Kursk åtta år

Jag har inte lyckats hitta min georgiska väninnas visitkort. Var i helgen nere i garaget för att rota igenom mina gamla kontaktpärmar. Ibland förbannar man sig själv för sin slarvighet. Jakten fortsätter. Hyser gott hopp om att det ska finnas någonstans.

För några veckor sedan sände Tv4 Fakta (jag vet det är en skräpkanal, men även en blind höna...) en intressant fransproducerad dokumentär om Kursks förlisning. Det var i samband med årsdagen av olyckan. Jag spelade in den och fick tillfälle att se den i helgen.

Tv-teamet har uppenbarligen rotat igenom varje tv-arkiv i hela västra hemisfären.

Huvudtesen hävdar att Ryssland år 2000 var på väg att sälja sina avancerade så kallade ShKval-torpeder till Kina, med en förmåga att förflytta sig extremt snabbt under vatten.

Kursk svar på väg att demonstrera dem, med kineser närvarande på ett närbeläget fartyg, när den blev ramponerad av en amerikansk ubåt som var där i spionsyfte. Kursk - enligt den franska filmen - blev torpederad för förhindra en fientlig sammanstötning.

Snart efter olyckan, menade dokumentären, ska USA ha beviljat ett massivt lån till Ryssland.

De kända bilderna från de anhörigas möte med de ansvariga är fortfarande upprörande. Filmen visar tidningsettor och ryskt tv-material som vore helt omöjliga i dagens hårt reglerade ryska mediaklimat. Jag minns själv en förstasida från Izvestia som skrek ut "Presidenten är skyldig!" Kan ni tänka er?

"Det skulle aldrig kunnat ha publicerats idag" är en direkt kommentar jag fått från en rysk tidningsman. Och det var 2003. Några månader efteråt råkade han själv ut för ett överfall och skadades allvarligt.

I dokumentären hävdades det att det var under Kurskkatastrofen som Putin förstod skillnaden mellan medier som går att kontrollera, och medier som inte går att kontrollera. Det kan man tänka sig.

Själva u-båten Kursk är numera söndermald till järnfilspån, så vad som egentligen hände lär vi aldrig få veta.

Var är hon nu, min georgiska väninna?

Nej, jag har inte gått och dött. Men jag har haft semester, och alla viktiga nyheter händer numera uppenbarligen på sommaren när man är som bäst upptagen med att lägga om golv och jaga getingar med flugsmälla. Så var det förra sommaren också.

Bara tanken på att sätta mig vid datorn och analysera storpolitiska skeenden när jag hellre kan sätta mig och läsa en god bok eller åka till Åhus - nej tack.
Således är jag inte död. Bara lat. Jäkla Ryssland som invaderar Georgien precis under min semester. (Ja, det var skrivet med självironi.)

För ett antal år sedan deltog jag i en kurs kring journalistik vid St. Petersburgs universitet. Det var en mycket framåt prefekt som anordnade den, han ville ha en diskussion kring olika journalistiska ideal. Som en av få västerlänningar i den 20 man stora gruppen var jag där. Det var fantastiskt intressant. Några av oss kom från Finland, Polen, Sverige. Men de allra flesta kom från olika delar av fd SSSR. Ett par kvinnor hade rest från Sibirien.

Bland annat lärde jag känna en kvinna från Tiblisi, som jag konverserade på med min knackiga ryska - hon med mig på knackig engelska. På något vis förstod vi varandra utmärkt och vi umgicks nästan oavbrutet under de tio-fjorton dagar som kursen varade. Efter att kursen avslutades talades vi vid på telefon ett par gånger, men språkförbistringen blev för stor.

Jag lovar, det har inte gått en dag sedan Ryssland invaderade Georgien utan att jag tänker på min väninna. Inte en dag. Jag undrar var hon är och hur hon och hennes familj och bröder mår. Jag undrar hur hon ser på saker och ting. Jag undrar hur hon ser på Rysslands agerande.

Min erfarenhet är tyvärr att kontakter som tappats i dessa länder är svåra att hitta igen eftersom telefonnummer och epostadresser snabbt blir inaktuella. Men jag måste försöka hitta henne igen. Jag ska genast gå hem och rota i mitt visitkortsarktiv.

DN

Rätt ska vara rätt

Kollegan på NWT Henrik Barvå har en poäng i detta sitt blogginlägg nedan. Ryssland och FRA var ursprungligen hans inlägg i debatten!

Barvå i NWT: De dolda skälen bakom FRA-lagen

Barvåbloggen: Ingen nyhet om FRA, Svenskan


Barvåbloggen: FRA-lagens dolda avsikter

Göran Erikssons analys i SvD idag

Svd idag: Skäl till FRA okänt för utskott

Svenskans text om Ryssland och FRA

Medvedevs nya giv?

Nu har det under loppet av några korta timmar kommit två nyheter med positiva förtecken från den ryska ledningen.

Den första är att Dimitrij Medvedev på G8-mötet uppenbarligen har pratat med Storbritanniens premiärminister Gordon Brown. Han menar att de spända relationerna länderna emellan måste normaliseras. De bilaterala förhållandena bör återgå till normaltillståndet, citerar TT från mötet. Det var sannerligen ett välbehövligt steg i rätt riktning! Lugovoj, Litvinenko och Sidelnikov ligger kanske alltför nära i tiden för att det ska vara helt diplomatiskt bekvämt, men rimligen borde båda länderna inse vad de har att vinna på att tona ned sig en aning.

Den andra nyheten är att Ryssland ber om hjälp från Finland, ordförande för OSSE, för att få ordning på situationen mellan Georgien och Sydossetien. Ryssland stöder Sydossetien, och hade Moskva velat elda på situationen så skulle de gjort det. Positivt, som sagt, att man i stället väljer att vända sig till en utomstående part för konfliktlösning.

Är detta Medvedevs nya giv? Låt oss hoppas det.

Svd
DN
DN ledare

Nej, Kreml definierar inte Ryssland!

Detta inlägg som jag fick i går är värt att diskutera lite närmare:

”Det är naturligtvis viktigt att skriva om Gulag i artiklar som handlar om... Gulag. Det är ett viktigt ämne.

Mitt ifrågastättande gällde omnämnandet av Gulag i artiklar som handlar om utvecklingen i dagens Ryssland. Vad har Gulag med det att göra? Man började trappa ned Gulag redan på 50-60-talen, och stängde det sista lägret för snart 30 år sedan. Att prata om Gulag i samband med analyser av dagens ryska politik är med andra ord måttligt relevant.

Över huvud taget, när jag letar bland inläggen i din blogg, så begriper jag inte varför du kallar dig "russofil". Varenda inlägg handlar ju om något negativt. Och åsikterna som läggs fram följer ju hela tiden Standardformulär 1A för hur rysskräcksindoktrinerade svenskar får lära sig att misstro och se ned på sitt östra grannland.

Om det inte finns NÅGOT du gillar med Ryssland så är det ju ganska missvisande att presentera sig som "russofil". (Tycker jag, iallafall, men jag har såklart inte "patent" på ordet.)”

Svar: Som sagt, GuLag och det som hände under Stalin har definitivt relevans för dagens ryska politik. Inte för att det händer nu, utan för att det har lämnat ett kollektivt minne för ryssarna att förhålla sig till. I princip varje rysk familj har någon i släkten som deporterats under Stalin - en tid som var fullt av krig, svält, oro och politiska utrensningar. Kan sådant gå obemärkt förbi i inställningen till saker och ting? Min uppfattning är att det är helt omöjligt.

Sen det här med att vara russofil. Har försökt förklara för flera personer som gjort samma anmärkning som du, att man måste skilja på den politik som bedrivs i Kreml och människorna i landet. Man måste kunna skilja på den intellektuella debatten kring utvecklingen, och det rent känslomässiga. Det vill säga: Jag tycker att Ryssland är ett fantastiskt och fascinerande land, som jag varit engagerad i sedan början av 90-talet. Men jag är djupt oroad för var politiken är på väg.

Min uppfattning är, att ”tycka om det ryska” inte går ut på att man måste acceptera den politik som förs. Kreml är inte lika med Ryssland. Det är ett ytligt sätt att se på saken. Det finns givetvis massor av andra saker som är fantastiska med Ryssland, men de stavas Vysotskij, Achmatova, Solzjenitsyn och Sjostakovitj, Sorokin och Kazinik snarare än Putin och Medvedev. Dessutom handlar det om alla människor man personligen har fått förmånen att träffa och lära känna på olika resor.

Och om du läser riktigt noga, så är jag starkt för idealen som det liberala partiet Jabloko för fram. Men det är klart att man kan tycka att det är ett ”icke-ryskt” inflytande i rysk politik. Men då gör man också antagandet att liberala värderingar med friheter etc. inte passar för alla.

För ett par år sedan träffade jag Stefan Hedlund på en sammankomst och ställde då frågan till honom: Tycker du överhuvudtaget om Ryssland? Det låter inte så när man läser vad du skriver. Och då svarade han: Det är klart, annars skulle jag inte hålla på och debattera på det viset jag gör.

Jag vill alls inte dra några liknelser mellan oss för övrigt, men det svaret innehåller definitivt sitt korn av riktighet.

Apropå GuLag...

Ja, apropå GuLag.

För de som tycker det är märkligt att det ständigt och omotiverat tjatas om detta fenomen i västmedier, kan jag rekommendera läsning av Lena Samuelsons artikel i söndagens Svenska Dagbladet, om den "evigt förvisade" Jefrosinja Kernovskaja.
Minnesbilder från Sovjets dunkla historia.

Här finns pdf med Jefrosinja Kernovskajas lägerbilder.

Borde stämma till någon typ av eftertanke.

Inflikning till Ekdahls text

Mer om Engelsbergsseminariet här, i söndagens Dagens Nyheter.

Jag har i föregående inlägg fått kritik för att journalister bara framhäver det om är dåligt med utvecklingen i Ryssland. Men även jag hörde den av Niklas Ekdahl icke namngivna ryske politikern, och även han målade sitt lands utveckling i inte särskilt ljusa färger.

Förutom de siffror Ekdahl nämner, menade personen i fråga att ungefär en tredjedel av hela Rysslands budget stjäls varje år. Siffror som inte stammar från honom själv utan från en av de mest centralt uppsatta juristerna i landet. "It [Russia] is No2 in the world when it comes to number of oil-billioners, but look at the level of life!"

Politikern nämde också att visst, det finns fria medier i landet, men de är inte särskilt inflytelserika. Antingen inflytelserik eller fri är idag det som gäller, inte båda delarna.

Men okej, för att jag nu inte ska vara sådan, så får jag väl skriva om Andrei Melville också. Melville är professor i statsvetenskap i Ryssland, och har professurer även på Berkley och i Bergen. Han har genomfört en stor studie kring Ryssarnas uppfattningar om hur landet ser ut 2020. Många menar i den studien att Ryssland just nu kan gå åt vilket håll som helst, bli mer auktoriärt eller mer liberalt. Det är defintivt positivt.

Ryssland är västs spegelbild, en partner utan vilken väst själv skulle känna sig ganska vilset. Det kan jag själv tycka framkommer alldeles för lite i debatten. Vi måste finna sätt att förhålla oss, det finns ingen annan möjlighet.

Kris i befolkningsfrågan

Fokus skriver i sitt senaste nummer om Hotet mot Ryssland, den demografiska implosionen.

Dimitrij Medvedev har ett styvt jobb att rätta upp socialpolitiken, arvet från "nightmare 90s". Eller om man ska vara korrekt, även ett arv från Rysslands historia före Sovjets fall, eftersom den ryska befolkningens behov under historien sällan har kommit i första hand.

När jag var i Moskva 2004, hade jag en dag sällskap av ett par tjejer som, på grund av att jag då var gravid, kom att berätta om sina egna familjer. En utav dem berättade att hon kom från en mycket stor familj. Hur många syskon är ni då, tänkte jag och föreställde mig ett svar på sju, åtta.
Tre, svarade hon.

Så man förstår varför det är problem. Speciellt med den befolkningsexpansion som förekommer i Kina, och med tanke på att 75 procent av ryssarna bor på den fjärdedel av landet som ligger i Europa.