Ryssland, Ryssland Ryssland

36 år, precis idag, och man är plötsligt närmare 40 än 30.
Märkligt.

I veckan fick jag en alldeles fantastisk present i förväg, nämligen möjligheten att närvara vid årets Ax:son Johnsonstiftelsens Engelsbergsseminarium.

Temat "On Russia" är en titel som får den mest garvade professor i ämnet att rygga. Men den visade sig bli en styrka snarare än en svaghet, för med denna kvalitet på talare kunde svängarna tas ut ordentligt.

Och vilka talare...

Anne Appelbaum, Geoffrey Hosking, Igor Ivanov, Fjodor Lukjanov, Vladimir Ryzjkov, Jegor Gaidar, Rolf Ekéus, Catherine Merridale - för att nämna några av de 20 lärde som stod i talarstolen dessa dagar.

Seminariet var uppbyggt kring sju huvudämnen, men många teman och frågeställningar återkom som stråk genom hela seminariet.

Till exempel Rysslands förhållande till Stalintiden, det kaotiska 90-talet och vad som då hände/inte hände, Putins styre, Rysslands förhållande till väst, samt Rysslands möjligheter att i framtiden ta sig ur ett destruktivt mönster av auktoritär ordning.

Ett av de mest lysande anförandena höll Dominic Lieven, som jämförde Sovjets sammanbrott med Storbritannien: Tänk på Skottland och som Ukraina och Wales som Vitryssland, så förstår man de psykologiska effekterna detta skulle ge upphov till i England, hjärtat i det gamla imperiet. Samtidigt ser vi Rysslands demografi störta samman, medan trycket från befolkningsexplosionen i Kina skapar spänningar österut.

Catherine Merridale vände sig emot den historiska determinismen, att Ryssland är förutbestämt att alltid gå en viss framtid till mötes.

Samtidigt pekade Hosking i sitt anförande på de långa linjerna: Bojarerna skyddade förr de små människorna i feodal ordning, precis som makthavarna i dag skyddar de sina i en modern form av feodalism - där personalization of state power är nyckelordet: de som sitter vid makten äger också tillgångarna i landet.

Anne Appelbaum betonade att nuvarande regim är varken kommunister eller stalinister, men att man använder positiva associationer och minnen från denna tid för att legitimera sitt eget styre. Detta för att man måste övertyga om att man har rätt att sitta vid makten.

GuLag har därför återigen blivit ett känsligt ämne: Trots att det har rests minnesmärken över GuLags offer, har det aldrig förekommit varken sanningskommissioner, officiella undersökningar eller någon form av officiellt erkännande av offren i Ryssland. Det handlar alltså om en typ av selektiv rehablilitering av Sovjet-tiden.

Landets förhållande till väst och Nato berördes också flitigt, och det brände verkligen till när Kadri Liik, chef över ICDS (International Centre for Defence Studies) kritiserade Ryssland för att en frånvaro av respekt för de små staterna vid sina gränser.

Ryssland tror inte att vi har en egen vilja, att vi bara är vasallstater, menade hon. I affären med bronssoldaten, menade Liik, hanterade visserligen Estlands regering det hela ganska dåligt, men Rysslands regering visade stark ovilja till samarbete, medan önskan att skapa trubbel var helt uppenbar.

Brände till gjorde det också när före detta utrikesminister Igor Ivanov och Thérèse Delpeche, (Atomic Energy Comission of France) hade ett frankt meningsutbyte om förhållandet mellan EU och Ryssland, som gradvis har svalnat av under senare år.

Ivanov kritiserade väst för att deras inställning är att de har "vunnit" det kalla kriget, när Ryssland i själva verket inte alls är besegrat. Ryssland har blivit en global aktör på den marknadsekonomiska arenan.

Delpeche menade att det vore bättre om Ryssland kunde börja definiera vad man vill, istället för vad man inte vill. Men just nu är Moskva uppenbarligen ointresserat av det, och då får man agera utefter det, menade hon.

Just nu inte särskilt mycket ljusning i sikte i förhållandet, med andra ord. Men kanske Medvedev kan bryta ny mark?


Man måste säga detta: Ax:son Johnsonstiftelsens insatser för att hålla det intellektuella livet under armarna här i Sverige håller på att bli ovärderliga. Synd bara att det inte får den uppmärksamhet i medierna som det förtjänar.


Här finns flera inlägg som gjorts om seminariet:

SvDom ryssarnas hemliga liberala fantasier.

Dick Erixon om Ivanov om Rysslands identitetskris och om Appelbaum och Lukjanov, bland andra

Barometern-OT skriver om seminariet i stort.

Engelsberg nästa!

Första semesterveckan!! Men just nu laddar jag som bäst upp inför det årliga Engelsbergsseminariet, som händelsevis har tema Ryssland i år.

Det ska bli oerhört intressant att höra vad alla insatta och lärde har att säga om Rysslands framtid. Jag hoppas också att eventuellt kunna skriva något därifrån. Vi får väl se...

Intervju med Kjell Albin Abrahamson

För mig som Östeuropa- och Rysslandsfantast har Kjell Albin Abrahamson alltid varit någon sorts journalistisk husgud.

Jag har träffat honom flera gånger, men aldrig haft tillfälle att intervjua honom - förrän nu. Den 5-6/6 var han i Kalmar för att tala på temat nationalism. Något han onekligen vet en hel del om.

Gå hit och lyssna på min intervju med honom!

Ungefär 20 minuter.

För övrigt är denna text av Hans Blix i Fokus, om förhållandet mellan Ryssland och Nato, intressant - jag tyckte som han en gång i tiden. Men Nato förändras det med.

Federley

Jag gillar Fredrick Federleys totalt oförskräckta sätt att driva sina saker.
Det är synd att hans salladsbar gick i konken. Må vara att projektet präglades av optimism, men Dagens Arena kan inte dölja sin skadeglädje över att det gick i stöpet. *Känns verkligen professionellt.*

F.ö har Federley skrivit en krönika som alla bör läsa. Om antisemitismen i Sverige. Den stämmer till eftertanke.

President ... eh, premiärminister

Putins nya postition har skapar förvirring internationellt. Vem ska man bjuda in nu? Följande artikel i St.Petersburg Times belyser det hela:

”During the working visit to France, his first trip outside the CIS as prime minister, Putin will hold talks with French Prime Minister Francois Fillon, but he also plans to meet with his former counterpart, French President Nicolas Sarkozy. (...) It is a rare honor for a foreign head of government to have dinner with France’s head of state. “It is unusual, but it happens,” Guiaugue said.”

Protokoll är vitiga. Men inte så viktiga att man inte kan göra undantag för Rysslands president... eh, premiärminister.

Hitler och Stalin

En kollega till mig brukar säga att jag dras till diverse gräsligheter. Och det är kanske sant: Jag rekommenderar sällan gulliga och fridfulla böcker till folk. Det är inte min grej. Inte så ofta i alla fall.

Häromsistens läste jag om Litvinenko, som förgiftades i London. Just nu håller jag på att avsluta Arkadij Waxbergs Giftlaboratoriet. En fullkomligt vidrig berättelse om mördarna i Lubjanka, som utförde experiment på levande människor för att kunna ta fram de mest effektiva och "osynliga" gifterna åt Stalin. Waxberg driver tesen att Raoul Wallenberg mördades på det viset.

Jag hävdar bestämt att man måste läsa sådant här för att förstå exakt hur nära nazismen och kommunismen ligger varandra ideologiskt sett. Eller glider i varandra, rättare sagt. Det blir extra intressant om man funderar över hur dessa båda länder har lyckats ta tag i den mörka tiden: I Tyskland diskuteras den nu mer än någonsin, men i Ryssland har man i princip lagt locket på under Putin. Det reses till och med nya statyer av Stalin. Vad gör det med ett folk?

Nästa bok som ligger på mitt bord är en bok jag köpte i London: Richard Overys (professor i historia vid Kings College i London) The Dictators; om Hitlers Tyskland och Stalins Ryssland. Den har blivit höjd till skyarna.

And the winner is Russia!

Grattis Ryssland till vinst i ESC! Kan man annat än att ta hem segern om man har Plusjtjenko åkandes skridskor på scen? Kul att få se ESC från Moskva nästa år, vilken PR-chans. Och låten var ju helt OK, den också... Ukraina spöade Sverige, och det rejält. Vaddå konkurrenter? Bättre framträdande, bättre låt. Grattis Ukraina!

Och så ursäkta, men Björn Gustafsson, vore det omöjligt att lära sig säga Dobrij Vetjer istället för att göra bort sig i direktsändning?

För övrigt måste jag säga att inledningsnumret, med dansare utklädda till hälften män och hälften kvinnor, var kvällens häftigaste. Faktiskt lite förvånande i sin form, med tanke på att Serbien som land är ganska stockkonservativt.
Men så har det visst varit skandalskriverier i tabloidpressen där nere om att ESC har förvandlat Belgrad till ett bögparty.

DN
SvD

Vad är demokrati, då?

En anonym skribent gör ett inlägg på mitt svar till Claes, se inlägget nedan. Här är ett uttrag (full version kan läsas under kommentarer till Claes):


”Men din analys av Putin gäller i så fall alla politiker/alla med makt i hela världen.
(...) Vad är det som ger Reinfeldt och Bush större legitimitet än Putin? Vad är det som gör att Putin anses vara så farlig trots att han medverkat till otroligt positiv utveckling i Ryssland. Han har dessutom nästan alla ryssar bakom sig. Ja, inte den "demoktaiska oppositionen" förstås. I Ryssland vet dock alla att det som i väst kallas för "demokratisk opposition" handlar om galna s.k nationalblosheviker.

Göran Hägglund lovar sänkt bensinskatt sedan, efter valet, går han ut på DN-debatt och förklarar varför regeringen måste höja bensinskatten. Demokratiska spelregler? Hur fri är vår media? (...) Rysk kultur är annorluna och sätter andra gränser. I sann demokratisk anda har Putin verkat för det som det ryska folket vill ha, därför är han populär. (...)”

Svar: Här berör vi flera frågor som är intressanta. Dels: vad är demokrati? En fråga som kan diskuteras i all oändlighet. Vänsterpartiet i Sverige anser ju bland annat att alla företag ska "demokratiseras" det vill säga att politiken ska få mer inflytande. Det anser inte borgerligheten vara demokrati. Finns det något land i världen, som i alla avseenden, alltid och under alla årstider, är helt genomdemokratiskt? Nej, snarare pratar vi ju om glidande skalor.

För det andra, frågan om Putins legitimitet. Det finns ju faktiskt sätt att mäta detta på. Nämligen hur en valprocess går till. Det finn internationella konventioner om hur ett val ska gå till för att vara demokratiskt, med vissa inslag som fri press, hemlig röstning, etcetera.

Många internationella organisationer däribland OSSE är överens om att Ryssland under senare år glidit längre bort från ett demokratiskt förhållningssätt. Det är klart att man kan vara kritisk mot dessa bedömningar, men då finns det risk att man sällar sig till ett isolationistiskt sätt att se på demokrati, det vill säga att alla länder kan definiera sin egen form av demokrati.

Så är det ju i dag till viss del, men bara inom vissa ramar. Där uppfyller Sverige många officiella och faktiskta demokratikrav, medan Ryssland inte gör det.