Har just läst ut Barack Obamas bok Min far hade en dröm. Den var fantastisk, rekommenderas varmt. Nu blir det nog Arne Bengtsson, Hotad frihet, om Baltikum. Om jag har tillräckligt med självdiciplin...
tisdag, maj 26, 2009
Nästa projekt...
Har just läst ut Barack Obamas bok Min far hade en dröm. Den var fantastisk, rekommenderas varmt. Nu blir det nog Arne Bengtsson, Hotad frihet, om Baltikum. Om jag har tillräckligt med självdiciplin...
onsdag, maj 20, 2009
NEO:s nästa nummer: Nord Stream
Det liberala samhällsmagasinet NEO:s färskaste nummer (ute i handeln 26/5) handlar till stor del om Nord Stream och intressena bakom den tysk-ryska gasledningen.
Jag har fluktat på artikeln av The Economist:s skribent Edward Lucas. Den finns redan nu att läsa som PDF-fil. Rekommenderar den starkt, för det är en rykande uppgörelse med västerlänska banker och revisorfirmors agerande i Ryssland.
Speciellt intressant är partiet om hur revisorsfirmor har bidragit till att ge mer eller mindre organiserad brottslighet en anständig fasad. Och hur man genast böjde sig ”för Kremls tryck när företaget Yukos hamnade i onåd.
Med tanke på att titeln på Lucas blogg är The New Cold War, kan man räkna ut vilken hans utgångspunkt är. Men läs i alla fall!
Lucas har också skrivit i tidsskriften Axess: här skriver jag om det.
Här finns lite mer om Nord Stream.
PJ Anders Linder medverkar också i NEO.
Uppdatering 21/5: Läser Medvedevs senaste blogginlägg, från 20 maj, igår. Han pratar ganska frankt om korruptionen i Ryssland. För den som inte är ryskspråkig, finns det en möjlighet att kopiera det ryska textutkastet - gå sedan till google.com/translate.
Han pratar om vikten av ett fungerande rättsväsende och att Ryssland ligger på en föga smickrande 147 plats av 180 i världen - enligt Transparency International. Han pratar också om bekymret att ungefär 25 procent av ryssarna, enligt en undersökning, inte tycker att korruptionen är något särskilt stort problem.
Jag har fluktat på artikeln av The Economist:s skribent Edward Lucas. Den finns redan nu att läsa som PDF-fil. Rekommenderar den starkt, för det är en rykande uppgörelse med västerlänska banker och revisorfirmors agerande i Ryssland.
Speciellt intressant är partiet om hur revisorsfirmor har bidragit till att ge mer eller mindre organiserad brottslighet en anständig fasad. Och hur man genast böjde sig ”för Kremls tryck när företaget Yukos hamnade i onåd.
Med tanke på att titeln på Lucas blogg är The New Cold War, kan man räkna ut vilken hans utgångspunkt är. Men läs i alla fall!
Lucas har också skrivit i tidsskriften Axess: här skriver jag om det.
Här finns lite mer om Nord Stream.
PJ Anders Linder medverkar också i NEO.
Uppdatering 21/5: Läser Medvedevs senaste blogginlägg, från 20 maj, igår. Han pratar ganska frankt om korruptionen i Ryssland. För den som inte är ryskspråkig, finns det en möjlighet att kopiera det ryska textutkastet - gå sedan till google.com/translate.
Han pratar om vikten av ett fungerande rättsväsende och att Ryssland ligger på en föga smickrande 147 plats av 180 i världen - enligt Transparency International. Han pratar också om bekymret att ungefär 25 procent av ryssarna, enligt en undersökning, inte tycker att korruptionen är något särskilt stort problem.
söndag, maj 17, 2009
"Vi styrs inte alls av KGB längre"
Jag måste säga, att Niklas Ekdal tar i så byxorna spricker när han skriver på Newsmill om mellanakten i Eurovisionen i veckan. Ja, visst kan man ha synpunkter på sceneriet. Röda Arméns manskör, den beramade uppblåsbara stridsvagnen etcetera.
Men discofascism? Trilla av stolen? Jämförelser med OS i Berlin 1936 och OS i Moskva 1980...? Nje...
Jag har funderat lite över detta i veckan. Tingeling i den svenska festivalen blev ju kontroversiellt, jag skrev bland annat själv om det i BLT. Jag gillade inte Tingeling, av flera anledningar.
Det är känsligt att driva med bilder av andra länder, speciellt om man inte har särskilt nära relationer. Vi kan ju driva med norrbaggarna, finnarna och danskarna ganska friskt. Men Ryssland? Mer tveksamt. Det är faktiskt som andra mellanmänskliga relationer. Syskon eller goda vänner emellan kan tonen vara rå men hjärtlig, medan mer avlägsna bekantskaper bör behandlas annorlunda.
Blombuketten ursäkten som SVT skickade och sedan ville ta tillbaka tyder bara på att det hela var uselt genomtänkt.
En annan av reaktionerna efter veckans semifinal har varit: men varför framställer sig ryssarna själva parodiskt, medan vi inte får framställa dem parodiskt?
Är inte det ganska givet? Det är en sak att driva med sig själv, en helt annan om andra gör det.
Och faktum är, att även om det var kosacker, manskör och folkdans på scenen i tisdags, så hade ryssarna ganska givet uteslutit både horor och mafiosos ur sitt sceneri. Jag tror inte att svenskar heller skulle tycka det var så kul att sammanknippas med porr och porrstjärnor (Swedish films, eller vad det nu kallas i USA).
Så till tiotusenkronorsfrågan: var det en egenparodi eller var det discofascism som Niklas Ekdal skriver? Ja, jag vet inte, men jag har svårt att se något hotfullt i uppblåsbara och bubbelgumsfärgade stridsplan. Det är knappast det vanligaste man kan se på en schlagerscen, det medhålles, men jag har svårt att se att Kreml tror att man kan skräma skiten ur världen med de medlen.
Gårdagens Eurovision var superproffsigt producerat.
Men det mest intressanta av allt var faktiskt den ”flygande reportern” för ryska Kanal 1, som var ute på stan i de korta pauser som i andra länder utgjordes av vanliga reklaminslag. Och som i en sketch ville tala om att fördomarna mot Ryssland inte alls stämmer:
Nej vi har inga björnar på våra gator (varvid björnar passerar i bakgrunden). Nej vi har inte snö året runt (snö som börjar falla). Nej, vi styrs inte alls av KGB längre.
Ehm.
För en sekund balanserade inslaget på randen till det farliga. Och det var riktigt kul.
SvD
Uppdatering: Donaubloggen
Men discofascism? Trilla av stolen? Jämförelser med OS i Berlin 1936 och OS i Moskva 1980...? Nje...
Jag har funderat lite över detta i veckan. Tingeling i den svenska festivalen blev ju kontroversiellt, jag skrev bland annat själv om det i BLT. Jag gillade inte Tingeling, av flera anledningar.
Det är känsligt att driva med bilder av andra länder, speciellt om man inte har särskilt nära relationer. Vi kan ju driva med norrbaggarna, finnarna och danskarna ganska friskt. Men Ryssland? Mer tveksamt. Det är faktiskt som andra mellanmänskliga relationer. Syskon eller goda vänner emellan kan tonen vara rå men hjärtlig, medan mer avlägsna bekantskaper bör behandlas annorlunda.
Blombuketten ursäkten som SVT skickade och sedan ville ta tillbaka tyder bara på att det hela var uselt genomtänkt.
En annan av reaktionerna efter veckans semifinal har varit: men varför framställer sig ryssarna själva parodiskt, medan vi inte får framställa dem parodiskt?
Är inte det ganska givet? Det är en sak att driva med sig själv, en helt annan om andra gör det.
Och faktum är, att även om det var kosacker, manskör och folkdans på scenen i tisdags, så hade ryssarna ganska givet uteslutit både horor och mafiosos ur sitt sceneri. Jag tror inte att svenskar heller skulle tycka det var så kul att sammanknippas med porr och porrstjärnor (Swedish films, eller vad det nu kallas i USA).
Så till tiotusenkronorsfrågan: var det en egenparodi eller var det discofascism som Niklas Ekdal skriver? Ja, jag vet inte, men jag har svårt att se något hotfullt i uppblåsbara och bubbelgumsfärgade stridsplan. Det är knappast det vanligaste man kan se på en schlagerscen, det medhålles, men jag har svårt att se att Kreml tror att man kan skräma skiten ur världen med de medlen.
Gårdagens Eurovision var superproffsigt producerat.
Men det mest intressanta av allt var faktiskt den ”flygande reportern” för ryska Kanal 1, som var ute på stan i de korta pauser som i andra länder utgjordes av vanliga reklaminslag. Och som i en sketch ville tala om att fördomarna mot Ryssland inte alls stämmer:
Nej vi har inga björnar på våra gator (varvid björnar passerar i bakgrunden). Nej vi har inte snö året runt (snö som börjar falla). Nej, vi styrs inte alls av KGB längre.
Ehm.
För en sekund balanserade inslaget på randen till det farliga. Och det var riktigt kul.
SvD
Uppdatering: Donaubloggen
måndag, maj 04, 2009
Apropå nätets räckvidd, ja...
Häromdagen var det pressfrihetens dag. En av de farligaste länder att vara kritisk journalist i, är Ryssland.
Det senaste, tragiska fallet av överfall, skedde under valborgshelgen i staden Rostov- na-donu, i Rostov oblast, på gränsen till Ukraina.
Oppositionella medier på nätet rapporterar att journalisten Vjatjeslav Jarosjenko på tidningen Korruption överfölls i sin port på väg hem. Han fick flera hugg i huvudet och opererades fram till klockan fem på morgonen. Han hamnade i en koma, som han till dags dato inte kommit ur.
Webbsidan kasparov.ru skriver att början av 2009 har överlag varit våldsam för journalister i Ryssland. I mars var det ett överfall på en journalist i Saratov, som fick tio knivhugg i huvudet. Ytterligare en journalist i Moskva misshandlades, bland annat. Så här skriver Ulyana Ivanova på Kasparov.ru:
”Только за четыре месяца 2009 года в России был совершен ряд жестоких покушений на представителей прессы. Так, в марте неизвестные напали на саратовского журналиста Вадима Рогожина и нанесли ему около 10 рубленых ран по голове. Также в марте в подмосковном Серпухове был избит журналист Максим Золотарев, выпускающий редактор газеты "Молва Южное Подмосковье". В Химках после избиения скончался верстальщик независимой газеты "Гражданское согласие" Сергей Протазанов.”
Nätets räckvidd har för övrigt orsakat att de flesta journalister som arresteras i världen faktiskt jobbar med internet som sin främsta publiceringskanal.
Och när jag skriver om detta fall, och ska titta på de senaste inläggen, och ska länka, märker jag att kasparov.ru inte längre finns tillgänglig på nätet. Ja, se det var ju intressant. En sån tur att jag hade en sida kvar i min chache!
Apropå nätets räckvidd. (Uppdatering 5/5: så bra! Nu fungerar det igen!)
Det senaste, tragiska fallet av överfall, skedde under valborgshelgen i staden Rostov- na-donu, i Rostov oblast, på gränsen till Ukraina.
Oppositionella medier på nätet rapporterar att journalisten Vjatjeslav Jarosjenko på tidningen Korruption överfölls i sin port på väg hem. Han fick flera hugg i huvudet och opererades fram till klockan fem på morgonen. Han hamnade i en koma, som han till dags dato inte kommit ur.
Webbsidan kasparov.ru skriver att början av 2009 har överlag varit våldsam för journalister i Ryssland. I mars var det ett överfall på en journalist i Saratov, som fick tio knivhugg i huvudet. Ytterligare en journalist i Moskva misshandlades, bland annat. Så här skriver Ulyana Ivanova på Kasparov.ru:
”Только за четыре месяца 2009 года в России был совершен ряд жестоких покушений на представителей прессы. Так, в марте неизвестные напали на саратовского журналиста Вадима Рогожина и нанесли ему около 10 рубленых ран по голове. Также в марте в подмосковном Серпухове был избит журналист Максим Золотарев, выпускающий редактор газеты "Молва Южное Подмосковье". В Химках после избиения скончался верстальщик независимой газеты "Гражданское согласие" Сергей Протазанов.”
Nätets räckvidd har för övrigt orsakat att de flesta journalister som arresteras i världen faktiskt jobbar med internet som sin främsta publiceringskanal.
Och när jag skriver om detta fall, och ska titta på de senaste inläggen, och ska länka, märker jag att kasparov.ru inte längre finns tillgänglig på nätet. Ja, se det var ju intressant. En sån tur att jag hade en sida kvar i min chache!
Apropå nätets räckvidd. (Uppdatering 5/5: så bra! Nu fungerar det igen!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)