Socialdemokraterna i Skåne vill att socialdemokraterna riks luckrar upp budgetreglerna. De, med Morgan Johansson i spetsen, menar att det inte alls är någon kritik mot hur Mona Sahlin fört debatten med vänsterpartiet. Nämligen att hon tvingat dem att gå med på att rätta sig efter utgiftstaket.
Heléne Fritzon säger enligt Kristianstadsbladet att: "Det är ingen kritik mot Mona Sahlin. Hon har bett om en öppen debatt."
Liknande formulerar sig Morgan Johansson i Svenskan. "Det var ju Mona själv som tog initiativ till rådslagen i en öppen process. Det innebär att det kommer in åsikter om hela politiken från hela partiet."
Fan tro´t. Skåne är ett tungt och besvärligt distrikt inom socialdemokratin. Hänger för det mesta till vänster om sossarna riks.
Och Skånedistriktet får i sin tur kritik av Hallandsdistriktet. Då är det inte längre en öppen diskussion, utan ett öppet gräl. Så brukar det nämligen vara. En diskusson som förs via medierna är allt annat än en diskussion.
I sakfrågan kan man ju bara säga: Nej! Får man påminna om alla de år som (s) har hojtat om slarviga borgare som inte kan hålla i pengarna? I en kris är det givetvis viktigare än någonsin att man har koll på pengarna. Ospeciferat smetande ut över offentlig sektor blir knappast effektivt.
SvD Ledare
DN
Svt
lördag, januari 10, 2009
Vikten av att argumentera med öppna kort
Här är en kommentar som just kom in idag och som jag själv vill kommentera!
Du skriver ovan:
"Välkommen - och kul att du vill kommentera! Som princip anser jag att alla bör debattera med öppna kort - tala således om vem du är!"
Jo du, läs ditt eget blogginlägg "Åsiktspolisen slår till - hårt!" en gång till...... :))
I det här landet sprider sig rädslan fortare än jag ens vill erkänna för mig själv.
Alltså det här med att debattera med öppna kort: För mig handlar det om en grundläggande grej, ett sätt att sätta sig till motvärn mot den smygande misstänksamhet och det skitsnackande som man kan uppleva i det här landet när man vågar ha en åsikt.
För mig är öppenhet och rakryggat tyckande en del i den demokratiska traditionen. Det är bland annat av den anledningen jag blir så upprörd när jag läser om det som hänt på Migrationsverket.
Demokrati går ut på att bryta åsikter mot varandra. Jag förväntar mig inte att människor har samma åsikter som jag. Det är farligt och en grupp där alla tycker lika är både trist och gör mig något misstänksam.
Således: Jag argumenterar med andra, eftersom jag förväntar mig att andra ska argumentera tillbaka. Inte för att "vinna" en diskussion, utan för att få ett utbyte.
Men ibland undrar jag om vi håller på att förlora förmågan att föra diskussion med varandra utan att det urartar till personangrepp. Förmåga att skilja på sak och person är grundläggande. Om den förmågan förloras är vi illa ute.
Du skriver ovan:
"Välkommen - och kul att du vill kommentera! Som princip anser jag att alla bör debattera med öppna kort - tala således om vem du är!"
Jo du, läs ditt eget blogginlägg "Åsiktspolisen slår till - hårt!" en gång till...... :))
I det här landet sprider sig rädslan fortare än jag ens vill erkänna för mig själv.
Alltså det här med att debattera med öppna kort: För mig handlar det om en grundläggande grej, ett sätt att sätta sig till motvärn mot den smygande misstänksamhet och det skitsnackande som man kan uppleva i det här landet när man vågar ha en åsikt.
För mig är öppenhet och rakryggat tyckande en del i den demokratiska traditionen. Det är bland annat av den anledningen jag blir så upprörd när jag läser om det som hänt på Migrationsverket.
Demokrati går ut på att bryta åsikter mot varandra. Jag förväntar mig inte att människor har samma åsikter som jag. Det är farligt och en grupp där alla tycker lika är både trist och gör mig något misstänksam.
Således: Jag argumenterar med andra, eftersom jag förväntar mig att andra ska argumentera tillbaka. Inte för att "vinna" en diskussion, utan för att få ett utbyte.
Men ibland undrar jag om vi håller på att förlora förmågan att föra diskussion med varandra utan att det urartar till personangrepp. Förmåga att skilja på sak och person är grundläggande. Om den förmågan förloras är vi illa ute.
fredag, januari 09, 2009
Åsiktspolisen slår till - hårt!
Vi har skrivit om följande ärende på ledarsidan idag, men just nu känner jag att jag måste fräsa till lite mer. (Barren och Smålandsposten har också skrivit. Bra!)
Fallet med Lennart Eriksson är helt sjukt. Migrationsverket har gjort sig skyldig till en skandal, varken mer eller mindre.Karln har uttryckt åsikter - som nu råkar vara på Internet, och inte vid kaffebordet - och så bedöms han olämplig som handläggare.
Och Observera! Det har inte producerats något annat - inte ens vid rättegång - som ger vid hand att han har misskött sitt arbete. Det enda som finns är luddiga formuleringar från hans chef om att Migrationsverket i Västra Götaland aldrig har fungerat särskilt bra, eller att Erikssons bloggande undergräver förtroendet för Migrationsverket. (Vilket förtroende, vill man fråga.)
Men att anställda uttalar sig för Proletären är tydligen helt ”comme il faut”?
Vad är det som händer i det här landet? Taket har nu uppenbarligen sjunkit så lågt att vi alla riskerar att få det i huvudet!
Nathan Shachar har skrivit om ämnet i den utmärkta tidsskriften Axess!
DN
Newsmill
Fallet med Lennart Eriksson är helt sjukt. Migrationsverket har gjort sig skyldig till en skandal, varken mer eller mindre.Karln har uttryckt åsikter - som nu råkar vara på Internet, och inte vid kaffebordet - och så bedöms han olämplig som handläggare.
Och Observera! Det har inte producerats något annat - inte ens vid rättegång - som ger vid hand att han har misskött sitt arbete. Det enda som finns är luddiga formuleringar från hans chef om att Migrationsverket i Västra Götaland aldrig har fungerat särskilt bra, eller att Erikssons bloggande undergräver förtroendet för Migrationsverket. (Vilket förtroende, vill man fråga.)
Men att anställda uttalar sig för Proletären är tydligen helt ”comme il faut”?
Vad är det som händer i det här landet? Taket har nu uppenbarligen sjunkit så lågt att vi alla riskerar att få det i huvudet!
Nathan Shachar har skrivit om ämnet i den utmärkta tidsskriften Axess!
DN
Newsmill
måndag, januari 05, 2009
Gott Nytt År!
Det var evigheter sedan jag skrev något alls på den här bloggen. Men det innebär ju inte att jag inte skriver - i BLT har vi ägnat ett antal artiklar under hösten åt det som händer i Ryssland.
I dag, trettondagsafton har vi fokus på vad som händer i Ryssland, med både huvudledare och krönika om gaskris och demokratibistånd.
I övrigt har jag faktiskt tillbringat julen och helgen med att följa upp olika ryska dokumentärer och filmer som har sänts under höst och vinter. Jag måste säga att jag är förstummad över den veritabla flod av material om Ryssland som väller över oss just nu. Av skiftande kvalitet och somligt ur suspekta "fakta"-kanaler, det medges, men ändå.
I mängd tycker jag det motsvaras bara av det något spekulativa studerandet av nazi-regimen.
Den i säklass mest sevärda har ju varit den dokumentär i K-special som sände i SVT om tillblivandet av Gulag-arkipelagen, och hur modiga människor satte väl och ve på spel för att hjälpa Alexander Solzjenitsyn att få den publicerad. Det är beundransvärt, och talar i sig något om vad de själva tvingats gå igenom.
Det knasigaste är definitivt filmen Tsareubiytsa (Assassin of the Tsar) från 1991 med Malcolm McDowell i huvudrollen som den självsuggererande (?) Timofeyev, som tror att han är mannen som beordrade mordet på Nikolaj II med familj.
Filmen var visst med i Cannes. Jag köpte den för 20 kronor på en utförsäljning, så jag hade absolut noll förväntningar. Men den var bättre än sitt pris.
Om än som sagt något vrickad.
I dag, trettondagsafton har vi fokus på vad som händer i Ryssland, med både huvudledare och krönika om gaskris och demokratibistånd.
I övrigt har jag faktiskt tillbringat julen och helgen med att följa upp olika ryska dokumentärer och filmer som har sänts under höst och vinter. Jag måste säga att jag är förstummad över den veritabla flod av material om Ryssland som väller över oss just nu. Av skiftande kvalitet och somligt ur suspekta "fakta"-kanaler, det medges, men ändå.
I mängd tycker jag det motsvaras bara av det något spekulativa studerandet av nazi-regimen.
Den i säklass mest sevärda har ju varit den dokumentär i K-special som sände i SVT om tillblivandet av Gulag-arkipelagen, och hur modiga människor satte väl och ve på spel för att hjälpa Alexander Solzjenitsyn att få den publicerad. Det är beundransvärt, och talar i sig något om vad de själva tvingats gå igenom.
Det knasigaste är definitivt filmen Tsareubiytsa (Assassin of the Tsar) från 1991 med Malcolm McDowell i huvudrollen som den självsuggererande (?) Timofeyev, som tror att han är mannen som beordrade mordet på Nikolaj II med familj.
Filmen var visst med i Cannes. Jag köpte den för 20 kronor på en utförsäljning, så jag hade absolut noll förväntningar. Men den var bättre än sitt pris.
Om än som sagt något vrickad.
måndag, september 15, 2008
Kursk åtta år
Jag har inte lyckats hitta min georgiska väninnas visitkort. Var i helgen nere i garaget för att rota igenom mina gamla kontaktpärmar. Ibland förbannar man sig själv för sin slarvighet. Jakten fortsätter. Hyser gott hopp om att det ska finnas någonstans.
För några veckor sedan sände Tv4 Fakta (jag vet det är en skräpkanal, men även en blind höna...) en intressant fransproducerad dokumentär om Kursks förlisning. Det var i samband med årsdagen av olyckan. Jag spelade in den och fick tillfälle att se den i helgen.
Tv-teamet har uppenbarligen rotat igenom varje tv-arkiv i hela västra hemisfären.
Huvudtesen hävdar att Ryssland år 2000 var på väg att sälja sina avancerade så kallade ShKval-torpeder till Kina, med en förmåga att förflytta sig extremt snabbt under vatten.
Kursk svar på väg att demonstrera dem, med kineser närvarande på ett närbeläget fartyg, när den blev ramponerad av en amerikansk ubåt som var där i spionsyfte. Kursk - enligt den franska filmen - blev torpederad för förhindra en fientlig sammanstötning.
Snart efter olyckan, menade dokumentären, ska USA ha beviljat ett massivt lån till Ryssland.
De kända bilderna från de anhörigas möte med de ansvariga är fortfarande upprörande. Filmen visar tidningsettor och ryskt tv-material som vore helt omöjliga i dagens hårt reglerade ryska mediaklimat. Jag minns själv en förstasida från Izvestia som skrek ut "Presidenten är skyldig!" Kan ni tänka er?
"Det skulle aldrig kunnat ha publicerats idag" är en direkt kommentar jag fått från en rysk tidningsman. Och det var 2003. Några månader efteråt råkade han själv ut för ett överfall och skadades allvarligt.
I dokumentären hävdades det att det var under Kurskkatastrofen som Putin förstod skillnaden mellan medier som går att kontrollera, och medier som inte går att kontrollera. Det kan man tänka sig.
Själva u-båten Kursk är numera söndermald till järnfilspån, så vad som egentligen hände lär vi aldrig få veta.
För några veckor sedan sände Tv4 Fakta (jag vet det är en skräpkanal, men även en blind höna...) en intressant fransproducerad dokumentär om Kursks förlisning. Det var i samband med årsdagen av olyckan. Jag spelade in den och fick tillfälle att se den i helgen.
Tv-teamet har uppenbarligen rotat igenom varje tv-arkiv i hela västra hemisfären.
Huvudtesen hävdar att Ryssland år 2000 var på väg att sälja sina avancerade så kallade ShKval-torpeder till Kina, med en förmåga att förflytta sig extremt snabbt under vatten.
Kursk svar på väg att demonstrera dem, med kineser närvarande på ett närbeläget fartyg, när den blev ramponerad av en amerikansk ubåt som var där i spionsyfte. Kursk - enligt den franska filmen - blev torpederad för förhindra en fientlig sammanstötning.
Snart efter olyckan, menade dokumentären, ska USA ha beviljat ett massivt lån till Ryssland.
De kända bilderna från de anhörigas möte med de ansvariga är fortfarande upprörande. Filmen visar tidningsettor och ryskt tv-material som vore helt omöjliga i dagens hårt reglerade ryska mediaklimat. Jag minns själv en förstasida från Izvestia som skrek ut "Presidenten är skyldig!" Kan ni tänka er?
"Det skulle aldrig kunnat ha publicerats idag" är en direkt kommentar jag fått från en rysk tidningsman. Och det var 2003. Några månader efteråt råkade han själv ut för ett överfall och skadades allvarligt.
I dokumentären hävdades det att det var under Kurskkatastrofen som Putin förstod skillnaden mellan medier som går att kontrollera, och medier som inte går att kontrollera. Det kan man tänka sig.
Själva u-båten Kursk är numera söndermald till järnfilspån, så vad som egentligen hände lär vi aldrig få veta.
tisdag, september 02, 2008
Var är hon nu, min georgiska väninna?
Nej, jag har inte gått och dött. Men jag har haft semester, och alla viktiga nyheter händer numera uppenbarligen på sommaren när man är som bäst upptagen med att lägga om golv och jaga getingar med flugsmälla. Så var det förra sommaren också.
Bara tanken på att sätta mig vid datorn och analysera storpolitiska skeenden när jag hellre kan sätta mig och läsa en god bok eller åka till Åhus - nej tack.
Således är jag inte död. Bara lat. Jäkla Ryssland som invaderar Georgien precis under min semester. (Ja, det var skrivet med självironi.)
För ett antal år sedan deltog jag i en kurs kring journalistik vid St. Petersburgs universitet. Det var en mycket framåt prefekt som anordnade den, han ville ha en diskussion kring olika journalistiska ideal. Som en av få västerlänningar i den 20 man stora gruppen var jag där. Det var fantastiskt intressant. Några av oss kom från Finland, Polen, Sverige. Men de allra flesta kom från olika delar av fd SSSR. Ett par kvinnor hade rest från Sibirien.
Bland annat lärde jag känna en kvinna från Tiblisi, som jag konverserade på med min knackiga ryska - hon med mig på knackig engelska. På något vis förstod vi varandra utmärkt och vi umgicks nästan oavbrutet under de tio-fjorton dagar som kursen varade. Efter att kursen avslutades talades vi vid på telefon ett par gånger, men språkförbistringen blev för stor.
Jag lovar, det har inte gått en dag sedan Ryssland invaderade Georgien utan att jag tänker på min väninna. Inte en dag. Jag undrar var hon är och hur hon och hennes familj och bröder mår. Jag undrar hur hon ser på saker och ting. Jag undrar hur hon ser på Rysslands agerande.
Min erfarenhet är tyvärr att kontakter som tappats i dessa länder är svåra att hitta igen eftersom telefonnummer och epostadresser snabbt blir inaktuella. Men jag måste försöka hitta henne igen. Jag ska genast gå hem och rota i mitt visitkortsarktiv.
DN
Bara tanken på att sätta mig vid datorn och analysera storpolitiska skeenden när jag hellre kan sätta mig och läsa en god bok eller åka till Åhus - nej tack.
Således är jag inte död. Bara lat. Jäkla Ryssland som invaderar Georgien precis under min semester. (Ja, det var skrivet med självironi.)
För ett antal år sedan deltog jag i en kurs kring journalistik vid St. Petersburgs universitet. Det var en mycket framåt prefekt som anordnade den, han ville ha en diskussion kring olika journalistiska ideal. Som en av få västerlänningar i den 20 man stora gruppen var jag där. Det var fantastiskt intressant. Några av oss kom från Finland, Polen, Sverige. Men de allra flesta kom från olika delar av fd SSSR. Ett par kvinnor hade rest från Sibirien.
Bland annat lärde jag känna en kvinna från Tiblisi, som jag konverserade på med min knackiga ryska - hon med mig på knackig engelska. På något vis förstod vi varandra utmärkt och vi umgicks nästan oavbrutet under de tio-fjorton dagar som kursen varade. Efter att kursen avslutades talades vi vid på telefon ett par gånger, men språkförbistringen blev för stor.
Jag lovar, det har inte gått en dag sedan Ryssland invaderade Georgien utan att jag tänker på min väninna. Inte en dag. Jag undrar var hon är och hur hon och hennes familj och bröder mår. Jag undrar hur hon ser på saker och ting. Jag undrar hur hon ser på Rysslands agerande.
Min erfarenhet är tyvärr att kontakter som tappats i dessa länder är svåra att hitta igen eftersom telefonnummer och epostadresser snabbt blir inaktuella. Men jag måste försöka hitta henne igen. Jag ska genast gå hem och rota i mitt visitkortsarktiv.
DN
torsdag, juli 10, 2008
Rätt ska vara rätt
Kollegan på NWT Henrik Barvå har en poäng i detta sitt blogginlägg nedan. Ryssland och FRA var ursprungligen hans inlägg i debatten!
Barvå i NWT: De dolda skälen bakom FRA-lagen
Barvåbloggen: Ingen nyhet om FRA, Svenskan
Barvåbloggen: FRA-lagens dolda avsikter
Göran Erikssons analys i SvD idag
Svd idag: Skäl till FRA okänt för utskott
Svenskans text om Ryssland och FRA
Barvå i NWT: De dolda skälen bakom FRA-lagen
Barvåbloggen: Ingen nyhet om FRA, Svenskan
Barvåbloggen: FRA-lagens dolda avsikter
Göran Erikssons analys i SvD idag
Svd idag: Skäl till FRA okänt för utskott
Svenskans text om Ryssland och FRA
tisdag, juli 08, 2008
Medvedevs nya giv?
Nu har det under loppet av några korta timmar kommit två nyheter med positiva förtecken från den ryska ledningen.
Den första är att Dimitrij Medvedev på G8-mötet uppenbarligen har pratat med Storbritanniens premiärminister Gordon Brown. Han menar att de spända relationerna länderna emellan måste normaliseras. De bilaterala förhållandena bör återgå till normaltillståndet, citerar TT från mötet. Det var sannerligen ett välbehövligt steg i rätt riktning! Lugovoj, Litvinenko och Sidelnikov ligger kanske alltför nära i tiden för att det ska vara helt diplomatiskt bekvämt, men rimligen borde båda länderna inse vad de har att vinna på att tona ned sig en aning.
Den andra nyheten är att Ryssland ber om hjälp från Finland, ordförande för OSSE, för att få ordning på situationen mellan Georgien och Sydossetien. Ryssland stöder Sydossetien, och hade Moskva velat elda på situationen så skulle de gjort det. Positivt, som sagt, att man i stället väljer att vända sig till en utomstående part för konfliktlösning.
Är detta Medvedevs nya giv? Låt oss hoppas det.
Svd
DN
DN ledare
Den första är att Dimitrij Medvedev på G8-mötet uppenbarligen har pratat med Storbritanniens premiärminister Gordon Brown. Han menar att de spända relationerna länderna emellan måste normaliseras. De bilaterala förhållandena bör återgå till normaltillståndet, citerar TT från mötet. Det var sannerligen ett välbehövligt steg i rätt riktning! Lugovoj, Litvinenko och Sidelnikov ligger kanske alltför nära i tiden för att det ska vara helt diplomatiskt bekvämt, men rimligen borde båda länderna inse vad de har att vinna på att tona ned sig en aning.
Den andra nyheten är att Ryssland ber om hjälp från Finland, ordförande för OSSE, för att få ordning på situationen mellan Georgien och Sydossetien. Ryssland stöder Sydossetien, och hade Moskva velat elda på situationen så skulle de gjort det. Positivt, som sagt, att man i stället väljer att vända sig till en utomstående part för konfliktlösning.
Är detta Medvedevs nya giv? Låt oss hoppas det.
Svd
DN
DN ledare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)