Oppositionell teater till Sverige

Jag tillåter mig att citera ur Riksteaterns pressmeddelande, skickat idag. Belarus Free Theatre kommer till Sverige.

"Medlemmarna i Belarus Free Theatre och deras familjer förföljs och trakasseras dagligen av polis och andra myndigheter i Vitryssland, Europas sista diktatur. 50 mil från Gotland.
Kompaniet är samtidigt ett av de mest efterfrågade i Europa. Trots att de inte spelar politisk antipropagandateater upplever regimen dem som ett hot mot sitt informationsmonopol. Det faktum att de tar upp känsliga ämnen som trafficking och korruption räcker för att de ska uppfattas som en belastning.
– Vi är förbjudna hemma i Vitryssland. Officiellt existerar vi inte, vi har inga lokaler och de som vill se våra pjäser får veta vart de ska bege sig strax innan, säger Natalia Koliada från Belarus Free Theatre. Hon var för övrigt nära vän till Oleg Bebenin.
Det är en kamp för yttrandefrihet. Belarus Free Theatre kommer att fortsätta spela tills Vitryssland blir en demokrati.  I dagarna är Belarus Free Theatre i Norge.

I oktober kommer de till Sverige för att turnera med föreställningen Eurepica Challenge som tar med publiken på en flygresa i ett jumbojet fyllt av berättelser. På scenen ser vi allt från musikalinslag till expressionism, slapstick, socialrealism och dockteater.
13 europeiska och en amerikansk dramatiker har fått ge sin bild av västvärlden idag och de utmaningar deras länder står inför. Hur bekanta är vi med de skilda verkligheter vi lever i? Hur ser våra vardagliga strävanden, svårigheter och drömmar ut? En av riksteaterns dramaturger, Anders Duus har gett sin bild av Sverige idag, och hans text utgör en av de berättelser som presenteras under flighten. Välkommen ombord, strax börjar säkerhetsgenomgången, life vests are located under your seats…
Besöket kommer att kantas av samtal och debatter kring situationen i Vitryssland på de olika orterna.


Föreställningen hade urpremiär 28 februari 2009 i Lund, då producerades den av Månteatern och Belarus Free Theatre. Eurepica Challenge spelas på ryska och engelska och textas till engelska.


Turnéstart: onsdag 20 okt i Falun. Spelas därefter lördag 23 oktober i Gävle, måndag 25 oktober i Umeå, onsdag 27 oktober i Skellefteå, måndag 1 november i Stockholm, c/o Stockholms Stadsteater.
Eurepica Challenge är en del av temasatsningen ”Voices of Change” där Riksteatern lyfter fram scenkonstaktörer från hela världen som verkar för positiv förändring genom sitt artisteri och konstnärskap."

Läs mer om Belarus Free Theater på http://www.dramaturg.org

Uppdatering: Tack, Cecilia, för detta tips! Här skriver Nummer.se om Belarus Free Theatre.

Vitrysk journalist hittad hängd

Alltså, jag tillhör inte dem som vanligen läser Al-Jazeera, men det här kan jag inte låta bli att dela med mig av.
Grundaren och chefen av Charter'97, en av Vitrysslands få oberoende medier, hittades hängd häromdagen. Hans vänner och kollegor tror inte på att det var självmord, detta kan man läsa om här.
Något av det mest skrämmande är ju att dessa journalist-dödsfall sällan når till Sverige, och allra minst i en valrörelse där omvärlden i allmänhet och Vitryssland i synnerhet har helt tycks ha sjunkit under horisontens kant. Charter'97 har under många år fungerat som opposition i ett Vitryssland där till och med internet numera står under myndigheternas kontroll. Precis som i en alldeles fullfjädrad och bepansrad diktatur.

Oleg Bebenin  kommer att begravas på måndag - jag antar att det blir den 13/9. BBC skriver om saken här. OSCE kräver en opartisk utredning av fallet.

Hur gick det för Olga? Inte så bra.

Vitryssarna längtar allt mer desperat efter att komma ut ur sitt fängelse. Gaza kallas ibland världens största utomhusfängelse, men ibland undrar jag om inte Belarus/Vitryssland gjort sig minst lika mycket "förtjänt" av det uttrycket. Så här gick det för den vitryska journalisten Olga Karach på Vitebski Kurier i valet. Ur dagens BLT. Jag vill också passa på att tipsa om Isobel Sommerfelds radiokrönika om Belarus/Vitryssland som går nu på måndag, i OBS, i P1!

Sen ett litet tillkännagivande. Nu när det närmar sig valrörelse kommer jag inte ha så mycket tid till övers för att skriva på Sylvanien. Det kan vara svårt nog att hinna som det är. Därför tar jag en liten time-out för att lägga krut på riksdagsvalet istället. Om inget oförutsett inträffar förstås. Världen har ju en obeveklig förmåga att inte ligga still.

Olga Karach i BLT

Angående helgens lokalval i Vitryssland kan jag inte låta bli att puffa för ett brev som kom till vår ledarredaktion. Texten är publicerad med tillstånd av författaren, Olga Karach!
Läs här om Absurdistan på nya nivåer!

Medvedev och Putin möts inför pressen...

... efter tragedin i Smolensk. Ett talande klipp som röjer känslor som man annars sällan ser från Rysslands ledare. Textat på engelska.

Vad innebär Smolensk för framtiden?

Stort och smått blandas om vartannat när man är ledarskribent. BLT:s ledarsida är idag förstås dominerad av det som hände i Smolensk.

Jag noterar att en av de omkomna är legendaren Anna Walentynowicz, deltagare i och en av ledarna för de strejker som 1980 såg till att bryta upp Sovjets makt för första gången sedan andra världskriget. För den som någongång varit på det gamla varvet i Gdansk är det omöjligt att inte känna att man beträder helt unik historisk mark.

Maciej Zaremba skrev i helgen en gripande text om det inträffade. Han skriver om att Ryssland och Polen har en stormigt förflutet, men att dessa folk kan enas om att sörja denna katastrof. Han, Carl Bildt deltog i söndagens Agenda och och professor Kristian Gerner deltog i morgonsoffan under måndagen för att diskutera vad allt detta kan få för följder inför framtiden mellan de båda nationerna. De var eniga att flygolyckan kan bli någon form av vägskäl. Titta på Gerner nedan.

Jag funderar över om så såriga relationer kan helas med några gester. Men å andra sidan måste man säga att Kremls reaktioner är ovanliga: Medvedev lade mycket snabbt ut en kondoleans på polska på Kremls officiella hemsida. Det har nog aldrig hänt förut.

Snöa in på muslimer känns insnöat

När man sitter på tidning får man en massa kommentarer kring högt och lågt. Och nu kommer det givetvis in kommentarer kring att terroristerna i Moskva var muslimer. Det klagas på att svenska medier inte skriver ut det tydligt nog.

Som enskild medieperson kan man aldrig svara för vad andra medier gör och inte gör. Det får de minsann ansvara för själva. Men det är faktiskt ett logiskt felslut att definiera den stora gruppen muslimer utifrån ett utsnitt av galningar.

En truism möjligen, men man kan förtydliga:
Lika lite som katoliker blir terrorister för att IRA flitigt sprängde bomber på Nordirland och i London. Det fanns en tydlig religiös dimension i den konflikten, men den tenderade bara att uppmärksammas på plats. För omvärlden var det en politisk konflikt.

I grunden är Rysslands politik i kransrepublikerna och krigföringen där det ursprungliga problemet. Inte religionen. Tar man inte in detta i beräkningarna är man helt okunnig om hur dessa krig har sett ut och vilka fruktansvärda övergrepp som begåtts där.

Den politiska och samhälleliga miljön i exempelvis Tjetjenien är knappast heller blomstrande, med Kadyrov vid spakarna, denne ytterst obehaglige man. Att i detta fall snöa in på muslimer känns... tja, lite insnöat.

Jag intervjuade Anna Politkovskaja om kriget, 2003. Här är den intervjun.

Läs för övrigt gärna denna skildring, av Lars Lönnberg!

Massagen gick hem

Okej: Besök i Ryssland för att ge relationen mellan våra länder en välbehövd värmemassage. Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt verkar ha tagit med sig en ansenlig mängd massageolja, av rapporterna att bedöma. Med tanke på att det ändå verkar ha gått hyfsat bra.
Här skriver Carl Bildt om Medvedevs artikel om vikten av modernisering och här några rader om mötena i går, tisdag.

Dagens Nyheters huvudledare i dag resonerar klokt om förhållandet mellan Ryssland och Sverige. Så här är slutklämmen, och den sammanfattar väl vad texten handlar om:

Utveckla gärna kontakter och byt fler telefonnummer, men betona samtidigt att det finns betydande skillnader i synen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Dessa olikheter hindrar tills vidare en normal relation.

Detta illustrerades mycket tydligt i Medvedevs utspel igår mot Sverige. Han tog upp en av de saker som fungerat som effektiv kylklamp i förhållandet mellan Moskva - Stockholm. Ryssland vill att vi utelämnar personer som de uppfattar som terrorister, men som Högsta Domstolen gör en annan bedömning kring. Detta samtidigt som ledarna i Moskva håller en skurk och bandit som Ramzan Kadyrov bakom ryggen. En synnerligen obehaglig person.

Ofta beskrivs internationella relationer som rent svartvita. Ofta i debatten låter det som att man bara kan inta två ståndpunkter - klipp alla relationer, eller acceptera allt som händer i Ryssland som "deras sätt att lösa sina problem". Båda ståndpunkterna är förstås ohållbara. Ryssland ingår i ett internationellt samfund och om man vill betraktas som civiliserat land krävs det att vissa saker är uppfyllda. Att många saker i det häradet återstår att uppfylla, det har jag skrivit om ungefär tusen gånger och det kan ges lika många exempel. Men här är ett.

Uppdatering: Här är Svenska Dagbladets ledare idag och här en några frågor och svar i analysform av Jan Blomgren.