Waxberg mitt i strömmen

I måndags, 7/4 kunde man åter igen i Svenska Dagbladet läsa Arkadij Waxbergs (eller Arkadij Vaksberg, som Nordstedts transskriberar hans namn) analys av det inrikespolitiska tillståndet i Ryssland: Hela Ryssland dansar efter Putins pipa. Texten är som vanligt när det kommer till Waxberg, oerhört intressant, om än inte så överraskande denna gång.



Waxberg är just nu också aktuell i ett annat sammanhang. Hans bok Giftlaboratoriet (Laboratorija Jadov) har precis kommit ut, och har första recensionsdatum den 14 april. Jag sitter med ett exemplar i handen just nu och ser fram emot hisnande läsning. Boken har undertiteln Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord.

Med tanke på att Waxbergs senaste bok på svenska utom 1997 (han hade en rad år i mitten på 90-talet då han publicerade en rad böcker med bara några års mellanrum) ska det bli spännande att se vilket mottagande den får i svensk press.

Boken är ju faktiskt högaktuell med tanke på mordet på Litvinenko. En dissidents död om Litvinenkos väg genom maktapparaten i Sovjet/Ryssland kan högt rekommenderas för den som inte har anlag för klaustrofobi.

Waxberg knyter därmed med sitt boktema an till en internationell kris som väl inte riktigt har fått sin lösning ännu. Det ska bli en glädje att få sätta tänderna i den här boken!

Arkadij Waxberg
Giftlaboratoriet
Nordstedts 2008

Andra artiklar i Svenskan av Waxberg under det senaste halvåret:
Inga kval i ryskt presidentval

Rysk valrörelse i skräckens tecken

Det ryska politiska spelet en parodi

Irak-konferens en ickenyhet??

Sverige ska anordna en stor konferens om Iraks framtid i slutet på maj. FN, genom generalsekreteraren, har tillfrågat Fredrik Reinfeldt om saken. Det blir höga representanter och starkt säkerhetspådrag.

Och vad händer? Inte ett skit. Det finns inte ett enda stort medium som idag har behandlat saken som någon större nyhet(inte igår heller, för den delen, i Aktuellts 21-sändning nämndes det inte ens). Och där det har tagits upp (DN, Svenskan) har det blivit felvinklat. Det var faktiskt Ban Ki-moon som frågade Reinfeldt, inte tvärtom. Det kunde man läsa om redan tidigt på Bildts blogg

Och borde inte regeringen dra på stora PR-trumman?!

Och sedan har visst Medvedev markerat att han inte är intresserad av att censurera ryska internet. Det var väl bra.

Anna Politkovskaja är djupt saknad

Per Jönsson, ledarskribent på Dagens Nyheter, omnämner i dagens tidning (3/4-08)en opinionsmätning sponsrad av BBC, vilken har frågat över 17 000 människor i 34 länder om deras attityder till andra länder.

Det är ju en intressant läsning. Den andel människor som anser att USA bidrar till ”mest negativt” har sjunkit från 57 till 52 procent, och "mest postitivt" har stigit från 31 till 35 procent.

Motsvarande siffror för Ryssland är 33 procent, en minskning med sju procent det senaste året, och 37 procent betraktar landet på ett övervägande positivt vis, en ökning med åtta procent.

Svaret på varför dessa siffror ser ut som de gör kan man nog utan tvekan hitta i det krig som USA satt igång i Irak. Bilden som kommit ut av det i världens massmedier, och den bevakning som har blivit frukten av det, har inte varit nådig för USA. På goda grunder, vill man ju säga.

På samma sätt kan man nog konstatera att Rysslans strategi att a) undertrycka konflikten i Tjetjenien b) spärra ute journalister och c) pumpa ut bilden av att allt numera är "normalt" där, har lyckats.

Världen har glömt bort kriget i Tjetjenien.

Anna Politkovskaja, du är djupt saknad.

Kris för civilsamhället

Mona Sahlin är bekymrad om sitt partis framtid. Hon konstaterar att om medlemsraset inom (s) fortsätter så kommer partiet inte att finnas om två årtionden.

Här skulle man kunna skriva hur mycket putslustigheter som helst, men det bistra faktumet är att detta är ett problem för hela samhället. Näppeligen bara för socialdemokratin. Det handlar om människors ork och vilja att engagera sig i olika organisationer: en grundbult för det civila samhället och den demokratiska staten.

En intressant jämförelse går faktiskt att göra med Ryssland. Ett av landets stora problem på resan mot demokrati är att det faktiskt inte funnits något civilt samhälle att tala om. Inga kanaler för människor att få utlopp för åsikter och kreativitet. Heller ingen demokratisk tradition med styrelser, årsmöten, mötesordningar och liknande.

Så krisen inom politiken kan avspeglas på hela samhället. Det oroar.

SvD
DN

Med vitt grepp om det moderna Ryssland

Claes Ericsons nyutkomna bok Ryssland nu- trender i skuggan av Kreml är vad den heter.

Det är en bok om Ryssland just nu, just detta år eller möjligen ett par år fram i tiden. Det är en bok som föresatt sig att leverera en modern, någorlunda begriplig och sammanhållen bild av ett samhälle som alltför många i Sverige har en alltför grund kunskap om - både på grund av begränsad mediebevakning och en kvardröjande mental hjärnridå. Få svenskar ser Ryssland som sitt förstaval av resemål.

Men om man nu ändå skulle vilja resa österut, vilket varje svensk som är nyfiken på omvärlden absolut borde, då vore Ryssland nu den perfekta lektyren att läsa innan resan.

Boken tar ett vitt grepp om allt från den moderna mode- och rockscenen i Moskva till 90-talets pyramidspel, oligarkernas framväxt och dagens ekonomiska situation. Man kastas handlöst och omväxlande mellan olika ämnen, texterna är fullspäckade med intressanta siffror. Samt här och där ett inklippt människoöde för att individualisera statistiken.

Resultatet blir en intressant mix för alla som vill allmänbilda sig om Ryssland.
Jag kommer på mig själv med att anteckna för fullt i marginalerna.

Men detta gör också, oundvikligen, att det inte blir någon riktig neddykning i något ämne. Efter ett tag börjar jag helt enkelt sakna mer djuplodande diskussioner om saker som visserligen nämns här och där, men som sedan inte ges särskilt mycket utrymme i jämförelse med exempelvis ekonomi och kultur.

Det gäller främst det som händer på det sociala området i landet. Den grasserande hiv-epidemin nämns men knappt inte mer. Den tunga drogproblematiken får en sida, trots att författaren presenterar anmärkningsvärda siffror som jag tycker borde ha krävt en rejäl textutvikning. Trafficking omnämns en gång i hela boken, om jag inte misstar mig.

Problemet med kvinnomisshandel och kvinnans ställning i Ryssland får visserligen lite mer utrymme, men jag skulle gärna läst mer både om lagstiftningen och den praktiska situationen på MR- området (mänskliga rättigheter), och hur kvinnoorganisationerna arbetar för att komma tillrätta med problemen. Samt under vilka hårda villkor dessa ofta enastående organisationer faktiskt arbetar.

Men totalt sett är boken läsvärd för en intresserad allmänhet, framför allt för att den ger en lättillgänglig och begriplig bild av det moderna Ryssland. Själv har jag flera gånger när jag kommit tillbaka till Sverige upplevt att alla nyanser försvinner i rapporteringen. Allt reduceras till plus eller minus.

Just nu för det mesta dessutom till minus, på grund av den problematiska inrikespolitiska utvecklingen i landet.

Det finns också en uppenbar svaghet med Ryssland nu. Det är att den består väldigt mycket av färskvara. Och utvecklingen i Ryssland går så snabbt att boken kommer att vara inaktuell redan om några år. Det är ungefär som med den senaste mobiltelefonen. Den är gammal så fort den kommer ut på marknaden.

Men för det finns ju inget som säger att den inte kan tjäna sitt syfte.


Claes Ericson
Ryssland Nu – trender i skuggan av Kreml
Ersatz förlag
Första recensionsdag 2 april