fredag, maj 30, 2008

President ... eh, premiärminister

Putins nya postition har skapar förvirring internationellt. Vem ska man bjuda in nu? Följande artikel i St.Petersburg Times belyser det hela:

”During the working visit to France, his first trip outside the CIS as prime minister, Putin will hold talks with French Prime Minister Francois Fillon, but he also plans to meet with his former counterpart, French President Nicolas Sarkozy. (...) It is a rare honor for a foreign head of government to have dinner with France’s head of state. “It is unusual, but it happens,” Guiaugue said.”

Protokoll är vitiga. Men inte så viktiga att man inte kan göra undantag för Rysslands president... eh, premiärminister.

tisdag, maj 27, 2008

Hitler och Stalin

En kollega till mig brukar säga att jag dras till diverse gräsligheter. Och det är kanske sant: Jag rekommenderar sällan gulliga och fridfulla böcker till folk. Det är inte min grej. Inte så ofta i alla fall.

Häromsistens läste jag om Litvinenko, som förgiftades i London. Just nu håller jag på att avsluta Arkadij Waxbergs Giftlaboratoriet. En fullkomligt vidrig berättelse om mördarna i Lubjanka, som utförde experiment på levande människor för att kunna ta fram de mest effektiva och "osynliga" gifterna åt Stalin. Waxberg driver tesen att Raoul Wallenberg mördades på det viset.

Jag hävdar bestämt att man måste läsa sådant här för att förstå exakt hur nära nazismen och kommunismen ligger varandra ideologiskt sett. Eller glider i varandra, rättare sagt. Det blir extra intressant om man funderar över hur dessa båda länder har lyckats ta tag i den mörka tiden: I Tyskland diskuteras den nu mer än någonsin, men i Ryssland har man i princip lagt locket på under Putin. Det reses till och med nya statyer av Stalin. Vad gör det med ett folk?

Nästa bok som ligger på mitt bord är en bok jag köpte i London: Richard Overys (professor i historia vid Kings College i London) The Dictators; om Hitlers Tyskland och Stalins Ryssland. Den har blivit höjd till skyarna.

söndag, maj 25, 2008

And the winner is Russia!




Grattis Ryssland till vinst i ESC! Kan man annat än att ta hem segern om man har Plusjtjenko åkandes skridskor på scen? Kul att få se ESC från Moskva nästa år, vilken PR-chans. Och låten var ju helt OK, den också... Ukraina spöade Sverige, och det rejält. Vaddå konkurrenter? Bättre framträdande, bättre låt. Grattis Ukraina!

Och så ursäkta, men Björn Gustafsson, vore det omöjligt att lära sig säga Dobrij Vetjer istället för att göra bort sig i direktsändning?

För övrigt måste jag säga att inledningsnumret, med dansare utklädda till hälften män och hälften kvinnor, var kvällens häftigaste. Faktiskt lite förvånande i sin form, med tanke på att Serbien som land är ganska stockkonservativt.
Men så har det visst varit skandalskriverier i tabloidpressen där nere om att ESC har förvandlat Belgrad till ett bögparty.

DN
SvD

fredag, maj 23, 2008

Vad är demokrati, då?

En anonym skribent gör ett inlägg på mitt svar till Claes, se inlägget nedan. Här är ett uttrag (full version kan läsas under kommentarer till Claes):


”Men din analys av Putin gäller i så fall alla politiker/alla med makt i hela världen.
(...) Vad är det som ger Reinfeldt och Bush större legitimitet än Putin? Vad är det som gör att Putin anses vara så farlig trots att han medverkat till otroligt positiv utveckling i Ryssland. Han har dessutom nästan alla ryssar bakom sig. Ja, inte den "demoktaiska oppositionen" förstås. I Ryssland vet dock alla att det som i väst kallas för "demokratisk opposition" handlar om galna s.k nationalblosheviker.

Göran Hägglund lovar sänkt bensinskatt sedan, efter valet, går han ut på DN-debatt och förklarar varför regeringen måste höja bensinskatten. Demokratiska spelregler? Hur fri är vår media? (...) Rysk kultur är annorluna och sätter andra gränser. I sann demokratisk anda har Putin verkat för det som det ryska folket vill ha, därför är han populär. (...)”


Svar: Här berör vi flera frågor som är intressanta. Dels: vad är demokrati? En fråga som kan diskuteras i all oändlighet. Vänsterpartiet i Sverige anser ju bland annat att alla företag ska "demokratiseras" det vill säga att politiken ska få mer inflytande. Det anser inte borgerligheten vara demokrati. Finns det något land i världen, som i alla avseenden, alltid och under alla årstider, är helt genomdemokratiskt? Nej, snarare pratar vi ju om glidande skalor.

För det andra, frågan om Putins legitimitet. Det finns ju faktiskt sätt att mäta detta på. Nämligen hur en valprocess går till. Det finn internationella konventioner om hur ett val ska gå till för att vara demokratiskt, med vissa inslag som fri press, hemlig röstning, etcetera.

Många internationella organisationer däribland OSSE är överens om att Ryssland under senare år glidit längre bort från ett demokratiskt förhållningssätt. Det är klart att man kan vara kritisk mot dessa bedömningar, men då finns det risk att man sällar sig till ett isolationistiskt sätt att se på demokrati, det vill säga att alla länder kan definiera sin egen form av demokrati.

Så är det ju i dag till viss del, men bara inom vissa ramar. Där uppfyller Sverige många officiella och faktiskta demokratikrav, medan Ryssland inte gör det.

torsdag, maj 08, 2008

En fråga, ett svar

En läsarkommentar som jag tycker är värd att publicera, som kom till mig via e-post:

"Putins framfart har ju haft starkt auktoritära för att inte säga odemokratiska drag. En bekant till mig menar emellertid att Putin skulle kunna ha en mer osjälvisk agenda som innebär att han på detta auktoritära vis vill bädda för stabil demokrati.
Vad tror du om den teorin? Är kritiken mot Putin orättvis?
Hälsningar Claes"


Svar:

Hej Claes!
Intressant teori. Jag har själv funderat i de banorna. Men anledningen till att jag kommit fram till att jag inte tror på den är de historiska spåren i Ryssland. All maktutövning har hittills i landet gått ut på att till varje pris behålla just sin maktgruppering - nu pratar vi inte partier för sådana har aldrig förekommit, utan bara personliga bidningar - vid köttgrytorna.

Det har historiskt sett varit ett sätt att skydda sig, eftersom en fallen tsar har varit en död tsar, då den grupp som vällt in efter den fallna har sett till att ta hela den före detta maktgrupperingen av daga på ett eller annat vis.

Jag ser det därför som att Putin nu vill bygga upp en skyddsmur med hjälp av den Petersburgsgrupp han tagit med sig till Kreml. Dimitrij Medvedev kanske är tillräckligt stark för att slå sig lös ur hans skugga, men faktum kvarstår, att utan Putin vore han inte där han är idag. Han har "headhuntats" till presidentposten för att använda ett västerländskt uttryck, och det har jag svårt att se som en framgång demokratiskt sett. Jag tycker mer det påminner om hur det gick till i Romarriket med en tron som kunde delas ut till den som makten behagade.

Sen tycker jag att alla spår de senaste åren efter Putins maktutövning tyder på en mycket låg medvetandegrad om demokratins spelregeler.

vänligen
Sylvia

Svd och DN

Som vanligt är Svenska Dagbladets rapportering från Ryssland mer än strået vassare än Dagens Nyheters.

SvDs analyser är skarpa och insiktsfulla, medan DN tenderar mer att publicera byråmaterial, rakt upp och ned. Vad hände egentligen med Rysslandsbevakningen i svenska medier?! Jag skulle vilja säga att den befinner sig i ett bedrövligt skick.

Så Jan Blomgren är förbannat bra. Följade analys idag är djuplodande och mer insiktsfull än mycket jag har läst i svensk media. SvD har givetvis också Arkadij Waxberg som stående skribent, ett klart plus.

Även ledarredaktionen på SvD skriver mycket kunnigt om Ryssland. Ett exempel är dagens huvudledare. Där nämns bland anant Vilhelm Konnanders skrift, Ryssland - en suverän demokrati. Här är pdflänken till den!

Överhuvudtaget överväger jag att prenumerera på SvD istället för DN! Skarpare, helt klart!

onsdag, maj 07, 2008

Novyj President

Dimitrij Medvedev har installerats. Han nämnde bland annat vikten av oberoende domstolar i sitt installationstal.
Han nämnde också hälsovård och utbildning, ett område han kan, sedan han hållit i de reformprogram som Putins regering sjösatte för några år sedan. Allt detta är ganska uppmuntrande.
Men hur det blir i praktiken, vet ingen ännu. Kommer han ha styrka nog att slå sig ur "fadersgestaltens" skugga? Vi håller våra tummar.

Barbro Hedvall skriver i DN idag, att maktskriftet är ett bevis på att Ryssland ännu inte återgått till auktoritärt styre. Måhända inte på pappret. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten?

DN
SVD