Statsminister förtjänar inte sin andraplats

Finansministern är nu den viktigaste opinionsbildaren i landet. Han klår Fredrik Reinfeldt, som kommer på en andra plats.

För min del är jag förvånad över att statsministern hamnar så högt upp. Ursäkta, men vad har han gjort för att förtjäna det?

Maud Olofsson är en betydligt starkare politisk profil i regeringen, en kvinna som får något gjort, och hon kommer först på tredje plats.

Likaledes förvånande är att Mona Sahlin hamnar på en sjätteplats. Vad har HON gjort för att förtjäna det?

Är det undra på att svenskarna lackar ihop. Statsministern tiger, opinionsledaren tiger.

Vem VILL något i det här landet?!

Aktiv regering

Detta inlägg av Per Gudmundsson på Svenska Dagbladet är synnerligen läsvärt.
Aldrig har en regering gjort så mycket på ett år som alliansregeringen! 24 reformer att vara stolt över!

Polen och Ryssland på talbar nivå

På torsdag möts Polens nytillträdde utrikesminister Radek Sikorski och Sergei Lavrov, Rysslands dito, i Bryssel.

De har förmodligen behov av att reda ut både ett och annat, givet Polens och Rysslands djupfrysta relationer under senare år.

Kaczynski-regeringen har under sin period vid makten gjort sitt bästa för att reta upp alla omkring sig, och sökt konfrontation med EU i allmänhet och Tyskland i synnerhet.

Ryssland har inte undkommit denna grälsjuka. Och med tanke på Polens och Rysslands trassliga historiska relationer har det inte heller varit särskilt svårt att hitta trätoämnen. Men det är det väl i och för sig aldrig om man är ute efter det.

Jag hoppas att maktskiftet i Polen markerar en helt ny bit historia. Den nya polska regeringen under Donald Tusk kritiserar visserligen det ryska valet. Men en viktig komponent i diplomatisk kommunikation är att skilja på sak och person. Kritik är en sak, propaganda en annan.

Överhuvudtaget verkar Donald Tusk vara en klok politiker. Låt oss hoppas att Radek Sikorski också är det.

Bleka svenska regeringskommentarer

Regeringens kommentarer till det ryska presidentvalet är blekt mesiga. Carl Bildts i allmänhet och Fredrik Reinfeldts i synnerhet.

Jag kan inte säga att jag är särksilt förvånad, men besviken ändå.
Carl Bildt ska tydligen hålla presskonferens i Moskva i eftermiddag. Då hoppas jag att han formulerar sig något skarpare än på sin blogg.

I alla fall lite tydligare än att bara konstatera med ett snett leende så där, att det handlar om ”styrd” demokrati, tack!

Birgitta Ohlsson, fp, talar däremot ur skägget. Här nedan följer hennes pressmeddelande:

- De första prognoserna från söndagskvällen visar att president Putin och hans parti vunnit en överväldigande seger i de ryska parlamentsvalen.
Själva valrörelsen har varit smutsig och kantats av anmärkningsvärda ingrepp från myndigheterna. Flera hundra oppositionspolitiker däribland profiler som Boris Nemtsov, Garri Kasparov och aktivister från folkpartiet liberalernas systerparti Jabloko har fängslats. Polistrakasserier, order om att statsanställda ska värva röster till regeringspartier samt attacker på journalister har varit vardag. Detta beteende är ovärdigt ett demokratiskt samhälle.

Det säger Birgitta Ohlsson, folkpartiets utrikestalesman i en kommentar
till kvällens ryska valresultat.

- Sverige och EU bör tydligt markera mot den bristfälliga respekt för den demokratiska processen som ryska myndigheter uppvisar. Det som skett visar att Sverige bör intensifiera stödet till det ryska civilsamhället, människorättsgrupper och oberoende journalister. Den smutsiga valrörelsen gör dessvärre Ryssland till en skendemokrati, avslutar Ohlsson (fp).

Om dumavalet

Inför morgondagens ryska dumaval, har vi på Blekinge Läns Tidnings ledarredaktion skrivit en hel ledarsida om bara detta ämne.

Det var givet med tanke på ämnets tyngd.
Jag har skrivit om hur mänskliga rättigheter har fått ge vika i Ryssland under Putin. Inga-Lena Fischer om förhållandet mellan Europa och Ryssland och om valet i siffror.

Vår systertidning, min förra arbetsplats, Barometern-OT ägnar också ledarplats åt ämnet idag. Klokt!!

Självbedrägeri av s

Mona Sahlin och övriga oppositionspartier säger idag nej till gasledningen. Så bra att socialdemokratin nu äntligen talar ur skägget.

För när frågan först kom upp hösten 2005 satt Göran Persson mest och teg på Rosenbad. Trots upprepade uppmaningar att han skulle tycka till i frågan, valde han att tiga.

Sahlin anser, på en rak fråga i radion, att hon anser att (s) varit tillräckligt tydliga.

Kvalificerat självbedrägeri, anser jag.

Däremot håller jag helt med att regeringen Reinfeldt behöver vara mycket mer tydliga kring gasledningen. Mummel väcker aldrig någon respekt.

Ustinov hos Ask

I kväll, tisdag, kommer Rysslands justitieminister Vladimir Ustinov på besök till Beatrice Ask. De ska skriva under ett bilateralt samarbete i rättsliga frågor, enligt ett pressmeddelande från justitiedepartementet tidigare idag.

Det skulle vara synnerligen intressant att få veta hur dialogen löper mellan de båda kollegorna. I Ryssland är domarna överarbetade och underbetalda, ofta satta under påtryckning från olika (politiska) intressegrupperingar.

Ryska fängelser har gjort sig vida ökända för grasserande tbc och allmänt undermåliga villkor. Ryssland behöver samarbetspartners och hjälp på det här området, det ska gudarna veta.

Sen blir det en helt annan fråga vad som verkligen kommer ut av det hela, konkret. Men just nu får man förmoda att det är positivt att den ryska regeringen fortfarande skriver under den här typen av samarbetsavtal.

Intressant i Axess!

Som vanligt finns en massa matnyttigt och intressant i tidsskriften Axess. I senast numret finns en liten kortintervju mend Edward Lucas, som jobbat för Economist under många år. Där har han bevakat Östeuropa.

Han menar att Öst- och Centraleuropa är mycket bättre på att tillvarata de traditionella frihetsvärderingarna än Västeuropa. För människor som en gång befann sig bakom järnridån är det naturligare att vända sig mot USA än för de många gånger USA-kritiska västeuropéerna.

Dessutom är han långsiktig optimist om Rysslands utveckling, och menar att landet, eller delar av det, förmodligen kommer vara ett västland om några årtionden.

Det är en optimism som värmer. Men man kan innerligt hoppas att Ryssland kan bli en integrerad del i väst utan att bli ”västligt” - varför måste just det vara en värdemätare på bra kontra dåligt? Det viktiga är

1. Verklig demokrati med öppna och rättvisa val
2. Genomgripande yttrandefrihet med statsoberoende medier
3. Ett rättsväsende som står fritt från politiska påtryckningar.
4. Grundläggande mänskliga rättigheter

Nej, inte ointresserade!

Följande DN-artikel, länkad nedan, tål verkligen att fundera över.

Saken är den, att jag inte alls håller med om att folk eller unga är ointresserade av politik. Jo, om man ställer frågan: Vad gillar du politik? så kommer många att i princip stoppa fingrarna i halsen för att kräkas.

Men. Min erfarenhet är, att om man frågar: Vad tycker du om kärnkraftens framtid? Vad tycker du om feminism? Bör vi ha så här höga skatter i Sverige? Hur ska vi stoppa ungdomsvåldet? Ja, då kan man ge sig sjutton på att folk har väldigt mycket åsikter. Och det är ju precis som det ska vara!

Jag tror bara inte att människor tänker på att det är allt detta som utgör "politik". Läs detta!!

Ironiskt värre

Etikettsdrottningen Magdalena Ribbing på DN är alltid vass, men det här är oslagbart! Något mer ironiskt och syrligt om Schenströmaffären än får man leta efter.

Och Visbykorvetterna...?

Den utmärkta Utrikesbloggen erbjuder intressant läsning. Här ett inlägg av Mats Johansson, om den ryska upprustningen.

Detta perspektiv understryker bara debatten om Visbykorvetterna (att de eventuellt inte blir utrustade med luftförsvar) ännu mer.

Duckandet fortsätter

På moderaternas stämma i Gävle kan man bara konstatera, att landets ledning fortsätter att ducka i frågan om den ryska gasledningen.

Stämmodeltagare och riksdagsman Rolf K Nilsson är en av dem som har ställt frågan: När ska regeringen tydligt markera att ledningen inte är önskvärd för Sverige?

Men svaret från Gunilla Carlsson och regeringen förblir detsamma som det nu varit i månader: Havsrättskonventionen regerar. Sverige har få möjligheter att sätta stopp för Rysslands planer. Ingen formell ansökan har ännu inkommit om att konstruera en ledning. När så sker ska det ske en miljökonsekvensanalys.

Men små möjligheter att stoppa projektet bör väl inte hindra att Sverige klart och tydligt talar för sin sak.

Ska regeringen fega ända tills ledningen är ett faktum?

PM för evigt?

Vladimir Putin meddelar att han vill kandidera i parlamentsvalet som hålls i december.

Det har väl under lång tid stått klart att han har haft någon plan i bakfickan för att hålla sig kvar i maktsfärerna - som bekant är det ännu bara Boris Jeltsin av de ryska ledarna som frivilligt har avgått och lämnat politiken helt.

I ett land som Ryssland innebär varje ledarbyte en kritisk period. De efterkommande politiska krafterna ägnar sig ofta åt att avpolletera och helt marginalisera sin företrädare. Det är historiska mekanismer som har spelats upp gång på gång. Därför ingår det knappast i planen att ryska presidenter efter fullgjort värv drar sig tillbaka till en undanskymd tillvaro på en datja.

Nu står det klart vad Putins avsikt egentligen är. Som premiärminister finns det inget som hindrar att han drar upp riktlinjer för presidenten. Och det finns inget som hindrar att han kan ställa upp i nytt val. Eller att han helt enkelt sitter kvar som PM på evärderlig tid. Läs även Svenskan i detta ämne!

Tack Kjöller!

Ett fullkomligt lysande inlägg har gjorts av Hanne Kjöller på DNs ledarsida idag, tisdag.

Nu är ju den lilla sedelärande historien visserligen inte hennes, men det spelar mindre roll.

Den är väl värd att fundera över i dessa kverulanttider.

Waxberg i Svenskan

Arkadij Waxbergs artikel i dagens Svenska Dagbladet andas djup frustration över den vändning som Rysslands inrikespolitik har tagit. Han resonerar kring den läroplan, eller de rekommendationer, som ryska historielärare nu arbetar utifrån.

”Utan bestämda grundkriterier, gemensamma för hela skolsystemet kan, resonerar Putin, historieämnet över huvud taget inte läras ut, det kommer bara att ställa till kaos och oreda i huvudet på eleverna.” skriver Waxberg. Han citerar ett direkt samtal som presidenten haft med lärare på gymnasienivå.

Waxberg är välkänd historiker och sedan länge gästskribent i Svenska Dagbladet. Han har skrivit en rad böcker om Sovjets styre, och partier utomlands som Moskva: ”Sovjetmaffian”, ”Herrar och Lakejer” bland andra. Lite ryskt tungrodda men mycket intressanta. Liksom denna artikel i Svenskan.

Det behövs inga åthävor för att berätta hur illa det ligger till.

Rekommenderad länk

För den som vill läsa ett längre, mycket bra inlägg om villkoren i det ryska presidentvalet, kan jag rekommendera den här länken.

Kalle Kniivilä är journalist och arbetar på Sydsvenskan.

Pest och kolera

När ett land har en så trängd opposition, att denna känner sig tvingad att samla sina styrkor trots oöverkomliga meningsskiljaktigheter, då kan man vara säker på att det är fara å färde med demokratin.

Vitryssland är ett givet nära exempel. Där har oppositionen kämpat under många år för att försöka enas om ett program och en kandidat. För det mesta har det hela slutat i kaos och inre strider. Givetvis till gagn för Lukasjenka.

Ryssland har nu sin organisation Drugaja Rossija. Deras närvaro är på ett vis viktig i landet. Men det är en samling minst sagt disparata partier, från liberaler ljusskygga national-bolsjeviker som bara kan enas om en sak: att man inte delar Vladimir Putins syn på saker och ting.

Drugaja Rossijas (www.theotherrussia.ru) aktiviteter är viktiga, eftersom varje opposition i Ryssland just nu är viktig. Men inre strider skapar också en försvagad opposition, och därmed en ond spiral nedåt för demokratin.

Och för liberalerna i samlingen måste det vara ganska bittert att behöva samarbeta med rena antidemokrater. Ett val mellan pest och kolera.

Skrämmande juli

Under de veckor som jag inte har skrivit något på min blogg, har utvecklingen i förhållandet Ryssland-Storbritannien tagit en mycket oroande vändning.

När jag skummar BBC:s skörd av Rysslandsrelaterat material under juli, blir man varse att ett helt nytt språk har dykt upp när Putin kommenterar Storbritanniens begäran att utvisa Andrej Lugovoj. ”De borde få sina huvuden undersökta” etcetera.
Inget bra.

Rysslands utrikesminister Lavrov har sagt på Echo Moskvy (en av få oberoende etermeder i landet) att man nu vill ha ett normaliserat förhållande medStorbritannien. Det finns goda grunder att tro, att detta utspel främst görs för den inhemska ryska publiken. I övriga etermedier har nämligen teorin lanserats, att MI6 är involverad i mordet på Litvinenko.

Men Scotland Yards fynd i samband med mordet, är mer än indicier. Det är tillräckligt för att fälla Andrej Lugovoj i en rättsprocess, enligt brittiska jurister.

Man kan visserligen hävda att allt detta är nonsens, att Scotland Yard och juristerna går i politikens ledband, vilket Kreml gör.

Så går det utan tvekan till i Ryssland för tillfället. På andra känner man sig själv, heter det ju.

Härinunder länkar jag till några av de artiklar på BBC som jag finner upplysande:

Avsvalnande relationer 16/7, Storbritannien beklagar 18/7, och Lavrovs intervju hos Echo Moskvy 20/7 . Och här en från 20 novmeber 2006: Om FSB.

Brännpunktsdebatt

Det har mitt i sommaren utbrutit en mycket viktig och intressant diskussion om Sveriges säkerhetspolitiska förhållande till Ryssland.

Bo Pellnäs skrev på Svenska Dagbladets Brännpunkt, 18/7 att regeringen är för undfallande och att inte en enda ledarskribent tar sitt ansvar för att lyfta debatten om grannen österut.

I dagens Svenska Dagbladet protesterar jag mot det påståendet. Både Barometern-OT och Blekinge Läns Tidning har faktiskt tagit mer än sitt beskärda ansvar av Rysslandsdebatt.

Möjligen är som sagt riksmedia lite slöa, men vi är det definitivt inte.

Har du lagt ned din blogg?

Svar: nej, det är bara sommar.
Ha det trevligt och bra allihopa så hörs vi snart.

Sylvia Asklöf

Nato och Ryssland

Den som vill veta mer om varför USA och Ryssland har så svårt för varandra bör läsa denna mycket upplysande artikel på Svd:s nätupplaga.

Tills för kanske sex-sju år sedan var jag av uppfattningen, att Nato absolut inte bör utvidgas för att inte provocera Ryssland i det instabila läge som landet var/är i.

Nu hyser jag betydligt större förståelse för de länder som vill in i Natos församling.

Trots det är jag lite orolig över att jag hade rätt. Det är svårt att bortse från att utvidgningen av Nato kan ha bidragit till känslan av isolering i Ryssland. Samtidigt som Putin har varit snabb att spela på dessa stämningar.

Å tredje sidan är löftena som Nato gav till Gorbatjov under 80-talet problematiska. Nato kunde ju omöjligt bestämma vilka beslut som fria stater skulle ta i framtiden.

Det återstår väl att se om Putins utspel om en gemensam raktetbas i Azerbajdzjan är en utsträckt hand, eller om Nato kommer avvisa förslaget.

Det ser ju inte så ljust ut, tyvärr.

Ilves karameller

Nyhetssajten Radio Free Europe är en pärla (länk finns här nere till höger). Där kan man alltid få reda på något matnyttigt. Denna gången, till exempel, att Estlands president Toomas Hendrik Ilves opponerar sig mot Vladimir Putins politik.

Han tycker att Ryssland borde isoleras. Personligen ställer jag mig tveksam till det. Dialog är det viktigaste vi har för att uppnå förstålse mellan folk. Man når sällan framgångar på att isolera radikala krafter.

Men Ilves har onekligen en poäng i följande: (citat från RFE/RL)

"If it is true that democracies do not go to war with each other, then what the hell is a country that threatens to target its nuclear missiles at Europe doing in the G8, the club of industrial democracies?"

(Ungefär: Om det är sant att demokratier inte krigar med varandra, vad fan gör då ett land som hotar att vända sina robotar mot Europa i G8, klubben för industriella demokratier?")

Ja, där kom det

Som vi nu kunnat höra på Ekot, har Vladimir Putin uttryckt en önskan om att förlänga den ryske presidentens mandatperiod till fem eller sju år.

Man ska väl inte förledas att tro att han själv tänkt sitta kvar, men för den kommande ryska utvecklingen kan man diskutera nyttan med ett sådant förslag.

Visst måste man ha respekt för att ett sådant ämbete kräver tid för att driva frågor. Den som sitter på den ryska presidentposten har förmodligen bara en person att jämföra sig med i arbetsbörda, och det är presidenten i USA.

Längre mandatperioder ger dock inte mer demokrati, bara ett mer trögrörligt system.

Klyschigt värre...

Det borde vara förbjudet att illustera artiklar om Ryssland med ett gäng ryska 'matrioshki' (ni vet, de ryska dockor man kan sätta i varandra) och tro att man kan vara originell.

För mig har det samma effekt som att tonsätta en dokumentär om Ryssland med balalajkamusik. Det får mig ofelbart att fundera över hur mycket djup och kunskap som egentligen ligger bakom artikeln/dokumentären. Det är ju ungefär lika kunnigt som att porträttera Storbritannien med män i kubb och paraply.

Det senaste exemplet är tidningen Affärsvärlden som under temanumret Den ryska rysaren, har en matrioshka med Putin på framsidan. Man dör, vilken originalitet! Brittiska The Economist skriver ofta om Ryssland, och de lyckas för det mesta med att undvika de värsta fällorna.

Det gör dem också trovärdiga.

Tavla stoppad i tullen

Jag bara säger en sak.

Läs detta!

Elnätet i Moskva...

Ja, nu har det brunnit i tv-tornet Ostankino igen, på grund av kortslutning. Det händer med jämna mellanrum, senast under det år som blev känt för sina många olyckor i Ryssland: millennieåret 2000.

Då gick u-båten Kursk till botten, och då brann även tv-tornet.

Men jag är faktiskt förvånad över att detta inte händer oftare ”over there”. För några år sedan, när jag var i Moskva och besökte ryska duman, blev vi misstänksamma när det luktade rök på den våning vi befann oss.

Efter mycket förvirring visade det sig att det mycket riktigt brann. Vi fick utrymma illa kvickt. Det var kortslutning i systemet, fick vi reda på.

Det finns nog en hel del att ta itu med bland Moskvas sladdar...

Ett monumentalt övertramp av SVT

Idag är den stora, och berättigade ”snackisen” den vattenattack som Reinfeldt blev utsatt för på allmän plats på en biopremiär. SVT och Strix i samarbetet.

Fy fan. Skandal är bara förnamnet. Vi har fortfarande ett relativt öppet samhälle i Sverige, där statsministern kan gå relativt ofredad, även om det givetvis har förändrats under senare år.

Och denna förändring har skett av två anledningar: Mordet på Palme och Lindh. Och ännu går några korkade slynglar omkring och tycker att det är kul att utsätta offentliga personer för sådana här påfrestningar.

Inser de inte att det i förlängningen kommer att bidra till att dessa offentliga personer inte vill gå på - exempelvis - biopremiärer i framtiden, på grund av säkerhetsskäl?

Informationsansvariga skrapar nu med foten och säger att det inte var illa ment, och om någon ur familjen Reinfeldt tyckt det varit obehagligt ber de om ursäkt.

Kan ni tänka er barnens situation?

Skämmes, SVT!

Knappast något Moore

Michael Moore, filmaren, blir sur när han hör att Sveriges officiella hållning nu är en annan än socialdemokratisk, vad gäller inställning till sjukvård och andra saker.

- Om man säljer ut sjukvården i Sverige, attackerar man själva kärnan i allt som har med fri sjukvård att göra, citerar Svenska Dagbladet honom.

För några år sedan gav han ut boken Korkade vita män. Den innehöll ganska knäppa citat:

"Den vettlösa kapprustning som vi startade och som Sovjetunionen kände sig tvingad att delta i bidrog tillslut att det sovjetiska systemet gick under."

Stackars Sovjet!

Samt om Titotiden i Jugoslavien: "Under nästan fyrtio år lät jugoslaverna bli att ta livet av varandra. Jugoslavien blev ett civiliserat land. De tillverkade bilar av märket Yugo. Basketboll blev nationalsport. Livet var skönt att leva."

Gud, så inbillskt. Är han lika välinformerad om Sverige?

Kulturimperialism

Ja, det blev precis som jag anade, det före detta Östeuropa tog hem det hela.
Grattis Serbien!

Men se och hör bara den vidriga sörja av tillmälen mot våra grannar som sårade svenskar nu vältrar sig i. Det är för djävligt.

Uppenbarligen tror folk att öst- och centraleuropéerna är till för att vi ska ha kul på deras bekostnad, inte att de ska göra något bra. Den Stora Musiknationen Sverige får på nöten och beter sig som ett stort barn.

Prata om att ha en kulturimperialistisk syn på sin omvärld.

ESC ett sätt att manifestera Europa

Jag tror inte att schlagerfantasterna har förstått vad det hela handlar om när de dömer ut konkurrensen till the Ark i Helsingfors på lördag.

Jag tror nämligen inte alls att the Ark har särskilt stora chanser att vinna. Däremot tror jag att bidrag som Lettland (lådsasopera i höga hattar) och Bulgarien (etnopop med sedvanliga trummor på scen) kommer ha betydligt bättre chanser.

ESC betyder något helt annat i Östeuropa än här. Medan länder som Storbritannien skickar nåt tramsigt flygvärdinneskit (landet som gav oss band som the Clash!), eller Schweiz övertramsiga vampyrkrafs, ger de ”nya” deltagarna allt, även om VI inte alltid tycker det är lysande.

Men ESC är en otroligt viktig chans för dem att marknadsföra/göra propaganda för sitt land. Se bara på diktaturen Vitrysslands bidrag. DET kommer sannolikt ha stora chanser att vinna. Därför att man satsar stenhårt på att skaka fram en bra låt.

För andra länder (där kan man nog tyvärr inte räkna in Vitryssland) har ESC blivit ett sätt att manifestera en Europatillhörighet. Gjorde man en undersökning skulle man säkert finna, att det röstas utav bara sjutton i dessa ”nya” länder. Och det är helt naturligt.

Varför tror ni att före detta Östeuropa tog hem grand slam i torsdagens semi?

Skakat Estland mot nya kravaller

9 maj har olika klang i Östra och Västra europa. I Europa firas Europadagen lite diffust, mest som en symbol för EU att hålla sig i.

I före detta Sovjetunionen (och i före detta Warszawapakten) firades Segerdagen som stor högtidsdag, med röda nejlikor och krigsnostalgi.

I Tallinn kommer det förmodligen bli nya kravaller. De som skedde häromveckan har skakat det estniska samhället djupt.

I svenska medier framställs bilden av konflikten över bronsstatyn som ganska underlig. Det finns någon typ av underliggande kritik att Estland inte tar hand om sin ryska minoritet. Få verkar däremot dra ut tanketråden kring bronssoldatens symbolik fullt ut.

Soldaten förkroppsligar decennier av Sovjetiskt massmord, utrensningar och förtryck på esterna. Deportationer som få återkom ifrån. Propaganda och snicksnack om befrielse av Baltikum.

Det är faktiskt en syn på historien som myntades av Stalin, och ingen annan.

Tallinn har rätt att fira Europadagen och slippa fira Segerdagen!

Sårad stolthet Rysslands svaghet

Sedan Jeltsin dog har det varit en vecka full av oroväckande nyheter från Moskva. Carl Bildt har äntligen talat ur skägget (det han knappast har) om hur ryska myndigheter beter sig.

Bronsstatyn i Tallinn har blivit en symbol för något som vi i Sverige knappast kan förstå.

Statyn står, för esterna, för ett sextio år långt, kommunistiskt, förtryck, med deportationer och utrensningar. För ryssarna handlar det om en symbol för befrielse. Men det är som om nazisterna skulle rest ett monument i Oslo och förväntat sig att norrmännen skulle vilja ha det kvar.

Bästa värdemätaren på en stats demokratiska mognad, det är hur detta land förhåller sig till sina minoriteter i utlandet. I länder med låg demokratisk mognad blir minoriteter och den egna nationaliteten till pjäser på ett schackbräde, som man använder för att sätta press på, och utpressa, sina grannar med. I detta fall utgör Balkan ett utmärkt exempel.

I stater med hög demokratisk mognad är minoriteternas ställning utomlands snarare ett föremål för vänskapliga förbindelser, snarare än hot om våld.

Rysslands och Moskvas agerande i frågan om bronssoldaten bekräftar att man inte vet vad kompromisser är, att man inte är intresserad av att höra den andra vinklingen av berättelsen, att man med sårad stolthet bevakar allt som rör den egna historien med näbbar och klor.

Bronssoldaten finns nu på Tallinns krigskyrkogård. Ryssarna ska nog vara glada över att den istället inte är nedsmält till bronsmassa.

Jeltsin död

Boris Jeltsin blev 76 år gammal.

Här i väst är det ingen ålder. Men i Ryssland ligger medellivslängden på 58 år. Och redan när Boris Nikolajevitj Jeltsin satt vid makten verkande han mycket sliten.

Den höst, 1996, då han genomgick sin stora bypassoperation befann jag mig i St Petersburg för studier.

Under de dagarna låg någon sorts spänt lugn över staden. Det nya Ryssland var medvetet om att situationen hängde på en skör tråd.

I de kretsar där man skattar rysk pressfrihet hög lär den före detta presidenten sörjas, samt den tid som han representerade. Han var en odåga på många vis, men han insåg vikten av en fri press, är ett argument jag har hört i intellektuella kretsar.

Den tiden känns nu mycket länge sedan.

Problem med ordning och reda?

Förr i tiden var partiledaren en intern partiangelägenhet. Numera, åtminstone i borgerligheten, har det blivit en viktig allmän fråga vem som väljs till partiledare i Alliansen.

I det sammanhanget har det blivit en diskussion kring Jan Björklund. ”Ordning-och-reda-politiken har blivit problem” säger Göteborgspostens ledarskribent i Ekot.

Ja, ser man ordning och reda som problem, så...

Kaliningrads avlopp

Att man äntligen kommit på att göra reportage om Kaliningrads avloppsituation!

Under den tid som jag jobbade för Östersjöinstitutet i Karlskrona (numera nerlagt) besökte vi Kaliningrad ett antal gånger i olika sammanhang.

Det enda som då fanns som avskiljare mellan avloppet och havet i rören var stora galler, där typ döda katter sållades ut. Det var i princip allt. I övrigt ligger avloppsrören helt i öppen dager.

Svenska Dagbladet skriver här om Kalla Faktas program, vilket sändes i torsdags kväll.

Den NGO som programmet hänvisar till, Ecodefense, eller på ryska "Eko-sasjtjita” är en synnerligen seriös organisation som arbetar hårt i Kaliningrad. För den som är ryskspråkig finns deras hemsida här: http://www.ecodefense.ru/

Och, by the way: Nu har jag placerat min blogg i Kalmar
på bloggkartan.se !

Opinionens upp- och nedgångar

Häromdagen medverkade jag på P1-morgon i en debatt med Aftonbladet. Diskussionen handlade om varför alliansen har så dåliga opinionssiffror, trots att det går så bra för Sverige.

Jag tycker detta är ett fascinerande fenomen. Alla visste precis vilka förändringar som skulle komma, det finns inget som har kuppats in i alliansens program efter valet, och ändå skriar så många över att man fått en ny regering med ny politik, som faktiskt GÖR något för att förändra situationen i Sverige.

Sossarnas siffror kommer inte att hålla i sig. Det vi ser nu är en tillfällig uppgång, ett resultat av att Persson har avgått. Man måste se opinionssiffror i ett bredare perspektiv.

Men det är som jag skriver i ett tidigare tillägg. (S) har väldigt lätt att få tillbaka röster, för allt med dem är så otroligt invant. Alla i Sverige vet vad deras politik går ut på.

Polisstaten tar över i Ryssland

DN skriver här om de återkommande kravallerna i Sankt Petersburg och Moskva.

Nu har även Garri Kasparov, den före detta schackmästaren, gripits på nattåget mellan Moskva och "Piter". Precis som man hade kunnat förvänta sig. En världsmästare i schack är en alltför stor auktoriet att ha i opposition i Ryssland.

Bilderna på demonstrationerna känns som en obehaglig upprepning av det vi brukar se i från Minsk. Världen, EU, har valt att behålla silkesvantarna på när det kommer till Putins styre. Som jag skrivit tidigare är de ryska liberalerna i Jabloko (vars lokala ledare också greps i Petersburg) ytterst förbittrade över EU:s frånvarande stöd.

Valet 2008 kommer att bli en uppgjord historia. Putin pekar ut kronprinsen och befaller väljarna att rösta. Så enkelt är det.

Ryssland sluter sig igen, precis som landet historiskt har gjort så många gånger förut. Det känns sorgligt att bevittna.

JO-anmäld lunch...

Nu har den beramade statsministerlunchen på Oskarshamns sjukhus JO-anmälts.

MEN HERREGUD!

DET VAR INTE STATSMINISTERN SOM VILLE HA KYCKLING, DET FIXADE SJUKHUSLEDNINGEN HELT PÅ EGET BEVÅG!

Kolla den här länken då, i himmelens namn!

Somliga personer har fan alldeles för lite att bekymra sig över!

Klösa sig hela vägen till Rosenbad...

Jag vet inte, men det sägs att hela folkpartiets högsta ledning har åkt utomlands under dagarna som rättegången kring Jodenius-gate pågår.

Problemet är att affären nu påverkar hela alliansen. Opinionssiffrorna är redan alldeles för låga, rättegångar är inte precis det ideala just nu.

Det är problemet med att vara borgerlig regering i Sverige. Sossarna har så mycket gratis, de kan lunka på med sitt under en mandatperiod. Men borgarna får klösa sig fram hela vägen till Rosenbad. Och sen måste man fortsätta att klösa för att hålla sig kvar.

Förresten undrar jag vad som tagit åt Carl Bildt, han har inte uppdaterat sin blogg på två dygn. Karln är väl inte sjuk??

Eld i opinionsbaken

Gemensam debattartikel i förra veckan, bussturné den 4 april i Mälardalen, och nu den stora triumfen med en avskaffning av fastighetsskatten.

Alliansföreträdarna har uppenbarligen fått eld i baken av de dåliga opinionssifforna.

Uppgörelsen om fastighetsskatten var oväntad, eftersom signalerna hittills har varit att det inte kommer bli någon på ett tag. Desto trevligare överraskning nu!

Och att partierna har lyckats hålla extremt tätt i förhållande till medierna måste väl ses som ett gott betyg till deras sätt att arbeta.

Talmannen i ryska duman har sagt sitt

På utomordentliga BBC:s hemsida, kan man nu läsa att talmannen i den ryska duman, Mironov, har föreslagit att den ryske presidenten (Putin, alltså) ska få sin mandatperiod förlängd till fem eller möjligen sju år.

Han vänder sig också mot begränsningen att presidenten bara får sitta två mandatperioder.

Putin själv har hela tidens sagt att han inte kommer att kandidera för en tredje period. Samtidigt förväntar sig landet nu att han ska peka ut sin favoritkandidat, men det har inte hänt än. Så politruckerna i duman är nog lite vilsna kring vilken "häst" de ska satsa på. Det är nämligen viktigt i rysk politik, att man satsar på "rätt" häst. Man vill inte avslöjas som avfälling.

Personligen har jag väntat på något liknande. Jag hoppas dock fåfängt att Putin ser förslaget som så orimligt som det är. Ruckas det på konstitutionen, har vi nämligen ett exakt parallellfall till Vitryssland i Ryssland.

Vår med svarta kanter

Vårsolen är helt underbar. Krokusen blommar så det sprutar i rabatterna.
Men i bakhuvudet maler oron om den rekordvarma våren.
Rekordvarm sommar, rekordvarm vinter och nu en rekordvarm vår.
Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte tyckte att det är otäckt. För det är det.

Jag har efterlyst att moderaterna nu tar sig an miljöfrågorna som man tog sig an arbetslösheten. Och kanske är man på väg ditåt. Miljön kommer att bli "do or die"-frågan i nästa val. Tro mig.

Meningsutbyte

"Att ha ett meningsutbyte med Göran Persson är, att gå in till honom med sin åsikt och komma ut med hans".

Mona Sahlin i "Stina!" från lördagskvällen.
I övrigt recenserat nedan.

(S)tatstelevisionen!

Trodde det skulle bli en lugn helg utan adrenalin-chocker. Jag försöker undvika dem när jag är ledig, eftersom yrkeslivet är fullt av dem för övrigt.

Men när jag tittade på Stina Dabrowskis program (eller heter hon Lundberg numera?) hann jag inte undan.

Okej för att Mona Sahlin är en intressant gäst, men varför står R. Wolf där och sjunger nån halvtaskig hyllningssång till henne?

Ursäkta. Jag har inte betalat min OBLIGATORISKA TV-LICENS för att den ska gå till Stina Dabrowskis hyllande av sosseriet. Hon har redan gjort tillräckligt i den vägen, tack så mycket.

Nu väntar jag MED IVER på ett liknande program om Fredrik Reinfeldt.

As if!!!

50 år med fred!

Grattis Europa och alla europeiska bröder och systrar!

I helgen kan vi med stolthet fira 50 år med fred. Det torde vara en av de längsta krigsfria tidsrymderna i Europas historia.

För det kan jag känna mig otroligt lyckligt lottad.

Nu må all politik vila till måndag, för nu vill jag ha vår!
Trevlig helg!

Så mycket mer än Persson

Tredje delen om Göran Persson är den bästa hittills, liksom andra delen var bättre än den första.

Men jag hoppas innerligt att allmänheten förstår att svensk politik består av så mycket mer än Göran Perssons kommenterande och dividerande om saker och ting. Det gjorde det då och det gör det i synnerhet nu. Hur viktig han själv än tycker att det är.

Förstår han hur han uppfattas av tittarna? Jag tror inte det. Noll självkritik och ett gott mått av beska kommentarer och kritik mot andra.

"Aldrig ensam, alltid ensam" har han själv sagt. Undra på det.

Rysslands gegga

Ibland när jag ser tillbaka på min egen optimism inför vad Ryssland skulle kunna ha blivit, känner jag mig så otroligt naiv.

Under lång tid tog jag helt avstånd från Uppsalaprofessorn Stefan Hedlunds ständigt blixtersvarta pessimism om landet.

Idag måste jag tillstå - även om det smärtar mig - att det verkar som om han har fått helt rätt. Det gör mig så oändligt sorgsen över att ryssarna än en gång har blivit blåsta på ett tillfälle att ta sig ur sin historiskt olyckliga ständigt återupprepade vurpa.

Dessa ord med tanke på de kommande "valen" i landet - till duman och till presidentposten. Nu sägs det nämligen att Putin vill lansera sin fru i inrikespolitiken.

Ja, självklart...

Ännu värre än befarat

Göran Persson fortsätter att göra bort sig i rutan.
Andra delen av Fichtelius-serien började visserligen intressant, men snart förfaller den till samma tragiska personpåhoppande som första delen.

Persson ville ha ett bra eftermäle, men den här serien gräver gropen djup, så djup för honom. Den eventuella internationella glans som faller över Sverige under denna tid raderas helt och hållet när man får höra Persson kommentera sina politikerkollegor.

Han ägnar sig konsekvent åt att sparka nedåt och slicka uppåt. Och man kan dessutom höra Fichtelius garva högt, speciellt i avsnittet där Persson berättar om hans konversation med Putin om den dåliga hotelltillgången i Kaliningrad. Då ska Putin ha sagt nåt i stil med att ”ja, vi som är arbetargrabbar kan väl sova var som helst, men det är ju de andra det handlar om”. Fichtelius i bakgrunden: Hä hä hä hä!

Seriös journalistik?

Orkar vi två timmar till med denne olidligt självgode man? Dessa självgoda män?

Snygg mustasch

Den som vill fnissa lite kan gå till följande adress.
carlbild.wordpress.com

Jämför:
carlbildt.wordpress.com

Inte så kul, kanske

Man tycker nästan lite synd om Fichtelius. Här har han offrat 10 år av sin karriär och ett kommentatorsjobb på Aktuellt, bara för att bli helt sågad av kritikerna när hans beramade material äntligen ska visas. Han har nog haft bättre dagar än den idag.

Detta tyckte Bildt om Fichtelius-gate

Intressant att notera:
Det här tyckte Carl Bildt om Fichteliusaffären när den uppdagades! Ett blogginlägg från 15/12/2002.

Reinfeldt alltid fräsch

En så intressant tv-kväll! Först dokumentären om Göran Persson, som faktiskt gav exakt den bild som man hade kunnat tänka sig. Självgod ("Ah, vad ska det bli av honom, Carl Bildt... Var ska han ta vägen?") och egotrippad. Såg ni Margot Wallströms min vid maxtaxepresskonferensen? Inte undra på att hon fick nog. Inte undra på att han förlorade valet.

Sen är det kul att Reinfeldt fortfarande visar att han går hem, upplyftande mycket, faktiskt. Bra att äntligen ha honom tillbaka i rutan, i tv-duellen med Mona Sahlin. Han gillade verkligen att stå där. Han gick rakt igenom. Det brukar han göra.

Och det kändes tydligt att hon var där, inte i egenskap av socialdemokraternas minister i en regering, utan som oppositionsledare som möter statsministern. Hon var så oväntat tam!

Mätningarna på kvällstidnignarnas hemsidor visar dessutom att han "vann" duellen...

Tag sats, stäng dörrarna, här kommer Persson

Så har då Mona Sahlin valts till socialdemokraternas ordförande. Hallelujarapporteringen i medierna står som spön i backen. Det är nog inte medvetet. Men socialdemokratin betraktas som en institution i Sverige, ungefär som om det gällde ett biskopsval. I Dagens Nyheter hade kongressen till och med fått en egen logga.

Dessutom ska man nu översköljas med en fyra timmar lång dokumentär om och med Göran Persson. Ärligt talat vet jag inte om jag står ut med att se alltihop. Jag tycker det som läckt ut i förhand, typ när han 1999 kommenterar hur ”sorgligt” det är med Carl Bildts karriär, är full tillräckligt för att man ska bli mer än övermätt redan innan vinjetten har dragit igång. Det gäller att ta sats för att orka igenom detta...

Får jag påminna om följande länk, vilken jag publicerade för första gången för ett antal veckor sedan: Klicka här!

Rygg mot rygg med statsministern

Moderaternas kommunala rikskonferens (där jag nu befinner mig) har blivit en lyckad tillställning. 1700 moderater från hela landet (mer än någonsin) har trängts i konventets salar och seminarier.

Jag tillhör ju de som välkomnar miljö- och jämställdhetsengagemanget, men i bland undrar man.

Kvinnoseminariet Gender Gap var nämligen bara tillåtet för kvinnor. Vore det inte mycket mer intressant om man inkluderade männen i diskussionen? Kanske rentav mer logiskt, eftersom de också i högsta grad är involverade...

Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Gunilla Carlsson, Sten Tolgfors och Carl Bildt var några av de ministrar som kunde ses i vimlet, och framför allt på pressträffen innan fredagens festbuffé tog vid.

Coolt att bokstavligen kunna stå rygg mot rygg med Sveriges statsminister!

De ryska kvinnornas dag!

I Ryssland finns det många ord från den kommunistiska tiden som är värdeladdade. Ett av dessa är feminism. Ordet "feministka" är ett nedsättande ord, vilket bär med sig en föreställning om en aggressiv, ful och bitter kvinna. Gärna också homosexuell.

Med andra ord, samma märkliga klang som feminist hade (har?) haft under många år i Sverige.

Man hade annars kunnat förstå om de ryska kvinnorna vore både aggressiva och bittra, med tanke på den situation som de levat i under 1900-talet.

Feminismen i Sovjetunionen var nämligen intimt förknippat med ett svårt tryck på kvinnan att hantera hela familjens vardagsliv, arbeta hårt och samtidigt ta hand om man, barn och hela den vardagliga ruljansen. Vilken var, måste man tillägga, inte precis den bekväma verklighet som vi lever i.

Kvinnodagen i Ryssland är den dag då kvinnorna får blommor av sin man, helst rosor. Men med tanke på att tiotusentals ryska kvinnor dör varje år till följd av våld i hemmet, skulle något annat behövas.

Dessutom har Ryssland idag blivit ett land där allt kan köpas och säljas, i den allra sämsta bemärkelsen. Under min studietid i Petersburg på 90-talet kunde en tjej inte stå och vänta på sina kompisar ensam vid en tunnelbanestation utan att bli tagen för prostituerad.

Lämpligen stod man heller inte ensam vid trådbussarnas stationer på kvällen, då en strid ström av bilar kom körande och saktade in i hopp om man ville sälja sig. Riktigt obehagligt.

Så ryska kvinnor har mycket att kämpa för - och mot. Detta är deras dag.

Den INTERNATIONELLA kvinnodagen!

Den 8:nde mars är det Internationella Kvinnodagen.

Betoningen, tycker jag nog efter att ha läst Kvinnornas svarta bok sammanställd av den franska stjärnjournalisten Christine Ockrent, borde ligga på INTERNATIONELLA.

1. För att kvinnoproblemen i dag är sammanflätade. Fattigdom, trafficking, kriminalitet, sexindustri och våld mot kvinnor i hemmet.

2. För att kampen för kvinnans rättigheter är allmänt okänd i majoriteten av världens länder. Där är kvinnan och den lilla flickan bara en ägodel med enda värde i barnalsting eller arbetskraft.

3. För att Europas länder MÅSTE samarbeta bättre kring dessa frågor. Att 500 000 kvinnor smugglas in i vår union årligen, för att utnyttjas bland annat i Sverige, men också i Tysklands och Hollands sexindustrier är inget annat än skamligt.

4. Barnpornografin sprider sig som en böldpest på Internet. Det kan inte bekämpas med andra än internationella medel.

Misslyckad kampanj

Den här debatten om Bildts blogg som bara rullar vidare och vidare är ju ett otroligt intressant fenomen. Så här i efterhand tror överlag att Bertil Torekull gjorde Bildt en omedveten tjänst; stödet för Bildts bloggande är ju enormt och har som det verkar bara vuxit sig starkare.

Det är det jag säger; Carl Bildt har lyckats göra sig profet i sitt eget hemland. PM Nilsson vill riva ned honom från den pidestalen. Han kommer inte att lyckas. Bildt är en alldeles för populär politiker för det. Fortfarande.

Oberoende radio för Vitryssland

Ett jubileum: I dagarna (27/2) firade "European radio for Belarus" ett år. Det är en oberoende station, finansierad av bland andra EU (med länder som Polen, Litauen och Tyskland som spedciella intressenter), vilken sänder nyheter för diktaturens drabbade undersåtar mitt i Europas hjärta.

Stationen är inte baserad i själva Vitryssland, eftersom de politiska förhållandena är så dåliga där att det är omöjligt.

Man kan verkligen fundera över hur storebror Ryssland kommer reagera den dag Lukasjenka-eran får sitt slut.

http://www.belradio.fm

Fart på regeringen

Mycket kan man säga om den borgerliga regeringen, men inte att den vilar på lagrarna. Nu ska man presentera ett förslag om avdrag för hushållsnära tjänster, vilket planeras träda i kraft till första juli.

Till detta skall läggas skolreformer (ge lärare tydligare befogenheter och ändra antagningskrav), sjukvårdsreformer (bort med stopplagen för utförsäljning av sjukhus) och en rad andra viktiga åtgärder. Och detta har skett bara sedan valet för några månader sedan.

Borgerligheten har bråttom. Måhända för att den vet, att tiden mycket väl kan vara utmätt. Riskerna att valet 2010 förloras är överhängande. Så säger i alla fall den historiska erfarenheten. Men det var å andra sidan innan Allians för Sverige sjösattes.

Men jag efterlyser fortfarande Fredrik Reinfeldt. Han måste synas mer, både själv och tillsammans med sina allianspartners.

Här finns presskonferensen med Anders Borg och Maud Olofsson om de hushållsnära tjänsterna:

http://www.regeringen.se/sb/d/3209/a/77708

Torekull bland molnen

Debatten om Carl Bildt, hans affärer och nu senast hans bloggande, börjar anta löjets proportioner. Bertil Torekull gör bort sig på DN-debatt. Jag antar att debattredaktören med gläjde lade hans alster för publicering, ty detta är den typ av artiklar som läses lätt.

Faktum är att de också är lätta att avfärda. Skulle den i grundlagen fastslagna yttrandefriheten gälla alla utom våra politiker, eller alla utom Carl Bildt? Journalisterna som granskar har ju fortfarande sina arenor. Bildts bloggande är inget som inskränker det arbetet.

Bloggandet som sådant har hyllats som en demokratiförstärkare där strukturerna blir plattare. Att då påstå, att det blir mer odemokratiskt när Bildt skriver på sin blogg än när XYZ bedriver bloggande, det förefaller mindre väl genomtänkt.

I en demokrati, liksom på internet, har alla rätt att uttala sig. Vad hade Torekull tänkt sig? Ett bloggembargo för alla ministrar?

Dags att lära om!!

Idag, torsdag, kan man läsa i Blekinge Läns Tidning om fallet Viola på Hammarbygården. Hennes anhöriga har slagit larm sedan hon funnits svårt uttorkad och mycket vanvårdad.
Häromdagen berättade Mari-Ann Barkevall i Barometern-OT om vanvården av modern, Ann Sandberg på Bryggaren i Kalmar.

Jag lider med de anhöriga och de drabbade. Hade det varit en äldre släkting till mig skulle jag varit helt utom mig av ilska! Vi har blivit itutade att samhället ska ta hand om de våra. Vi har över åren betalat astronomsiska belopp i skatt för att omsorgen ska fungera när vi behöver den. Och nu går vanvården av den äldre generationen som en farsot över Sverige. Det är faktiskt skamligt.

Och är det inte märkligt; Vi har blivit så itutade att samhället ska ta hand om allt åt oss, även våra nära och kära, att vi gladeligen kan kasta ut hundratusentals kronor på att renovera våra egna hus och lägenheter, resa till Thailand eller anlägga en ny trädgård. Men vi kan svårligen tänka oss att betala motsvarande summa för att våra gamla ska ha det bra på ålderns höst.

Det är något mycket märkligt över den synen på livet.
Borde vi inte lära om?

Inte längre vänner...

I går, lördag, ägnade sig den ryske presidenten Vladimir Putin åt "USA-bashing" på Müchens säkerhetskonferens. USA har gått över alla gränser, ekonomiska, politiska och humanitära, menade han. USA strävar efter en unipolär värld, med ett enda maktcentrum. USA har gått från den ena konflikten till den andra utan att lösa någon av dem, menade han.

I början av sin karriär var Vladimir Putin extremt försiktig med vad han sade och vad han gjorde. Det fanns ingen möjlighet att veta vad hans politiska program bestod i när han tillträdde, eftersom han valde att aldrig uttala något i den vägen i medierna.

Nu vet vi desto bättre. Nästa år, 2008, ska Putin - åtminstone enligt konstitutionen -lämna över makten till en ny president. Han har krattat manegen för en rysk utrikespolitik med betydligt högre svansföring än tidigare. Experterna vill förvisso inte prata om ett nytt kallt krig. När jag samtalade med generalmajor Michael Moore häromveckan ansåg han inte att spänningarna mellan USA och Ryssland var av sådan art att man behövde oroa sig.

Men Putins tal var så skarpt, att det knappast kan finnas några tveksamheter om att Ryssland försöker vinna tillbaka sin förlorade position som världsspelare. Vi är många som hade hoppats, att landet skulle komma tillbaka i en reformerad version. Men mordet på Anna Politkovskaja i höstas visar, att inte mycket har ändrat sig i den forna supermakten.

I lördags hävdades det från officiellt ryskt håll att det mordet var löst, att det är tjetjener som låg bakom det. Ett skämt, faktiskt.

Det känns väldigt länge sedan Putin och Bush ägnade sig åt gemensam hästridning på Bushs ranch.

Knappast en seger för HRF

Nu tänker Sara Appelgren, Wild'n'Fresh, sälja sin rörelse. Att pressen blev för tung kan vem som helst förstå. Men det är för djävligt, för att tala ren svenska, att unga och ambitiösa företagare — arbetsgivare, i dessa tider då jobb är hett eftertraktade — hamnar i en sådan press från facket att man hellre lägger ner än fortsätter.

Appelgren själv har ingen som helst lust att figurera som slagträ i den nationella debatten. Hon vill driva sin rörelse med schyssta medel, men utan kollektivavtal. Punkt. Trist att HRF inte kan inse att det faktiskt fungerar.

Somliga kommer, andra får gå

Varje läsare av denna blogg anmodas att genast titta på följande — lysande — lilla montage om Mona Sahlin här!

Gissa vem som både betalat sin dagmamma svart, glömt att betala tv-licensen, samt lite annat smått och gott? Fantastiskt. Detta hade jag helt glömt.

Putins demokratur

Det finns inga kandidater inom synhåll, ingen heller någon demokratisk process som kan vaska fram en kandidat.

Istället blir det absurda resultatet att journalister måste vända sig till den ryske presidenten Vladimir Putin för att höra sig för, vem som egentligen ska ta över när han går i pension 2008.

Själv har Putin sagt otaliga gånger att han inte tänker sitta en tredje period. Det skulle strida mot konstitutionen. Men när det gäller Ryssland, fan vet.

Det är ett märkligt land. Man vill arbeta med EU och USA och kräver att bli taget på allvar. Samtidigt vet alla samarbetspartners att stabiliteten i landet inte sträcker sig längre än max åtta år framöver. Varje ledarbyte innebär osäkerhet, turbulens och oro, både inrikes och utrikes; en ”weak spot”, så att säga.

Semidemokrati är faktiskt ett snällt omdöme om Putins Ryssland. Någon etablerade uttrycket demokratur om Vitryssland. Demokraturen Ryssland är för tillfället en destabiliseringsfaktor i världen.

Upprusta kärnkraften!

Oroväckande kritik mot Forsmarks kärnkraftverk? Ja, det är den onekligen. Men många drar fel slutsatser av det som hänt.

Att säkerhetsrutinerna sakta men säkert urholkats är bara ett tecken på att spetskompetensen och de heta arbetsmarknaderna dragit någon annanstans. Vem vill satsa en framtid på en arbetsplats som haft ett nedläggningshot över sig de senaste 25 åren? Och då sjunker ambitionerna också.

Detta innebär givetvis att det är bättre att satsa nytt än att lägga ned. Spetskompetensen måste återvända till denna del av vår tekniksektor! Vi måste upprusta svensk kärnkraft! Och det borde ha skett igår!

Liberaler stoppade i St.Petersburgs lokalval

De ryska liberalerna i partiet Jabloko får det allt svårare och svårare, för att inte säga omöjligare och omöjligare, att göra sig hörda i Ryssland.

Idag, måndag, läser jag på Radio Free Europe/Radio Libertys hemsida, att Jabloko inte kommer att få delta i de St. Petersburgska lokalvalen som ska hållas den 11 mars.

Valkommissionen har hittat på ett svepskäl, nämligen att över 10 procent av partiets kandidater är "ogiltiga". Vad det betyder eller en närmare precision förtäljer inte historien.

Jabloko ska överklaga, säger de. Men det är också det enda de kan göra. Den ryska statsapparaten lyder under sina egenhändigt uppdiktade lagar.

Jablokos ledare, Grigorij Javlinskij har all rätt att vara besviken på hur lamt EU och Bryssel förhåller sig till Kreml.

Kapuscinskis skildringar bedövande

Kjell-Albin Abrahamsson är på radio. Då lyssnar man alltid lite extra. Jag hör honom tala om någon som gått bort, och min första tanke är att Vaclav Havel har dött. Havel har tidigare varit sjuk i cancer i olika omgångar. Men så hör jag Kapuscinskis namn nämnas och hjärtat sjunker en aning.

Ryszard Kapuscinski har som författare lämnat outplånligt intryck på mig, bland annat för hans fantastiska skildring av det sovjetiska imperiet i all dess grymhet. Boken Imperiet är en historisk exposé, en resa i då och nu genom Sovjet. En mästerlig bok som verkligen fick mig fast i det russofila.

Det sista jag läste av honom var På resa med Herodotos, också en typ av dubbel exponering i ett då och ett nu. Den tog mig inte lika hårt, men bitvis är miljöskildringarna alldeles bedövande.

En gång för länge sedan hade jag förmånen att sitta på en presskonferens med Ryszard Kapuscinski på bokmässan i Göteborg. Jag hade frågor på tungan men valde att hålla tyst, eftersom jag var så nervös.

Han dog alldeles för tidigt.

Inget hot mot Sverige, enligt Eriksson

Det finns inget hot mot Sverige, menar Peter Eriksson, miljöpartiets språkrör. Han vill att man lägger ned försvarsdepartementet till förmån för att ta tag i miljöhotet, enligt svd.se på onsdagseftermiddagen.

Ja, visst är miljön mycket viktig.

Men JEEEESUS, är karln både blind och döv?

De allra flesta säkerhetspolitiska experter är numera mycket oroade över det inrikespolitiska läget i Ryssland. Sedan 2000 då Vladimir Putin kom till makten har de allra flesta förändringar i det ryska samhället gått i helt fel riktning.

Vi talar om att regionerna helt underställts presidentmakten, och en duma som är helt bakbunden. Det civila samhället som förkvävs genom kontroller av både religiösa samfund och NGO:s, en genom det statliga Gazprom fullkomligt annekterad mediemarknad, en militär som skriker efter upprättelse efter många år av materiellt och moraliskt förfall, en rasism som frodas öppet och oförblommerat överallt i samhället.

Och så vidare, och så vidare. Indicierna på att Ryssland lider av ett verkligt Weimarsyndrom är oräknerliga.

Jag önskar att man slapp vara en sådan olyckskorp. Men finns det något jag med säkerhet tagit med mig från alla de resor som jag gjort i Ryssland mellan åren 1995-2004, så är det att rädslan breder ut sig och ryssarna nu ägnar sig åt att rätta in sig i leden.

Man känner nämligen, att hårdare tider är på väg. De som opponerar sig, som de ryska liberalerna med Javlinskij i spetsen, blir oupphörligen mordhotade och lever med ständigt dödshot över sig. Vi vet vad som hände Anna Politkovskaja.

Till yttermera visso har vi ett terrorhot som ligger över hela västvärlden.
Och så tycker Peter Eriksson att Sverige numera inte befinner sig i en hotbild... Det är fullkomligt obegripligt. Lever vi i samma värld?

Två frågor till Fjelkner!

Lärarförbundets ordförande Metta Fjelkner har fått det här med ordningsbetyg alldeles om bakfoten. I Svenska Dagbladet tycker hon att det fostrar ögontjänare.

Jag har bara ett par funderingar kring detta:
1. Hur tycker hon att nuvarande system fungerar? Inte alls, möjligen?
2. Är det skolan som i så fall fostrar till ögontjänare, eller kan hemmet ha en påverkan - åtminstone lite - på hur barnen uppfattar ett ordninsbetyg?

Hon tar upp de dolda problemen (mobbing etc.) i skolan och hur de ska bemötas. Inte genom ordningsbetyg, tycker hon.

Självfallet måste man se ordningsbetyg som en av många metoder. Men jag föreslår att lärarförbundet, vilket överlag emottagit den borgerliga regeringens skolreformer i positiva ordalag, då istället föreslår ett annat system som de tror kan fungera.

Idag gör det ju inte det.

Wild'n'fresh bättre än kollektivavtalet

Ha, ha, det är inte utan att man ler för sig själv när man hör redovisningen av den rapport som Centrum för rättvisa har låtit göra angående arbetsförhållandena på salladsbaren Wild'n'fresh i Göteborg.

På nio av tio punkter har de anställda där lika bra eller bättre förhållanden än om de vore anslutna till kollektivavtalet. Och enligt uppgifter är även den tionde punkten nu åtgärdad.

Det här blir mer och mer patetiskt och är en strid som facket bara kan förlora. Skriv på mot blockaden genom att klicka på länken härintill!

Wallenberg i talarstolen

Det har, enligt erfarna besökare, varit en mycket god försvarskonferens här i Sälen. Hög och jämn nivå på föredragen, diskussionerna samt intressanta föreläsare.

Ett av de högsta högdjuren var givetvis Marcus Wallenberg, som pratade om betydelsen av försvarsindustrin ur svenskt ekonomiskt perspektiv. Det var intressant, men, förvånande nog, lite stelt. När jag påpekade detta för en kollega, menade han, att Marcus Wallenberg inte precis gör vågen för att tala offentligt.

Rent mänskligt måste det onekligen medföra en hel del svårigheter i den positionen. Men som vi sett i den omtalade, och utomordentliga dokumentären, förpliktigar det att vara en Wallenberg. Det finns saker som måste göras och som därför görs. En knepig avvägning mellan familjens arv och det personliga.

Liv och död på Folk och försvar

Det susar mycket i luften på en sådan här konferens. Ett av de teman som återkommer är riskerna som följer med vissa internationella uppdrag.

Inte minst aktuellt blir det med den nya Nordic Battle Group, vilken består av ca 2500 män och kvinnor från 5 länder; Sveige, Norge, Finland, Estland och Irland. Denna ”stridsgrupp” som försvarsministern kallade den, ska snabbt kunna sättas in i oroshärdar. Den ska börja arbeta nästa år.

Hur kan försvarsmakten på ett förståeligt vis kommunicera att det är nödvändigt att svenska trupper utsätts för risker, skadas eller kanske till och med dör, i främmande land? Sverige har inte befunnit sig i krig på 200 år.

Jag är övertygad om att den debatten inte kommer bryta ut, förrän ett större antal svenskar avlidit och kommer hem i liksäckar. Och då är det försent att förebygga ett ramaskri.

Försvarsmakten sitter härmed på moment 22 som är knepigt att ta sig ur. När jag frågade ÖB på presskonferensen i söndags kring detta, menade han att han var förvånad över att debatten inte uppstod redan i höstas när ett par man omkom i Afghanistan.

Man kan invända att dessa dödsfall förmodligen har uppfattats som en isolerad händelse av allmänheten.

Vad händer när antalet blir tio eller femton?

Helt apropå...

…krishantering så är det inte utan ironi när pressrummet under konferensen Folk och Försvar, plötsligt upptäcker att uppkopplingen mot Internet har fallerat.

Vad är det som händer? Internetansvarige rusar iväg för att sparka igång servern. Det dröjer ganska länge innan han kommer tillbaka. Då får pressen veta att det är hos Telia felet ligger och att hela Dalarna ligger utan uppkoppling och telefoner. Och alla Telias tekniker befinner sig i södra Sverige för att avhjälpa den stormdrabbade befolkningen där.

Stora delar av Sveriges duktigaste män och kvinnor inom civilförsvar, krisberedskap och vanligt försvar befinner sig med andra ord på ett hotell i Sälen, avskuret från omvärlden.

Dra slutsatser om utvecklingen i omvärlden!

Nu när den värsta snöyran har lagt sig runt Högfjällshotellet kan man konstatera att det är riktigt mycket vitt här i Sälen. Eftersom jag inte sett en flinga snö på hela vintern är det en välkommen omväxling. Är glad att jag fick med mig min dunjacka.

Söndagen inleddes mycket intressant med försvarsministern Odenberg och ÖB Håkan Syrén i talarstolen. Jag hade önskat att Odenberg hade varit klarare kring de konkreta problem som Sverige står inför. Han nämnde inte värnplikten med ett ord, vilken i praktiken är avskaffad. Inte heller nämnde han något om de skillnader som fortfarande finns för kvinnor och män i rekryteringsprocessen. Det gjorde däremot ÖB. För det bör han ha en guldstjärna i protokollet.

Omvärlden ter sig allt mer hotfull. Inte minst, beklagligt nog, utvecklingen i Ryssland, som verkar befinna sig i en fallande spiral nedåt.
Som Bo Pellnäs mycket riktigt påpekade i sin artikel i SvD i söndags, måste omvärlden analyseras med en framförhållning på 30 år. Under 90-talet såg den analysen otvivelaktigt annorlunda ut i förhållande till dagens läge. Nu gäller det att dra slutsatserna av det.

Wedin i lördagsintervjun

När jag åker SJ:s ersättningsbuss genom det stormdrabbade Småland, på väg till Folk och Försvar, hör jag Wanja Lundby-Wedin uttala sig om a-kassan och skattenivåerna på ett vis som får mig (och jag är säkert inte ensam) att hicka till. Hon menar, att det kommer bli svårt för sossarna att gå till val på höjda skatter och att återställa a-kassan.

Det är nog det riktiga startskottet för sossarnas interna debatt. Det måste vara smärtsamt att upptäcka att den ideologi som man hållit för helig faktiskt skapar problem, den också. Samtidigt säger Wedin mellan raderna, att det är borgerligheten som får göra det smutsgöra och de reformer som faktiskt behövs, och har behövts en längre tid.

Så kunde man också glädjas åt en kraftig uppgång för moderaterna i (var det?) Demoskops undersökning. 31 procent. Varför just nu?

Vem håller egentligen på att bli avsatt?

Marita Ulvskog är snabbt ute på fredagseftermiddagen och kommenterar att det inte blir någon brottsundersökning mot utrikesminister Carl Bildt. Hon tycker att det trots allt finns en massa frågetecken kvar runt ärendet. Socialdemokraterna kommer därför fortsätta att framhärda.

Samtidigt vet vi, att Marita Ulvskogs egen ställning inom (s) är ifrågasatt. Så vad är det hon egentligen kämpar för? Att avsätta Carl Bildt eller förhindra att hon själv blir det?

Läkare trots barnporrbrott

Läser i dagens DN om läkaren i Stockholm som får fortsätta sin yrkesutövning trots att han dömts för innehav av barnpornografi för sju år sedan. Och inte för en enstaka bild, utan för att ha bytt bilder och ingått i en så kallad pedofilring. Han har med andra ord varit mer än slumpartat aktiv.

Regeringsrätten anser att han genom sin yrkesutövning sedan dess visat sig lämplig som läkare.

I mina öron låter det fullkomligt vansinnigt. Hur skulle jag som patient reagera om jag fick veta att min läkare var dömd för ett liknande brott, helt stick i stäv med både läkareden och läkaryrket? Hur skulle du reagera? Tillit är knappast ordet som först dyker upp i huvudet.

HRF tar saken personligt

HRF, Hotell och Restaurangfacket, har sedan konflikten med Wild'n'Fresh i Göteborg drog i gång, drivit sin kampanj hårt via sitt webbutskick som dimper ned med jämna mellanrum i min brevlåda. Den senaste vinklingen, av många, mot Wild'n'Fresh är att restaurangens ägare far med osanning om sina anställdas villkor.

Det är uppenbart att de stenrika LO-facken tar denna strid högst personligt, och också är ute efter att skada salladsbarens ägare personligen. När sakargument tryter går man på den enskilda personen. Verkligen modigt!

Odenberg i blåsten

I helgen drar ett av Sveriges årligen återkommande event igång: Konferensen Folk och Försvar, som traditionellt hålls i Sälen. Första gången jag var där hade jag ingen aning om att klädkoden var ”informell”, så medan riksdagsmän drog omkring i jeans och kängor och tjocka tröjor med muddar, kom jag i kritstrecksrandiga byxor. I år tänker jag inte göra det misstaget. Det blir Doctor Martins för hela slanten. Fast jag får nog putsa upp dem lite.

Vår nye försvarsminister Mikael Odenberg är en av talarna på Folk och försvar. I dagens Dagens Nyheter får han skäll för att vara alltför inriktad på kontroll och övervakning.

Det är viktigt att moderaterna inte hamnar i samma fälla som folkpartiet har gjort, och gör, med jämna mellanrum. Något parti måste hålla den liberala fanan högt. Så nej, vi ska inte ha ett samhälle där den e-post du skickar till mig från denna hemsida kan filtreras någonstans.

Däremot ska vi ha en effektiv underrättelsetjänst som gör sitt jobb och bevakar de element som bör bevakas. Där lämnar Säpo en del övrigt att önska.

Under mattan

Gruffet mellan Vladimir Putin och Vitrysslands diktator Aleksander Lukasjenka har nödtorftigt, om än tillfälligtvis, kunnat sopas under mattan.

Det är det inte utan att man med viss lättnad konstaterar att de avskyr varandra. Lukasjenka har varit alltid varit monomant flitig i sin strävan att bilda ny union med Ryssland. Men redan Jeltsin hade svårt för honom, insåg väl vilken typ av ledare han var. Och Vladimir Putin tycker uppenbarligen att han mest är en irriterande fluga i soppan.

Unionen har det inte blivit mycket av, hittills. Med ett konstitutionellt enat Ryssland-Vitryssland skulle Lukasjenka ha tronen inom räckhåll. Ett synnerligen skrämmande perspektiv.