Läs gärna Rolf K Nilssons blogginlägg om Wikileaks, Ryssland och Vitryssland. Rolf K Nilsson är före detta pol chefredaktör på Gotlands Allehanda, och har haft uppdrag i både försvarsutskottet och pliktutredningen. Han hänvisar bland annat till Anne Appelbaum.
Jag håller med honom i stora stycken i det han skriver, och tycker att det finns alltför många naiva och okritiska mediemänniskor som hyllar Wikileaks aktiviteter. Varför är det så få som ifrågasätter Assanges syften?
För några veckor sedan skrev jag själv om vad jag tycker om Wikileaks. Den artikeln finns här.
torsdag, december 30, 2010
onsdag, december 29, 2010
"Vi lever i en mardröm"
Jag vill med denna länk vidareförmedla ett brev som Natalija Koljada skrivit, och som nu sprids i världen. Natalija är en av grundarna till Belarus' fria teater. Om vilken jag skrivit tidigare. (Här finns ett reportage om BFT av Sveriges Radio)
För övrigt skriver jag i dag i Blekinge Läns Tidning om spelet mellan väst, Ryssland och Vitryssland. Mer komplicerat än vanligt dessa dagar.
För övrigt skriver jag i dag i Blekinge Läns Tidning om spelet mellan väst, Ryssland och Vitryssland. Mer komplicerat än vanligt dessa dagar.
måndag, december 27, 2010
Inget torn i St.Petersburg!
God fortsättning!
Som jag har skrivit om tidigare, har ju Gazprom velat bygga ett gigantiskt torn mitt i St.Petersburg, mitt emot den historiska Smolnyjkatedralen, på andra sidan floden. Här finns bilder på tornet.
Protesterna mot detta bygge har varit omfattande, vilket jag verkligen sympatiserar med.
Och nu, den 23 december, kan man läsa i St:Petersburg Times att planerna på Okhta Center har blivit avskrivna. Inga vidare planer finns numera på att bygga skrapan.
Man kan säga phew! Men man kan också fundera över opinionens inverkan i denna affär. Det lönar sig att protestera, även i Ryssland. Efter sju sorger och åtta bedrövelser får stadsborna sin belöning. En viktig seger!!
Här har jag skrivit om tornet den 3/2- 10 när SvD vaknade och rapporterade. Men det var ungefär ett halvår efter detta blogginlägget, skrivet i september 2009.
Som jag har skrivit om tidigare, har ju Gazprom velat bygga ett gigantiskt torn mitt i St.Petersburg, mitt emot den historiska Smolnyjkatedralen, på andra sidan floden. Här finns bilder på tornet.
Protesterna mot detta bygge har varit omfattande, vilket jag verkligen sympatiserar med.
Och nu, den 23 december, kan man läsa i St:Petersburg Times att planerna på Okhta Center har blivit avskrivna. Inga vidare planer finns numera på att bygga skrapan.
Man kan säga phew! Men man kan också fundera över opinionens inverkan i denna affär. Det lönar sig att protestera, även i Ryssland. Efter sju sorger och åtta bedrövelser får stadsborna sin belöning. En viktig seger!!
Här har jag skrivit om tornet den 3/2- 10 när SvD vaknade och rapporterade. Men det var ungefär ett halvår efter detta blogginlägget, skrivet i september 2009.
tisdag, december 21, 2010
Lukasjenka visar vem som bestämmer
Dagens ledare i Blekinge Läns Tidning lyder som följer:
Mitt på torget tronar den traditionella nyårsgranen. Ljudet i mikrofonen är öronbedövande. Tiotusentals vinterklädda människor i toppluvor och tjocka jackor skriker ut sina slagord och sin rädsla, medan de kravallklädda poliserna väller fram i mörkret.
Deras blanka hjälmar och sköldar reflekterar ljuset från granen och det ser ut som en gigantisk insektsarmé på marsch. Snart bryts megafonens ljud ut mot människor som börjar skrika av skräck och smärta när poliserna går till attack. Ljudet av batonger som slår mot människomassan når in i mikrofonen.
Bilder och ljud från en huvudstad nära dig. Till Belarus, Vitryssland är det sjuttio-sjuttiofem mil. Det lite mer än härifrån till Gävle. Men inte så väldigt mycket mer.
Demonstrationerna i Belarus är de kraftigaste på mycket länge. Åtminstone om man räknar mängd människor och i våldsamheter. Förra gången höll man ut i fem dagar i Minsk, men då var själva utgången inte fullt så våldsam.
Natten till måndagen tillfångatogs sju av nio motkandidater av säkerhetspolisen. Åtminstone en misshandlades svårt och fördes till sjukhus. Men togs därifrån av säkerhetstjänsten, trots hjärnskakning. Hans fru vet nu inte var han är.
Tack vare internet kan vi, i princip i realtid, se vad som pågår i Minsk. Den kritiska nyhetsförmedlingen Charter '97 berättar på sin sida om hur säkerhetstjänsten stormat kontoret, att journalisterna lyckats informera om det inträffade. Men sen har uppkopplingen förlorats och fungerar ytterst sporadiskt.
Tack vare internet kan filmer som den ovan visas för världen, och regimen avslöjas som den är. Det går inte att dölja längre.
Länder runt Belarus måste reagera. Demokratiska stater inom EU kan inte längre tillåta denna händelseutveckling att fortgå. EU har krävt att kandidaterna släpps, men sen då? Europa kan inte agera som om vi i praktiken håller med Rysslands Dimitrij Medvedev, att det handlar om "inre angelägenheter".
Här borde Catherine Ashton, EU:s talesperson i utrikesfrågor, inte möta hinder från sin uppdragsgivare att höja rösten. Det är ju för den här typen av ärenden som vi numera har en utrikesrepresentant! EU:s flagga, den blåa med en gyllene krans av stjärnor, används av den demokratiska oppositionen i Belaus för att markera sin önskan och tillhörighet. Dessa människor får inte svikas.
Det har sagts många gånger, men det är svindlande att det mitt i Europa finns ett svart hål där en bisarr diktator tillåts att hålla sitt folk under järnklacken.
Bilderna i filmerna talar ett språk man förstår, helt utan tolk. Här härskar skräcken.
Bara ljudet får en att må illa. Radio Free Europe/Radio Liberty är ett av många medier som under natten mot måndagen följde upp vad som hände i Vitrysslands (Belarus) huvudstad Minsk. På dess webbsida kan man se en tre minuter lång snutt, filmad från Oavhängighetstorget, mitt i centrala staden.
Mitt på torget tronar den traditionella nyårsgranen. Ljudet i mikrofonen är öronbedövande. Tiotusentals vinterklädda människor i toppluvor och tjocka jackor skriker ut sina slagord och sin rädsla, medan de kravallklädda poliserna väller fram i mörkret.
Deras blanka hjälmar och sköldar reflekterar ljuset från granen och det ser ut som en gigantisk insektsarmé på marsch. Snart bryts megafonens ljud ut mot människor som börjar skrika av skräck och smärta när poliserna går till attack. Ljudet av batonger som slår mot människomassan når in i mikrofonen.
Bilder och ljud från en huvudstad nära dig. Till Belarus, Vitryssland är det sjuttio-sjuttiofem mil. Det lite mer än härifrån till Gävle. Men inte så väldigt mycket mer.
Demonstrationerna i Belarus är de kraftigaste på mycket länge. Åtminstone om man räknar mängd människor och i våldsamheter. Förra gången höll man ut i fem dagar i Minsk, men då var själva utgången inte fullt så våldsam.
Natten till måndagen tillfångatogs sju av nio motkandidater av säkerhetspolisen. Åtminstone en misshandlades svårt och fördes till sjukhus. Men togs därifrån av säkerhetstjänsten, trots hjärnskakning. Hans fru vet nu inte var han är.
Tack vare internet kan vi, i princip i realtid, se vad som pågår i Minsk. Den kritiska nyhetsförmedlingen Charter '97 berättar på sin sida om hur säkerhetstjänsten stormat kontoret, att journalisterna lyckats informera om det inträffade. Men sen har uppkopplingen förlorats och fungerar ytterst sporadiskt.
Tack vare internet kan filmer som den ovan visas för världen, och regimen avslöjas som den är. Det går inte att dölja längre.
Länder runt Belarus måste reagera. Demokratiska stater inom EU kan inte längre tillåta denna händelseutveckling att fortgå. EU har krävt att kandidaterna släpps, men sen då? Europa kan inte agera som om vi i praktiken håller med Rysslands Dimitrij Medvedev, att det handlar om "inre angelägenheter".
Här borde Catherine Ashton, EU:s talesperson i utrikesfrågor, inte möta hinder från sin uppdragsgivare att höja rösten. Det är ju för den här typen av ärenden som vi numera har en utrikesrepresentant! EU:s flagga, den blåa med en gyllene krans av stjärnor, används av den demokratiska oppositionen i Belaus för att markera sin önskan och tillhörighet. Dessa människor får inte svikas.
Det har sagts många gånger, men det är svindlande att det mitt i Europa finns ett svart hål där en bisarr diktator tillåts att hålla sitt folk under järnklacken.
Bilderna i filmerna talar ett språk man förstår, helt utan tolk. Här härskar skräcken.
måndag, december 20, 2010
En snabb länk...
... från Info Belarus om pågående händelser. Charter '97 går inte alls att komma in på, enligt dem själva för att kontoret stormats och förlorat sin internetuppkoppling. Titta här på film från RFE/RL, bilder från nattens demonstrationer. Bara ljudet får en att må illa.
Rysslands president Dimitrij Medvedev säger att det som inträffat i Minsk är "interna angelägenheter".
Rysslands president Dimitrij Medvedev säger att det som inträffat i Minsk är "interna angelägenheter".
söndag, december 19, 2010
Göm farmors pass!
Denna "valdag" för Vitryssland väljer jag att lägga upp en länk till denna YouTube-film. Den kostade både filmaren och alla deltagarna sina jobb. Om hur Lukasjenkas hejdukar övertalar babusjkor att rösta på Lukasjenka. Fast här heter han Zjirafenko. Och hur man lämpligast gör för att förhindra det, nämligen genom att gömma farmors pass. Humor är som bekant en diktators största fiende.
Och modiga skådespelare och filmare som dessa.
Och modiga skådespelare och filmare som dessa.
tisdag, december 14, 2010
I kategorin: Är det sant?
Jag har inte uppdaterat bloggen på mycket länge nu, och när jag väl gör det så är det ett i högst oseriöst ämne. Ursäkta, men jag kan inte låta bli. Här kommer ett klipp i kategorin Hjälp, ska jag gå och gömma mig med en gång, eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)