Beslut om gasledningen närmar sig

I Barometern-OT skriver jag, torsdag 5/11, denna ledare om gasledningen och Putins något otåliga telefonsamtal till Reinfeldt häromsistens.

Inom två veckor kan vi räkna med besked från regeringen i ärendet. Inför toppmötet i Stockholm, alltså.

Här finns mer på denna blogg om gasledningen.

Passar på att illustrera med Nord Streams rör upplagda i Karlskrona. Jag tog dem i dag, på ett olidligt och iskallt och jäkligt blåsigt Verkö. BRRR!

Du skapelse av Gazproms drömmar...

Som ganska många vet vid det här laget håller Gazprom som bäst på att trumfa igenom ett förfärligt torn mitt emot Smolnyjkatedralen i Piter: Ochta Tsentr.

(Här finns bilder på tornet. Här kan man läsa St. Petersburg Times för några veckor sedan och här finns en artikel av mig i Barometern-OT om ämnet, från 10/9.)

Nu såg jag idag att samma Petersburg Times skriver om de opinionsupdersökningar som har gjorts kring denna maktens jättefallos. Medan Gazproms undersökningar visar att Petersburgsborna är för bygget, visar andra undersökningar något helt annat. Och det uppstår nu verbala eldstrider om vilken undersökning som är mest korrekt och objektiv.

Ja, givetvis. Vad annat är att förvänta.

Det vi med säkerhet vet är att opponenter mot tornet har blivit grovt misshandlade vid de officiella "hearings" som arrangerats. Åtminstone så de fått föras till sjukhus. Handlar det om en liten högljudd minoritet? Nej, den som känner Piter vet också hur stolta invånarna är över sin historiskt vackra stad. Och det skulle förvåna mig högeligen om det finns någon bredare opinion för detta glas och stålmonstrum mitt inne i staden.

Ljublio tebja, Petra tvorennie
ljublio tvoi strogyj, strojnyj vid, heter det ju.

(Du skapelse av Peters drömmar, jag älskar dig så stolt så vit, din Nevas breda klara strömmar och deras stränder av granit... är en översättning av dessa berömda rader)

Hur tog sig Gazprom rätten att tränga sig in i det? Ljublio tebja, Gazproma tvorennie...

Tror inte det, eller hur.

Sanna ord från höger

Per Dahl, pol chefred på Barometern, kommenterar saker och ting på You Tube, i kanalen Heta ord från höger.

Här sägs - dessutom - några sanna ord om opinionsvindar i Ryssland.

Latynina i Kalmar

Jag ser i dagens Svenska Dagbladet att Jan Blomgren har intervjuat Julia Latynina. Jag hörde henne prata när hon var i Kalmar i förra veckan, på medieseminariet arrangerat av HIK och Barometern-OT.

Återigen blev man påmind om hur stor skillnad det är på att vara journalist i Sverige, en bekväm tillvaro, och hur det är att vara kritisk i Ryssland. Det sistnämnda gör man med fara för egen säkerhet, vilket Julia Latynina själv intygade. Men på vilket vis detta hade drabbat henne ville hon inte utveckla. Förståeligt nog.

Hon hade givetvis mycket att säga om Putin, mindre om Medvedev, vilken hon nämnde närmast med en fnysning. Så det är uppenbart vem utav dem som fortfarande står som symbol för makten.

Putin har lyckats etablera en effektiv bild av sig själv menar Julia Latynina, både hemma och utomlands. Det har resulterat i en sorts innehållslös men smart katt- och råttalek.

I väst ses han som respekterad på hemmaplan för att han bygger en stark stat. I Ryssland vet man att hela staten är korrupt - men att han åtminstone är respekterad i väst. Imagebuilding, kallas sådant.

Hon hade inget till övers för medierna i Ryssland heller, liksom få andra oppositionella journalister. Hon menar, att snarare att titta på vad de skriver om, bör man granska vad de inte skriver om. Problem som inte diskuterar anses nämligen inte finnas. Istället ägnar man sig åt att diskutera låtsasproblem.

Låter bekant men synnerligen nedslående.

Åsiktspolisen slår till - hårt!

Vi har skrivit om följande ärende på ledarsidan idag, men just nu känner jag att jag måste fräsa till lite mer. (Barren och Smålandsposten har också skrivit. Bra!)
Fallet med Lennart Eriksson är helt sjukt. Migrationsverket har gjort sig skyldig till en skandal, varken mer eller mindre.Karln har uttryckt åsikter - som nu råkar vara på Internet, och inte vid kaffebordet - och så bedöms han olämplig som handläggare.

Och Observera! Det har inte producerats något annat - inte ens vid rättegång - som ger vid hand att han har misskött sitt arbete. Det enda som finns är luddiga formuleringar från hans chef om att Migrationsverket i Västra Götaland aldrig har fungerat särskilt bra, eller att Erikssons bloggande undergräver förtroendet för Migrationsverket. (Vilket förtroende, vill man fråga.)
Men att anställda uttalar sig för Proletären är tydligen helt ”comme il faut”?
Vad är det som händer i det här landet? Taket har nu uppenbarligen sjunkit så lågt att vi alla riskerar att få det i huvudet!

Nathan Shachar har skrivit om ämnet i den utmärkta tidsskriften Axess!

DN
Newsmill

Brännpunktsdebatt

Det har mitt i sommaren utbrutit en mycket viktig och intressant diskussion om Sveriges säkerhetspolitiska förhållande till Ryssland.

Bo Pellnäs skrev på Svenska Dagbladets Brännpunkt, 18/7 att regeringen är för undfallande och att inte en enda ledarskribent tar sitt ansvar för att lyfta debatten om grannen österut.

I dagens Svenska Dagbladet protesterar jag mot det påståendet. Både Barometern-OT och Blekinge Läns Tidning har faktiskt tagit mer än sitt beskärda ansvar av Rysslandsdebatt.

Möjligen är som sagt riksmedia lite slöa, men vi är det definitivt inte.

Dags att lära om!!

Idag, torsdag, kan man läsa i Blekinge Läns Tidning om fallet Viola på Hammarbygården. Hennes anhöriga har slagit larm sedan hon funnits svårt uttorkad och mycket vanvårdad.
Häromdagen berättade Mari-Ann Barkevall i Barometern-OT om vanvården av modern, Ann Sandberg på Bryggaren i Kalmar.

Jag lider med de anhöriga och de drabbade. Hade det varit en äldre släkting till mig skulle jag varit helt utom mig av ilska! Vi har blivit itutade att samhället ska ta hand om de våra. Vi har över åren betalat astronomsiska belopp i skatt för att omsorgen ska fungera när vi behöver den. Och nu går vanvården av den äldre generationen som en farsot över Sverige. Det är faktiskt skamligt.

Och är det inte märkligt; Vi har blivit så itutade att samhället ska ta hand om allt åt oss, även våra nära och kära, att vi gladeligen kan kasta ut hundratusentals kronor på att renovera våra egna hus och lägenheter, resa till Thailand eller anlägga en ny trädgård. Men vi kan svårligen tänka oss att betala motsvarande summa för att våra gamla ska ha det bra på ålderns höst.

Det är något mycket märkligt över den synen på livet.
Borde vi inte lära om?