Vitryssarna längtar allt mer desperat efter att komma ut ur sitt fängelse. Gaza kallas ibland världens största utomhusfängelse, men ibland undrar jag om inte Belarus/Vitryssland gjort sig minst lika mycket "förtjänt" av det uttrycket. Så här gick det för den vitryska journalisten Olga Karach på Vitebski Kurier i valet. Ur dagens BLT. Jag vill också passa på att tipsa om Isobel Sommerfelds radiokrönika om Belarus/Vitryssland som går nu på måndag, i OBS, i P1!
Sen ett litet tillkännagivande. Nu när det närmar sig valrörelse kommer jag inte ha så mycket tid till övers för att skriva på Sylvanien. Det kan vara svårt nog att hinna som det är. Därför tar jag en liten time-out för att lägga krut på riksdagsvalet istället. Om inget oförutsett inträffar förstås. Världen har ju en obeveklig förmåga att inte ligga still.
fredag, maj 07, 2010
onsdag, april 28, 2010
Olga Karach i BLT
Angående helgens lokalval i Vitryssland kan jag inte låta bli att puffa för ett brev som kom till vår ledarredaktion. Texten är publicerad med tillstånd av författaren, Olga Karach!
Läs här om Absurdistan på nya nivåer!
Läs här om Absurdistan på nya nivåer!
måndag, april 12, 2010
Medvedev och Putin möts inför pressen...
... efter tragedin i Smolensk. Ett talande klipp som röjer känslor som man annars sällan ser från Rysslands ledare. Textat på engelska.
Vad innebär Smolensk för framtiden?
Stort och smått blandas om vartannat när man är ledarskribent. BLT:s ledarsida är idag förstås dominerad av det som hände i Smolensk.
Jag noterar att en av de omkomna är legendaren Anna Walentynowicz, deltagare i och en av ledarna för de strejker som 1980 såg till att bryta upp Sovjets makt för första gången sedan andra världskriget. För den som någongång varit på det gamla varvet i Gdansk är det omöjligt att inte känna att man beträder helt unik historisk mark.
Maciej Zaremba skrev i helgen en gripande text om det inträffade. Han skriver om att Ryssland och Polen har en stormigt förflutet, men att dessa folk kan enas om att sörja denna katastrof. Han, Carl Bildt deltog i söndagens Agenda och och professor Kristian Gerner deltog i morgonsoffan under måndagen för att diskutera vad allt detta kan få för följder inför framtiden mellan de båda nationerna. De var eniga att flygolyckan kan bli någon form av vägskäl. Titta på Gerner nedan.
Jag funderar över om så såriga relationer kan helas med några gester. Men å andra sidan måste man säga att Kremls reaktioner är ovanliga: Medvedev lade mycket snabbt ut en kondoleans på polska på Kremls officiella hemsida. Det har nog aldrig hänt förut.
Jag noterar att en av de omkomna är legendaren Anna Walentynowicz, deltagare i och en av ledarna för de strejker som 1980 såg till att bryta upp Sovjets makt för första gången sedan andra världskriget. För den som någongång varit på det gamla varvet i Gdansk är det omöjligt att inte känna att man beträder helt unik historisk mark.
Maciej Zaremba skrev i helgen en gripande text om det inträffade. Han skriver om att Ryssland och Polen har en stormigt förflutet, men att dessa folk kan enas om att sörja denna katastrof. Han, Carl Bildt deltog i söndagens Agenda och och professor Kristian Gerner deltog i morgonsoffan under måndagen för att diskutera vad allt detta kan få för följder inför framtiden mellan de båda nationerna. De var eniga att flygolyckan kan bli någon form av vägskäl. Titta på Gerner nedan.
Jag funderar över om så såriga relationer kan helas med några gester. Men å andra sidan måste man säga att Kremls reaktioner är ovanliga: Medvedev lade mycket snabbt ut en kondoleans på polska på Kremls officiella hemsida. Det har nog aldrig hänt förut.
onsdag, mars 31, 2010
Snöa in på muslimer känns insnöat
När man sitter på tidning får man en massa kommentarer kring högt och lågt. Och nu kommer det givetvis in kommentarer kring att terroristerna i Moskva var muslimer. Det klagas på att svenska medier inte skriver ut det tydligt nog.
Som enskild medieperson kan man aldrig svara för vad andra medier gör och inte gör. Det får de minsann ansvara för själva. Men det är faktiskt ett logiskt felslut att definiera den stora gruppen muslimer utifrån ett utsnitt av galningar.
En truism möjligen, men man kan förtydliga:
Lika lite som katoliker blir terrorister för att IRA flitigt sprängde bomber på Nordirland och i London. Det fanns en tydlig religiös dimension i den konflikten, men den tenderade bara att uppmärksammas på plats. För omvärlden var det en politisk konflikt.
I grunden är Rysslands politik i kransrepublikerna och krigföringen där det ursprungliga problemet. Inte religionen. Tar man inte in detta i beräkningarna är man helt okunnig om hur dessa krig har sett ut och vilka fruktansvärda övergrepp som begåtts där.
Den politiska och samhälleliga miljön i exempelvis Tjetjenien är knappast heller blomstrande, med Kadyrov vid spakarna, denne ytterst obehaglige man. Att i detta fall snöa in på muslimer känns... tja, lite insnöat.
Jag intervjuade Anna Politkovskaja om kriget, 2003. Här är den intervjun.
Läs för övrigt gärna denna skildring, av Lars Lönnberg!
Som enskild medieperson kan man aldrig svara för vad andra medier gör och inte gör. Det får de minsann ansvara för själva. Men det är faktiskt ett logiskt felslut att definiera den stora gruppen muslimer utifrån ett utsnitt av galningar.
En truism möjligen, men man kan förtydliga:
Lika lite som katoliker blir terrorister för att IRA flitigt sprängde bomber på Nordirland och i London. Det fanns en tydlig religiös dimension i den konflikten, men den tenderade bara att uppmärksammas på plats. För omvärlden var det en politisk konflikt.
I grunden är Rysslands politik i kransrepublikerna och krigföringen där det ursprungliga problemet. Inte religionen. Tar man inte in detta i beräkningarna är man helt okunnig om hur dessa krig har sett ut och vilka fruktansvärda övergrepp som begåtts där.
Den politiska och samhälleliga miljön i exempelvis Tjetjenien är knappast heller blomstrande, med Kadyrov vid spakarna, denne ytterst obehaglige man. Att i detta fall snöa in på muslimer känns... tja, lite insnöat.
Jag intervjuade Anna Politkovskaja om kriget, 2003. Här är den intervjun.
Läs för övrigt gärna denna skildring, av Lars Lönnberg!
onsdag, mars 10, 2010
Massagen gick hem
Okej: Besök i Ryssland för att ge relationen mellan våra länder en välbehövd värmemassage. Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt verkar ha tagit med sig en ansenlig mängd massageolja, av rapporterna att bedöma. Med tanke på att det ändå verkar ha gått hyfsat bra.
Här skriver Carl Bildt om Medvedevs artikel om vikten av modernisering och här några rader om mötena i går, tisdag.
Dagens Nyheters huvudledare i dag resonerar klokt om förhållandet mellan Ryssland och Sverige. Så här är slutklämmen, och den sammanfattar väl vad texten handlar om:
Ofta beskrivs internationella relationer som rent svartvita. Ofta i debatten låter det som att man bara kan inta två ståndpunkter - klipp alla relationer, eller acceptera allt som händer i Ryssland som "deras sätt att lösa sina problem". Båda ståndpunkterna är förstås ohållbara. Ryssland ingår i ett internationellt samfund och om man vill betraktas som civiliserat land krävs det att vissa saker är uppfyllda. Att många saker i det häradet återstår att uppfylla, det har jag skrivit om ungefär tusen gånger och det kan ges lika många exempel. Men här är ett.
Uppdatering: Här är Svenska Dagbladets ledare idag och här en några frågor och svar i analysform av Jan Blomgren.
Här skriver Carl Bildt om Medvedevs artikel om vikten av modernisering och här några rader om mötena i går, tisdag.
Dagens Nyheters huvudledare i dag resonerar klokt om förhållandet mellan Ryssland och Sverige. Så här är slutklämmen, och den sammanfattar väl vad texten handlar om:
Utveckla gärna kontakter och byt fler telefonnummer, men betona samtidigt att det finns betydande skillnader i synen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Dessa olikheter hindrar tills vidare en normal relation.Detta illustrerades mycket tydligt i Medvedevs utspel igår mot Sverige. Han tog upp en av de saker som fungerat som effektiv kylklamp i förhållandet mellan Moskva - Stockholm. Ryssland vill att vi utelämnar personer som de uppfattar som terrorister, men som Högsta Domstolen gör en annan bedömning kring. Detta samtidigt som ledarna i Moskva håller en skurk och bandit som Ramzan Kadyrov bakom ryggen. En synnerligen obehaglig person.
Ofta beskrivs internationella relationer som rent svartvita. Ofta i debatten låter det som att man bara kan inta två ståndpunkter - klipp alla relationer, eller acceptera allt som händer i Ryssland som "deras sätt att lösa sina problem". Båda ståndpunkterna är förstås ohållbara. Ryssland ingår i ett internationellt samfund och om man vill betraktas som civiliserat land krävs det att vissa saker är uppfyllda. Att många saker i det häradet återstår att uppfylla, det har jag skrivit om ungefär tusen gånger och det kan ges lika många exempel. Men här är ett.
Uppdatering: Här är Svenska Dagbladets ledare idag och här en några frågor och svar i analysform av Jan Blomgren.
torsdag, februari 18, 2010
Urban Ahlin hade rätt på en punkt
Det var ganska mycket onödiga övertoner i gårdagens utrikespolitiska debatt. Urban Ahlin seglade ganska långt ut till vänster, förvånande med tanke på att han normalt sett är en person med hyfsat vettiga åsikter. "Natofjäsk" - det är ju tramsigt. Det reella fjäskandet har varit minst lika stort under S-regeringar, men då har det skett under bordet. Och det vet han mycket väl. Det är tydligt att Vänsterpartiet influerar.
Men en sak har han faktiskt rätt i, och det var en kritik som jag tyckte träffade mitt i prick. Och det är när han kritiserar Sveriges märkligt vingliga hållning gentemot Ryssland. Vad trycker regeringen egentligen? Är det något annat än dag-till-dag-politik som avgör den saken? Ska man tina relationerna med gasledningen ena dagen, för att nästa dag kräva trupper på Gotland?
Det kan förefalla märkligt.
Jag har inget emot att man varnar för de strömkantringar som sker i Kreml. Det här skulle ju aldrig kunna ske i Tyskland, med motsvarande diktator. Sådant kan en omvärld inte stillatigande acceptera. Så jag förstår till exempel Allan Widman i Mediaplanets annonsbilaga idag (kom med Svenskan, inte på nätet), där han menar att nästa försvarsbeslut måste se lite mer till hur det säkerhetspolitiskt ser ut i vårt närområde.
Men Urban Ahlin lever själv i en politisk tradition, i ett politiskt parti, med ett minst sagt kluvet förhållningssätt till Ryssland. Han kritiserar godkännandet av gasledningen - och den kan man ha många synpunkter på, vilket läsare av den här bloggen och av BLT:s ledarsida är fullt medvetna om att jag har.
Men when push comes to shove så kan en regering inte på ett seriöst vis förhala ett beslut som måste komma. Ryssland vet att de har rätt att lägga ned en gasledning, och de vet att vi vet. Frågan är ju hur vi i Sverige väljer att hantera den uppkomna situationen.
Ingen ska inbilla mig att någon Socialdemokratisk regering skulle låtit bli att säga ja till gasledningen. Tvärtom. En alliansregering inser däremot vikten av att göra ett säkerhetspolitiskt motdrag. Den stora frågan är förstås om en rödgrön regering skulle det. Ser man till deras gemensamma försvarspolitiska förslag som kom på Folk och Försvar i januari framstår det som ganska otroligt.
DN2
Eskilstunakuriren
SvD
Men en sak har han faktiskt rätt i, och det var en kritik som jag tyckte träffade mitt i prick. Och det är när han kritiserar Sveriges märkligt vingliga hållning gentemot Ryssland. Vad trycker regeringen egentligen? Är det något annat än dag-till-dag-politik som avgör den saken? Ska man tina relationerna med gasledningen ena dagen, för att nästa dag kräva trupper på Gotland?
Det kan förefalla märkligt.
Jag har inget emot att man varnar för de strömkantringar som sker i Kreml. Det här skulle ju aldrig kunna ske i Tyskland, med motsvarande diktator. Sådant kan en omvärld inte stillatigande acceptera. Så jag förstår till exempel Allan Widman i Mediaplanets annonsbilaga idag (kom med Svenskan, inte på nätet), där han menar att nästa försvarsbeslut måste se lite mer till hur det säkerhetspolitiskt ser ut i vårt närområde.
Men Urban Ahlin lever själv i en politisk tradition, i ett politiskt parti, med ett minst sagt kluvet förhållningssätt till Ryssland. Han kritiserar godkännandet av gasledningen - och den kan man ha många synpunkter på, vilket läsare av den här bloggen och av BLT:s ledarsida är fullt medvetna om att jag har.
Men when push comes to shove så kan en regering inte på ett seriöst vis förhala ett beslut som måste komma. Ryssland vet att de har rätt att lägga ned en gasledning, och de vet att vi vet. Frågan är ju hur vi i Sverige väljer att hantera den uppkomna situationen.
Ingen ska inbilla mig att någon Socialdemokratisk regering skulle låtit bli att säga ja till gasledningen. Tvärtom. En alliansregering inser däremot vikten av att göra ett säkerhetspolitiskt motdrag. Den stora frågan är förstås om en rödgrön regering skulle det. Ser man till deras gemensamma försvarspolitiska förslag som kom på Folk och Försvar i januari framstår det som ganska otroligt.
DN2
Eskilstunakuriren
SvD
lördag, februari 06, 2010
Stort genomslag - andra gången på ett år
Första dygnet efter Uppdrag gransknings avslöjande om dumpat ryskt avfall i Östersjön, var omvärlden ganska tyst. Men sen har det hänt saker. Reportaget har fått stor spridning.
Här skriver BBC om affären.
Här har Baltic Times tagit upp den.
Yle skriver i en artikel på fredagen att ”kommendören för den ryska Östersjöflottan förnekar att Ryssland skulle ha dumpat radioaktivt avfall”. Provokation, kallar han det. Ett standarduttryck för att avvisa jobbiga omständigheter. Swedish Wire skriver något mer utförligt.
Radio Svoboda har skrivit en längre artikel om saken. Här finns den. De har intervjuat Sven Bergman vid Uppdrag Granskning. De säger att de inte har tänkt på att det ska hållas Helsingforsmöte nästa vecka, och att det har påverkat tiden för avslöjandet.
De Standard i Belgien skriver här, publicerat på lördagen.
Tagesspiegel, här.
Spanskspråkiga ABC, här.
Gazeta (rysk) här.
Postimees, Estland också ryskspråkig här.
Och så vidare, och så vidare.
Vi får väl se vad Uppdrag Gransknings program får för effekt på Helsingforsmötet.
Det är bara att gratulera redaktionen, som för andra gången på ett år får internationellt genomslag. Ni minns väl SSPX? Biskop Williamson, som förnekade Förintelsen, ska nu ställas inför rätta.
Här skriver BBC om affären.
Här har Baltic Times tagit upp den.
Yle skriver i en artikel på fredagen att ”kommendören för den ryska Östersjöflottan förnekar att Ryssland skulle ha dumpat radioaktivt avfall”. Provokation, kallar han det. Ett standarduttryck för att avvisa jobbiga omständigheter. Swedish Wire skriver något mer utförligt.
Radio Svoboda har skrivit en längre artikel om saken. Här finns den. De har intervjuat Sven Bergman vid Uppdrag Granskning. De säger att de inte har tänkt på att det ska hållas Helsingforsmöte nästa vecka, och att det har påverkat tiden för avslöjandet.
De Standard i Belgien skriver här, publicerat på lördagen.
Tagesspiegel, här.
Spanskspråkiga ABC, här.
Gazeta (rysk) här.
Postimees, Estland också ryskspråkig här.
Och så vidare, och så vidare.
Vi får väl se vad Uppdrag Gransknings program får för effekt på Helsingforsmötet.
Det är bara att gratulera redaktionen, som för andra gången på ett år får internationellt genomslag. Ni minns väl SSPX? Biskop Williamson, som förnekade Förintelsen, ska nu ställas inför rätta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)