Kritiskt om Wikileaks

Läs gärna Rolf K Nilssons blogginlägg om Wikileaks, Ryssland och Vitryssland. Rolf K Nilsson är före detta pol chefredaktör på Gotlands Allehanda, och har haft uppdrag i både försvarsutskottet och pliktutredningen. Han hänvisar bland annat till Anne Appelbaum.

Jag håller med honom i stora stycken i det han skriver, och tycker att det finns alltför många naiva och okritiska mediemänniskor som hyllar Wikileaks aktiviteter. Varför är det så få som ifrågasätter Assanges syften?

För några veckor sedan skrev jag själv om vad jag tycker om Wikileaks. Den artikeln finns här.

"Vi lever i en mardröm"

Jag vill med denna länk vidareförmedla ett brev som Natalija Koljada skrivit, och som nu sprids i världen. Natalija är en av grundarna till Belarus' fria teater. Om vilken jag skrivit tidigare. (Här finns ett reportage om BFT av Sveriges Radio)

För övrigt skriver jag i dag i Blekinge Läns Tidning om spelet mellan väst, Ryssland och Vitryssland. Mer komplicerat än vanligt dessa dagar.

Inget torn i St.Petersburg!

God fortsättning!

Som jag har skrivit om tidigare, har ju Gazprom velat bygga ett gigantiskt torn mitt i St.Petersburg, mitt emot den historiska Smolnyjkatedralen, på andra sidan floden. Här finns bilder på tornet.

Protesterna mot detta bygge har varit omfattande, vilket jag verkligen sympatiserar med.

Och nu, den 23 december, kan man läsa i St:Petersburg Times att planerna på Okhta Center har blivit avskrivna. Inga vidare planer finns numera på att bygga skrapan.

Man kan säga phew! Men man kan också fundera över opinionens inverkan i denna affär. Det lönar sig att protestera, även i Ryssland. Efter sju sorger och åtta bedrövelser får stadsborna sin belöning. En viktig seger!!

Här har jag skrivit om tornet den 3/2- 10 när SvD vaknade och rapporterade. Men det var ungefär ett halvår efter detta blogginlägget, skrivet i september 2009.

Lukasjenka visar vem som bestämmer

Dagens ledare i Blekinge Läns Tidning lyder som följer:

Bara ljudet får en att må illa. Radio Free Europe/Radio Liberty är ett av många medier som under natten mot måndagen följde upp vad som hände i Vitrysslands (Belarus) huvudstad Minsk. På dess webbsida kan man se en tre minuter lång snutt, filmad från Oavhängighetstorget, mitt i centrala staden. 

Mitt på torget tronar den traditionella nyårsgranen. Ljudet i mikrofonen är öronbedövande. Tiotusentals vinterklädda människor i toppluvor och tjocka jackor skriker ut sina slagord och sin rädsla, medan de kravallklädda poliserna väller fram i mörkret.

Deras blanka hjälmar och sköldar reflekterar ljuset från granen och det ser ut som en gigantisk insektsarmé på marsch. Snart bryts megafonens ljud ut mot människor som börjar skrika av skräck och smärta när poliserna går till attack. Ljudet av batonger som slår mot människomassan når in i mikrofonen.

Bilder och ljud från en huvudstad nära dig. Till Belarus, Vitryssland är det sjuttio-sjuttiofem mil. Det lite mer än härifrån till Gävle. Men inte så väldigt mycket mer.
Demonstrationerna i Belarus är de kraftigaste på mycket länge. Åtminstone om man räknar mängd människor och i våldsamheter. Förra gången höll man ut i fem dagar i Minsk, men då var själva utgången inte fullt så våldsam.

Natten till måndagen tillfångatogs sju av nio motkandidater av säkerhetspolisen. Åtminstone en misshandlades svårt och fördes till sjukhus. Men togs därifrån av säkerhetstjänsten, trots hjärnskakning. Hans fru vet nu inte var han är.

Tack vare internet kan vi, i princip i realtid, se vad som pågår i Minsk. Den kritiska nyhetsförmedlingen Charter '97 berättar på sin sida om hur säkerhetstjänsten stormat kontoret, att journalisterna lyckats informera om det inträffade. Men sen har uppkopplingen förlorats och fungerar ytterst sporadiskt.

Tack vare internet kan filmer som den ovan visas för världen, och regimen avslöjas som den är. Det går inte att dölja längre.

Länder runt Belarus måste reagera. Demokratiska stater inom EU kan inte längre tillåta denna händelseutveckling att fortgå. EU har krävt att kandidaterna släpps, men sen då? Europa kan inte agera som om vi i praktiken håller med Rysslands Dimitrij Medvedev, att det handlar om "inre angelägenheter".

Här borde Catherine Ashton, EU:s talesperson i utrikesfrågor, inte möta hinder från sin uppdragsgivare att höja rösten. Det är ju för den här typen av ärenden som vi numera har en utrikesrepresentant! EU:s flagga, den blåa med en gyllene krans av stjärnor, används av den demokratiska oppositionen i Belaus för att markera sin önskan och tillhörighet. Dessa människor får inte svikas.

Det har sagts många gånger, men det är svindlande att det mitt i Europa finns ett svart hål där en bisarr diktator tillåts att hålla sitt folk under järnklacken.

Bilderna i filmerna talar ett språk man förstår, helt utan tolk. Här härskar skräcken.

En snabb länk...

... från Info Belarus om pågående händelser. Charter '97 går inte alls att komma in på, enligt dem själva för att kontoret stormats och förlorat sin internetuppkoppling. Titta här på film från RFE/RL, bilder från nattens demonstrationer. Bara ljudet får en att må illa.

Rysslands president Dimitrij Medvedev säger att det som inträffat i Minsk är "interna angelägenheter". 

Göm farmors pass!

Denna "valdag" för Vitryssland väljer jag att lägga upp en länk till denna YouTube-film. Den kostade både filmaren och alla deltagarna sina jobb. Om hur Lukasjenkas hejdukar övertalar babusjkor att rösta på Lukasjenka. Fast här heter han Zjirafenko. Och hur man lämpligast gör för att förhindra det, nämligen genom att gömma farmors pass. Humor är som bekant en diktators största fiende.
Och modiga skådespelare och filmare som dessa.

I kategorin: Är det sant?

Jag har inte uppdaterat bloggen på mycket länge nu, och när jag väl gör det så är det ett i högst oseriöst ämne. Ursäkta, men jag kan inte låta bli. Här kommer ett klipp i kategorin Hjälp, ska jag gå och gömma mig med en gång, eller?

Michail Beketov dömd

Så här skriver TT idag:

 "Ryske journalisten Michail Beketov – rullstolsbunden och hjärnskadad efter en grov misshandel 2008 – dömdes på onsdagen för ärekränkning av domstolen i Chimki utanför Moskva. Beketov dömdes att betala drygt 1 000 kronor i böter för uttalanden om Chimkis borgmästare Vladimir Streltjenko i ett tv-program 2007, även om domaren omedelbart förklarade att han slipper betala på grund av den långa tid som processen tagit."
   
Hyggligt. 

Dagens ledare om Kasjin

Jag har naturligtvis skrivit om Oleg Kasjin i dag på ledarplats i BLT. Tack till alla er bloggare som satte mig på spåret!
Amanda Lövkvist,
Kalle Knivilää, Kniivilä
Med blicken mot Öst

Uppdatering: En felstavning. Rätt ska vara rätt!! :)
En uppdatering till: Sveriges Radio, Studio Ett, om fallet

Oppositionell teater till Sverige

Jag tillåter mig att citera ur Riksteaterns pressmeddelande, skickat idag. Belarus Free Theatre kommer till Sverige.

"Medlemmarna i Belarus Free Theatre och deras familjer förföljs och trakasseras dagligen av polis och andra myndigheter i Vitryssland, Europas sista diktatur. 50 mil från Gotland.
Kompaniet är samtidigt ett av de mest efterfrågade i Europa. Trots att de inte spelar politisk antipropagandateater upplever regimen dem som ett hot mot sitt informationsmonopol. Det faktum att de tar upp känsliga ämnen som trafficking och korruption räcker för att de ska uppfattas som en belastning.
– Vi är förbjudna hemma i Vitryssland. Officiellt existerar vi inte, vi har inga lokaler och de som vill se våra pjäser får veta vart de ska bege sig strax innan, säger Natalia Koliada från Belarus Free Theatre. Hon var för övrigt nära vän till Oleg Bebenin.
Det är en kamp för yttrandefrihet. Belarus Free Theatre kommer att fortsätta spela tills Vitryssland blir en demokrati.  I dagarna är Belarus Free Theatre i Norge.

I oktober kommer de till Sverige för att turnera med föreställningen Eurepica Challenge som tar med publiken på en flygresa i ett jumbojet fyllt av berättelser. På scenen ser vi allt från musikalinslag till expressionism, slapstick, socialrealism och dockteater.
13 europeiska och en amerikansk dramatiker har fått ge sin bild av västvärlden idag och de utmaningar deras länder står inför. Hur bekanta är vi med de skilda verkligheter vi lever i? Hur ser våra vardagliga strävanden, svårigheter och drömmar ut? En av riksteaterns dramaturger, Anders Duus har gett sin bild av Sverige idag, och hans text utgör en av de berättelser som presenteras under flighten. Välkommen ombord, strax börjar säkerhetsgenomgången, life vests are located under your seats…
Besöket kommer att kantas av samtal och debatter kring situationen i Vitryssland på de olika orterna.


Föreställningen hade urpremiär 28 februari 2009 i Lund, då producerades den av Månteatern och Belarus Free Theatre. Eurepica Challenge spelas på ryska och engelska och textas till engelska.


Turnéstart: onsdag 20 okt i Falun. Spelas därefter lördag 23 oktober i Gävle, måndag 25 oktober i Umeå, onsdag 27 oktober i Skellefteå, måndag 1 november i Stockholm, c/o Stockholms Stadsteater.
Eurepica Challenge är en del av temasatsningen ”Voices of Change” där Riksteatern lyfter fram scenkonstaktörer från hela världen som verkar för positiv förändring genom sitt artisteri och konstnärskap."

Läs mer om Belarus Free Theater på http://www.dramaturg.org

Uppdatering: Tack, Cecilia, för detta tips! Här skriver Nummer.se om Belarus Free Theatre.

Vitrysk journalist hittad hängd

Alltså, jag tillhör inte dem som vanligen läser Al-Jazeera, men det här kan jag inte låta bli att dela med mig av.
Grundaren och chefen av Charter'97, en av Vitrysslands få oberoende medier, hittades hängd häromdagen. Hans vänner och kollegor tror inte på att det var självmord, detta kan man läsa om här.
Något av det mest skrämmande är ju att dessa journalist-dödsfall sällan når till Sverige, och allra minst i en valrörelse där omvärlden i allmänhet och Vitryssland i synnerhet har helt tycks ha sjunkit under horisontens kant. Charter'97 har under många år fungerat som opposition i ett Vitryssland där till och med internet numera står under myndigheternas kontroll. Precis som i en alldeles fullfjädrad och bepansrad diktatur.

Oleg Bebenin  kommer att begravas på måndag - jag antar att det blir den 13/9. BBC skriver om saken här. OSCE kräver en opartisk utredning av fallet.

Hur gick det för Olga? Inte så bra.

Vitryssarna längtar allt mer desperat efter att komma ut ur sitt fängelse. Gaza kallas ibland världens största utomhusfängelse, men ibland undrar jag om inte Belarus/Vitryssland gjort sig minst lika mycket "förtjänt" av det uttrycket. Så här gick det för den vitryska journalisten Olga Karach på Vitebski Kurier i valet. Ur dagens BLT. Jag vill också passa på att tipsa om Isobel Sommerfelds radiokrönika om Belarus/Vitryssland som går nu på måndag, i OBS, i P1!

Sen ett litet tillkännagivande. Nu när det närmar sig valrörelse kommer jag inte ha så mycket tid till övers för att skriva på Sylvanien. Det kan vara svårt nog att hinna som det är. Därför tar jag en liten time-out för att lägga krut på riksdagsvalet istället. Om inget oförutsett inträffar förstås. Världen har ju en obeveklig förmåga att inte ligga still.

Olga Karach i BLT

Angående helgens lokalval i Vitryssland kan jag inte låta bli att puffa för ett brev som kom till vår ledarredaktion. Texten är publicerad med tillstånd av författaren, Olga Karach!
Läs här om Absurdistan på nya nivåer!

Medvedev och Putin möts inför pressen...

... efter tragedin i Smolensk. Ett talande klipp som röjer känslor som man annars sällan ser från Rysslands ledare. Textat på engelska.

Vad innebär Smolensk för framtiden?

Stort och smått blandas om vartannat när man är ledarskribent. BLT:s ledarsida är idag förstås dominerad av det som hände i Smolensk.

Jag noterar att en av de omkomna är legendaren Anna Walentynowicz, deltagare i och en av ledarna för de strejker som 1980 såg till att bryta upp Sovjets makt för första gången sedan andra världskriget. För den som någongång varit på det gamla varvet i Gdansk är det omöjligt att inte känna att man beträder helt unik historisk mark.

Maciej Zaremba skrev i helgen en gripande text om det inträffade. Han skriver om att Ryssland och Polen har en stormigt förflutet, men att dessa folk kan enas om att sörja denna katastrof. Han, Carl Bildt deltog i söndagens Agenda och och professor Kristian Gerner deltog i morgonsoffan under måndagen för att diskutera vad allt detta kan få för följder inför framtiden mellan de båda nationerna. De var eniga att flygolyckan kan bli någon form av vägskäl. Titta på Gerner nedan.

Jag funderar över om så såriga relationer kan helas med några gester. Men å andra sidan måste man säga att Kremls reaktioner är ovanliga: Medvedev lade mycket snabbt ut en kondoleans på polska på Kremls officiella hemsida. Det har nog aldrig hänt förut.

Snöa in på muslimer känns insnöat

När man sitter på tidning får man en massa kommentarer kring högt och lågt. Och nu kommer det givetvis in kommentarer kring att terroristerna i Moskva var muslimer. Det klagas på att svenska medier inte skriver ut det tydligt nog.

Som enskild medieperson kan man aldrig svara för vad andra medier gör och inte gör. Det får de minsann ansvara för själva. Men det är faktiskt ett logiskt felslut att definiera den stora gruppen muslimer utifrån ett utsnitt av galningar.

En truism möjligen, men man kan förtydliga:
Lika lite som katoliker blir terrorister för att IRA flitigt sprängde bomber på Nordirland och i London. Det fanns en tydlig religiös dimension i den konflikten, men den tenderade bara att uppmärksammas på plats. För omvärlden var det en politisk konflikt.

I grunden är Rysslands politik i kransrepublikerna och krigföringen där det ursprungliga problemet. Inte religionen. Tar man inte in detta i beräkningarna är man helt okunnig om hur dessa krig har sett ut och vilka fruktansvärda övergrepp som begåtts där.

Den politiska och samhälleliga miljön i exempelvis Tjetjenien är knappast heller blomstrande, med Kadyrov vid spakarna, denne ytterst obehaglige man. Att i detta fall snöa in på muslimer känns... tja, lite insnöat.

Jag intervjuade Anna Politkovskaja om kriget, 2003. Här är den intervjun.

Läs för övrigt gärna denna skildring, av Lars Lönnberg!

Massagen gick hem

Okej: Besök i Ryssland för att ge relationen mellan våra länder en välbehövd värmemassage. Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt verkar ha tagit med sig en ansenlig mängd massageolja, av rapporterna att bedöma. Med tanke på att det ändå verkar ha gått hyfsat bra.
Här skriver Carl Bildt om Medvedevs artikel om vikten av modernisering och här några rader om mötena i går, tisdag.

Dagens Nyheters huvudledare i dag resonerar klokt om förhållandet mellan Ryssland och Sverige. Så här är slutklämmen, och den sammanfattar väl vad texten handlar om:

Utveckla gärna kontakter och byt fler telefonnummer, men betona samtidigt att det finns betydande skillnader i synen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Dessa olikheter hindrar tills vidare en normal relation.

Detta illustrerades mycket tydligt i Medvedevs utspel igår mot Sverige. Han tog upp en av de saker som fungerat som effektiv kylklamp i förhållandet mellan Moskva - Stockholm. Ryssland vill att vi utelämnar personer som de uppfattar som terrorister, men som Högsta Domstolen gör en annan bedömning kring. Detta samtidigt som ledarna i Moskva håller en skurk och bandit som Ramzan Kadyrov bakom ryggen. En synnerligen obehaglig person.

Ofta beskrivs internationella relationer som rent svartvita. Ofta i debatten låter det som att man bara kan inta två ståndpunkter - klipp alla relationer, eller acceptera allt som händer i Ryssland som "deras sätt att lösa sina problem". Båda ståndpunkterna är förstås ohållbara. Ryssland ingår i ett internationellt samfund och om man vill betraktas som civiliserat land krävs det att vissa saker är uppfyllda. Att många saker i det häradet återstår att uppfylla, det har jag skrivit om ungefär tusen gånger och det kan ges lika många exempel. Men här är ett.

Uppdatering: Här är Svenska Dagbladets ledare idag och här en några frågor och svar i analysform av Jan Blomgren.

Urban Ahlin hade rätt på en punkt

Det var ganska mycket onödiga övertoner i gårdagens utrikespolitiska debatt. Urban Ahlin seglade ganska långt ut till vänster, förvånande med tanke på att han normalt sett är en person med hyfsat vettiga åsikter. "Natofjäsk" - det är ju tramsigt. Det reella fjäskandet har varit minst lika stort under S-regeringar, men då har det skett under bordet. Och det vet han mycket väl. Det är tydligt att Vänsterpartiet influerar.

Men en sak har han faktiskt rätt i, och det var en kritik som jag tyckte träffade mitt i prick. Och det är när han kritiserar Sveriges märkligt vingliga hållning gentemot Ryssland. Vad trycker regeringen egentligen? Är det något annat än dag-till-dag-politik som avgör den saken? Ska man tina relationerna med gasledningen ena dagen, för att nästa dag kräva trupper på Gotland?

Det kan förefalla märkligt.

Jag har inget emot att man varnar för de strömkantringar som sker i Kreml. Det här skulle ju aldrig kunna ske i Tyskland, med motsvarande diktator. Sådant kan en omvärld inte stillatigande acceptera. Så jag förstår till exempel Allan Widman i Mediaplanets annonsbilaga idag (kom med Svenskan, inte på nätet), där han menar att nästa försvarsbeslut måste se lite mer till hur det säkerhetspolitiskt ser ut i vårt närområde.

Men Urban Ahlin lever själv i en politisk tradition, i ett politiskt parti, med ett minst sagt kluvet förhållningssätt till Ryssland. Han kritiserar godkännandet av gasledningen - och den kan man ha många synpunkter på, vilket läsare av den här bloggen och av BLT:s ledarsida är fullt medvetna om att jag har.

Men when push comes to shove så kan en regering inte på ett seriöst vis förhala ett beslut som måste komma. Ryssland vet att de har rätt att lägga ned en gasledning, och de vet att vi vet. Frågan är ju hur vi i Sverige väljer att hantera den uppkomna situationen.

Ingen ska inbilla mig att någon Socialdemokratisk regering skulle låtit bli att säga ja till gasledningen. Tvärtom. En alliansregering inser däremot vikten av att göra ett säkerhetspolitiskt motdrag. Den stora frågan är förstås om en rödgrön regering skulle det. Ser man till deras gemensamma försvarspolitiska förslag som kom på Folk och Försvar i januari framstår det som ganska otroligt.

DN2
Eskilstunakuriren
SvD

Stort genomslag - andra gången på ett år

Första dygnet efter Uppdrag gransknings avslöjande om dumpat ryskt avfall i Östersjön, var omvärlden ganska tyst. Men sen har det hänt saker. Reportaget har fått stor spridning.

Här skriver BBC om affären.
Här har Baltic Times tagit upp den.

Yle skriver i en artikel på fredagen att ”kommendören för den ryska Östersjöflottan förnekar att Ryssland skulle ha dumpat radioaktivt avfall”. Provokation, kallar han det. Ett standarduttryck för att avvisa jobbiga omständigheter. Swedish Wire skriver något mer utförligt. 

Radio Svoboda har skrivit en längre artikel om saken. Här finns den. De har intervjuat Sven Bergman vid Uppdrag Granskning. De säger att de inte har tänkt på att det ska hållas Helsingforsmöte nästa vecka, och att det har påverkat tiden för avslöjandet.

De Standard i Belgien skriver här, publicerat på lördagen.
Tagesspiegel, här.
Spanskspråkiga ABC, här.
Gazeta (rysk) här.
Postimees, Estland också ryskspråkig här.

Och så vidare, och så vidare.

Vi får väl se vad Uppdrag Gransknings program får för effekt på Helsingforsmötet. 
Det är bara att gratulera redaktionen, som för andra gången på ett år får internationellt genomslag. Ni minns väl SSPX? Biskop Williamson, som förnekade Förintelsen, ska nu ställas inför rätta.

Vem städar?

Uppdrag Granskning i går gjordes utan alla åthävor. Fakta talade för sig själv. Och Rolf K Nilssons debattartikel på Newsmill idag innehåller en hel del sanningar. Framför allt denna om den svenska regeringens undfallenhet: inte stöta sig med Ryssland. Förhoppningar om framtiden - att Ryssland så småningom skulle bli "snällare".

Nu kommer det bli ståhej och det kommer så småningom börja sökas. För vilken regering kommer ha guts att säga: vi gör inget, det får ligga där det ligger.

Det är möjligt att det hela bara blir skenmanövrar. För hur ska man veta var det finns om inte Ryssland hjälper till (inte så troligt)? Och vem ska dyka efter materialet, kan man undra. Det blir nog till att kalla in utländsk expertis.

En lättnad är förstås att gasledningen inte kommer gå över området, enligt reportaget. Men sådan koll har nog ryssarna, att de knappast skulle trampa i sitt eget skräp. Men om de nu ska röja andra saker för ledningen, kan de ju passa på att plocka upp vad de dumpat. Det vore det minsta man kunde begära.

Uppdatering: Här skriver jag om gasledningen och köpta viktiga beslut.

Gasledningen i Uppdrag granskning

Ikväll klockan 20.00 handlar Uppdrag granskning om dumpat ryskt avfall utanför Gotland. Josefsson lär också ta upp gasledningen, så vitt jag har förstått. Liksom makten bakom gasledningen. Vi får väl se vad som kommer avhandlas.
Trailer.

Bilden är från Verkö, Karlskrona.

Uppdatering: Nej, det blev inte så mycket om gasledningen. Men det kanske kommer vid ett annat tillfälle? Det finns som sagt mycket att ta upp kring hanteringen av den.

Nu vaknar Svenskan

I dagens Svenska Dagbladet rapporteras det - äntligen -  stort uppslaget om det vansinniga bygget i St. Petersburg, Ochta Tsentr, eller Gazprom City. Tyvärr ligger artikeln inte ute på nätet, så vitt jag kan se. (Om någon har hittat den skicka gärna länk.)

En av bilderna illustrerar precis saken i ett nötskal: Den fantstiska Smolnyjkatedralen till hälften dold bakom Gazprom Citys byggställningar.  Hur kommer det då inte bli när hela detta monstrum står på plats? Framtida generationer kommer att förbanna dess förfärliga placering som för alltid kommer att förstöra en av den stadens viktigaste och vackraste arkitektoniska mästerverk.

Enligt Svenskans artikel vill Putin säga nej till alltihop. Det vore i så fall en vällovlig gärning. Och han är förmodligen den enda personen i Ryssland som har tillräckligt mycket enskild makt att göra det.
Oppositionen jobbar på, Petersburgsborna är vansinniga.

Själv säger jag så här: Ett Petersburg med Ocha Tsentr i bakgrunden kommer för alltid att förstöra njutningen av att vandra i den gamla kejsarstaden, nu uppsatt på UNESCOS lista för världsarv.


Här skrev jag om detta i slutet av september på bloggen.

Fredriksson i Moskva

Har just fått Stig Fredrikssons nya bok till redaktionen, Daterat Moskva. Den ingår i en rad böcker som just nu ligger på mitt nattduksbord och väntar på att bli lästa.

En annan sådan är Anna-Lena Lauréns bok om Tjetjenien: I bergen finns inga herrar. (Rec. i Barometern-OT här) Och en tredje är Ryszard Kapuscinskis postuma bok Reporterns självporträtt. (Rec. i DN här) De ligger där och tynger mitt samvete, för jag vet att de är förmodligen är mycket bra och jag vet att jag borde läsa dem – snarast! Men i bland väljer man att sjunka tillbaka i romaner i stället. I en faktatung tid är det ju rena rama oasen.

Jag hoppas att Stig Fredrikssons bok känns fräsch. Inledningen verkar lovande. Och han är ju en fantastisk korre, som jag (tyvärr) ännu inte haft nöjet att träffa. Ser verkligen fram emot att ta del av hans tankar.

Uppdatering: Hör senare på kvällen att Fredriksson fått medalj av kungen "för betydelsefulla insatser som journalist och korrespondent". Trevligt!

Portalverk? Kanske.

Staffans Skotts essä idag i Dagens Nyheter idag (jag uppdaterar när den publicerats på nätet) handlar om ett nytt, tvåboksverk om Rysslands historia: История России. ХХ век: 1894 — 1939, 1939 — 2007. (För den som läser ryska, här finns ett intressant omdöme på en lettisk sida.)

Staffans Skott resonerar om problematiken kring den politiserade historieskrivningen i Ryssland, men konstaterar att detta nya verk, med redaktörskap av Andrej Zubov, har tagit ett viktigt steg bort från den.

Somliga skulle nog i och för sig kalla verket politiskt, då det uppenbarligen ganska skoningslöst skriver om fasorna under Sovjettiden. Man kan väl då tänka sig att det väcker reaktioner hos de mer chauvinistiska delarna av den ryska befolkningen.

Skott skriver: "I många böcker mumlas det, lämnas lägre siffor. Den bok som talade mest klarspråk [om Stalintiden, min anm.] drog i senare upplagor ner på siffror och detaljer, som utslag av utvecklingen under Putin. Knappast på order. Känsligheten för vad som för stunden är gångbart är fortfarande högt utvecklad. "

Men, menar han, detta verk har förutsättningar att bli normgivande för lång tid framöver.

Man kan då innerligt hoppas att redaktörerna får verka i en något friare intellektuell omgivning än sina föregångare.

Mycket Ryssland på FoF

Det pratas väldigt mycket om vår östliga granne här i Sälen. Alla säger att vi måste bevaka utvecklingen men att vi inte får överdriva hoten. Samtidigt var det igår ett scenario, ett rollspel, där Baltikum invaderades av, ja... guess who.

Läs uppdateringar från Folk och Försvar här.