Rödeby-tragedin rör upp många känslor, inte bara här i Rödeby och Karlskrona, utan även i övriga landet.
Jag vill avhålla mig från att kommentera detta särskilda fall, eftersom saken nu är överlämnad i domstolens händer, och det är dess uppgift att avgöra vem som har gjort sig skyldig till vad.
Däremot tycker jag att detta fenomen är mycket intressant: vi har en socialdemokratiskt parti vars politik under många årtionden färgat detta lands rättspolitik. I denna partipolitik har lindriga straff och större förståelse för brottsligar omhuldats. Men när man läser somliga bloggkommentarer, eller kommentarer som kommer in till tidningens artiklar, så verkar den politiken näpppeligen ha trängt ned till svenska folket.
Snarare kan man prata om öga för öga, tand för tand. Samtidigt ropas det på att USA:s rättspolitik är omänsklig etcetera. Två motsägande trender i vårt samhälle, intressanta att observera.
Läs mer kommentarer på dessa bloggar:
Byxorna nere
Svensson
Läs även denna artikel i Svenska Dagbladet
lördag, januari 05, 2008
fredag, januari 04, 2008
Oklart om påföljden
Som boende i Rödeby, och arbetande på BLT, kan jag bara rekommendera läsning av Blekinge Läns Tidning i dessa dagar.
Det har blivit tydligt, precis som man kunde ana, att saker och ting sällan är så enkla som man tror. En lokalpolitiker gick exempelvis i höstas ut och tyckte att det pappan borde få strafflindring. Låt oss slippa sådana utspel i framtiden, tack. Ingen av oss vet vad som egentligen hände därute på gården. Det är domstolens sak att avgöra. Det är det vi har domstolar till.
Följade artikel i Svenska Dagbladet är också mycket upplysande, angående 50-åringens påföljd.
Mig veterligen hade man en liknande diskussion kring Mijailo Mijailovics påföljd.
Det har blivit tydligt, precis som man kunde ana, att saker och ting sällan är så enkla som man tror. En lokalpolitiker gick exempelvis i höstas ut och tyckte att det pappan borde få strafflindring. Låt oss slippa sådana utspel i framtiden, tack. Ingen av oss vet vad som egentligen hände därute på gården. Det är domstolens sak att avgöra. Det är det vi har domstolar till.
Följade artikel i Svenska Dagbladet är också mycket upplysande, angående 50-åringens påföljd.
Mig veterligen hade man en liknande diskussion kring Mijailo Mijailovics påföljd.
torsdag, januari 03, 2008
Vladimir Putin säker på sin tron
Gott nytt år!
Före jul utsåg TIME Magazine Vladimir Putin till årets person (Person Of the Year, POY). Den 31 december kom numret ut, och nu har jag läst igenom det.
Den tre och en halv timme långa intervjun som TIMEs chefredaktör Adi Ignatius genomför blir en påminnelse om att Rysslans president inte behöver vara det minsta publiktillvänd. Inledningen är överväldigande:
”No one is born with a stare like Vladimir Putin's. The Russian President's pale blue eyes are so cool, so devoid of emotion that the stare must have begun as an affect, the gesture of someone who understood that power might be achieved by the suppression of ordinary needs, like blinking.
The affect is now seamless, which makes talking to the Russian President not just exhausting but often chilling. It's a gaze that says, I'm in charge.”
Porträttet av Vladimir Putin är mycket exakt. Och det är beskrivningen av honom som person som gör hela texten läsvärd. Ett block av frågor och svar som ligger insprängt i den långa texten ger bliden av en person som knappast behöver bekymra sig om hur eller vad han svarar.
”I wouldn't call NATO a putrid corpse of the Cold War, but it is a leftover of the past.” (Jag skulle inte kalla NATO ett ruttnande lik från Kalla Kriget, men det är en rest från det förflutna.)
”Fools are lucky. We work day and night!” (Idioter har tur. Vi jobbar dag och natt.)
”It is not possible today to have morality separated from religious values.” (Idag är det inte möjligt att separera moralen från regligiösa värderingar.)
Otvivelaktigt är det så att Vladimir Putin har en härskarstil som skiljer sig från de charmiga medietillvända kollegorna i väst. Han har ingen anledning att vara marknadsinriktad.
Men det kanske har att göra med den ryska bilden av hur en härskare ska vara. Han ska inte vara inbjudande, skämta med press och visa sig mänsklig. Han ska vara ointaglig, som ett fort. Annars ses han som oseriös och omanlig.
Adi Ignatius passar även på att ge västutbildade akademiker en släng av sleven, de som under nittiotalets kaotiska år sprang runt i Kreml ”offering advice, all ultimately ineffective, on everything from conducting free elections to using 'shock therapy' to juice the economy to privatizing state-owned assets.”
Man tänker osökt på Anders Åslund som jobbade som Jeltsins rådgivare fram till -94 och som var inblandad i en stor akademikerstrid i Sverige, uppdelad mellan experter som hänvisade till Rysslands kulturella historia och de ekonomer som trodde att Ryssland hade förutsättningar som vilket västland som helst att utveckla marknadsekonomi och demokrati.
Reportaget inramas dessutom av kommentarer om Putin från Michail Gorbatjov, Henry Kissinger och Simon Sebag Montefiore.
Köp TIME:s och behåll det här numret. Personporträttet av Putin säger mer än någon kremlologs lösliga teorier. Det är inte svårt att förstå att en man med Vladimir Putins intelligens, slughet eller vad man nu vill kalla det, inte har särskilt mycket till övers för en bonnpolitiker som Vitrysslands Aleksander Lukasjenka.
Se Vladimir Putin svara på frågor här från TIME:s Magazine. (Youtube) Obs, mannen som inte har koll på Putins ålder är inte Adi Ignatius...
PS. Jag kan inte heller undanhålla mina läsare denna historia, återgiven i Ignatius text:
”Putin goes to a restaurant with Medvedev and orders a steak. The waiter asks, 'And what about the vegetable?' Putin answers, 'The vegetable will have steak too'.
Före jul utsåg TIME Magazine Vladimir Putin till årets person (Person Of the Year, POY). Den 31 december kom numret ut, och nu har jag läst igenom det.
Den tre och en halv timme långa intervjun som TIMEs chefredaktör Adi Ignatius genomför blir en påminnelse om att Rysslans president inte behöver vara det minsta publiktillvänd. Inledningen är överväldigande:
”No one is born with a stare like Vladimir Putin's. The Russian President's pale blue eyes are so cool, so devoid of emotion that the stare must have begun as an affect, the gesture of someone who understood that power might be achieved by the suppression of ordinary needs, like blinking.
The affect is now seamless, which makes talking to the Russian President not just exhausting but often chilling. It's a gaze that says, I'm in charge.”
Porträttet av Vladimir Putin är mycket exakt. Och det är beskrivningen av honom som person som gör hela texten läsvärd. Ett block av frågor och svar som ligger insprängt i den långa texten ger bliden av en person som knappast behöver bekymra sig om hur eller vad han svarar.
”I wouldn't call NATO a putrid corpse of the Cold War, but it is a leftover of the past.” (Jag skulle inte kalla NATO ett ruttnande lik från Kalla Kriget, men det är en rest från det förflutna.)
”Fools are lucky. We work day and night!” (Idioter har tur. Vi jobbar dag och natt.)
”It is not possible today to have morality separated from religious values.” (Idag är det inte möjligt att separera moralen från regligiösa värderingar.)
Otvivelaktigt är det så att Vladimir Putin har en härskarstil som skiljer sig från de charmiga medietillvända kollegorna i väst. Han har ingen anledning att vara marknadsinriktad.
Men det kanske har att göra med den ryska bilden av hur en härskare ska vara. Han ska inte vara inbjudande, skämta med press och visa sig mänsklig. Han ska vara ointaglig, som ett fort. Annars ses han som oseriös och omanlig.
Adi Ignatius passar även på att ge västutbildade akademiker en släng av sleven, de som under nittiotalets kaotiska år sprang runt i Kreml ”offering advice, all ultimately ineffective, on everything from conducting free elections to using 'shock therapy' to juice the economy to privatizing state-owned assets.”
Man tänker osökt på Anders Åslund som jobbade som Jeltsins rådgivare fram till -94 och som var inblandad i en stor akademikerstrid i Sverige, uppdelad mellan experter som hänvisade till Rysslands kulturella historia och de ekonomer som trodde att Ryssland hade förutsättningar som vilket västland som helst att utveckla marknadsekonomi och demokrati.
Reportaget inramas dessutom av kommentarer om Putin från Michail Gorbatjov, Henry Kissinger och Simon Sebag Montefiore.
Köp TIME:s och behåll det här numret. Personporträttet av Putin säger mer än någon kremlologs lösliga teorier. Det är inte svårt att förstå att en man med Vladimir Putins intelligens, slughet eller vad man nu vill kalla det, inte har särskilt mycket till övers för en bonnpolitiker som Vitrysslands Aleksander Lukasjenka.
Se Vladimir Putin svara på frågor här från TIME:s Magazine. (Youtube) Obs, mannen som inte har koll på Putins ålder är inte Adi Ignatius...
PS. Jag kan inte heller undanhålla mina läsare denna historia, återgiven i Ignatius text:
”Putin goes to a restaurant with Medvedev and orders a steak. The waiter asks, 'And what about the vegetable?' Putin answers, 'The vegetable will have steak too'.
onsdag, december 12, 2007
Statsminister förtjänar inte sin andraplats
Finansministern är nu den viktigaste opinionsbildaren i landet. Han klår Fredrik Reinfeldt, som kommer på en andra plats.
För min del är jag förvånad över att statsministern hamnar så högt upp. Ursäkta, men vad har han gjort för att förtjäna det?
Maud Olofsson är en betydligt starkare politisk profil i regeringen, en kvinna som får något gjort, och hon kommer först på tredje plats.
Likaledes förvånande är att Mona Sahlin hamnar på en sjätteplats. Vad har HON gjort för att förtjäna det?
Är det undra på att svenskarna lackar ihop. Statsministern tiger, opinionsledaren tiger.
Vem VILL något i det här landet?!
För min del är jag förvånad över att statsministern hamnar så högt upp. Ursäkta, men vad har han gjort för att förtjäna det?
Maud Olofsson är en betydligt starkare politisk profil i regeringen, en kvinna som får något gjort, och hon kommer först på tredje plats.
Likaledes förvånande är att Mona Sahlin hamnar på en sjätteplats. Vad har HON gjort för att förtjäna det?
Är det undra på att svenskarna lackar ihop. Statsministern tiger, opinionsledaren tiger.
Vem VILL något i det här landet?!
tisdag, december 04, 2007
Aktiv regering
Detta inlägg av Per Gudmundsson på Svenska Dagbladet är synnerligen läsvärt.
Aldrig har en regering gjort så mycket på ett år som alliansregeringen! 24 reformer att vara stolt över!
Aldrig har en regering gjort så mycket på ett år som alliansregeringen! 24 reformer att vara stolt över!
Polen och Ryssland på talbar nivå
På torsdag möts Polens nytillträdde utrikesminister Radek Sikorski och Sergei Lavrov, Rysslands dito, i Bryssel.
De har förmodligen behov av att reda ut både ett och annat, givet Polens och Rysslands djupfrysta relationer under senare år.
Kaczynski-regeringen har under sin period vid makten gjort sitt bästa för att reta upp alla omkring sig, och sökt konfrontation med EU i allmänhet och Tyskland i synnerhet.
Ryssland har inte undkommit denna grälsjuka. Och med tanke på Polens och Rysslands trassliga historiska relationer har det inte heller varit särskilt svårt att hitta trätoämnen. Men det är det väl i och för sig aldrig om man är ute efter det.
Jag hoppas att maktskiftet i Polen markerar en helt ny bit historia. Den nya polska regeringen under Donald Tusk kritiserar visserligen det ryska valet. Men en viktig komponent i diplomatisk kommunikation är att skilja på sak och person. Kritik är en sak, propaganda en annan.
Överhuvudtaget verkar Donald Tusk vara en klok politiker. Låt oss hoppas att Radek Sikorski också är det.
De har förmodligen behov av att reda ut både ett och annat, givet Polens och Rysslands djupfrysta relationer under senare år.
Kaczynski-regeringen har under sin period vid makten gjort sitt bästa för att reta upp alla omkring sig, och sökt konfrontation med EU i allmänhet och Tyskland i synnerhet.
Ryssland har inte undkommit denna grälsjuka. Och med tanke på Polens och Rysslands trassliga historiska relationer har det inte heller varit särskilt svårt att hitta trätoämnen. Men det är det väl i och för sig aldrig om man är ute efter det.
Jag hoppas att maktskiftet i Polen markerar en helt ny bit historia. Den nya polska regeringen under Donald Tusk kritiserar visserligen det ryska valet. Men en viktig komponent i diplomatisk kommunikation är att skilja på sak och person. Kritik är en sak, propaganda en annan.
Överhuvudtaget verkar Donald Tusk vara en klok politiker. Låt oss hoppas att Radek Sikorski också är det.
måndag, december 03, 2007
Bleka svenska regeringskommentarer
Regeringens kommentarer till det ryska presidentvalet är blekt mesiga. Carl Bildts i allmänhet och Fredrik Reinfeldts i synnerhet.
Jag kan inte säga att jag är särksilt förvånad, men besviken ändå.
Carl Bildt ska tydligen hålla presskonferens i Moskva i eftermiddag. Då hoppas jag att han formulerar sig något skarpare än på sin blogg.
I alla fall lite tydligare än att bara konstatera med ett snett leende så där, att det handlar om ”styrd” demokrati, tack!
Birgitta Ohlsson, fp, talar däremot ur skägget. Här nedan följer hennes pressmeddelande:
- De första prognoserna från söndagskvällen visar att president Putin och hans parti vunnit en överväldigande seger i de ryska parlamentsvalen.
Själva valrörelsen har varit smutsig och kantats av anmärkningsvärda ingrepp från myndigheterna. Flera hundra oppositionspolitiker däribland profiler som Boris Nemtsov, Garri Kasparov och aktivister från folkpartiet liberalernas systerparti Jabloko har fängslats. Polistrakasserier, order om att statsanställda ska värva röster till regeringspartier samt attacker på journalister har varit vardag. Detta beteende är ovärdigt ett demokratiskt samhälle.
Det säger Birgitta Ohlsson, folkpartiets utrikestalesman i en kommentar
till kvällens ryska valresultat.
- Sverige och EU bör tydligt markera mot den bristfälliga respekt för den demokratiska processen som ryska myndigheter uppvisar. Det som skett visar att Sverige bör intensifiera stödet till det ryska civilsamhället, människorättsgrupper och oberoende journalister. Den smutsiga valrörelsen gör dessvärre Ryssland till en skendemokrati, avslutar Ohlsson (fp).
Jag kan inte säga att jag är särksilt förvånad, men besviken ändå.
Carl Bildt ska tydligen hålla presskonferens i Moskva i eftermiddag. Då hoppas jag att han formulerar sig något skarpare än på sin blogg.
I alla fall lite tydligare än att bara konstatera med ett snett leende så där, att det handlar om ”styrd” demokrati, tack!
Birgitta Ohlsson, fp, talar däremot ur skägget. Här nedan följer hennes pressmeddelande:
- De första prognoserna från söndagskvällen visar att president Putin och hans parti vunnit en överväldigande seger i de ryska parlamentsvalen.
Själva valrörelsen har varit smutsig och kantats av anmärkningsvärda ingrepp från myndigheterna. Flera hundra oppositionspolitiker däribland profiler som Boris Nemtsov, Garri Kasparov och aktivister från folkpartiet liberalernas systerparti Jabloko har fängslats. Polistrakasserier, order om att statsanställda ska värva röster till regeringspartier samt attacker på journalister har varit vardag. Detta beteende är ovärdigt ett demokratiskt samhälle.
Det säger Birgitta Ohlsson, folkpartiets utrikestalesman i en kommentar
till kvällens ryska valresultat.
- Sverige och EU bör tydligt markera mot den bristfälliga respekt för den demokratiska processen som ryska myndigheter uppvisar. Det som skett visar att Sverige bör intensifiera stödet till det ryska civilsamhället, människorättsgrupper och oberoende journalister. Den smutsiga valrörelsen gör dessvärre Ryssland till en skendemokrati, avslutar Ohlsson (fp).
lördag, december 01, 2007
Om dumavalet
Inför morgondagens ryska dumaval, har vi på Blekinge Läns Tidnings ledarredaktion skrivit en hel ledarsida om bara detta ämne.
Det var givet med tanke på ämnets tyngd.
Jag har skrivit om hur mänskliga rättigheter har fått ge vika i Ryssland under Putin. Inga-Lena Fischer om förhållandet mellan Europa och Ryssland och om valet i siffror.
Vår systertidning, min förra arbetsplats, Barometern-OT ägnar också ledarplats åt ämnet idag. Klokt!!
Det var givet med tanke på ämnets tyngd.
Jag har skrivit om hur mänskliga rättigheter har fått ge vika i Ryssland under Putin. Inga-Lena Fischer om förhållandet mellan Europa och Ryssland och om valet i siffror.
Vår systertidning, min förra arbetsplats, Barometern-OT ägnar också ledarplats åt ämnet idag. Klokt!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)