Oroväckande kritik mot Forsmarks kärnkraftverk? Ja, det är den onekligen. Men många drar fel slutsatser av det som hänt.
Att säkerhetsrutinerna sakta men säkert urholkats är bara ett tecken på att spetskompetensen och de heta arbetsmarknaderna dragit någon annanstans. Vem vill satsa en framtid på en arbetsplats som haft ett nedläggningshot över sig de senaste 25 åren? Och då sjunker ambitionerna också.
Detta innebär givetvis att det är bättre att satsa nytt än att lägga ned. Spetskompetensen måste återvända till denna del av vår tekniksektor! Vi måste upprusta svensk kärnkraft! Och det borde ha skett igår!
tisdag, januari 30, 2007
måndag, januari 29, 2007
Liberaler stoppade i St.Petersburgs lokalval
De ryska liberalerna i partiet Jabloko får det allt svårare och svårare, för att inte säga omöjligare och omöjligare, att göra sig hörda i Ryssland.
Idag, måndag, läser jag på Radio Free Europe/Radio Libertys hemsida, att Jabloko inte kommer att få delta i de St. Petersburgska lokalvalen som ska hållas den 11 mars.
Valkommissionen har hittat på ett svepskäl, nämligen att över 10 procent av partiets kandidater är "ogiltiga". Vad det betyder eller en närmare precision förtäljer inte historien.
Jabloko ska överklaga, säger de. Men det är också det enda de kan göra. Den ryska statsapparaten lyder under sina egenhändigt uppdiktade lagar.
Jablokos ledare, Grigorij Javlinskij har all rätt att vara besviken på hur lamt EU och Bryssel förhåller sig till Kreml.
Idag, måndag, läser jag på Radio Free Europe/Radio Libertys hemsida, att Jabloko inte kommer att få delta i de St. Petersburgska lokalvalen som ska hållas den 11 mars.
Valkommissionen har hittat på ett svepskäl, nämligen att över 10 procent av partiets kandidater är "ogiltiga". Vad det betyder eller en närmare precision förtäljer inte historien.
Jabloko ska överklaga, säger de. Men det är också det enda de kan göra. Den ryska statsapparaten lyder under sina egenhändigt uppdiktade lagar.
Jablokos ledare, Grigorij Javlinskij har all rätt att vara besviken på hur lamt EU och Bryssel förhåller sig till Kreml.
onsdag, januari 24, 2007
Kapuscinskis skildringar bedövande
Kjell-Albin Abrahamsson är på radio. Då lyssnar man alltid lite extra. Jag hör honom tala om någon som gått bort, och min första tanke är att Vaclav Havel har dött. Havel har tidigare varit sjuk i cancer i olika omgångar. Men så hör jag Kapuscinskis namn nämnas och hjärtat sjunker en aning.
Ryszard Kapuscinski har som författare lämnat outplånligt intryck på mig, bland annat för hans fantastiska skildring av det sovjetiska imperiet i all dess grymhet. Boken Imperiet är en historisk exposé, en resa i då och nu genom Sovjet. En mästerlig bok som verkligen fick mig fast i det russofila.
Det sista jag läste av honom var På resa med Herodotos, också en typ av dubbel exponering i ett då och ett nu. Den tog mig inte lika hårt, men bitvis är miljöskildringarna alldeles bedövande.
En gång för länge sedan hade jag förmånen att sitta på en presskonferens med Ryszard Kapuscinski på bokmässan i Göteborg. Jag hade frågor på tungan men valde att hålla tyst, eftersom jag var så nervös.
Han dog alldeles för tidigt.
Ryszard Kapuscinski har som författare lämnat outplånligt intryck på mig, bland annat för hans fantastiska skildring av det sovjetiska imperiet i all dess grymhet. Boken Imperiet är en historisk exposé, en resa i då och nu genom Sovjet. En mästerlig bok som verkligen fick mig fast i det russofila.
Det sista jag läste av honom var På resa med Herodotos, också en typ av dubbel exponering i ett då och ett nu. Den tog mig inte lika hårt, men bitvis är miljöskildringarna alldeles bedövande.
En gång för länge sedan hade jag förmånen att sitta på en presskonferens med Ryszard Kapuscinski på bokmässan i Göteborg. Jag hade frågor på tungan men valde att hålla tyst, eftersom jag var så nervös.
Han dog alldeles för tidigt.
Inget hot mot Sverige, enligt Eriksson
Det finns inget hot mot Sverige, menar Peter Eriksson, miljöpartiets språkrör. Han vill att man lägger ned försvarsdepartementet till förmån för att ta tag i miljöhotet, enligt svd.se på onsdagseftermiddagen.
Ja, visst är miljön mycket viktig.
Men JEEEESUS, är karln både blind och döv?
De allra flesta säkerhetspolitiska experter är numera mycket oroade över det inrikespolitiska läget i Ryssland. Sedan 2000 då Vladimir Putin kom till makten har de allra flesta förändringar i det ryska samhället gått i helt fel riktning.
Vi talar om att regionerna helt underställts presidentmakten, och en duma som är helt bakbunden. Det civila samhället som förkvävs genom kontroller av både religiösa samfund och NGO:s, en genom det statliga Gazprom fullkomligt annekterad mediemarknad, en militär som skriker efter upprättelse efter många år av materiellt och moraliskt förfall, en rasism som frodas öppet och oförblommerat överallt i samhället.
Och så vidare, och så vidare. Indicierna på att Ryssland lider av ett verkligt Weimarsyndrom är oräknerliga.
Jag önskar att man slapp vara en sådan olyckskorp. Men finns det något jag med säkerhet tagit med mig från alla de resor som jag gjort i Ryssland mellan åren 1995-2004, så är det att rädslan breder ut sig och ryssarna nu ägnar sig åt att rätta in sig i leden.
Man känner nämligen, att hårdare tider är på väg. De som opponerar sig, som de ryska liberalerna med Javlinskij i spetsen, blir oupphörligen mordhotade och lever med ständigt dödshot över sig. Vi vet vad som hände Anna Politkovskaja.
Till yttermera visso har vi ett terrorhot som ligger över hela västvärlden.
Och så tycker Peter Eriksson att Sverige numera inte befinner sig i en hotbild... Det är fullkomligt obegripligt. Lever vi i samma värld?
Ja, visst är miljön mycket viktig.
Men JEEEESUS, är karln både blind och döv?
De allra flesta säkerhetspolitiska experter är numera mycket oroade över det inrikespolitiska läget i Ryssland. Sedan 2000 då Vladimir Putin kom till makten har de allra flesta förändringar i det ryska samhället gått i helt fel riktning.
Vi talar om att regionerna helt underställts presidentmakten, och en duma som är helt bakbunden. Det civila samhället som förkvävs genom kontroller av både religiösa samfund och NGO:s, en genom det statliga Gazprom fullkomligt annekterad mediemarknad, en militär som skriker efter upprättelse efter många år av materiellt och moraliskt förfall, en rasism som frodas öppet och oförblommerat överallt i samhället.
Och så vidare, och så vidare. Indicierna på att Ryssland lider av ett verkligt Weimarsyndrom är oräknerliga.
Jag önskar att man slapp vara en sådan olyckskorp. Men finns det något jag med säkerhet tagit med mig från alla de resor som jag gjort i Ryssland mellan åren 1995-2004, så är det att rädslan breder ut sig och ryssarna nu ägnar sig åt att rätta in sig i leden.
Man känner nämligen, att hårdare tider är på väg. De som opponerar sig, som de ryska liberalerna med Javlinskij i spetsen, blir oupphörligen mordhotade och lever med ständigt dödshot över sig. Vi vet vad som hände Anna Politkovskaja.
Till yttermera visso har vi ett terrorhot som ligger över hela västvärlden.
Och så tycker Peter Eriksson att Sverige numera inte befinner sig i en hotbild... Det är fullkomligt obegripligt. Lever vi i samma värld?
söndag, januari 21, 2007
Två frågor till Fjelkner!
Lärarförbundets ordförande Metta Fjelkner har fått det här med ordningsbetyg alldeles om bakfoten. I Svenska Dagbladet tycker hon att det fostrar ögontjänare.
Jag har bara ett par funderingar kring detta:
1. Hur tycker hon att nuvarande system fungerar? Inte alls, möjligen?
2. Är det skolan som i så fall fostrar till ögontjänare, eller kan hemmet ha en påverkan - åtminstone lite - på hur barnen uppfattar ett ordninsbetyg?
Hon tar upp de dolda problemen (mobbing etc.) i skolan och hur de ska bemötas. Inte genom ordningsbetyg, tycker hon.
Självfallet måste man se ordningsbetyg som en av många metoder. Men jag föreslår att lärarförbundet, vilket överlag emottagit den borgerliga regeringens skolreformer i positiva ordalag, då istället föreslår ett annat system som de tror kan fungera.
Idag gör det ju inte det.
Jag har bara ett par funderingar kring detta:
1. Hur tycker hon att nuvarande system fungerar? Inte alls, möjligen?
2. Är det skolan som i så fall fostrar till ögontjänare, eller kan hemmet ha en påverkan - åtminstone lite - på hur barnen uppfattar ett ordninsbetyg?
Hon tar upp de dolda problemen (mobbing etc.) i skolan och hur de ska bemötas. Inte genom ordningsbetyg, tycker hon.
Självfallet måste man se ordningsbetyg som en av många metoder. Men jag föreslår att lärarförbundet, vilket överlag emottagit den borgerliga regeringens skolreformer i positiva ordalag, då istället föreslår ett annat system som de tror kan fungera.
Idag gör det ju inte det.
torsdag, januari 18, 2007
Wild'n'fresh bättre än kollektivavtalet
Ha, ha, det är inte utan att man ler för sig själv när man hör redovisningen av den rapport som Centrum för rättvisa har låtit göra angående arbetsförhållandena på salladsbaren Wild'n'fresh i Göteborg.
På nio av tio punkter har de anställda där lika bra eller bättre förhållanden än om de vore anslutna till kollektivavtalet. Och enligt uppgifter är även den tionde punkten nu åtgärdad.
Det här blir mer och mer patetiskt och är en strid som facket bara kan förlora. Skriv på mot blockaden genom att klicka på länken härintill!
På nio av tio punkter har de anställda där lika bra eller bättre förhållanden än om de vore anslutna till kollektivavtalet. Och enligt uppgifter är även den tionde punkten nu åtgärdad.
Det här blir mer och mer patetiskt och är en strid som facket bara kan förlora. Skriv på mot blockaden genom att klicka på länken härintill!
onsdag, januari 17, 2007
Wallenberg i talarstolen
Det har, enligt erfarna besökare, varit en mycket god försvarskonferens här i Sälen. Hög och jämn nivå på föredragen, diskussionerna samt intressanta föreläsare.
Ett av de högsta högdjuren var givetvis Marcus Wallenberg, som pratade om betydelsen av försvarsindustrin ur svenskt ekonomiskt perspektiv. Det var intressant, men, förvånande nog, lite stelt. När jag påpekade detta för en kollega, menade han, att Marcus Wallenberg inte precis gör vågen för att tala offentligt.
Rent mänskligt måste det onekligen medföra en hel del svårigheter i den positionen. Men som vi sett i den omtalade, och utomordentliga dokumentären, förpliktigar det att vara en Wallenberg. Det finns saker som måste göras och som därför görs. En knepig avvägning mellan familjens arv och det personliga.
Ett av de högsta högdjuren var givetvis Marcus Wallenberg, som pratade om betydelsen av försvarsindustrin ur svenskt ekonomiskt perspektiv. Det var intressant, men, förvånande nog, lite stelt. När jag påpekade detta för en kollega, menade han, att Marcus Wallenberg inte precis gör vågen för att tala offentligt.
Rent mänskligt måste det onekligen medföra en hel del svårigheter i den positionen. Men som vi sett i den omtalade, och utomordentliga dokumentären, förpliktigar det att vara en Wallenberg. Det finns saker som måste göras och som därför görs. En knepig avvägning mellan familjens arv och det personliga.
tisdag, januari 16, 2007
Liv och död på Folk och försvar
Det susar mycket i luften på en sådan här konferens. Ett av de teman som återkommer är riskerna som följer med vissa internationella uppdrag.
Inte minst aktuellt blir det med den nya Nordic Battle Group, vilken består av ca 2500 män och kvinnor från 5 länder; Sveige, Norge, Finland, Estland och Irland. Denna ”stridsgrupp” som försvarsministern kallade den, ska snabbt kunna sättas in i oroshärdar. Den ska börja arbeta nästa år.
Hur kan försvarsmakten på ett förståeligt vis kommunicera att det är nödvändigt att svenska trupper utsätts för risker, skadas eller kanske till och med dör, i främmande land? Sverige har inte befunnit sig i krig på 200 år.
Jag är övertygad om att den debatten inte kommer bryta ut, förrän ett större antal svenskar avlidit och kommer hem i liksäckar. Och då är det försent att förebygga ett ramaskri.
Försvarsmakten sitter härmed på moment 22 som är knepigt att ta sig ur. När jag frågade ÖB på presskonferensen i söndags kring detta, menade han att han var förvånad över att debatten inte uppstod redan i höstas när ett par man omkom i Afghanistan.
Man kan invända att dessa dödsfall förmodligen har uppfattats som en isolerad händelse av allmänheten.
Vad händer när antalet blir tio eller femton?
Inte minst aktuellt blir det med den nya Nordic Battle Group, vilken består av ca 2500 män och kvinnor från 5 länder; Sveige, Norge, Finland, Estland och Irland. Denna ”stridsgrupp” som försvarsministern kallade den, ska snabbt kunna sättas in i oroshärdar. Den ska börja arbeta nästa år.
Hur kan försvarsmakten på ett förståeligt vis kommunicera att det är nödvändigt att svenska trupper utsätts för risker, skadas eller kanske till och med dör, i främmande land? Sverige har inte befunnit sig i krig på 200 år.
Jag är övertygad om att den debatten inte kommer bryta ut, förrän ett större antal svenskar avlidit och kommer hem i liksäckar. Och då är det försent att förebygga ett ramaskri.
Försvarsmakten sitter härmed på moment 22 som är knepigt att ta sig ur. När jag frågade ÖB på presskonferensen i söndags kring detta, menade han att han var förvånad över att debatten inte uppstod redan i höstas när ett par man omkom i Afghanistan.
Man kan invända att dessa dödsfall förmodligen har uppfattats som en isolerad händelse av allmänheten.
Vad händer när antalet blir tio eller femton?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)