lördag, juni 20, 2009

Svindel!


Kivik Art Center - den omskrivna skulpturen som U Lundell protesterat emot. Tornet är 16 m. Ej att rekommendera för höjdrädda!

onsdag, juni 17, 2009

Sur mjölk!

Nu har det verkligen fullständigt skurit ihop mellan Vitryssland och Ryssland. Ryska Vremja skriver om utvecklingen här. ”Вчера президент Александр Лукашенко созвал совет безопасности республики, на котором в срочном порядке потребовал принять все меры по защите страны от «недружественных действий» России" skriver tidningen.

Ungefär, att Lukasjenka har rått säkerhetsrådet att vidta alla åtgärder som behövs för att skydda Vitryssland från ovänskapliga tilltag, grovt översatt.

Relationerna de båda länderna emellan har inte varit bra sedan Vladimir Putin tillträdde som president. Vi minns Boris Jeltsins förhandlingar med Lukasjenka om en ny union mellan Vitryssland och Ryssland. Vad Lukasjenka strävade efter var klart - att komma närmare makten i Moskva.

Men den vägen, och vägen mot en mer utarbetad union, har varit stängd i flera år - på grund av att Lukasjenka och Putin avskyr varandra. Det är svårt att tänka sig att Medvedev skulle ha en annan inställning i den personfrågan. Hur var det nu Putin sade för några år sedan? Något om att Vitryssland i förhållande till Ryssland är som flugor på en sockerbit.

Sådant befrämjar knappast grannrelationerna, och det var väl heller knappast syftet.

Nu har förhållandet de båda länderna emellan helt skurit ihop sedan Ryssland inte längre vill importera mjölk från Vitryssland. Produkterna därifrån har inte tillräckligt hög kvalitet, anser Ryssland.

Att tänka sig ett handelskrig är väl inte rimligt, eftersom det kräver likbördiga parter. Vitryssland är helt beroende av Ryssland som marknad. Så dem det är synd om är det vitryska folket, det är de som drabbas av Rysslands avståndstagande.

För mjölk är inte vilken vara som helst i den här världen. Det är politik.

Läs mer i Svenska Dagbladet!

lördag, juni 13, 2009

Nej, Murray!


Första gången jag blir riktigt upprörd här på Engelsbergsseminariet, så är det när Douglas Murray, som bland annat skriver för Standpoint, på ett ganska föraktfullt sätt talar om Barack Obamas försök att nå den muslimska världen. Han menar att varje dialog i sig uppenbarligen är ett misslyckande. Iran kommer ändå att utveckla kärnvapen, menar han, och då kommer alla att springa till FN igen.

Han kritiserar även Obamas sätt att tala om kvinnofrågan i sitt Kairotal. "Vi har våra problem, ni har era", och Murray menar att detta är ett sätt att dra undan mattan för kvinnorörelsen i Mellanöstern.

Detta säger han utan att reflektera över att George Bush's administration, eller han själv, förresten, över huvudtaget skulle adressera detta problem i ett tal till den muslimska världen. Mind you, George Bush skulle aldrig ens ha haft någon möjlighet att hålla ett sådant tal. Politiskt eller intellektuellt.

För det andra blir jag förbannad då kvinnor i västvärlden visserligen lever i himmelriket om man jämför med hur situationen ser ut i många länder i mellanöstern, men att referera till kvinnorörelsen i väst enbart som om det handlar om medlemskap i golfklubbar eller problem att få spela ishockey, då diskvalificerar man faktiskt sig själv.

Douglas Murray menar dessutom att Obama har föreställningen att Berlinmuren föll för att alla höll händer och sjöng Kumbayah.

Men Barack Obama är ingen dum karl. Han har ideal som inte involverar bomber och granter. Förtjänar man förakt för det?

Annat On the Idea of America

Nu har vi avhandlat historia, nutid - och idag handlar det om USA:s framtid. Göran Rosenberg föreläser om hur Obama-administrationen innebär ett brott mot tidigare föreställningar om den amerikanska exceptionalismen, alltså om hur speciellt USA är ur alla hänseenden. Att Obama betonar att USA är ett land bland andra.

I europeiskt hänseende är det förstås inte särskilt märkligt. Men i USA har hela idén gått ut på att hålla den amerikanska drömmen levande. Hela USA:s identitet har formats kring föreställningen att man är helt annorlunda från alla andra länder. Hur tacklar man en kris med denna bakgrund? Kan amerikanerna acceptera att bli som ett land bland andra: "A nation among nations."

Jag har skrivit lite i BLT om detta seminarium. Tordagens krönika om styrkan i den amerikanska idén, och lördagens krönika, om popkulturen.

Dick Erixon är har också skrivit ett intressant blogginlägg om gårdagens ekonomiska debatt, där det framkom att klimatförhandlingarna i Köpenhamn kommer att haverera. Kan någon varna Fredrik Reinfeldt tack?

fredag, juni 12, 2009

Gammal antiamerikanism

Empire of fun är morgonens tema här på E-berg. Alltså, varför den amerikanska kulturen har blivit så otroligt populär jorden runt. Just nu hävade en dansk journalist i publiken att det handlar om att USA i sig består av så många minoriteter och kulturer, att det inneburit en konkurrensfördel. En populärkultur som kommer ur en sådan miljö måste ha en förmåga att appellera till alla, är hans fundering.

Mycket intressant.

Men en sak som slår mig är följande: Vi har bara varit här knappt ett dygn, och det har redan flugit runt ett otal antal citat av européer som på 18-19-talen besökte USA och tog med sig en massa dåliga bilder hem.

USA har jämförts med en sjukdom, ett frihetsfängelse, ett land där barnen är ouppfostrade och människor spottar överallt. Ett land där jordgubbar inte smakar jordgubbar, kan man leva där?!(Freud)Och så vidare. För att förstås inte prata om hur vulgär den amerikanska populärkulturen har ansetts.

Intressant, med andra ord, hur provokativt USA har varit för Europa ända sedan tidernas begynnelse. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur djupa rötter mycket av den europeiska antiamerikansimen går, och hur gammal den är. Det är inte bara ett resultat av 68-rörelsen, som man lite slarvigt annars antar.

torsdag, juni 11, 2009

Middag!


Käk efter champagne på E-berg.

Hur den amerikanska idén har påverkat Frankrike

Philippe Roger, bland annat chefredaktör för Critique, håller ett mycket intressant anförande här på Engelsberg om fransk-amerikanska förbindelser. Han tar upp den historiska anomalin att Frankrike och USA alltid haft ett knepigt förhållande, allt sedan slutet av 1700-talet. Detta trots att dessa stater aldrig har varit i krig, menar Roger.

Eftersom USA skrev ett avtal, en allians, med Storbritannien 1794 med syfte att de båda länderna skulle försöka stoppa den franska revolutionen skapade stor ilska i Paris när det blev känt ett par år senare.

Jag funderar över att de båda länderna borde ha kunnat ha ett mycket bra förhållande, med tanke på att de båda konstitutionerna är extremt nära sammanknippade med upplysningen och individens frihet. Istället har negativismerna mellan de båda länderna har ju fortsatt ända upp till våra dagar. Historiskt Frankrike förstås betraktat USA som mer eller mindre ett utskott från ärkefienden Storbritannien. Och då kanske ideal, idéer och annat blir mindre viktigt.

Nu har det börjat!

Som vanligt tar det lite längre tid att transportera sig genom det vackra sommarsverige än det var tänkt, så det blev lite snärjigt på slutet.

Men nu har Engelsbergseminariet kommit igång. Alla har samlat sig i herrgården, och Pauline Maier talar om Fouding myths of America in the18th century: bland annat den felaktiga bilden av att det var Bill of Rights och Declaration of Independence som på något vis definierade och formade USA - det gjorde alla människor som sedan 1700-talet slöt sig till det amerikanska samhället, och deras strävan att ständigt tolka dessa dokument.

Daniel Walker Howe< pekar på hur teknik och utveckling i USA sällan eller aldrig har setts i motsats till de kristna värdena. Speciellt under 1800-talet tenderade amerikanen att se USA som Guds land, ett komplement till övriga västvärlden.

Telegrafen, till exempel, sågs som ett sätt att sprida kristendomen över världen. Han pekar på hur den tryckta pressen utvecklades genom nya uppfinningar i pressvärlden, och hur tidningarna spreds med uppfinningarna ångbåten och tåget. I USA fanns det tillslut fler tidningar än någon annanstans i hela världen. Och det skapade en fertil mylla för ett levande politiskt liv...

tisdag, juni 09, 2009

Om den amerikanska idén

Just nu inväntar jag årets Engelsbergsseminarium. Förra året var det specifika temat On Russia. I år handlar det om On the idea of America.

Jag har precis läst Barack Obamas bok, Min far hade en dröm. (Recension här.)Den gav han ut för första gången för femton år sedan, då han fått publicitet för att han blivit den första färgade chefredaktören för tidningen Harward Law Review.

Oavsett vad man anser om Obamas politiska inriktning så kan man inte förneka att han är essensen av the American Idea. Hela hans uppväxt, skolning i olika delar av världen och famlande efter en identitet liknar många andras öden i USA. Häromdagen i sitt Kairo-tal sade han just detta: I'm not that different. Hela hans kontinent har i viss mån formats av rotlöshet.

Det ska bli intressant att se vilka forskare som Ax:son Johnson-stiftelsen har bjudit in denna gång. Förra året höll jag på att trilla av stolen när jag öppnade pärmen på mitt hotellrum. Om man nu får vara så ocool.

För den som är intresserad av att köpa boken Om Ryssland, som givits ut efter förra årets seminarium och innehåller alla de diskussioner från förra året, kan göra det här.

Tyvärr är den visst tillfälligt slutsåld, men det kan ju vara värt att hålla ögonen på.

Uppdatering: min kolumn i BLT från förra året.

måndag, juni 08, 2009

Sverige och världen

Alldeles nyss snubblade jag över en blogg jag inte sett tidigare. Sverige och världen analyserar saker främst ur ett Östersjöperspektiv. Men vem som står bakom framgår inte. Uppdatering: Jo det gör det visst. My bad. Peter Hammarberg heter han.