lördag, januari 10, 2009

Öppen diskussion? Nej, öppet gräl!

Socialdemokraterna i Skåne vill att socialdemokraterna riks luckrar upp budgetreglerna. De, med Morgan Johansson i spetsen, menar att det inte alls är någon kritik mot hur Mona Sahlin fört debatten med vänsterpartiet. Nämligen att hon tvingat dem att gå med på att rätta sig efter utgiftstaket.

Heléne Fritzon säger enligt Kristianstadsbladet att: "Det är ingen kritik mot Mona Sahlin. Hon har bett om en öppen debatt."

Liknande formulerar sig Morgan Johansson i Svenskan. "Det var ju Mona själv som tog initiativ till rådslagen i en öppen process. Det innebär att det kommer in åsikter om hela politiken från hela partiet."

Fan tro´t. Skåne är ett tungt och besvärligt distrikt inom socialdemokratin. Hänger för det mesta till vänster om sossarna riks.

Och Skånedistriktet får i sin tur kritik av Hallandsdistriktet. Då är det inte längre en öppen diskussion, utan ett öppet gräl. Så brukar det nämligen vara. En diskusson som förs via medierna är allt annat än en diskussion.

I sakfrågan kan man ju bara säga: Nej! Får man påminna om alla de år som (s) har hojtat om slarviga borgare som inte kan hålla i pengarna? I en kris är det givetvis viktigare än någonsin att man har koll på pengarna. Ospeciferat smetande ut över offentlig sektor blir knappast effektivt.

SvD Ledare
DN
Svt

Vikten av att argumentera med öppna kort

Här är en kommentar som just kom in idag och som jag själv vill kommentera!

Du skriver ovan:
"Välkommen - och kul att du vill kommentera! Som princip anser jag att alla bör debattera med öppna kort - tala således om vem du är!"
Jo du, läs ditt eget blogginlägg "Åsiktspolisen slår till - hårt!" en gång till...... :))
I det här landet sprider sig rädslan fortare än jag ens vill erkänna för mig själv.


Alltså det här med att debattera med öppna kort: För mig handlar det om en grundläggande grej, ett sätt att sätta sig till motvärn mot den smygande misstänksamhet och det skitsnackande som man kan uppleva i det här landet när man vågar ha en åsikt.

För mig är öppenhet och rakryggat tyckande en del i den demokratiska traditionen. Det är bland annat av den anledningen jag blir så upprörd när jag läser om det som hänt på Migrationsverket.

Demokrati går ut på att bryta åsikter mot varandra. Jag förväntar mig inte att människor har samma åsikter som jag. Det är farligt och en grupp där alla tycker lika är både trist och gör mig något misstänksam.

Således: Jag argumenterar med andra, eftersom jag förväntar mig att andra ska argumentera tillbaka. Inte för att "vinna" en diskussion, utan för att få ett utbyte.

Men ibland undrar jag om vi håller på att förlora förmågan att föra diskussion med varandra utan att det urartar till personangrepp. Förmåga att skilja på sak och person är grundläggande. Om den förmågan förloras är vi illa ute.

fredag, januari 09, 2009

Åsiktspolisen slår till - hårt!

Vi har skrivit om följande ärende på ledarsidan idag, men just nu känner jag att jag måste fräsa till lite mer. (Barren och Smålandsposten har också skrivit. Bra!)
Fallet med Lennart Eriksson är helt sjukt. Migrationsverket har gjort sig skyldig till en skandal, varken mer eller mindre.Karln har uttryckt åsikter - som nu råkar vara på Internet, och inte vid kaffebordet - och så bedöms han olämplig som handläggare.

Och Observera!
Det har inte producerats något annat - inte ens vid rättegång - som ger vid hand att han har misskött sitt arbete. Det enda som finns är luddiga formuleringar från hans chef om att Migrationsverket i Västra Götaland aldrig har fungerat särskilt bra, eller att Erikssons bloggande undergräver förtroendet för Migrationsverket. (Vilket förtroende, vill man fråga.)
Men att anställda uttalar sig för Proletären är tydligen helt ”comme il faut”?
Vad är det som händer i det här landet? Taket har nu uppenbarligen sjunkit så lågt att vi alla riskerar att få det i huvudet!

Nathan Shachar har skrivit om ämnet i den utmärkta tidsskriften Axess!

DN
Newsmill

måndag, januari 05, 2009

Gott Nytt År!

Det var evigheter sedan jag skrev något alls på den här bloggen. Men det innebär ju inte att jag inte skriver - i BLT har vi ägnat ett antal artiklar under hösten åt det som händer i Ryssland.

I dag, trettondagsafton har vi fokus på vad som händer i Ryssland, med både huvudledare och krönika om gaskris och demokratibistånd.

I övrigt har jag faktiskt tillbringat julen och helgen med att följa upp olika ryska dokumentärer och filmer som har sänts under höst och vinter. Jag måste säga att jag är förstummad över den veritabla flod av material om Ryssland som väller över oss just nu. Av skiftande kvalitet och somligt ur suspekta "fakta"-kanaler, det medges, men ändå.

I mängd tycker jag det motsvaras bara av det något spekulativa studerandet av nazi-regimen.

Den i säklass mest sevärda har ju varit den dokumentär i K-special som sände i SVT om tillblivandet av Gulag-arkipelagen, och hur modiga människor satte väl och ve på spel för att hjälpa Alexander Solzjenitsyn att få den publicerad. Det är beundransvärt, och talar i sig något om vad de själva tvingats gå igenom.

Det knasigaste är definitivt filmen Tsareubiytsa (Assassin of the Tsar) från 1991 med Malcolm McDowell i huvudrollen som den självsuggererande (?) Timofeyev, som tror att han är mannen som beordrade mordet på Nikolaj II med familj.

Filmen var visst med i Cannes. Jag köpte den för 20 kronor på en utförsäljning, så jag hade absolut noll förväntningar. Men den var bättre än sitt pris.

Om än som sagt något vrickad.