Ustinov hos Ask

I kväll, tisdag, kommer Rysslands justitieminister Vladimir Ustinov på besök till Beatrice Ask. De ska skriva under ett bilateralt samarbete i rättsliga frågor, enligt ett pressmeddelande från justitiedepartementet tidigare idag.

Det skulle vara synnerligen intressant att få veta hur dialogen löper mellan de båda kollegorna. I Ryssland är domarna överarbetade och underbetalda, ofta satta under påtryckning från olika (politiska) intressegrupperingar.

Ryska fängelser har gjort sig vida ökända för grasserande tbc och allmänt undermåliga villkor. Ryssland behöver samarbetspartners och hjälp på det här området, det ska gudarna veta.

Sen blir det en helt annan fråga vad som verkligen kommer ut av det hela, konkret. Men just nu får man förmoda att det är positivt att den ryska regeringen fortfarande skriver under den här typen av samarbetsavtal.

Intressant i Axess!

Som vanligt finns en massa matnyttigt och intressant i tidsskriften Axess. I senast numret finns en liten kortintervju mend Edward Lucas, som jobbat för Economist under många år. Där har han bevakat Östeuropa.

Han menar att Öst- och Centraleuropa är mycket bättre på att tillvarata de traditionella frihetsvärderingarna än Västeuropa. För människor som en gång befann sig bakom järnridån är det naturligare att vända sig mot USA än för de många gånger USA-kritiska västeuropéerna.

Dessutom är han långsiktig optimist om Rysslands utveckling, och menar att landet, eller delar av det, förmodligen kommer vara ett västland om några årtionden.

Det är en optimism som värmer. Men man kan innerligt hoppas att Ryssland kan bli en integrerad del i väst utan att bli ”västligt” - varför måste just det vara en värdemätare på bra kontra dåligt? Det viktiga är

1. Verklig demokrati med öppna och rättvisa val
2. Genomgripande yttrandefrihet med statsoberoende medier
3. Ett rättsväsende som står fritt från politiska påtryckningar.
4. Grundläggande mänskliga rättigheter

Nej, inte ointresserade!

Följande DN-artikel, länkad nedan, tål verkligen att fundera över.

Saken är den, att jag inte alls håller med om att folk eller unga är ointresserade av politik. Jo, om man ställer frågan: Vad gillar du politik? så kommer många att i princip stoppa fingrarna i halsen för att kräkas.

Men. Min erfarenhet är, att om man frågar: Vad tycker du om kärnkraftens framtid? Vad tycker du om feminism? Bör vi ha så här höga skatter i Sverige? Hur ska vi stoppa ungdomsvåldet? Ja, då kan man ge sig sjutton på att folk har väldigt mycket åsikter. Och det är ju precis som det ska vara!

Jag tror bara inte att människor tänker på att det är allt detta som utgör "politik". Läs detta!!

Ironiskt värre

Etikettsdrottningen Magdalena Ribbing på DN är alltid vass, men det här är oslagbart! Något mer ironiskt och syrligt om Schenströmaffären än får man leta efter.

Och Visbykorvetterna...?

Den utmärkta Utrikesbloggen erbjuder intressant läsning. Här ett inlägg av Mats Johansson, om den ryska upprustningen.

Detta perspektiv understryker bara debatten om Visbykorvetterna (att de eventuellt inte blir utrustade med luftförsvar) ännu mer.

Duckandet fortsätter

På moderaternas stämma i Gävle kan man bara konstatera, att landets ledning fortsätter att ducka i frågan om den ryska gasledningen.

Stämmodeltagare och riksdagsman Rolf K Nilsson är en av dem som har ställt frågan: När ska regeringen tydligt markera att ledningen inte är önskvärd för Sverige?

Men svaret från Gunilla Carlsson och regeringen förblir detsamma som det nu varit i månader: Havsrättskonventionen regerar. Sverige har få möjligheter att sätta stopp för Rysslands planer. Ingen formell ansökan har ännu inkommit om att konstruera en ledning. När så sker ska det ske en miljökonsekvensanalys.

Men små möjligheter att stoppa projektet bör väl inte hindra att Sverige klart och tydligt talar för sin sak.

Ska regeringen fega ända tills ledningen är ett faktum?

PM för evigt?

Vladimir Putin meddelar att han vill kandidera i parlamentsvalet som hålls i december.

Det har väl under lång tid stått klart att han har haft någon plan i bakfickan för att hålla sig kvar i maktsfärerna - som bekant är det ännu bara Boris Jeltsin av de ryska ledarna som frivilligt har avgått och lämnat politiken helt.

I ett land som Ryssland innebär varje ledarbyte en kritisk period. De efterkommande politiska krafterna ägnar sig ofta åt att avpolletera och helt marginalisera sin företrädare. Det är historiska mekanismer som har spelats upp gång på gång. Därför ingår det knappast i planen att ryska presidenter efter fullgjort värv drar sig tillbaka till en undanskymd tillvaro på en datja.

Nu står det klart vad Putins avsikt egentligen är. Som premiärminister finns det inget som hindrar att han drar upp riktlinjer för presidenten. Och det finns inget som hindrar att han kan ställa upp i nytt val. Eller att han helt enkelt sitter kvar som PM på evärderlig tid. Läs även Svenskan i detta ämne!

Tack Kjöller!

Ett fullkomligt lysande inlägg har gjorts av Hanne Kjöller på DNs ledarsida idag, tisdag.

Nu är ju den lilla sedelärande historien visserligen inte hennes, men det spelar mindre roll.

Den är väl värd att fundera över i dessa kverulanttider.