(S)tatstelevisionen!

Trodde det skulle bli en lugn helg utan adrenalin-chocker. Jag försöker undvika dem när jag är ledig, eftersom yrkeslivet är fullt av dem för övrigt.

Men när jag tittade på Stina Dabrowskis program (eller heter hon Lundberg numera?) hann jag inte undan.

Okej för att Mona Sahlin är en intressant gäst, men varför står R. Wolf där och sjunger nån halvtaskig hyllningssång till henne?

Ursäkta. Jag har inte betalat min OBLIGATORISKA TV-LICENS för att den ska gå till Stina Dabrowskis hyllande av sosseriet. Hon har redan gjort tillräckligt i den vägen, tack så mycket.

Nu väntar jag MED IVER på ett liknande program om Fredrik Reinfeldt.

As if!!!

50 år med fred!

Grattis Europa och alla europeiska bröder och systrar!

I helgen kan vi med stolthet fira 50 år med fred. Det torde vara en av de längsta krigsfria tidsrymderna i Europas historia.

För det kan jag känna mig otroligt lyckligt lottad.

Nu må all politik vila till måndag, för nu vill jag ha vår!
Trevlig helg!

Så mycket mer än Persson

Tredje delen om Göran Persson är den bästa hittills, liksom andra delen var bättre än den första.

Men jag hoppas innerligt att allmänheten förstår att svensk politik består av så mycket mer än Göran Perssons kommenterande och dividerande om saker och ting. Det gjorde det då och det gör det i synnerhet nu. Hur viktig han själv än tycker att det är.

Förstår han hur han uppfattas av tittarna? Jag tror inte det. Noll självkritik och ett gott mått av beska kommentarer och kritik mot andra.

"Aldrig ensam, alltid ensam" har han själv sagt. Undra på det.

Rysslands gegga

Ibland när jag ser tillbaka på min egen optimism inför vad Ryssland skulle kunna ha blivit, känner jag mig så otroligt naiv.

Under lång tid tog jag helt avstånd från Uppsalaprofessorn Stefan Hedlunds ständigt blixtersvarta pessimism om landet.

Idag måste jag tillstå - även om det smärtar mig - att det verkar som om han har fått helt rätt. Det gör mig så oändligt sorgsen över att ryssarna än en gång har blivit blåsta på ett tillfälle att ta sig ur sin historiskt olyckliga ständigt återupprepade vurpa.

Dessa ord med tanke på de kommande "valen" i landet - till duman och till presidentposten. Nu sägs det nämligen att Putin vill lansera sin fru i inrikespolitiken.

Ja, självklart...

Ännu värre än befarat

Göran Persson fortsätter att göra bort sig i rutan.
Andra delen av Fichtelius-serien började visserligen intressant, men snart förfaller den till samma tragiska personpåhoppande som första delen.

Persson ville ha ett bra eftermäle, men den här serien gräver gropen djup, så djup för honom. Den eventuella internationella glans som faller över Sverige under denna tid raderas helt och hållet när man får höra Persson kommentera sina politikerkollegor.

Han ägnar sig konsekvent åt att sparka nedåt och slicka uppåt. Och man kan dessutom höra Fichtelius garva högt, speciellt i avsnittet där Persson berättar om hans konversation med Putin om den dåliga hotelltillgången i Kaliningrad. Då ska Putin ha sagt nåt i stil med att ”ja, vi som är arbetargrabbar kan väl sova var som helst, men det är ju de andra det handlar om”. Fichtelius i bakgrunden: Hä hä hä hä!

Seriös journalistik?

Orkar vi två timmar till med denne olidligt självgode man? Dessa självgoda män?

Snygg mustasch

Den som vill fnissa lite kan gå till följande adress.
carlbild.wordpress.com

Jämför:
carlbildt.wordpress.com

Inte så kul, kanske

Man tycker nästan lite synd om Fichtelius. Här har han offrat 10 år av sin karriär och ett kommentatorsjobb på Aktuellt, bara för att bli helt sågad av kritikerna när hans beramade material äntligen ska visas. Han har nog haft bättre dagar än den idag.

Detta tyckte Bildt om Fichtelius-gate

Intressant att notera:
Det här tyckte Carl Bildt om Fichteliusaffären när den uppdagades! Ett blogginlägg från 15/12/2002.