.
Det finns också en uppenbar svaghet med Ryssland nu. Det är att den består väldigt mycket av färskvara. Och utvecklingen i Ryssland går så snabbt att boken kommer att vara inaktuell redan om några år. Det är ungefär som med den senaste mobiltelefonen. Den är gammal så fort den kommer ut på marknaden.
Men för det finns ju inget som säger att den inte kan tjäna sitt syfte.
Claes Ericson
Ryssland Nu – trender i skuggan av Kreml
Ersatz förlag
Första recensionsdag 2 april
onsdag, mars 12, 2008
Jabloko vräks från sina lokaler i Petersburg
TT rapporterar idag, onsdag, att Jabloko i Petersburg nu riskerar att vräkas.
Stadens fastighetskommitté har avslutat kontraktet för byggnaden och Jabloko ska vara ute till 1 juni, skriver TT och citerar informationsansvarige Aleksandr Sjursjev.
Brevet ska vara daterat 3/3, samma datum som Reznik greps. TT skriver också, att tre personer gripits utanför inrikesministeriet i Moskva, när de demonstrerat mot Rezniks fängelsevistelse.
Stadens fastighetskommitté har avslutat kontraktet för byggnaden och Jabloko ska vara ute till 1 juni, skriver TT och citerar informationsansvarige Aleksandr Sjursjev.
Brevet ska vara daterat 3/3, samma datum som Reznik greps. TT skriver också, att tre personer gripits utanför inrikesministeriet i Moskva, när de demonstrerat mot Rezniks fängelsevistelse.
söndag, mars 09, 2008
Inlägg # 100 om ett sorgligt ämne
Det är för bedrövligt att behöva skriva den här bloggs inlägg nr 100, på temat att en liberal politiker i Petersburg fängslats. Bloggen Lindrig Huliganism är den enda källa jag har sett skriva om detta överhuvud taget i svensk mediasfär. Och så har folkpartiet och Europaminister Cecilia Malmström uppmärksammat det, tack och lov.
Går man däremot till internationell press finns det en hel del skrivet om denna händelse den 3 mars. Efter att ha gått emellan i ett bråk med polisen greps både Reznik, som är Jablokos ledare i Petersburg, och en före detta partimedlem. Nu sitter Reznik i fängelse på två månader.
Enligt olika NGO:s i Petersburg handlar det om en uttalat politisk arrestering. På måndagens ledarsida i Blekinge Läns Tidning ägnar vi oss åt ämnet.
Frige Maksim Reznik!
Går man däremot till internationell press finns det en hel del skrivet om denna händelse den 3 mars. Efter att ha gått emellan i ett bråk med polisen greps både Reznik, som är Jablokos ledare i Petersburg, och en före detta partimedlem. Nu sitter Reznik i fängelse på två månader.
Enligt olika NGO:s i Petersburg handlar det om en uttalat politisk arrestering. På måndagens ledarsida i Blekinge Läns Tidning ägnar vi oss åt ämnet.
Frige Maksim Reznik!
fredag, mars 07, 2008
Tuff kvinna till kvinnodagen
Åsne Seierstad är en otroligt tuff brud, om det något vanvördiga uttrycket tillåts. Rent journalistiskt har haft ett gott öga till henne ända sedan USA:s invasion i Irak. I senaste Fokus berättar hon om sin bok, Ängeln i Groznyj. En bok jag bara måste ha tag i. Har man hört Anna Politkovskaja berätta om helvetet där på sitt lågmälda men oerhört ihärdiga vis, är det omöjligt att glömma, oavsett det officiella Rysslands tystnad.
Och imorgon är det åter dags för de ryska kvinnorna att få blommor av sina män. En trevlig tradition förvisso, men mot bakgrund av att tiotusentals kvinnor dör till följd av "domestic violence" i Ryssland varje år, blir det mot en ytterst mörk bakgrund.
Från Amnesty, 8/3-2006.
Och då ska man minnas att de 9000 kvinnorna angavs till 14000 år 1999. Jag tror knappast att statistiken sjunkit, snarare att siffrorna hyfsats till.
Och imorgon är det åter dags för de ryska kvinnorna att få blommor av sina män. En trevlig tradition förvisso, men mot bakgrund av att tiotusentals kvinnor dör till följd av "domestic violence" i Ryssland varje år, blir det mot en ytterst mörk bakgrund.
"Enligt det ryska inrikesministeriet dödades 9 000 kvinnor av sin partner eller före detta partner under år 2003. Det betyder att varje timme dödas en kvinna av en närstående man. Den fulla omfattningen av problemet är dock okänd eftersom ingen centraliserad och könsuppdelad statistik över våld mot kvinnor inom familjen förs. En oberoende undersökning från 2003 visar att mäns våld mot kvinnor i hemmet är utbrett och omfattar såväl psykiskt som sexuellt och fysiskt våld."
Från Amnesty, 8/3-2006.
Och då ska man minnas att de 9000 kvinnorna angavs till 14000 år 1999. Jag tror knappast att statistiken sjunkit, snarare att siffrorna hyfsats till.
torsdag, mars 06, 2008
Stöveltramp på Röda Torget
Satt på bussen hem från kören och skummade i mobiltelefonen vad som hänt under repetitionen. Fick syn på denna nyhet på Dagens Nyheters mobilweb, om att segerparaderna ska återupptas på Röda Torget.
Ett steg tillbaka, sprängfyllt av symbolik och dåliga associationer. Två dagar innan ska Medvedev sväras in som president. Just ett intressant vis att börja sin mandatperiod på. Framför 8000 soldater.
Uppenbarligen har DN/TT (artikeln är nämligen från TT ursprungligen) publicerat uppgifter om detta januari, men jag har faktiskt totalt missat det.
Gör jag en höna av en fjäder? Skulle inte tro det. Vid det här laget har världen vant sig av med sådana mastodontparader så fullkomligt, att de enda associationer man får när man tänker på det, är Nordkorea.
Somliga reagerar alltid på det jag skriver med frågan: Vad har du emot Ryssland? Men militärparader, det har jag alltid något bestämt emot, alldeles speciellt helt nyinrättade. Och speciellt mot bakgrund av den förnedring som det ryska folket upplevde hela 90-talet som. Vi vet alla vad revanschlusta kan leda till. Det går bra att läsa om i alla historieböcker över 1900-talet.
Hur många har egentligen uppfattat detta här hemma i Svedala? Skulle inte tro att det är så värst många.
Mera siffror om Medvedev
Levada-institutet fortsätter att undersöka ryssarnas inställning till Dimitrij Medvedev. Den 22-25 februari ställde man följande två frågor till 1600 ryssar. Detta publicerades i går på institutets hemsida, här översatt av mig:
Håller ni med om påståendet, att oavsett om Medvedev valts till president, så kommer makten över landet fortfarande ligga hos Putins och hans krets?
Definitivt ja/närmast ja: 60 procent
Närmast nej/definitivt nej: 22 procent
Svårt att säga: 17 procent
Hur länge tror ni att Medvedev kommer att stanna på posten som president?
(Samma svar för Putin efter valet år 2000 anges inom parentens.)
Inte en hel mandatperiod: (6) 9 procent
En mandatperiod :(50) 44 procent
Två mandatperioder: (13) 16 procent
Mer än två mandatperioder: (6) 2 procent
Svårt att säga: (25) 29 procent
Det finns ytterligare en mer omfattande undersökning om attityder till Medvedevs politik, publicerad den 4/3, som jag hoppas kunna återkomma till.
Håller ni med om påståendet, att oavsett om Medvedev valts till president, så kommer makten över landet fortfarande ligga hos Putins och hans krets?
Definitivt ja/närmast ja: 60 procent
Närmast nej/definitivt nej: 22 procent
Svårt att säga: 17 procent
Hur länge tror ni att Medvedev kommer att stanna på posten som president?
(Samma svar för Putin efter valet år 2000 anges inom parentens.)
Inte en hel mandatperiod: (6) 9 procent
En mandatperiod :(50) 44 procent
Två mandatperioder: (13) 16 procent
Mer än två mandatperioder: (6) 2 procent
Svårt att säga: (25) 29 procent
Det finns ytterligare en mer omfattande undersökning om attityder till Medvedevs politik, publicerad den 4/3, som jag hoppas kunna återkomma till.
måndag, mars 03, 2008
Ryssarna om Medvedev - i siffror
Om man går till det ansedda Levada-institutets hemsida kan man får sig en hel del intressanta siffror till livs. Här inunder följer några av mig översatta frågor med statistiksvar om Medvedev. Undersökningen publicerades 27/2, undersökningen skedde 8-11 februari. 1600 ryssar tillfrågades.
Anser ni att Dimitrij Medvedev det är den bästa kandidaten till Rysslands president ur Vladimir Putins krets, eller skulle ni velat se en annan person i ur denna krets?
Medvedev är den bäste kandidaten - 47 procent
Jag hade velat se en annan person ur Vladimir Putins krets - 18 procent
Svårt att säga - 35 procent
Vad tror ni - efter valet av Medvedev till president, i vems händer kommer den reella makten egentligen att ligga?
I Putins händer - 29 procent (december 07) 23 procent (februari 08)
I Medvedevs händer - 16 procent (dec 07) 20 procent (feb 08)
I lika hög grad i bådas händer - 39 procent (dec 07) 41 procent (februari 08)
Svårt att säga - 16 procent (båda frågetillfällena)
Tror ni att Medvedev kommer att fullfölja Putins politik, eller föra sin egen?
Helt och hållet följa Putins politik - 40 procent (dec 07) 28 procent (februrari 08)
Kommer till övervägande del följa Putins politik - 41 procent (dec 07) 48 procent (feb 08)
Han kommer så småningom ändra den politiska kursen - 8 procent (dec07) 11 procent (feb 08)
Svårt att säga - 9 procent (dec 07) 11 (feb 08)
Vilken roll har Medvedevs delaktighet i de sociala reformerna spelat i ditt beslu att rösta på Medvedev? (Frågan ställd bara till de som uppgivit att de ska rösta på Medvedev.)
Stor roll - 47 procent
Medelstor roll - 34 procent
Har inte spelat någon roll alls - 8 procent
Svårt att säga - 11 procent
Detta är fyra av de frågor som finns på levada.ru. Man kan notera i första frågan, att varianten att någon helt annan skulle kommma till makten, inte finns.
Läs gärna Newsweeks porträtt av Medvedev och Putin - en artikel som påminner om inledningen till Snobbar som Jobbar. (Om någon nu minns den gamla tv-serien.) Dock är den mycket läsvärd.
Anser ni att Dimitrij Medvedev det är den bästa kandidaten till Rysslands president ur Vladimir Putins krets, eller skulle ni velat se en annan person i ur denna krets?
Medvedev är den bäste kandidaten - 47 procent
Jag hade velat se en annan person ur Vladimir Putins krets - 18 procent
Svårt att säga - 35 procent
Vad tror ni - efter valet av Medvedev till president, i vems händer kommer den reella makten egentligen att ligga?
I Putins händer - 29 procent (december 07) 23 procent (februari 08)
I Medvedevs händer - 16 procent (dec 07) 20 procent (feb 08)
I lika hög grad i bådas händer - 39 procent (dec 07) 41 procent (februari 08)
Svårt att säga - 16 procent (båda frågetillfällena)
Tror ni att Medvedev kommer att fullfölja Putins politik, eller föra sin egen?
Helt och hållet följa Putins politik - 40 procent (dec 07) 28 procent (februrari 08)
Kommer till övervägande del följa Putins politik - 41 procent (dec 07) 48 procent (feb 08)
Han kommer så småningom ändra den politiska kursen - 8 procent (dec07) 11 procent (feb 08)
Svårt att säga - 9 procent (dec 07) 11 (feb 08)
Vilken roll har Medvedevs delaktighet i de sociala reformerna spelat i ditt beslu att rösta på Medvedev? (Frågan ställd bara till de som uppgivit att de ska rösta på Medvedev.)
Stor roll - 47 procent
Medelstor roll - 34 procent
Har inte spelat någon roll alls - 8 procent
Svårt att säga - 11 procent
Detta är fyra av de frågor som finns på levada.ru. Man kan notera i första frågan, att varianten att någon helt annan skulle kommma till makten, inte finns.
Läs gärna Newsweeks porträtt av Medvedev och Putin - en artikel som påminner om inledningen till Snobbar som Jobbar. (Om någon nu minns den gamla tv-serien.) Dock är den mycket läsvärd.
måndag, januari 21, 2008
Central zon
Den bästa ledaren som skrivits på länge:
Niklas Ekdahl, Dagens Nyheter. Svensk aktuell politik på 3500 tecken.
Det enda samtalet jag saknade var från TCO och/eller SACO, som vill sälja in lite klassisk socialdemokrati.
Det är ju det som dessa fack sysslar med just nu. Jag vet inte vad som hände med dem, eller när. Förr brukade de ju vara någorlunda borgerliga, som Tjänstemännens Centralorganisation och Svenska Akademikers Centralorganisation.
Nu säljer deras ordföranden in sossepolitik vart de går och står, inlemmade i den övervintrande centrala zonen.
Vaddåförnåt? Jo, den som kommer breda ut sig in absurdum efter nästa val.
Niklas Ekdahl, Dagens Nyheter. Svensk aktuell politik på 3500 tecken.
Det enda samtalet jag saknade var från TCO och/eller SACO, som vill sälja in lite klassisk socialdemokrati.
Det är ju det som dessa fack sysslar med just nu. Jag vet inte vad som hände med dem, eller när. Förr brukade de ju vara någorlunda borgerliga, som Tjänstemännens Centralorganisation och Svenska Akademikers Centralorganisation.
Nu säljer deras ordföranden in sossepolitik vart de går och står, inlemmade i den övervintrande centrala zonen.
Vaddåförnåt? Jo, den som kommer breda ut sig in absurdum efter nästa val.
tisdag, januari 15, 2008
Ju mer vi är tillsammans
De tre ÖB:arna för Finland, Sverige och Norge hade gemensam pressträff på Folk och Försvars konferens idag. Utanför ven vintern och snön, vilken numera täcker halva fönstrena här på hotellet.
Muntra miner uppstod när Staffan Dopping, till höger, misstog Finlands ÖB för att vara Danmarks.
Intressant att notera är att ett nära officiellt försvarssamarbete mellan Nato- och icke-Natoländer för bara ett par årtionden sedan skulle vara helt otänkbart. Nu uppmuntrar Nato till och med det hela. Enligt Norges ÖB, Sverre Diesen (näst längst till höger), tycker Nato att ”Det var på tiden”.
måndag, januari 14, 2008
Olja på vågorna i Sälen
Är helt slut efter en dags hårt arbete här i Sälen. Kan ju inte heller påstå att arbetet blev lättare då jag somnade klockan 2 natten tills idag, måndag. Har också skrivit ut en intervju med våran kommissionär Margot Wallström som går i BLT, tisdag.
Sten Tolgfors tal var mycket inriktat på Nato och Norden. Och han var allmänt överslätande angående konflikten med ÖB. Gjuta olja på vågorna var det som dök upp i tankarna.
Mikael Odenberg däremot, är inte här för att gjuta olja på vågorna. Han tycker inte att Tolgfors resonemang hänger ihop, sade han i Svt24.
Sten Tolgfors tal var mycket inriktat på Nato och Norden. Och han var allmänt överslätande angående konflikten med ÖB. Gjuta olja på vågorna var det som dök upp i tankarna.
Mikael Odenberg däremot, är inte här för att gjuta olja på vågorna. Han tycker inte att Tolgfors resonemang hänger ihop, sade han i Svt24.
ÖB vs Tolgfors i Sälen
I går håll ÖB presskonferens i Sälen. Han och försvarsministern har olika uppfattningar om vem som vetat vad om de 1,5 miljarderna som ska sparas. Idag inleder försvarsministern konferensen. Vi får väl se vad han säger på presskonferensen senare i eftermiddag.
För övrigt fick jag en pratstund med konferensens moderator i går, Lars Adaktusson. Idag kan man se honom i annons i Svenska Dagbladets pappersupplaga.
Jag röstar på slips 2!!!
söndag, januari 13, 2008
Sabuni talar om mänskliga rättigheter
Nyamko Sabuni, jämställdhets- och integrationsminister, inledde Folk och försvar med att tala om vikten av att sprida kunskaper om mänskliga rättigheter. Hon oroar sig över det ökande ungdomsvåldet och att speciellt unga människor håller på att tappa sin demokratiska värdegrund i Sverige. Regeringen kommer att inleda ett arbete för gemensamma värdegrunder under våren, berättade Sabuni. Här på presskonferens.
På plats!
Nu är man på plats i Sälen! Folk och Försvar handlar i år mycket om klimatet, kanske inte så konstigt. Annars är det en ganska salig blandning av inrikes- och utrkesfrågor, men över åren tycker jag att fokus har drivit ganska tydligt från inriket till utriket.
Idag är det intervjudag, det blir både Björn Körlof och Margot Wallström för min del. Wallström kommer att tala om hur den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska utvecklas inom EU.
15.15 är det PK med ÖB Håkan Syrén: ska vi tro att de flesta frågorna kommer handla om den prekära ekonomiska situationen för försvaret?
Idag är det intervjudag, det blir både Björn Körlof och Margot Wallström för min del. Wallström kommer att tala om hur den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska utvecklas inom EU.
15.15 är det PK med ÖB Håkan Syrén: ska vi tro att de flesta frågorna kommer handla om den prekära ekonomiska situationen för försvaret?
måndag, januari 07, 2008
Själlös?
I amerikanska val sägs alla ord vägas på guldvåg. Hur ska man då tolka Hillary Clintons utfall, att Vladimir Putin saknar själ? En allt frostigare relation till den forna supermakten om hon kommer till makten?
Det var ett uttalande inför sin inrikespublik. Men man kan inte bortse från vad det signalerar.
F.ö är jag på väg till Sälen i helgen, till Folk och Försvars årliga konferens. Det är tredje gången jag är där. Det ser vi fram emot!
Det var ett uttalande inför sin inrikespublik. Men man kan inte bortse från vad det signalerar.
F.ö är jag på väg till Sälen i helgen, till Folk och Försvars årliga konferens. Det är tredje gången jag är där. Det ser vi fram emot!
lördag, januari 05, 2008
Motsägande trender i Sverige
Rödeby-tragedin rör upp många känslor, inte bara här i Rödeby och Karlskrona, utan även i övriga landet.
Jag vill avhålla mig från att kommentera detta särskilda fall, eftersom saken nu är överlämnad i domstolens händer, och det är dess uppgift att avgöra vem som har gjort sig skyldig till vad.
Däremot tycker jag att detta fenomen är mycket intressant: vi har en socialdemokratiskt parti vars politik under många årtionden färgat detta lands rättspolitik. I denna partipolitik har lindriga straff och större förståelse för brottsligar omhuldats. Men när man läser somliga bloggkommentarer, eller kommentarer som kommer in till tidningens artiklar, så verkar den politiken näpppeligen ha trängt ned till svenska folket.
Snarare kan man prata om öga för öga, tand för tand. Samtidigt ropas det på att USA:s rättspolitik är omänsklig etcetera. Två motsägande trender i vårt samhälle, intressanta att observera.
Läs mer kommentarer på dessa bloggar:
Byxorna nere
Svensson
Läs även denna artikel i Svenska Dagbladet
Jag vill avhålla mig från att kommentera detta särskilda fall, eftersom saken nu är överlämnad i domstolens händer, och det är dess uppgift att avgöra vem som har gjort sig skyldig till vad.
Däremot tycker jag att detta fenomen är mycket intressant: vi har en socialdemokratiskt parti vars politik under många årtionden färgat detta lands rättspolitik. I denna partipolitik har lindriga straff och större förståelse för brottsligar omhuldats. Men när man läser somliga bloggkommentarer, eller kommentarer som kommer in till tidningens artiklar, så verkar den politiken näpppeligen ha trängt ned till svenska folket.
Snarare kan man prata om öga för öga, tand för tand. Samtidigt ropas det på att USA:s rättspolitik är omänsklig etcetera. Två motsägande trender i vårt samhälle, intressanta att observera.
Läs mer kommentarer på dessa bloggar:
Byxorna nere
Svensson
Läs även denna artikel i Svenska Dagbladet
fredag, januari 04, 2008
Oklart om påföljden
Som boende i Rödeby, och arbetande på BLT, kan jag bara rekommendera läsning av Blekinge Läns Tidning i dessa dagar.
Det har blivit tydligt, precis som man kunde ana, att saker och ting sällan är så enkla som man tror. En lokalpolitiker gick exempelvis i höstas ut och tyckte att det pappan borde få strafflindring. Låt oss slippa sådana utspel i framtiden, tack. Ingen av oss vet vad som egentligen hände därute på gården. Det är domstolens sak att avgöra. Det är det vi har domstolar till.
Följade artikel i Svenska Dagbladet är också mycket upplysande, angående 50-åringens påföljd.
Mig veterligen hade man en liknande diskussion kring Mijailo Mijailovics påföljd.
Det har blivit tydligt, precis som man kunde ana, att saker och ting sällan är så enkla som man tror. En lokalpolitiker gick exempelvis i höstas ut och tyckte att det pappan borde få strafflindring. Låt oss slippa sådana utspel i framtiden, tack. Ingen av oss vet vad som egentligen hände därute på gården. Det är domstolens sak att avgöra. Det är det vi har domstolar till.
Följade artikel i Svenska Dagbladet är också mycket upplysande, angående 50-åringens påföljd.
Mig veterligen hade man en liknande diskussion kring Mijailo Mijailovics påföljd.
torsdag, januari 03, 2008
Vladimir Putin säker på sin tron
Gott nytt år!
Före jul utsåg TIME Magazine Vladimir Putin till årets person (Person Of the Year, POY). Den 31 december kom numret ut, och nu har jag läst igenom det.
Den tre och en halv timme långa intervjun som TIMEs chefredaktör Adi Ignatius genomför blir en påminnelse om att Rysslans president inte behöver vara det minsta publiktillvänd. Inledningen är överväldigande:
”No one is born with a stare like Vladimir Putin's. The Russian President's pale blue eyes are so cool, so devoid of emotion that the stare must have begun as an affect, the gesture of someone who understood that power might be achieved by the suppression of ordinary needs, like blinking.
The affect is now seamless, which makes talking to the Russian President not just exhausting but often chilling. It's a gaze that says, I'm in charge.”
Porträttet av Vladimir Putin är mycket exakt. Och det är beskrivningen av honom som person som gör hela texten läsvärd. Ett block av frågor och svar som ligger insprängt i den långa texten ger bliden av en person som knappast behöver bekymra sig om hur eller vad han svarar.
”I wouldn't call NATO a putrid corpse of the Cold War, but it is a leftover of the past.” (Jag skulle inte kalla NATO ett ruttnande lik från Kalla Kriget, men det är en rest från det förflutna.)
”Fools are lucky. We work day and night!” (Idioter har tur. Vi jobbar dag och natt.)
”It is not possible today to have morality separated from religious values.” (Idag är det inte möjligt att separera moralen från regligiösa värderingar.)
Otvivelaktigt är det så att Vladimir Putin har en härskarstil som skiljer sig från de charmiga medietillvända kollegorna i väst. Han har ingen anledning att vara marknadsinriktad.
Men det kanske har att göra med den ryska bilden av hur en härskare ska vara. Han ska inte vara inbjudande, skämta med press och visa sig mänsklig. Han ska vara ointaglig, som ett fort. Annars ses han som oseriös och omanlig.
Adi Ignatius passar även på att ge västutbildade akademiker en släng av sleven, de som under nittiotalets kaotiska år sprang runt i Kreml ”offering advice, all ultimately ineffective, on everything from conducting free elections to using 'shock therapy' to juice the economy to privatizing state-owned assets.”
Man tänker osökt på Anders Åslund som jobbade som Jeltsins rådgivare fram till -94 och som var inblandad i en stor akademikerstrid i Sverige, uppdelad mellan experter som hänvisade till Rysslands kulturella historia och de ekonomer som trodde att Ryssland hade förutsättningar som vilket västland som helst att utveckla marknadsekonomi och demokrati.
Reportaget inramas dessutom av kommentarer om Putin från Michail Gorbatjov, Henry Kissinger och Simon Sebag Montefiore.
Köp TIME:s och behåll det här numret. Personporträttet av Putin säger mer än någon kremlologs lösliga teorier. Det är inte svårt att förstå att en man med Vladimir Putins intelligens, slughet eller vad man nu vill kalla det, inte har särskilt mycket till övers för en bonnpolitiker som Vitrysslands Aleksander Lukasjenka.
Se Vladimir Putin svara på frågor här från TIME:s Magazine. (Youtube) Obs, mannen som inte har koll på Putins ålder är inte Adi Ignatius...
PS. Jag kan inte heller undanhålla mina läsare denna historia, återgiven i Ignatius text:
”Putin goes to a restaurant with Medvedev and orders a steak. The waiter asks, 'And what about the vegetable?' Putin answers, 'The vegetable will have steak too'.
Före jul utsåg TIME Magazine Vladimir Putin till årets person (Person Of the Year, POY). Den 31 december kom numret ut, och nu har jag läst igenom det.
Den tre och en halv timme långa intervjun som TIMEs chefredaktör Adi Ignatius genomför blir en påminnelse om att Rysslans president inte behöver vara det minsta publiktillvänd. Inledningen är överväldigande:
”No one is born with a stare like Vladimir Putin's. The Russian President's pale blue eyes are so cool, so devoid of emotion that the stare must have begun as an affect, the gesture of someone who understood that power might be achieved by the suppression of ordinary needs, like blinking.
The affect is now seamless, which makes talking to the Russian President not just exhausting but often chilling. It's a gaze that says, I'm in charge.”
Porträttet av Vladimir Putin är mycket exakt. Och det är beskrivningen av honom som person som gör hela texten läsvärd. Ett block av frågor och svar som ligger insprängt i den långa texten ger bliden av en person som knappast behöver bekymra sig om hur eller vad han svarar.
”I wouldn't call NATO a putrid corpse of the Cold War, but it is a leftover of the past.” (Jag skulle inte kalla NATO ett ruttnande lik från Kalla Kriget, men det är en rest från det förflutna.)
”Fools are lucky. We work day and night!” (Idioter har tur. Vi jobbar dag och natt.)
”It is not possible today to have morality separated from religious values.” (Idag är det inte möjligt att separera moralen från regligiösa värderingar.)
Otvivelaktigt är det så att Vladimir Putin har en härskarstil som skiljer sig från de charmiga medietillvända kollegorna i väst. Han har ingen anledning att vara marknadsinriktad.
Men det kanske har att göra med den ryska bilden av hur en härskare ska vara. Han ska inte vara inbjudande, skämta med press och visa sig mänsklig. Han ska vara ointaglig, som ett fort. Annars ses han som oseriös och omanlig.
Adi Ignatius passar även på att ge västutbildade akademiker en släng av sleven, de som under nittiotalets kaotiska år sprang runt i Kreml ”offering advice, all ultimately ineffective, on everything from conducting free elections to using 'shock therapy' to juice the economy to privatizing state-owned assets.”
Man tänker osökt på Anders Åslund som jobbade som Jeltsins rådgivare fram till -94 och som var inblandad i en stor akademikerstrid i Sverige, uppdelad mellan experter som hänvisade till Rysslands kulturella historia och de ekonomer som trodde att Ryssland hade förutsättningar som vilket västland som helst att utveckla marknadsekonomi och demokrati.
Reportaget inramas dessutom av kommentarer om Putin från Michail Gorbatjov, Henry Kissinger och Simon Sebag Montefiore.
Köp TIME:s och behåll det här numret. Personporträttet av Putin säger mer än någon kremlologs lösliga teorier. Det är inte svårt att förstå att en man med Vladimir Putins intelligens, slughet eller vad man nu vill kalla det, inte har särskilt mycket till övers för en bonnpolitiker som Vitrysslands Aleksander Lukasjenka.
Se Vladimir Putin svara på frågor här från TIME:s Magazine. (Youtube) Obs, mannen som inte har koll på Putins ålder är inte Adi Ignatius...
PS. Jag kan inte heller undanhålla mina läsare denna historia, återgiven i Ignatius text:
”Putin goes to a restaurant with Medvedev and orders a steak. The waiter asks, 'And what about the vegetable?' Putin answers, 'The vegetable will have steak too'.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)