tisdag, juli 21, 2009

Ny liberal kampanj om Vitryssland


I dag skriver jag i BLT om Liberala Studenters kommande kampanj om Vitryssland. De tycker helt enkelt att kunskapen kring landet och vad som pågår där är för dålig i Sverige. Det må man hålla med om. De söker nu deltagare som kan vara intresserade av att ställa upp i denna kampanj. Här finns deras sida.

För övrigt kan man säga att kampanjen har fått en god aktualitet från den svenska ankdammen sett, då SR har beslutat att lägga ned sina sändingar på vitryska. Eller belarusiska, som det kanske ska heta.

Läs gärna om detta på Östgruppens blogg.

Lycka till, må kampanjen ge många ringar på vattnet! Här ovan, en bild som gjort sig populär på nätet, från en annan kampanj. Det var nästan tio år sedan. Oj, tiden går.

Uppdatering: Mer som jag skrivit om Vitryssland här.

måndag, juli 20, 2009

Svårare att undervisa - också

Man hann knappt blinka, så var den semestern över. Jag önskar att dessa sommarveckor vore mindre flyktiga, och mer beständiga. Men det är alltid samma sak. Efter ett par dagar är det som om semestern aldrig varit. Suck.

Jag noterar med oro det som rapporterades i morse på radions P1, nämligen att det enligt ett nytt lagförslag kommer att bli svårare för utländska lärare att verka vid ryska lärosäten. Sten Sjöströms reportage innehåller följande passus, värd att repetera:

”Enligt regeringen finns det en risk att de utländska lärarna sprider extremistisk ideologi bland studenterna, underblåser nationell och religiös fiendskap eller agerar på annat sätt som är till skada för den ryska nationella säkerheten. (...)
– Det här förslaget speglar en allmän hysteri, en föreställning om att vi är omringade av fiender och att alla bara funderar på hur Ryssland ska förstöras inifrån, säger till en rysk tv-kanal Jevgenij Bunimovitj, ordförande i forsknings- och utbildningsutkottet i Moskvas stadsduma.”


Till yttermera visso riskerar också ryssar att dömas för spioneri efter kontakt med västerländska kollegor.

I historiska turbulenta skeenden är det ofta svårt att avgöra om ett land är på väg åt ena eller åt andra hållet. Ryssland under nittotalet genomgick en oreda som väl kan liknas vid 1600-talets oredans år. Är det då så märkligt att pendeln slår över på andra hållet?

Tja, för den som vill ha ett starkt och stabilt Ryssland tryggt i sin roll i världen är det ett rent elände. Just nu ägnar sig Ryssland åt att straffa ur sig ur det internationella samfundet.

Uppdat: Läs även: Universitetens Magna Charta - finns även på ryska!

lördag, juni 20, 2009

Svindel!


Kivik Art Center - den omskrivna skulpturen som U Lundell protesterat emot. Tornet är 16 m. Ej att rekommendera för höjdrädda!

onsdag, juni 17, 2009

Sur mjölk!

Nu har det verkligen fullständigt skurit ihop mellan Vitryssland och Ryssland. Ryska Vremja skriver om utvecklingen här. ”Вчера президент Александр Лукашенко созвал совет безопасности республики, на котором в срочном порядке потребовал принять все меры по защите страны от «недружественных действий» России" skriver tidningen.

Ungefär, att Lukasjenka har rått säkerhetsrådet att vidta alla åtgärder som behövs för att skydda Vitryssland från ovänskapliga tilltag, grovt översatt.

Relationerna de båda länderna emellan har inte varit bra sedan Vladimir Putin tillträdde som president. Vi minns Boris Jeltsins förhandlingar med Lukasjenka om en ny union mellan Vitryssland och Ryssland. Vad Lukasjenka strävade efter var klart - att komma närmare makten i Moskva.

Men den vägen, och vägen mot en mer utarbetad union, har varit stängd i flera år - på grund av att Lukasjenka och Putin avskyr varandra. Det är svårt att tänka sig att Medvedev skulle ha en annan inställning i den personfrågan. Hur var det nu Putin sade för några år sedan? Något om att Vitryssland i förhållande till Ryssland är som flugor på en sockerbit.

Sådant befrämjar knappast grannrelationerna, och det var väl heller knappast syftet.

Nu har förhållandet de båda länderna emellan helt skurit ihop sedan Ryssland inte längre vill importera mjölk från Vitryssland. Produkterna därifrån har inte tillräckligt hög kvalitet, anser Ryssland.

Att tänka sig ett handelskrig är väl inte rimligt, eftersom det kräver likbördiga parter. Vitryssland är helt beroende av Ryssland som marknad. Så dem det är synd om är det vitryska folket, det är de som drabbas av Rysslands avståndstagande.

För mjölk är inte vilken vara som helst i den här världen. Det är politik.

Läs mer i Svenska Dagbladet!

lördag, juni 13, 2009

Nej, Murray!


Första gången jag blir riktigt upprörd här på Engelsbergsseminariet, så är det när Douglas Murray, som bland annat skriver för Standpoint, på ett ganska föraktfullt sätt talar om Barack Obamas försök att nå den muslimska världen. Han menar att varje dialog i sig uppenbarligen är ett misslyckande. Iran kommer ändå att utveckla kärnvapen, menar han, och då kommer alla att springa till FN igen.

Han kritiserar även Obamas sätt att tala om kvinnofrågan i sitt Kairotal. "Vi har våra problem, ni har era", och Murray menar att detta är ett sätt att dra undan mattan för kvinnorörelsen i Mellanöstern.

Detta säger han utan att reflektera över att George Bush's administration, eller han själv, förresten, över huvudtaget skulle adressera detta problem i ett tal till den muslimska världen. Mind you, George Bush skulle aldrig ens ha haft någon möjlighet att hålla ett sådant tal. Politiskt eller intellektuellt.

För det andra blir jag förbannad då kvinnor i västvärlden visserligen lever i himmelriket om man jämför med hur situationen ser ut i många länder i mellanöstern, men att referera till kvinnorörelsen i väst enbart som om det handlar om medlemskap i golfklubbar eller problem att få spela ishockey, då diskvalificerar man faktiskt sig själv.

Douglas Murray menar dessutom att Obama har föreställningen att Berlinmuren föll för att alla höll händer och sjöng Kumbayah.

Men Barack Obama är ingen dum karl. Han har ideal som inte involverar bomber och granter. Förtjänar man förakt för det?

Annat On the Idea of America

Nu har vi avhandlat historia, nutid - och idag handlar det om USA:s framtid. Göran Rosenberg föreläser om hur Obama-administrationen innebär ett brott mot tidigare föreställningar om den amerikanska exceptionalismen, alltså om hur speciellt USA är ur alla hänseenden. Att Obama betonar att USA är ett land bland andra.

I europeiskt hänseende är det förstås inte särskilt märkligt. Men i USA har hela idén gått ut på att hålla den amerikanska drömmen levande. Hela USA:s identitet har formats kring föreställningen att man är helt annorlunda från alla andra länder. Hur tacklar man en kris med denna bakgrund? Kan amerikanerna acceptera att bli som ett land bland andra: "A nation among nations."

Jag har skrivit lite i BLT om detta seminarium. Tordagens krönika om styrkan i den amerikanska idén, och lördagens krönika, om popkulturen.

Dick Erixon är har också skrivit ett intressant blogginlägg om gårdagens ekonomiska debatt, där det framkom att klimatförhandlingarna i Köpenhamn kommer att haverera. Kan någon varna Fredrik Reinfeldt tack?

fredag, juni 12, 2009

Gammal antiamerikanism

Empire of fun är morgonens tema här på E-berg. Alltså, varför den amerikanska kulturen har blivit så otroligt populär jorden runt. Just nu hävade en dansk journalist i publiken att det handlar om att USA i sig består av så många minoriteter och kulturer, att det inneburit en konkurrensfördel. En populärkultur som kommer ur en sådan miljö måste ha en förmåga att appellera till alla, är hans fundering.

Mycket intressant.

Men en sak som slår mig är följande: Vi har bara varit här knappt ett dygn, och det har redan flugit runt ett otal antal citat av européer som på 18-19-talen besökte USA och tog med sig en massa dåliga bilder hem.

USA har jämförts med en sjukdom, ett frihetsfängelse, ett land där barnen är ouppfostrade och människor spottar överallt. Ett land där jordgubbar inte smakar jordgubbar, kan man leva där?!(Freud)Och så vidare. För att förstås inte prata om hur vulgär den amerikanska populärkulturen har ansetts.

Intressant, med andra ord, hur provokativt USA har varit för Europa ända sedan tidernas begynnelse. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur djupa rötter mycket av den europeiska antiamerikansimen går, och hur gammal den är. Det är inte bara ett resultat av 68-rörelsen, som man lite slarvigt annars antar.